Så vare sig President Obama vinner eller segern går till Mitt Romney så kommer det bli politik som är att inte vilja.

Detta syns även i vår egen Svenska politik. Regeringen är skräckslagen för att regera då SD kan fälla vilket förslag som helst utom statsbudgeten. Men det märks även i vår opposition. Socialdemokratin tillämpar vad som kallas triangulering för närvarande, det är en valteknisk manöver som lönar sig kortsiktigt men kostar långsiktigt. Kort innebär det att man placerar sig så nära motståndaren som möjligt med ett spelfält bakåt. Ett exempel på en lyckad triangulering är lanseringen av de nya Moderaterna, man lade sig så nära socialdemokratin att man praktiskt taget blev socialdemokrati. Konsekvenserna av denna triangulering kan vi nu skåda i all dess prakt. Alliansregeringen genomför ändringar som kallas jobbskapande men är dess motsatts, en borgerlig regering som inte hade lekt blåkopia av en socialdemokratisk regering kanske hade skapat jobb. Sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta bolagskatter, ökade avdragsmöjligheter för företag som investerar och skippat iden om överskottsmål för närvarande. Istället blev det ”jobbskatteavdrag” som inte skapar jobb, momssänkningar som inte skapar jobb, selektiva arbetsgivaravgifter som inte heller skapar jobb, RUT-avdrag som inte skapar jobb och ROT-avdrag som skapar jobb men som är tänkta att vara verktyg i lågkonjunkturer inte permanenta avdrag. Allt finansierat via en bibehållen socialförsäkringsavgift som numera ger överskott på mer än 40 miljarder årligen.

Sänkta arbetsgivaravgifter med 40 miljarder över ett bräde och för alla hade skapat fler jobb än alla andra icke åtgärder.

Sådan är trianguleringen, den ger ett val, kanske två och möjligtvis tre men sen pyser den bort. Tony Blairs Labour kan stå som ytterligare ett exempel.
Så nu är vår socialdemokrati där, allt privatiserat kommer fortsatt vara privatiserat, jobbskatteavdraget skall behållas, RUT kommer leva vidare. Endast restaurangmomsen och selektiva arbetsgivaravgifter skall återtas. Statskassan kommer därmed förutsatt att konjunkturen håller sig någorlunda stärkas med 30 miljarder. Vilket låter som väldigt mycket men utgör omkring 2 procent av budgeten. Kanske vinns nästa val med detta men socialdemokratin kommer sitta i samma rävsax som Alliansen. Det blir inte så mycket återställd a-kassa, ökade anslag till skolor, stöd till kommuner, satsningar på infrastruktur och allt annat med de summorna. Om vi inte plötsligt börjar nå Kinesisk tillväxt så kommer det mesta vara ogenomförbart. Att utöver detta det sitter diverse småpåvar omkring i kommuner och landsting och inte har annat än förakt att ge de som försöker krama ur varje krona dess maximala nytta hjälper näppeligen. Politik är att vilja som sagt, men om viljan bryts av ovilja blir det lite kvar.

Socialdemokratin vann val efter val genom att driva sin egen politik med löfte om ett annorlunda samhälle, bättre, effektivare och till för alla. När det övergavs har valvinsterna inte duggat tätt och kommer så heller inte göra. Originalitet vinner långsiktigt över plagiat.