Finansministern uttalade idag sin skepsis mot en höjning av taket i A-kassan. Han refererade till beräkningar som visade att detta skulle skapa 30 000 mer i arbetslöshet. Det mest fashionabla var att han som finansminister inte angav hur, på vilket sätt, varför eller ens bakrunden till detta antagande.
Arbetslöshetsförsäkringen via sociala avgifter finansierar idag inte bara vad som faktiskt betalas ut utan även om denna avgift betalades till vad den var till för skulle innebära att vi fick en negativ a-kassa avgift. Varje individ som deltog skulle få omkring 100 kronor per månad i betalning för att vara i a-kassan. Anders Borg har säkert missat ny forskning och blandar ihop socialförsäkring med skatt, trotts allt är det överskottet där som betalat ”jobbskatteavdragen” som inte skapat jobb. En höjning i taket skulle inte skapa arbetslöshet, det skulle skapa trygghet. Är det något Alliansen är rädd för är det just de detta, de kan inte skapa jobb, de kan inte skapa trygghet så de jagar billiga poäng. F.d. nationalekonomen Anders Borg tror säkert på vad han säger, problemet är att vetenskapen passerat hans referensram. Ett höjt tak i a-kassan skulle göra den till vad den var, en temporär försörjning under en omställning, det är livsfarligt för alliansen. Men vetenskap är tyvärr vetenskap och bevisen ackumuleras mot regeringens inställning och inte till deras fördel. En dag kommer deras kort att synas, antingen sänker man arbetsgivaravgiften och låter människor skaffa egna försäkringar eller så höjer man beloppen. Dagens väg som var så smart 2006 då ingen förstod blir alltmer gårdagens stora lögn.
2012-09-09, 02:00 Permalink
Andra bloggar om: Finanspolitik Alliansen Valet 
Var lugn,han höjer 2014.
Du tycks landa i slutsatsen att a-kassan lika gärna kan vara 100% Då återstår endast det hinder som facket byggt upp: att man inte kan tvingas ta ett jobb med 10% lägre inkomst än i det man är arbetslös från. Villkoret är kanske avskaffat numera? Men invandrare kan fortfarande neka att flytta till jobb. De har 100% Är det bra?
Jag visste inte att det fanns en akassa för invandrare och en för alla andra...
Ingen kan neka till att flytta om ett jobb skulle erbjudas i teorin. I praktiken så är det inte lika enkelt, sökaktiviteten utanför hemområdet för de som inte vill flytta är låg. Flyttbenägenheten har även mycket lite att göra med akassa eller etnicitet. Ålder är det starkaste variablen följt av om man äger eller hyr sin bostad och slutligen familjesituation. Desto äldre man är desto mindre flyttbenägenhet, äger man sitt boende är man mindre benägen att flytta än de som hyr och ensamstående flyttar i större utsträckning än de med familj. Vad gäller arbetslöshetsförsäkringen så för det första så går denna för närvarande med 8 000 miljoner i överskott, dvs det alla som arbetar betalar in i premier överstiger med råge statens utgifter. Man kan ta bort avgiften helt och fortfarande gå plus. De premier som betalas skall antingen användas till försäkringen eller så bör arbetsgivaravgiften sänkas med 1 %. Nu har man finansierat jobbskatteavdraget med socialförsäkringspengar istället. Utöver det så tycker jag dagens nivå är bra men taket behöver höjas. 20 % av arbetskraften skulle idag få 80 % av sin inkomst i akassa, 80 % tjänar såpass mycket mer att de skulle få mindre. Sett till medianinkomsten så är akassan 60 % av tidigare inkomst. Arbetslöshetsförsäkringen syftar till att vara en omställningsförsäkring där levnadstandarden inte skall påverkas för kraftigt under perioden mellan två jobb. Den är också proportionell så ingen får mer än den inkomst man hade. Akassan är på väg att förlora sin funktion och det kan även ses i den mängd kompletterande försäkringar som erbjuds. Åter till flyttbenägenhet, de som är minst benägna att flytta för att få jobb är vita medelålders män i glesbyggd. Invandrare tillhör de mest flyttbenägna delarna av arbetskraften, endast studenter ligger före. Det som kan öka flyttbenägenhet är inte höjd eller sänkt akassa. Det är flyttbidrag (nu avskaffat) tillgång på bostad dit man flyttar och tillgång till bra kommunikationer vid veckopendling. Att erbjudas en anställning i exempelvis Stockholm bedyder inte nödvändigtvis att man kan acceptera, en 40-åring är nog mindre benägen än en 20-åring att flytta varannan månad i en andrahandskarusell. Infrastrukturen och därmed kommunikationerna är genomgående usla i riket. För att människor skall flytta så behövs inte bara jobb utan en struktur som möjligör detta.
Mattias du säger i ditt inlägg att Borg inte "angav hur, på vilket sätt, varför eller ens bakrunden till detta antagande."
Men han säger ju i intervjun att högre ersättning gör att arbetslösa söker färre jobb och att lönerna blir högre. Arbetsmarknaden är ju en marknad och stiger priset (lönen) så sjunker efterfrågan på arbetskraft. Eller menar du att högre löneökningstakt ger fler jobb?
Vem har sagt att invandrare har en speciell
a-kassa? Det gäller det ekonomiska tvånget att flytta. Varför inte 100%? Moral hazard är ju antikverat!
Ante: Det Anders Borg anger är falskt. Det har provats med sänkta ersättningsnivåer vid ett otal tillfällen och aldrig gett signifikanta resultat. Antagandet att arbetsmarknaden fungerar som en marknad där utbud och efterfrågan avgör priset är fullkommligt totalt sönderskjutet som en gammal nyliberal fantasi. Löner sätts på en marknad, så långt är det sant men inte i att lönesättningen huserar inom ramen för en flexibel prisättningsmekanism. Lönesättningen följer en Nashjämvikts modell, där multipla jämvikter är möjliga. Utöver det är lönesättningen flerperiodisk och styrs av explicita såväl som implicita avtal. Tar man aktiemarknaden som exempel på en marknad som i hög grad följer den klassiska modellen av prisättningen så skulle aktiemarknaden om den fungerade som arbetsmarknaden. Ha flera olika priser på samma värdeppaper samtidigt, aktier skulle köpas för ett pris idag och kontraktuellt styrda så oavsett prisförändringar så skall de säljas om ett år, utan möjlighet att sälja före eller efter.
Avtalsregler implicita eller explicita skulle förhindra köp till halva priset. Ett exempel på lönesättningsmekanismen är när en ekonomi går från hög till lågkonjunkturer eller vice versa. Ofta i början av en lågkonjunktur fortsätter löner att stiga mer än de borde och ofta i början av en högkonjunkktur fortsätter de stiga mindre än de borde. Det är beklagligt när en finansminister anger anledningar som inte stämmer. Proffesor Joseph Gruber en av de mest kunniga nationalekonomerna i världen inom offentlig ekonomi har visat att en hög akassa utöver en inkomstförsäkring tvingar bort lågproduktiva verksamheter till förmån för högproduktiva verksamheter. Arbetslöshetsförsäkringens nivå bör givetvis aldrig motsvara tidigare inkomst och den skall vara både tidsbegränsad och kombineras med en aktiv sysselsättningpolitik. Den som vill tro på att låg ersättning skapar arbeten kan fortsätta tro hur mycket denna vill, det kommer inte bli sant för det. Efterfrågan på arbetskraft skapar sysselsättning, finns ingen efterfrågan spelar det ingen roll hur låga lönerna är. "Will work for food" skapade inga jobb under depressionsåren, lägre lön än så kan nog inte uppnås. GW; du påstod implicit att det fanns två olika regelverk. Och som sagt för att repetera i teorin gäller flyttkravet, men i praktiken styrs det av den arbetsökandes vilja. Väljer man att inte söka bortom sin egen geografiska ram är det svårt att få erbjudande om anställning. Om man tvingas av arbetsförmedlingen exempelvis så är det den arbetsökande som går på intervjun och kan därmed straffa ut sig själv. Det är en god idé att öka rörligheten men då behövs morötter och inte piskor, flyttbidrag, omställningsbidrag, ordnat boende osv. Allt detta är kanske en utopi men arbetskraften rör sig nästan aldrig ofrivilligt. Moralisk risk är vad jag vet fortfarande en faktor som behöver tas hänsyn till, senast jag läste något om det var det långt ifrån borta från ekonomisk teori. Därav att akassan skall ha en tidsbegränsning, den skall vara hög under perioden men den skall ta slut. Akassa är en försäkring, eller borde vara, på samma sätt som sjukpenning, arbetskadeförsäkring, trafikförsäkring etc etc. En försäkring som inte är en försörjning men som ger en mjuk landning när oväntad arbetslöshet inträffar.
Ante Johansson - 9 september 17:34, 2012 skriver.
"Men han säger ju i intervjun att högre ersättning gör att arbetslösa söker färre jobb och att lönerna blir högre." En regering är till för att skapa ett Sverige där folket gynnas. En trygghet vid arbetslöshet är en del av detta. Den tryggheten ger Borg bara till Fallskärmsjägarna. Före 90 var a-kassan betydligt högre än idag . arbetslösheten var i princip noll. och arbetslös var arbetslösa enbart när de gick från ett jobb till ett annat Så Borgs teori stämmer inte. Det finns massor andra faktorer som spelar in. Dessutom anser jag det handlar även om hur man skapar en human arbetsmarknad. Låg ersättning ger större chansing ta jobb, mer arbetslöshet skapas därmed fler måste nyttja vården sämre vård på det ökar frustrationen och uppgivenheten. Staten drabbas så som helhet. D.v.s Borg har helt fel. Han tänker i Lasersyn. D.v.s enkelspårigt. En human a-kassa skapar trygghet då vågar du även. Det handlar om köpa hus, bilda familj skaffa barn helt enkelt våga, du får tid söka det jobb du trivs med där arbetsgivaren dessutom får den personal som gör störst nytta. Skapa ett Samhälle där folk hela tiden är rädda blir som USA där man håller på skapa världens genom historien största konkurs. Klyftorna är enorma och rika blir aldrig nöjda. sjukvården för den rike och lyxen för den rike, Borg är anarkist, han skulle lika gärna kunnat vara Saddam Husein tillsammans med Reinfeldt. Omtanken empatin för andra är precis lika låg som den Hitler hade. Den Idi Amin , hade, O.s.v Dessa två ledare Reinfelkdt, Borg är farliga för Sverige och de har redan kört in Sverige på en väg där vi kommer gå under. Självmorden genom utförsäkring, psykosomatiska sjukdomar som ökar och allt fler lever ett liv med socialbidrag och misär som enda liv. Vi behöver en ny regim med en ledare som har annat än psykopatiska tankar som helt enkelt har ett pannben som funkar .
Jag tyder ditt svar som att du anser att det inte finns något samband mellan nivån på lönerna och nivån på arbetslöshten.
Som tur är anser LO att det är ett direkt samband. Så här står det på LO,s hemsida. "Lönerna är även viktiga för hur många som sysselsätts eftersom de är priset på arbete. Löntagarna kan alltså inte ta ut hur höga löner som helst för då blir vinsterna så låga att det inte sker några investeringar och sysselsättningen minskar. I lönebildningen måste därför hänsyn tas till både lön och sysselsättning. Fackets uppgift är inte att hålla tillbaka lönekraven utan att ta ut så höga löneökningar som är möjligt givet den sysselsättning man vill ha."
Till Bertil: På 80-talet hade vi låg arbetslöshet men det var inte tack vare hög a-kassa. Vi hade låg arbetslöshet tack vare att vi med hjälp av hög inflation höll nere reallöneökningarna. Under 80-talet steg reallönerna väldigt lite men det hade det goda med sig att vi hade låg arbetslöshet. Sen början av 90-talet har reallönerna stigit betydligt snabbare men tyvärr har det gett ständig massarbetslöshet.
Då har du inte läst mitt svar. Det ger en bred beskrivning av hur arbetsmarknaden fungerar och att arbetslöshetsersättning/minimlöner etc. påverkar sysselsättningen. Lönesättning som beskrivs sker enligt en multipel jämvikts modell. Med explicita och implicita avtal. Ett enkelt exempel som jag redan skrivit om, jag kan inte gå till mitt landsting och erbjuda min arbetskraft inom kururgi. Oavsett hur låg lön jag är beredd att arbeta för. Jag kan inte heller erbjuda min arbetskraft som truckförare oavsett om jag endast kräver 100 kr i månaden. Även om vi tog bort alla kollektivavtal, all arbetslagstiftning och all avtalslagstiftning så skulle situationen kvarstå. Utöver det så är avtalstider i länder med starka fackförbund och i länder med svaga fackörbund avtal över flera perioder. Arbetskraft som försöker bjuda under avtal ses av både arbetsgivare och arbetstagare som oroväckande. Som exempel anta att jag äger en fabrik i USA (låg facklig anslutning) med 1000 anställda. En dag kommer någon och söker anställning och erbjuder sig att arbeta för halva lönen. I en nyliberal drömvärld av enbart utbud och efterfrågan så kan jag anställa denna och sparka en annan. I en verklig värld så skulle en sådan manöver orsaka ilska bland de 999 som får full lön och det skulle sannolikt leda till lägre produktivitet.
