|
I dessa dagar så skulle jag om jag var toppolitiker vare sig jag var för eller emot inträde i EMU och valutabyte till euro vara väldigt tyst om detta. Sannolikheten att vi vid en ny omröstning skulle få ett ja ligger under 0,001 % om man räknar på senaste opinionsmätningen. Det är i det läget lite komik i framföralt Carl Hamilton Folkpartiets ekonomiska talesman konstanta beröm för denna fantastiska valuta som knäckt ryggraden på Grekland och ligger bra till för att göra detsamma med Spanien.
Dessa länder oavsett vad man kan anse levde i en värld av Peseta och Drachma, lite då och då så devalverades valutan och man var på banan igen. Detta visste de som köpte obligationer och statskuldväxlar och därför fick exempelvis Grekland betala ca 12 % ränta på sin upplåning. Sedan plötsligt fick de en ny valuta och en ny låneränta. Efter att ha haft sin egen typ av ekonomi sedan 1945 där Grekland i snitt devalverade vartannat år fick man plötsligt låna för 2,5 %. ”Marknaden” antog att Union var samma som USA:s Union så lånade gärna ut. Man kan säga att Greklands inträde var som att man låter en alkoholist övernatta på systembolaget med uppmaningen att inte röra varorna.
Nu är vi där vi är och det ser ut som det gör att då Folkpartiet som kallar sig liberala är så för borde de vara lite tysta om, det finns inte så många ja till euro röster därute och med tanke på att de gör sitt allra bästa för att få lärarkåren emot sig, en grupp som varit lite av kärnväljare, så finns än mindre anledning att uttala sig. Reinfeldt spelar smart, inte en pip om att gå med i EMU något de faktiskt är för. Magdalena Andersson spelade lite riskfyllt när hon gick ut och sa att det inte fanns en chans att euron kollapsar vilket det gör nu.
Bismarck citatet som jag använde i ett tidigare inlägg passar bra in ”Tro inte på något förrän det blivit officiellt dementerat. Med Draghi och Merkel vid rodret så bedömer de som sitter och handlar med sånt att det är mer än 90 % chans för Grexit och 45 % chans att Euron kollapsar. Så som sagt om jag var toppolitiker vore jag tyst, inget att vinna mycket att förlora.
Att devalvera en valuta är att lura sparare och lönearbetare. Detta kom vi i Sverige allmänt underfund med efter 90-tals krisen.
Den som förlorar på en devalvering av nationens valuta är framför allt småspararna. Därefter löntagarna, som får en lönesänkning beroende på politiker i överhetsrollen, som bestämmer att nu är din lön värd mindre. Den som tjänar på en devalvering är den som har sin förmögenhet, stor eller liten, placerade i sakvärden. Euron skall jämföras med Dollarn och Pundet i sin ställning som betalningsmedel på en världsmarknad. Euron borde befrias från allt politikerinflytande och från inflytande från finansministrar och skattespecialister. Om ECB strikt och neutralt ser till att Euron behåller sitt värde och koncentrerar värdet till uppgiften som betalningsmedel så är succén given.
Per Kjellén: Enkelt uttryckt var det katastrofalt för Grekland att gå med i Euron och Euron infördes på tok för tidigt i flertalet länder.
“In summary, optimum currency area theory suggested two big things to look at – labor mobility and fiscal integration. And on both counts it was obvious that Europe fell far short of the U.S. example, with limited labor mobility and virtually no fiscal integration. This should have given European leaders pause – but they had their hearts set on the single currency.” http://krugman.blogs.nytimes.com/2012/06/24/revenge-of-the-optimum-currency-area/
Det Jonas Eriksson skriver. Som lök på laxen var det inte optimalt att i princip exakt som euron introducerades bröt Frankrike och Tyskland mot 3 %-regel och lät underskotten gå under dessa nivår. Detta sadde ett prejudikat, ett inte särskild bra sådant.
Vad jag förstått så var den undersförstådda tanken att länder skulle ställas inför fait accompli och införa en finanspolitisk Union. EU/EMU är lite som en haj, rör det sig inte dör det, no pun intendet. Men det som i början var i det nästan mikroskopiska (Kol och Stålpakten) är nu byggt så stort att dör det av så kommer det land som drabbas MINST Finland se sin BNP gå ner med 8 %. Alltid lätt att vara historiker och svårt att vara prognosmakare förvisso, men vi står nu inför detta fait accompli, enda långsiktiga räddningen är att EMU länderna bildar en federal stat, vi står även nu vid ett läge där det ter sig mindre och mindre sannolikt där en Syd/Nord polaritet växer fram och en federal union ter sig mycket avlägsen. Man borde inte släppt på regelverket i den utstäckning man gjorde inför EMU. Man borde ha förstått att man skapate systematiska risker i alltför hög utsträckning som kunde sluta illa. Hade man börjat med en kärna och låtit länder kvala in hade Spanien, Italien, Grekland kunnat genomföra reformer i sin takt med sin valuta och kring nu hade de varit redo för ett inträde, med ett Starkare Grekland, starkare Italien, starkare Spanien. Tänk bara vilken hjälp det varit för dessa länders politiker att genomdriva stora reformer och även impopulära sådana, man hade haft ett gemensamt mål som alla önskade framör sig. Grekerna hade lättare köpt större strukturella reformer med egna landets politiker som genomförare av egen vilja för att nå den gyllene euron, med hjälp av en fallande drachma hade det underlättat. Nu skuller man allt på utlänningar och framförallt Tyskar vilket inte bådar gott för samarbetet. Lätt att i historiens sken ge kommentarer som dessa men jag röstade nej med bland annat detta i åtanke, inte att det skulle ske men kunde ske. Man tog en enorm risk och nu är korten synade och visat sig vara en bluff. Vart det ändar vet jag inte men vad jag vet är att pajar euron då finns sannolikt inget EU kvar längre, så de spelade högt med valutan vid skapandet, risken finns att de förstör 50 års arbete.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |








