Givetvis borde vi alla ha vetat bättre, det ligger i skatten, sänker vi bara den så kommer allt minsann att lösa sig om inte i år så nästa år, om inte nästa år så nästnästa år, om inte nästnästa år så inom ett decennium…eller sekel eller så. Troligtvis kommer även några tusen till poliser ordna det här med brottsligheten i bara farten.

Det konstiga är att skatten inte verkar hjälpa i någon större omfattning. De som är sjuka, på riktigt, verkar påverkas mer av att de är sjuka än den hägrande skattesänkningen. De som är invandrare där vissa redan sökt hundratals jobb får fortfarande inte jobb. De som är arbetslösa verkar fortsätta lata sig. Alla dessa är oförståeligt utan jobb vilket säkerligen beror på det fantastiskt generösa bidragen.
Att faktum är att de så kallade oerhört generösa bidragen inte alls är särkilt generösa går vår regering förbi. Sett till EU snittet så ligger vi numer i mitten, sett till USA så närmar vi landet där bidrag är ett skällsord i hög hastighet.
Det kan vara så att arbetslösa inte får jobb för att det inte finns jobb, det kan vara så att sjuka inte söker jobb för att de faktiskt inte klarar av att arbeta och det kan vara så att invandrare inte får jobb enbart för att de är invandrare.

Sverige har just nu något som kallas job less growth, med andra ord vi växer utan att det skapas nya jobb. Det krävs inte särskilt mycket för att ha en job growth. En av åtgärderna som inte krävs är sänkta skatter även om det är trevligt för individer.
Arbetslösa kan ges utbildning och ökade krav från arbetsförmedlingar, forskning från vårt Svenska IFAU såväl som OECD och ett flertal andra visar att de första sex månaderna är avgörande. Efter det så är utbildning och/eller ombildning kärnan. Många sjuka kan återgå till arbetsmarknaden om de ges en vettig rehabilitering, de som inte kan trots detta kan helt enkelt inte och bör heller inte jagas för det. Invandrare kan få jobb, mängder av länder ger exempel på detta och om frivilligheten hos arbetsgivarna inte finns så är riksdagen som lagstiftande församling fullt kapabel att utan brott mot någon grundlag stifta kvoteringslagar, inte kvoteringsönskemål utan lagar som måste följas.

Inget land, ingen stans har lyckats med skattevapnet åtgärda dessa problem. Det har provats i alla former. Generella inkomstskattesänkningar, generella bolagskattesänkningar, generella löneskattesänkningar och till detta specifika undantag. Inget har fungerat och inget kommer heller fungera. Roten av problemen ligger i sysselsättning, regeringen skryter med 400 000 mer sysselsatta vilket säger ungefär ingenting. Däremot säger sysselsättningsgraden allt, dvs. hur många procent av den arbetsföra befolkningen som har jobb, denna har fallit med nästan 2 % sedan 2006. Givetvis ligger inte all skuld på regeringen, just nu pågår en nedgång i USA och en potentiell akut kris i EU länderna. Men regeringens Culpa sum ommisione maxima Culpa är att man sett kort men aldrig långt.
Det låter fint med 1 000 mer poliser men om domstolar frikänner/dömer snabbt från arbetsbördan leder det i slutändan till sämre rättsäkerhet inte bättre. Hela kedjan måste ses.

Samma med arbetslöshet, leker man att man har en quick fix utan att se långsiktigt så får man kortsiktiga lösningar som inte botar långsiktiga problem.