Vidare så skapar inte lönekonkurens jobb, det är ett nollsummespel. Företag anställer för att de måste då befintlig personal inte räcker till för att tillgodose efterfrågan. Av samma anledning byggs nya fabriker. Det är inte för att det är lite skojigt att bränna 10 miljarder på ett nytt bygge utan för att kapaciteten i befintlig verksamhet inte är nog. Få företag anställer för att bedriva någon form av arbetsmarknadspolitk. Sedan spelar löner roll utifrån det värde de tillför, vi kan inte plötsligt höja allas lön till 200 000 kr/mån. Men det ingår i lönesättningsmodellen och glimtar du ut och testar att exempelvis ta reda på vad olika yrken ger i inkomst så kommer du märka att vissa tjänar mer och vissa tjänar mindre. Det beror på något som kallas produktivitet, som du kan slå upp. Vad du tyder i mitt svar är upp till dig men vi som lever i en värld av fakta kan se att arbetslöshetsersättningen påverkar arbetslöshetsnivån i mycket liten utsräckning. Förutsatt att den är rimlig. Som exempel är akassan i USA omkring 36 % av inkomsten före arbetslöshet. Detta borde innebära att arbetslösheten nästintill är eliminerad där, knepigt nog är den 8,3 % öppen arbetslöshet och 18 % totalt. Danmark med sin i samanhanget mycket generösa arbetslöshetsersättning på 70 % av medelönen har en öppen arbetslöshet på 4 % och total arbetslöshet kring 7,5 %. Utirfån ett resonemang att akassan ökar arbetslösheten borde det omvända gälla. Som sagt löner spelar roll och i det har LO korrekt, men löner styrs av tröga mekanismer och Anders Borgs trams att en höjning skulle öka arbetslösheten bygger på 1800-tals nationalekonomi. Tycker man det är trovärdigt så skulle jag rekomendera att nästa gång du blir sjuk söka upp en läkare med 1800-tals utbildning. Det vår finansminister utalar som sanning saknar stöd i all arbetsmarknadsforskning sedan 1980. Det jag påpekar är bevisat empiriskt såväl som teoretiskt, det är slutsattser med verkligheten som bakrund och inte fantasynomics.
Du klagar på att Anders Borg inte ger belägg för sitt påstående om att en höjd ersättning vid arbetsfrihet inte gör att att sökfrekvenser minskar, men du ger själv inte en enda referens till dina egna påstående här ovan.
Sten i glashus.
Danmark med hög ersättning och låg arbetslöshet och USA med låg ersättning och hög arbetslöshet är en referens.
