Nästan varje dag är Angela Merkel och Nicolas Sarkozy i teve-nyheterna. Hon för förbundskansler i Tyskland, han president i Frankrike. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso syns mer sällan. EU-parlamentet lever i en medial skugga. Det är Merkel och Sarkozy som kliver fram som EU:s egentliga ledare, de som fattar alla avgörande beslut, mästrar grekerna, pressar på andra länder och stakar ut en väg med mera makt för unionen. Det är två av Europas stormakter som dominerar och det är inte alls överraskande. Dessutom är det två av de ledande högerpolitikerna på kontinenten. Förmodligen kommer utvecklingen mot mera union att fortsätta. Och när någon vinner förlorar någon annan. I det här fallet är det de nationella parlamenten som tappar makt och inflytande – inte till det folkvalda Europaparlamentet och inte till EU-kommissionen utan till två stormaktsledare, vars nationella intressen gagnas av ett EU som agerar stödtrupp.När vi hörde om allt det fina med EU var det inte så många som varnade för att Unionen skulle bli en maktapparat för de stora länderna. Ja, det fanns ju till och med en del som beskrev EU som ett stort vänsterprojekt. Och nu då? Merkel och Sarkozy anpassar Unionen så att den tjänar de stora ländernas intressen, med försäkringar om att det är för allas bästa. Om det varit centralbyråkrater i Bryssel som skött Greklands ekonomi skulle väl landet aldrig ha råkat i en sådan djup kris.
Merkels och Sarkozys ständiga framträdanden bekräftar de värsta farhågorna med en union som blir alltmera centralstyrd. EU:s framtid avgörs i Bonn och Paris.