Frida. Foto: Anders Hansson.

Frida är 25 år och har jobbat på krogen sedan hon var 14. Hon har serverat, diskat,städat, blandat drinkar och suttit i kassan. 
Frida behöver tre olika jobb för att pengarna ska räcka till mat och hyra. Men hon vet aldrig när hon ska jobba.Oftast blir hon inringd på ett par timmars varsel. Fast anställning har hon aldrig varit i närheten av. Nu ringer telefonen inte lika ofta; i flera veckor är den tyst.
 Fridas stjäl toapapper på restauranger och börjar sälja sina möbler. Hon har inte råd med mat och rasar i vikt. Hennes stora dröm är att bli barnprogramledare i tv, men om inte telefonen ringer snart kommer hon att bli hemlös.

Omdetta handlar programet kluvet land ”ingen är vän med en fattig".

Först tänkte jag skriva hur berörd jag blivit av att lyssna på programmet om Frida, men efter ha läst kommentarsfältet såblir jag ännu mer berörd av denna läsning. Det finns en kampanj av LO som heter ”Kalla Sverige”. Läser man kommentarsfältet så har verkligen det ”kalla” ettansikte här. Här har vi en ung människa som gör allt hon kan för att klara sin vardag, hon hittar inget jobb och därmed rasar hennes ekonomi. Hon är desperat,men hon har också drömmar som programledare, vilka unga har inte drömmar? Sedan råkar det komma fram att hon är vän med programledaren sedan tidigare, hon har en bostadsrätt som är värd en massa pengar. Detta upptar nästa hela kommentars fältet. Väldigt lite berör Fridas och/eller andras situation när jobben uteblir fast räkningarna ändå ska betalas. Jag rekommenderar att lyssna på programmet om Frida, även om många bland kommentarerna varnar för”socialistpropaganda” och att programmet är fejkat. Jag kan bara hoppas att det löser sig för Frida och jag hoppas att en socialdemokratisk politik gör att Frida och andra ungdomar ska få arbete, försörjning och egen bostad. Något annat duger inte!

Här är ändå en kommentar som jag står bakom.

Solidaritet

Jag har inget högavlönat arbete men jag betalar gärna skatt för att Frida, sjuka människor, andra i behov av hjälp ska kunna ha en dräglig tillvaro och inte svälta. Jag gör det för att det lika gärna skulle kunna varit jag som drabbats på något sätt samt att jag tror att det blir ett bättre samhälle för alla om inte vissa måste leva i svält och desperation. 

En del drygpräktiga människor som kommenterar här verkar inte ha någon förståelse för hur uppväxten kan forma ens sätt att se på sina möjligheter. Trots att ni uppenbarligen måste haft en uppväxt där ni inte mött speciellt mycket empati... En del andra som säger att ni har det svårareän Frida; säkert. Men det är bättre att som fattig solidarisera sig med andrafattiga och starta en rörelse mot de som profiterar på att vissa är utbytbara enheter som sliter ut sina kroppar än att sparka på andra fattiga. Riktasparken dit den ska..

”Linn”