Barnfattigdomen existerar i Sverige oavsett om Moderaterna vill erkänna det eller inte...

Det har presenterats ett flertal rapporter som visar att barnfattigdomen existerar och faktiskt ökar i Sverige. Men så har det också skett ett systemskifte under den borgliga regeringen och Sverige som ett föregångsland på välfärdsområdet är snart ett minne blott.

Barn som växer upp under fattiga förhållanden är inte okej och politiken har ett ansvar att förändra dessa barns situation och ge dem ett bättre liv, bättre framtidsutsikter och större tilltro till vuxenvärden och de med ansvar.

Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport, ”Barnfattigdomen i Sverige 2012” är en av flera rapporter som visar att allt fler barn i Sverige växer upp i fattigdom (även Försäkringskassan och SCB har rapporterat om den negativa utvecklingen). 248 000 barn, eller 13 procent, lever i familjer som antingen har en låg inkomststandard enligt SCB:s definition, eller är beroende av försörjningsstöd. Det är 28 000 fler barn än i förra årets rapport från Rädda Barnen.

- Den negativa utvecklingen fortsätter. Barnfattigdomen har nu ökat i våra två senaste rapporter, och frågan har fått mycket stor politisk uppmärksamhet. Men trots det ser vi få exempel på konkret politisk handlingskraft för att bryta trenden, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.
Det är framförallt tre grupper av barn som är särskilt utsatta och som inte har nåtts av den allmänna välfärdsutvecklingen: barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående.

Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard. Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.
Nästan en kvarts miljon av Sveriges två miljoner barn lever i fattigdom. Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är inte samma sak som att vara fattig i exempelvis Brasilien. Oavsett land ska barn inte diskrimineras på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Rädda Barnens rapport Barns hälsa i Sverige (2004) visar att det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. (www.rb.se)

Vad kan vi göra för att vända denna negativa utveckling?

På nationell nivå (riksdag):

• Arbetsmarknadsutbildning för de som är utan jobb (inte coaching då eller FAS 3...) - dessa utbildningar skall tas fram i samarbete med företag och andra i behov av arbetskraft (man kan inte idag hitta kompetent personal trots massarbetslöshet - ca 400000 arbetslösa medborgare).
• Rätt till heltid för den som vill - detta måste regleras på riksdagsnivå eftersom flertalet M-styrda kommuner röstar nej till sådana förslag.
• Kortare tid för de som kommit till Sverige från andra länder att få möjlighet till praktik kombinerat med SFI och annan utbildning. Det finns många kompetenta människor, många med hög utbildning här som kan vara en resurs för Sverige och svenska företag. Det krävs också en attitydförändring kring viljan att anställa någon från ett annat land och där tror jag att praktik är en bra åtgärd.
• Att sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkringen åter blir en försäkring som ger människor möjlighet att bli friska eller ställa om i stället för att ge människor allvarliga problem med ekonomin som inte bidrar till att de blir friska, snarare tvärtom och som kan förfölja dem i lång tid efter det att de åter är i arbete eller utbildning.
• Den ekonomiska familjepolitiken
• Lagstifta så att kulturen skall vara gratis för barn.

Forskning har visat att barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll löper tre gånger så stor risk för att bli utsatta för våld i hemmet av en vuxen, och 50 procent större risk för att bli utsatt för mobbning i skolan. Även barnens rätt till fritid begränsas, då deltagande i organiserade verksamheter kostar mycket, något dessa familjer inte har råd med.
Rädda Barnen publicerade i juni 2011 en fördjupande rapport om barnfattigdom, "Välfärd, inte för alla". Den tar sin utgångspunkt i artikel 26 i Barnkonventionen, som reglerar barnets rätt till social trygghet, inklusive socialförsäkringar. I Sverige ska detta uppfyllas med hjälp av den ekonomiska familjepolitiken. Rapporten undersöker dess förmåga att lyfta barnfamiljers ekonomi till en rimlig standard. Rapporten belyser de förmåner som riktas till barnfamiljer och administreras av försäkringskassan, det vill säga:
havandeskapspenning, pensionsrätt för barnår, barnpension och efterlevandestöd till barn.

Utöver dessa finns Behovsprövade bidrag; bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd som har stor betydelse för många familjers ekonomi.

I Rädda Barnens studie blir det tydligt att syftet för den ekonomiska familjepolitiken inte längre uppfylls fullt ut. Under hela 2000-talet har dess utjämnande och fattigdomsreducerande effekt successivt avtagit. Utan den ekonomiska familjepolitiken skulle den relativa fattigdomen i Sverige ha legat stadigt mellan 24 och 26 procent. Med den ekonomiska familjepolitiken låg den relativa fattigdomen fram till 2003/2004 på cirka 10 procent. Därefter har den successivt ökat, för att år 2009 ligga på 15,2 procent.
Utifrån studien drar Rädda Barnen slutsatsen att hela systemet för den ekonomiska familjepolitiken måste ses över och göras om, för att säkerställa dess fattigdomsreducerande effekt. www.rb.se 

På kommunal nivå:

• Alla kommuner bör införa någon form av barnomsorg på kvällar/ nätter och helger så att möjligheterna till att kunna arbeta ökar.
• Kommunerna har möjligheter att minska känslor av utanförskap genom aktiva satsningar på fritidsaktiviteter som är kostnadsfria och/eller kostnadsreducerade. Samarbeta med föreningar i kommunen (påverka genom riktade föreningsbidrag utöver de generella föreningsbidragen). Gratis inträden till kommunala verksamheter som simhallar och träningscenter. Reducerade avgifter till kulturskolor.
• Förbjud avgifter för aktiviteter i skolan.
• Satsa på skolorna för att ge fler möjlighet till en bra framtid och detta kommer att minska barnfattigdomen på lång sikt när dessa unga blir föräldrar en dag och då har bättre förutsaättningar än deras förälsrar.
• Inför frukost på alla skolor och gratis lunch för alla.
• Öppna fritidsgårdar med närvarande vuxna och aktiviteter året om.

Som sagt det finns mycket att göra för att förbättra Sverige och se till att vi återigen är ett land med välfärd för alla och mindre klyftor och utanförskap. Min förhoppning är att fler skall inse vinsterna, både på kort och lång sikt om vi tillsätter resurser så snabbt som det är möjligt och bästämmer oss för att inga barn skall behöva växa upp i fattigdom i Sverige

Jag avslutar med Barnkonventionen
I artikel 27 står att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Detta betyder att inget barn ska behöva hamna i utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.