Senare i veckan kunde vi läsa att det blir nog ingen folkomröstning ändå, Grekland hade läxats upp av Tyskland och Frankrike och Greklands politiker hade nått fram till en överenskommelse. Det hade varit välkommet med en folkomröstning, ytterst är det ändå det grekiska folket som kommer att få leva med konsekvenserna av beslutet.

Nu tänker många att de får väl ändå skylla sig själv i där borta i Grekland, de har ju inte skött sig som man ska enligt reglerna för valuta unionen.

Därför kan det vara intressant att så här i tider av kris fundera över varför så många länder i valuta unionen har problem.

Vi har ett bättre förhållande mellan skuld och BNP i Eurozonen som helhet än USA, så situationen borde vara hanterbar. Att kriserna blir allt fler och allt större beror på politikerna. Vi har en dominans av högerregeringar i Europa och de har en tendens att skära i den allmänna välfärden så fort de får möjlighet. Grekland har underskottsproblem det är sant, men även i andra länder där man har valt att "ta till ett stålbad" har man inte de problemen. Både Storbritannien och Tyskland har valt att strama åt trots att man inte har de problem Grekland har. Även Irland stramade åt trots att deras problem berodde på en krisande banksektor inte underskottsproblem. Resultatet blir att skuldkrisen förvärras.

Att hantera kriser på detta sätt leder till att tillväxten stannar av, den kan inte göra annat när allt fler länder kör en åtstramningspolitik. Man begränsar resurserna som skulle kunna öka tillväxten - för utan pengar blir det ingen handel, varken inhemsk eller export. Detta leder till att företag blir tvungna att strama åt, människor blir arbetslösa och med försämrade trygghetssystem blir det ändå mindre resurser och så snurrar det på och kriserna fördjupas.

Om hela Europa skulle strama åt i kristider och så även USA så skulle vi riskera en global depression.

I kris måste staten ta ansvar och göra satsningar som generar arbete, tillverkning och handel med varor för att förhindra att tillväxten stannar av - inte strypa resurserna med åtstramnings politik. Men högerregeringar har ofta problem med denna typen av politik...

I dag har vi en situation där euron som valuta (och valutaunionen) är illa ute, och med allt vad det skulle innebära för Europas ekonomi på kort sikt. Det är ju inte heller så att man har en plan för hur man ska hantera en eventuell upplösning av unionen (EMU).

Varför är man i den situationen? Vad gick fel? Om detta finns det säkert många åsikter och teorier. Jag är inget ekonomiskt snille eller orakel, men jag har som många andra inte undgått all information om alla kriser i Europa och velat förstå vad det är som sker och varför. Så här kommer min "favoritteori", dvs den förklaring som jag hittills tycker låter mest trovärdig.

Euron var från början ett ekonomiskt projekt med ekonomisk vinning som drivkraft. När den blev ett politiskt projekt var det att stärka sammanhållningen i Europa som var drivkraften. Man ville bli en stormakt.

Detta skedde i en tid när Nobelpristagaren Robert Lucas (USA,1995) ekonomiska teorier var i ropet*. Hans tes var att om man sätter upp tydliga regler som alla vet ska gälla över lång tid så kommer man av egenintresse att följa dessa. Regler är alltså lösningen, och euron byggs på detta. Reglerna skapades i Maastrichtfördraget och senare i stabilitetspakten. Regel numero ono -inget land för ha budgetunderskott som överstiger 3 %, då blev det dryga böter.

När Tyskland och Frankrike bröt mot detta redan 2003 ville EU-kommissionen bötfälla. Detta ville inte Tyskland & Frankrike... och fick övriga EU ledare med sig. Regelbrottet bortsågs i från - inga miljarder i böter.

Vilka signaler sänder detta till övriga länder i unionen... det är inte långsökt att tro att många tänkte att reglerna nog inte är så viktiga. 

En annan utav reglerna är att övriga länder inte får lösa ut ett land som dragit på sig stora skulder. Regeln skulle vara så avskräckande att man inte funderade på hur man skulle hantera det om ett sådant scenario uppstod. 

Som vi alla vet är skiljer sig ofta teorin från verkligheten... så även i EMU. Fram till 2009 bröt alla länder (utom Finland & Luxemburg) mot regeln om underskott. 

För att rädda valutan som nu (i verkligheten) krisar får man bryta mot ännu en regel - den om att ingen som "syndar" skall få hjälp.

Vid bildandet av unionen fanns det en annan ekonom, Milton Friedman som rådde länderna att spara sin gamla valuta .."eftersom ni snart kommer att behöva den igen". Det finns nämligen inget lyckat exempel på en valutaunion som överlevt om man inte samtidigt varit en politisk union.

Här är vi idag - eurovännerna vill bygga vidare och skapa ett federalt EU.

Min oro är att detta kommer att ske på de enskilda ländernas medborgares bekostnad - Vem kommer att bestämma mest tror ni?

Mest troligt Tyskland och Frankrike - de länder som först bröt mot reglerna som skapades för att EMU skulle fungera. Är detta ok eller borde kanske unionen upplösas och euron skrotas?

*Jonas Ljungberg, professor i ekonomisk historia, Lunds Universitet i Aftonbladet