Jag har i morse beskådat och med glädje och viss rördhet, sett ett luciatåg med gymnasieungdomar. Vi har från vår egen barndom säkerligen deltagit i luciatåg anordnade av skolor och kyrkor.

Alla går med glitter, lucian har ljus på huvudet, pepparkaksbruna gubbar, tomtenissar i röda dräkter.

Vi ser våra barn lussar från förskoleåldern och uppåt i åren. Gulligt, rörande och fint.

Vem var då Lucia?  

Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.

Lucia överlevde alltså grov misshandel, det gör inte kvinnor eller män heller för den delen. Vi är människor och väldigt sårbara

Igår kom en rapport om att en tredjedel av personalen på ett sjukhus tycker att det är kvinnans fel om hon blir misshandlad. 

En fysisk eller psykisk misshandel kan aldriga vara ett barn, ungdoms, kvinnans eller en mans fel. Det är alltid den som brukar våld som är ansvarig. Det kan finnas olika omständigheter som förklarar ett beteende, men ansvaret måste vara tydligt.

Som jag inledde igår, kanske mina tankar är annorlunda, jag vet inte. Uppenbart så har politiken och därmed samhället en del att jobba med.

Människan är ingen Lucia som tål hur mycket misshandel som helst. Kvinnor har misshandlats och utnyttjats sedan begynnelsen, måste det vara så?

Ha en fortsatt god Lucia-dag!