|
Vi håller på att bli ett land av tro och inte vetenskap. Här närmar vi oss vad som i mänskliga termer kan betecknas som den mycket psykiskt sjuka patienten USA.
Ett aber i det hela är dock att det mer och mer liknar tuppfäktning inom sysselsättningsfronten. En vän till mig föreslog för en tid sedan så kallade frizoner, vilket innebär områden som ges speciella förmåner främst beskattningsmässigt. Jag avfärdade den idén då, först och främst av nationalekonomiska skäl men till min skam även av politiska skäl. Normalt sett så ger dylika frizoner relativt dåliga resultat, forskning visar till övervägande del detta faktum. Men forskningen ger även indikativa råd till hur detta skulle fungera. Först och främst så behövs en politisk övergripande överenskommelse, i den mening att var entreprenör är garanterad att de villkor som gäller när dessa zoner skapas även gäller om den politiska makten ändras. Få investerar 100 miljoner i ett lågtillväxtområde om de riskerar att få lättnader upphävda nästa val. Som nummer två så gäller det allt eller inget, i detta menas att företag som etablerar sig i en sådan zon inte betalar skatt överhuvudtaget de närmsta tio åren eller så. 3 % rabatt funkar helt enkelt inte, det måste vara stort det måste vara rejält och det måste vara garanterat.
2012-08-17, 02:07 Permalink
Andra bloggar om: Politik Ekonomisk politik Socialdemokraterna Valet
Om man bara ser inkomstskattesänkningarna (populistiskt kallade jobbskatteavdrag) som ett sätt att skapa nya arbetstillfällen så är det självklart ett misslyckande. Emellertid går det inte att ha alltför stora skillnader i beskattning jämfört med övriga länder så av den anledningen tycker jag att "reformerna" var bra. Det som är helt felaktigt enligt min mening är sänkningen av fastighetsskatten, ROT, RUT och sänkt restaurangmoms. Bortsett från den vansinniga sänkningen av fastighetsskatten som antagligen inte bidrar med ett enda arbetstillfälle så känns övriga reformer också helt felaktiga. Alla tre riktar sig till mer eller mindre skumma branscher med kriminella inslag. Det verkar också vanligt med olika typer av bedrägerier främst när det gäller ROT.
Varför S tvekar på att återställa alla av de ovanstående vansinnigheterna är en gåta. Fastighetsskatten gynnar mest bostadsägare med större fastigheter och att t.ex. ROT har blivit "populärt" är ingen anledning till att behålla detta förutom ren populism och valtaktik. Skattepengarna bör gå till välfärd och endast bidrag/avdrag till behövande. Jag är inte intresserad av att subventionera välbeställda bostadsägares utnyttjande av ROT, en inhyrd kock på en middag subventionerad av RUT eller ökad avkastning på kriminell verksamhet via sänkt restaurangmoms.
Det sjuka USA ja...
Enligt US Census så var medianinkomsten i Washington DC 71000 USD 2010. Med en växelkurs på 7 SEK/USD så blir det 497 000 kronor. Mississippi var fattigast i USA med en medianinkomst på 32 000 USD, dvs 224 000 kronor. Sveriges medianinkomst 2010 var 235 300 kronor... Några saker om detta: 1) Även om den här typen av jämförelser kräver mycket mera vetenskaplighet än jag givit här (köpkraftsparitetsberäkningar mm) så säger detta ändå någonting om Sverige vs USA. Skillnaderna mellan rika regioner i USA och Sverige är så stora att de helt enkelt inte går att bortförklara med olika typer av mätproblem. 2) De delstater längs norra USAs östkust (DC, New Hampshere, osv, som enligt mig är mera rimliga att jämföra Sverige med än hela USA) har i många fall nått inkomstnivåer som gör att man har mera omfattande offentlig sektor än Sverige trots lägre skattesatser, tack vare större skattebaser. Skillnaden är att Sverige (förutom försvar och rättsväsende, mm) satsar pengar på social omfördelning mellan individer medan delstater som Maryland m fl istället satsar på tillväxtfrämjande forskning inom t ex bioteknik. 3) Sverige har sedan 70-talets vänstervåg som fortfarande pågår blivit allt fattigare i en jämförelse med de rikaste delstaterna i USA. Sverige har sedan 1970 tagit in på samma populistiska vänsterväg som gjorde att Argentina kunde falla från att vara bland världens tio rikaste länder i början av 1900-talet till dagens fattigdom.
Den siffra du anger är inte densamma som SCB ger. Medianinkomsten 298 800 per år och medelinkomsten är 334 000 per år. Utöver detta skall läggas de socialförsäkringsavgifter som betalas, detta är försäkringar som annars varje individ skulle behövt betala. De uppgår till omkring 42 % i Sverige och 12 % i USA. Så en justerad Svensk medianlön blir omkring 424 000 kronor. Till detta skall läggas att det Svenska pensionssytemet är fullt ut finansierat och kommer inte behöva ytterligare tillskott. Det amerikanska är gravt underfinansierat och kommer kräva relativt stora höjningar av avgifterna eller halverade pensioner för att överleva.
Löner är högre generellt i USA men dessa skall även bekosta mer. Mäter man det så kallade välfärdstalet (kostnad för sjukvård, barnomsorg, pensioner, skola och några ytterligare mått) så visar det den amerikanska medelklassen lägger 35 % av sin inkomst på dessa saker. I Sverige där mycket går genom skattsedeln läggs 25 % av medelklassens inkomster på samma saker. Sjukvården som exempel upptar snart 20 % av USAs samlade BNP. Ett ytterligare aber i BNP mätningar är att dessto större offentlig sektor dessto lägre BNP. Detta hänger i hop med metodiken vid beräkningar. Offentlig sektor antas ha 0 % produktivitetstillväxt. Så ett sjukhus i USA som gör x dollar i vinst räknas BNP mässigt som tillförande ekonomin mervärde och personalen anses tillföra värde till produktiviteten motsvarande förädlingsvärdets ökning. Samma sjukhus demonterat och uppsatt i Sverige bidrar till BNP med vad det kostar, personalens produktivitet antas öka med 0 % per år. BNP är det bästa vi har men det skall inte ses som ett perfekt instrument.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |








