Sjukvården behöver vård

Sjukvården behöver vård

in need of care

De flesta av våra landsting sitter i tuffa ekonomiska rävsaxar för närvarande. Främsta orsaken till detta är dess finansieringskälla vilket utöver mindre intäkter från patientavgifter och något större intäkter i form av statsbidrag. Endast utgörs av inkomstbeskattning, landsting och kommuner har som beskattningsrätt endast möjlighet att använda sig av skatt på inkomster.

Denna finansieringsform gör landstingens ekonomi mycket procyklisk, med detta menas att intäkterna stiger kraftigare än tillväxten i ekonomin vid konjunkturuppgångar och faller kraftigare än ekonomin i konjunkturnedgångar. Detta då även inkomster är procykliska, i goda tider sjunker arbetslösheten och inkomster från a-kassa blir inkomst från förvärvsarbete. Vidare så stiger löner snabbare i goda tider vilket sammantaget ökar det totala skatteunderlaget och den totala intäkten. Förvisso stiger även löner för personal anställda av landstingen med sett till att de utgör en mindre del av arbetskraften så överstiger ökningen av skatteintäkterna med god marginal de ökade lönekostnaderna. I nedgång blir det en omvänd verklighet, lön byts mot en lägre a-kassa, löneökningar stannar av. Så intäkterna faller samtidigt som löneökningar även om lägre än annars för de som arbetar inom landstinget ger ytterligare negativa effekter. Ökade kostnader och minskade intäkter är aldrig en önskvärd kombination.

Sedan till konsekvenserna. I dagsläget är personalstyrkan så pass skalad att det är svårt att minska denna ytterligare.

De åtgärder som landstingen gör i detta läge visar sorgligt nog att det inte endast är ett skattebortfall som orsakar ekonomiska problem. Nedläggning av sjukhus på mindre orter är en sådan åtgärd, det är i sig onödigt att ha ett stort sjukhus som knappt har halv beläggning, ingen kan försvara ett sådant resursslöseri. Men allt för ofta är de kalkyler som görs strikt företagsekonomiska. I den meningen att om ett sjukhus kostar 100 miljoner och man lägger ned det så sparas 100 miljoner, vilket är redovisningsmässigt korrekt men samhällsekonomiskt felaktigt.

I Samhällsekonomisk mening om man fokuserar på vårddelen så kommer troligtvis en vårdcentral behövas som låt oss säga kostar 10 miljoner. Beroende på demografin, äldre behöver oftare sjukhusvård än yngre, så tillkommer kostnad för planerade sjuktransporter. Beroende på avstånd och behov så varierar denna, men en snittkostnad enligt Trafikverket hamnar på ungefär 20 kr/km. Anta att en transport görs till ett sjukhus på morgonen och en från sjukhuset på eftermiddagen och att avståndet är 10 mil. Detta ger en kostnad på 1 miljon om röda dagar borträknas.

Sedan tillkommer för de som förvärvsarbetar en extra kostnad på restiden fram och tillbaks, sker den under sjukskrivning så bortfaller skatteintäkter den vägen. Sker den genom uttag av övertid/semester minskas inkomsten i motsvarande mån och skattebortfallet blir större. Antar man en förvärvsarbetande befolkning på 3 000 där 0,5 % uppsöker sjukhus årligen och där riksnittet för inkomst gäller. Så innebär detta ett skattebortfall på 1,4 miljoner.

Sedan till det mest kostsamma och det är akuta händelser. Där ambulans när som helst under dygnet måste transportera sig till och från en plats. Ligger det som i det här fallet långt bort ökas i akuta fall livet på patienten. Extrakostnad om man beräknar utryckningsfrekvensen till 50 årligen och medelkostnaden för en utryckning över det avståndet blir 9 miljoner kronor. Vid samhällsekonomiska kalkyler åsätts ett liv ett värde på 17 miljoner, vilket moraliskt kanske många vänder sig emot men för att kunna räkna på konsekvenser måste något värde ges. Man kan inte utgå från att dödfall skulle inträffa som effekt av ett nedlagt sjukhus dock, jag känner i vart fall inte till sådan statistik.

Vad som däremot är fallet är att desto längre tid det tar innan man får vård desto längre tid tar en rehabilitering. 2,7 dagar i genomsnitt så skulle man här räkna med en beläggning på 50 personer och en medelkostnad för inläggning på 2 000 kr/natt samt en rehabiliteringstid i tio fler dagar med sjukskrivning ger detta ungefär 0,6 miljoner.

Utan att räkna på ytterligare faktorer så blir bruttobesparningen på 100 miljoner, netto 78 miljoner. Utöver detta vid en ”riktig” samhällsekonomisk kalkyl skulle alla faktorer beräknas och inte bara de som drabbade landstinget.

Givetvis kan man inte ha överdimensionerade sjukhus i orter vars befolkningsunderlag inte längre motiverar sådana. Men på samma sätt som vårdcentraler kan bära den allmänna vårdefterfrågan så finns något som med framgång provats i ett flertal länder. Benämningen på dessa är Emergency Health Centers (EHC). Dessa kan liknas vid enkla akutmottagningar där bemanningen i normallägen är låg men vid akuta inträffanden kallas allmänkirurger och sköterskor in för att göra en första insatts. I vissa fal kan det vara nog och i svåra fall kan det starkt underlätta vidaretransport till mer avancerade enheter. Sett över kostnader skulle sådana enheter sannolikt spara mer än de kostade, men för att hitta sådana resultat kan man inte redovisningstekniskt analysera en verksamhet.

2012-08-12, 17:05 Permalink
Andra bloggar om: Politik Landsting Ekonomisk politk Skatter

Kommentar av Michael Arvidsson - 26 augusti 18:33, 2012

Du tar upp många viktiga aspekter men missar en aspekt som oftast glöms bort eftersom det handlar om mjuk ekonomi nämligen medborgarnas förtroende och tryggheten man känner gentemot hälso- och sjukvården. Det finns en kvinnlig utredare på SKL som för ett tio tal år sedan kom fram till många liknande slutsatser som jag ser att du tänker på bl.a. att centraliseringar INTE effektiviserar sjukvården. I vissa lägen så har man flera huvuden att spela på om man har allt sammanfogat - t.ex. på lasarettet i Gävle - du kan satsa pengarna på en modern operationssal osv. Men man glömmer helt bort de fördelarna som ofta finns i mindre verksamheter - närheten mellan de olika klinikerna och avdelningarna. I den centralisering vi har här uppe så skickas patienter hit och dit genom länet alt till akademiska sjukhuset i uppsala - 30 mil från t.ex patienten i Åshammar. Detta skapar oro och varför skall sjukvården vara sämre för den medborgare som bor utanför sthlm, göteborg och malmö osv? Vi har samma skattesatser och ofta högre skatter i de små slitna kommunerna. Det är också otroligt roligt att någon här inne börjar diskutera hälso och sjukvård!!! istället för att pinka revir och undvika de otroligt viktiga huvudfrågorna. Ibland har jag funderat på om vi inte skall skrota landstingen och istället ha statliga inköpsavdelningar som håller i pengarna och en liten organisation som sedan lägger ut verksamhet på anbud och så får samtliga utförare visa vad dom kan tänka sig utföra. Det du pratar om lättakutmottagningar kan vara bra samt när det gäller läkarbristen - Nurse Practitioners - något som sedan länge finns i England och i USA.http://www.metra.se/Publicerat/Ditte/Primarvarden.pdf för att täcka de lättare arbetsuppgifterna en läkare har.
Något måste göras och skatten går inte att höja mer. Vi har dom pengar vi har och på vissa håll behöver vi minska skattetrycket, detta kräver en effektivisering, det kräver genomtänkta och nära organisationer som beslutar på plats och inte i en korridor långt upp borta från verksamheterna. Mera tankar från dig!!!
mvh

Micke Arvidsson // Distriktssköterska

Kommentar av Mattias Ericsson - 27 augusti 17:13, 2012

Jag håller helt med i att tänkandet inte får bli "effektivitet före allt". Huvudmannen/männen skall ha som uppdrag att se till att ekonomin fungerar. Vårdpersonalen skall aldrig ställas inför patientens väl eller ekonomins väl. Jag kan men viss säkring säga att landstingen suboptimerar och inte optimerar den. Ser man ovanfrån och ned så tar man den enkla biten först. Alla landsting avskaffas och skatteverket övertar ett skatteintag som gäller lika för alla oavesett i landet. Vartefter regeringen till skillnad kan bolla med finansieringsformer, inkomstskatt, moms, bolagskatt etc etc.

Den hierarkiska strukturen inom vården har jag aldrig förstått. Varför har en färsk AT-läkare mer att säga till om än en sjuksköterska med 30 års erfarenhet? Så att erfarna sjuksköterskor ges det o så viktiga receptbladet och utöver det rätt att ställa vissa diagnoser skulle varit ett faktum för 30 år sedan i de flesta andra verksamheter.

När man skall hitta lösningar på vårdutförandet och förhindra en för lång gången centralisering eller att kostnader flyger iväg. Så kan som exempelvis en storkoncern klarar genom interdebitering att hantera försäljning mellan sig självt och sig självt där hundratals dotterbolag kan ingå. Varje vårdcentral "säljer" sina tjänster till en statlig myndighet. För att hårdra det ICA-butiker finns där köparna finns, på vissa etablringar tjänar man mer på andra mindre. Vård är givetvis inte köttfärs men om det bor 4 000 i en glesbefolkad kommun så åker de oftast inte 40 mil för att handla, nu gör de det för att få vård.

Givetvis blir slutresultatet att specialvård kommer vara centraliserad, men "normal" vård kommer finnas att få om det finns nog stora patientunderlag. Sedan i mer perifiera orter behöver man ta till lösningar av typen, tomma akutmotagninar med jourinkallad personal eller motsvarande.

Huvudsyftet för verksamheten måste vara patientens och personalens välbefinnande, inte politiskt revirpinkande. Jag skulle kunna föreställa mig att om den personalkraft som finns inom sjukvården släpptes friare så skulle lösningar på problem komma snabbare än man kan stava till landsting och dessutom vara anpassade utifrån specifika närproblem.

Ett exempel kan vara ett område där många äldre bor, då kanske man har extra tyngd i budgeten åt deras problem.

Finansieringen skall vara centraliserad med besluten decentraliserade, inte av politiker eller tjänstemän utan av vården. I det här fallet bör även omsorgen kommuner idag ombesörjer falla in. Jag måste anse att det verkar aningen knepigt att kommunen måste köpa läkarservice åt sina älderboenden av landsting.

Att ta bort landsting och centralisera skatteintaget är den lätta biten. I relativ mening landstingspolitikernas och landstingsadministrationen skulle sätta ihop ett benhårt försvar. Hur man skall se till att säkra att alla får samma vård blir det knepiga. Att viss typ av vård kommer bli mer centraliserad kan man nog anta, men det är den absoluta specialistvården och där ser jag en vinst i att vissa sjukhus väljer att grava ner sig i något specifikt. ex Uppsala brännskador, Karolinska hjärna, Sahlgrenska hjärta etc. De som behöver den typen av vård reser redan i dagsläget långt och genom att samla smala områdens expertis på en plats kan det vara en god idé då kompetensdelning tillkomer och forskningen specialiseras så 3 Universitetsjukhus inte forskar på samma sak.

Vad gäller övrig vård så är i grunden intern upphandling vad jag tror är bäst. Man kan också tänka sig "patientkretsar" ungefär som valkretsar där områden ges resurser utifrån detta, vilket innebär central styrning.

Jag tror det är lite av en trestegsraket

1. Massakrea landsting
2. Centralisera allt
3. Hitta bästa lösningen för att säkerställa så likvärding vård som möjligt till en så hög kvalitét som möjligt.

En direkt bonus är att staffeteriet omöjligörs vilket sparar in några miljarder dag ett.

Fortsättningen efter det ser jag i en huvudman för all vård dvs. Kommunernas vårddel övertas av sjukvården.

Politiskt sett blir det även lite mer sprängstoff med centralisering, sittande regering blir mer direkt ansvarig och politiska kostnaden för misslyckanden blir högre. Nu är det mer anonyma landsting där säkerligen mindre än hälften vet vem som är ordförande i sitt landsting eller ens partifärg på denna. Som ytterligare bonus blir plötsligt Ahlenius revisorshajar i RRV granskande myndighet. Om det är någon jag som generaldirektör omedelbart skulle lägga på luren och sjukskriva mig, om de ringde vore det Ahlenius adepter och Janne Josefsson.

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.