Utöver det så har Pissardides i sin modell visat att sökaktiviteten och sökbredden under första året är hög oavsett arbetslöshetsförsäkring och oavsett eventuell förmögenhet. Efter ett år sker en generell nedgång som fortsätter ett antal år. Det bland annat därför som långtidsarbetslöshet är ett såpass stort problem. I den initiala perioden har arbetskraten maximal kompetens och därför lättast att få anställning. Efter en tid uppstår "Loss of Skill" vilket innebär att den arbetslöse börjar förlora sin kompetens. Detta är temporärt och återupplars snabbt men dessto längre tid som går desto större blir gapet och därmed sannolikheten att få anställning. Det är här aktiv arbetsmarknadspolitik spelar in, som en kudde som minskar kompetensbortfallet. Arbetskraftens sökaktivitet, både teoretiskt och empiriskt är därför som högst i början av en arbetslöshet och håller en hög nivå omkring ett år. Detta gäller för länder som de nordiska som haft en hög ersättnings och i länder som Storbrittanien och US som gått lågersättningsvägen. Så arbetslöshetsförsäkringens storlek är inte avgörande för sökativitet. Däremot har den visat sig vara avgörande för den anställning som fås. I länder med låga ersättningar ligger lönerna vid nästa anställning omkring 30 % lägre än i länder med höga ersättning. Ta som exempel två alternativa Sverige, låga ersättningar leder till kortare tid i arbetslöshet men mindre lön vid nytt jobb. Höga ersättningar leder till omkring 20 % längre arbetslöshet med en högre lön. Anta att i lågersättningsfallet blir den nya inkomsten 240 000 kr/år. Följer vi statistiken så leder den högre ersättningsnivån till en årsinkomst på 340 000. Rensar vi bort alla andra frånvarofaktorer (sjudom, föräldraledig) så tillbringar en individ 3 % av sitt arbetsliv som arbetslös. Anta vidare att kostnaden för arbetslösheten är dubbelt så hög i högersättningsantagandet och 20 % längre. Samt anta att kostnaden är 100 000 år i lågersättningsmodellen. 3 % av ett arbetsliv om vi räknar 25 - 65 innebär 1,2 års arbetslöshet. Till en kostnad om 120 000. För den högre ersättningen blir kostnaden 1,44 års arbetslöshet och 288 000 i kostnad. Dvs 168 000 dyrare. Men den högre inkomsten på omkring 100 000 per år innebär sett till skattetrycket på 45 % av BNP att under de 38,56 år som arbetas betalar den med högre ersättning 1 735 200 mer i skatt. Nettoeffekten blir för samhällsekonomin 1 735 200-168 000=1 567 200. Dvs trots högre ersättning och trots längre tid i arbetslöshet blir resultatet en samhällsekonomisk vinst. Sökativiteten är alltid hög oavsett ersättningsnivå då arbetskraften vill maximera sin framtida lön. En högre ersättningsnivå ger möjlighet att bättre matcha sig själv på det sätt som bäst motsvarar ens kompetens vilket det finns empiriska belägg för. Så att det blir 30 000 mer arbetslösa av en höjning av ersättningstaket är sådant som den som inke kan något om arbetsmarknaden kanske tror. Men empiri, inte antaganden utan empiri och starkare än så kan du inte få bevis ger en helt motsatt bild till finansministerns utalande.
OK Mattias då är vi överens om att lönenivån påverkar nivån på arbetslösheten. Jag håller med om att denna påverkan är trög pga av löneavtal mm.
Men jag tror som Borg att nivån på A.kassan också påverkar arbetslösheten. Det spelar roll om ersättningen är 50, 80, 100 eller 120 procent av tidigare lön. Men jag tycker samtidigt att det är helt fel att inte höja ersättningen till arbetslösa. maxgränsen 680 kr är inte höjd på tio år så inflationen är sänkt ersättningen med ca 20 procent realt.Vi ska ha en bättre ersättning även om det leder till att några tusen fler blir arbetslösa. Idag har INGEN 80 procent eftersom arbetslösa beskattas hårdare än arbetande (jobbskatteavdraget). Det högsta en arbetslös kan få är 73 procent (netto). En höjning av taket ger därför inte fler 80 procent men fler får 73 procent och det tycker jag är en vettig nivå på ersättningen. Det är inte A.kasseersättningen som är avgörande om vi vill ha låg arbetslöshet utan det är lönebildningen och penningpolitiken.
Bra poäng! Jag måste erkänna att jag inte tänkt på jobskatteavdragets effekt på nettoersättningen.
Ersättningsnivån spelar roll i den utsträckning man kan öka sin inkomst genom att använda ersättningen. Utöver det finns lite forskning som visar att arbetslösheten skulle öka. Vad som påverkas är själmatchningen som i sin tur vid hög ersättning leder till längre tid i arbetslöshet. Det ger som effekt att friktionsarbetslösheten blir högre men påverkar inte strukturell arbetslöshet. Vad främst högerekonomer tar som bevis till att högre ersättningsnivåer är just denna förlängda matchingsprocsess som vid varje given tidpunkt ger en högre arbetslöshet. Samtidigt så resulterar en längre friktionsarbetslöshet i högre löner. Som exemplet ovan visar så ger det massiva långsiktiga positiva resultat, det glömmer Anders Borg och hans likar bort. Strukturell arbetslöshet kan inte botas på något annat sätt än mer arbetstillfällen. Exemplet USA visar att trots låga ersättningar så minskar inte arbetslösheten, för det finns ingen mening att anställa fler oavsett lön. Om det de producerar inte kan säljas så kommer de att kosta oavsett. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, den skall vara hög men den skall även vara tidsbegränsad. Ingen skall ha det som försörjningskälla livet ut, det drabbar i längden alla. Även den arbetslöse. Varför viss förvirrning råder i dagsläget om arbetslöshetsförsäkringen är att det är ett inom nationalekonomi nytt problem, forskningen har först under senare år kunnat presentera signifikanta slutsatser. Innan 1975 var arbetslöshet relativt okänt som fenomen och 20 års data tar...ja 20 år att få fram. Så man gick ofta på autopilot fram tills mitten slutet av nittotalet. Under antagandet att arbetsmarknaden är en marknad så om det finns arbetslöshet så bygger det på för höga löner och för höga ersättningar. Vad som kan sägas vara nästa steg i utvecklingen är att avskaffa de fasta nivåer. Anta att i grunden är arbetslöshetsförsäkringen 50 % upp till ett relativt högt tak. I tider av arbetskraftsbrist så ligger nivån omkring sin basnivå. Men vid chocker eller konjunkturnedgångar så justeras nivån upp. Det kan vara kopplat till arbetslösheten och tillväxten. Där nivån succesivt höjs till 90 % i akut depression. Detta skapar ett läge som gör att när i princip alla kan få jobb är ersättningen låg. Men i tider då oavsett hur många jobb man söker ger försäkringen en större trygghet. Tidsperioden skall man dock vara försiktig med att förlänga, av den anledningen att tidsperiod långt mer än ersättningsnivå skapar fastlåsningseffekter. Utöver en personlig trygghet med höga försäkringsnivåer så fungerar arbetslöshetsförsäkringen som en finanspolitisk stimulans och förutsatt att skattenivån är neutral utifrån en trendmässsig tillväxt sä är den även kontracyklisk. Dvs den ger motsatt effekt på ekonomiska cykler. I lågkonjunkturer så ger det underskott i budgeten så mer pengar lämnar staten än som inkommer. I högkonjunktur leder det till underskott när betalningarna till arbetslöshetsförsäkringen överstiger utgifterna och därmed dämpas uppgången. Den finanspolitiska effekten har även den fördelen att arbetslöshetsförsäkringen är en sk automatisk stabilisator. Dvs man beslutar regelverket vid ett tillfälle och sedan sker allt med automatik. Som med all tydliget visas i nuläget så är finanspolitiska stimulanser en kontroversiell fråga och det kan vara svårt att få igenom politiskt. Vad gäller nuläget så håller jag med, en höjning av taket är "long overdue" det skulle heller inte öka. Då få i dagens konjunktur skulle lockas av gratispengar men kanske aldrig igen få en anställning. Frivillig arbetslöshet inträffar nästan enbart vid byte av arbetsgivare eller inför pensionering. Ofrivilliga arbetslösa påverkas inte alls, då det inte är deras beslut. Penningpolitik, kompetensnivå, lönebildning och finanspolitik är väl huvudelarna som styr arbetslöshet. Förutom det är investeringarna och kapitalförnyelse samt innovatonskraften viktiga. Lönebildningens roll är mest i att så länge den inte är uppåt väggarna åt skogen så är den mer neutral. Lite som BMW och priset på bilarna, de säljer så länge priset är rimligt om efterfrågan finns, men skulle de plötsligt dubbla priset så skulle nog det sluta illa. Så länge priserna är rimliga är effekterna neutrala. Penningpolitiken är en styrande faktor men börjar bli alltmer tandlös dessto närmare räntan går mot nollan. Kompetensnivå är en av de viktigaste faktorerna men även en som inte kan påverkas på kort sikt. Det tar 2 år att bygga en fabrik men 16 år att få fram en ingenjör, 12 år att få fram maskintekniker. Där har vi ett jättejobb som borde ha påbörjats igår. Innovationsnivå och kapitalaccumulation är viktiga men svåra att direkt påverka, man kan skapa indirekta förutsättningar men resultat kan inte garanteras inom en viss tidsperiod. Så idag återstår för Sverige, Europa och USA i princip endast finanspolitiken som kortsiktig lösning. En fördel alla i gruppen har är en nedgången infrastruktur och för de flesta länder låga räntor. Infrastrukturinvesteringar har som fördel att de visserligen påverkar bruttoskuldsättningen men är neutrala sett till nettoskuldsättningen.
Håller med allt i din senaste kommentar förutom ditt påstående att lönerna måste höjas kraftigt för att påverka arbetslösheten. FIEF har beräknat att efterfrågeelasticiteten är ca 0,5. Vilket innebär att en reallöneökning med bara 3 procent ökar atbetslösheten med 1,5 procent (allt annat lika)
Denna känslighet gör att lönebildningen och penningpolitiken är väldigt avgörande för nivån på arbetslösheten.
Får justera mitt påstående något, en fullkomligt urspårad löneökning leder ceteris paribus till urspårad arbetslöshet. Men du har helt korrekt en löneökning med 5 %, om man beräknar att riksbanken någonsin når riktlinjen 2 % inflation och ceteris paribus realönerna ökar med 3 % kommer succesivt leda till högre arbetsslöshet. Realöneökningar i fas med produktivitetsökningar inom olika sektorer + inflation är neutrala i den meningen att de varken leder till mindre eller högre arbetslöshet. Förutsatt detta leder löneökningar till en internaliserad effekt på lång sikt vad gäller ökningar och dess relation till arbetslöshet. Förutsätter man att detta sker så kommer nya jobb från penningpolitiska manövrar, vilka tyvär närmar sig i hög fart irrelevans då de blir mer och mer tandlösa och då återstår finanspolitik.
I grunden tror jag vi är överens, löner kan inte öka realt utan produktivitetsökning. Lönesänkningar är ossanolika men då arbetskraften ser till nominella ökningar och avtal rör nominella förändringar så kan riksbanken förutsatt ett existerande spelutrymme låta inflationen stiga till låt säga 6 % under en period vilket förutsatt en löneökning på 5 % leder till sänkta realöner utan att nominella löner behöver sänkas. Men som det ser ut nu läggs allt större ansvar på centralbanker då politiken inte är uppgiften mogen att göra sin del. I normala förhållanden kan riksbanken periodvis släppa efter på inflationen för att korrigera lönesättning, dessa möjligheter är nu mycket begränsade då centralbanksräntor går mot noll. Finanspolitiken borde inte satt oss i denna sitts men nu har en det, detta kan skapa kraftiga obalanser vid en återhämtning. Jag emotsäger på inget sätt dina siffror men endast centralbanken kan skapa inflation, så vi är i enormt behov av stimulanser som återskapar handlingsrum. Som ger utrymme för räntehöjningar och därmed större spelrum för temporära inflationsinjektioner. Som det ser ut nu med den minimala tilliten till finanspolitiken har inte end FED tryckpressar som gått dygnet runt skapat inflation vare sig med Q1 eller Q2. Q3 som sannolikt kommer ger sannolikt inte heller mer än temporära effekter. Ett stort finanspolitisk paket som komplement skulle däremot kunna åstakomma en temporär inflation kring 4 - 6 %. Med sänkta realöner som följd och fullt kontrollerbar av FED med en framtida räntehöjning under ett halvår för att återställa den till normalare nivåer.
Jag instämmer helt i din senaste kommentar. Det svåra är sedan att börja tala klarspåk politiskt när det gäller reallöner penningpolitik och finanspolitik. Vilken politiker vill säga att lönebildningen fungerar så dåligt att det krävs över 6 procents arbetslöshet för att hålla nere löneökningarna.
Det är svårt därför att dom allra flesta jag känner har ingen aning om dom här sambanden. Dom tror att full sysselsättning kan skapas av politikerna. Men politikerna har ingen makt över penningpolitik eller lönebildning. Jag får tacka för en givande och intressant diskussion
Detsamma vill passa på att tacka för ditt sätt att visa jobbskatteavdragets nettoeffekt. En mycket bra poäng som jag inte tänkt på.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Mattias Ericsson
Kommer Svensk arbetslöshet nå 10 % 2013
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Kenneth Eriksson - 9 september 13:32, 2012 
69%
23%
8%
Mattias Ericsson Karlstad, Mobil: 073-626 11 37, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Mattias Ericsson, www.s-info.se
0,08594
