Det var en tid sedan jag skrev något här. Världen har varit för händelserik för att kunna slita sig ifrån annat än i förvärvsyfte. Ekonomi närmare bestämmt nationalekonomi delar här villkor med nyhetsmediet.

När man passerar löpsedlarna på väg in i affären vet man. Om de i stora bokstäver skriver "De okända avdragen", "B kändis X talar ut om nåntingnånting" så har inget enormt infträffat. Kvällspressens oförmåga att skriva om äkta nyheter torde vara välkänt. Finanspressens förmåga att vara en invers funktion av kvällspressen där allt är nyheter är en annan.

Men mitt i allt detta så flyter nyhetscykeln med äkta och påhittade nyheter på. Tills dess att något händer. Då detonerar hela nyhetsmediet med samma nyhet om än med olika vilklingar. När detta något inträffar kan ingen förutsäga om det inte är ett val eller liknande och ofta kommer så mycket olika information och så många sidohändelser att det blir svårt att veta vilken av 10 säljande löpsedlar man skall välja. För att efter vadsomnuhänt sakta återgå till nyhetstorkla.

Så är även nationalekonomin, om man bortser fron ekonomireportrar som av någon anledning alltid vet varör något var oundvikligt men först efter av någon mysteriös anledning skriver eller pratar om händelsen som inträffat efteråt, inte innan vilke torde vara en aning mer trovärdigt och intressant. Hursomhelst denna månad har varit en sådan explosion av verkliga händelser med verkliga konsekvenser. Som jag och för att inte förhäva mig många andra ekonomer förutsåg är nu Grekland på väg ut ur euron. Det i sig är en god nyhet, de borde aldrig ansökt, de borde aldrig släppts in och de borde aldrig ha fått genomleva den arsenikblandade åtsramningen som de påtvingats.

Anledning till att en åtstramning aldrig fungerar i Grekland är tvåfaldig, först och främst ekonomin som inte är lämpad för den förda politiken. Ett land som stramar år måste för att klara kuren ha en motor. Den motorn är varuexporten som för Grekland är 7 % av BNP. Det som händer när man skär ner är uppsägningar som leder till mer uppsägningar, minskat förtroende för ekonomin som leder till lägre konsumtin. En exportsektor stor nog drar nytta av detta då lägre löneökningar från den höga arbetslösheten leder till lägre lönekostnader för exportindustrin och därmed bättre konkurenskraft. Detta leder till kapitalinflöde och lägre räntor. Vilket gör exportsektorn investerar mer, skapar jobb och vänder utvecklingen till slut.

Detta hände i sverige där vi gick igenom ett liknande stålbad, men har en varuexport som tjänade både på fallande valuta, sänkta räntor och lägre arbetskraftskostnader. Samma för tyskland som nu menar att bara för att det fungerade för dom så Damned if you do damned if you dont.

Ibaland är austerity bättre ibland är stimulans bättre. Var Grekland är på väg nu om de kvarstannar i euron är en total härdsmälta med, att lämna ger initialt dåliga effekter men återskapar hopp och tillförsikt vilket är mer viktigt. Grekland är nu så pass nära sin "tipping point" att det är veckor eller någon enstaka månad kvar innan det blir försent.

Därför är det viktigaste nu att EU inser det läge vi sitter i och inte väntar ut det hela utan börjar agera nu. För avaktar man för länge så kommer spridningen att nästan omedelbart nå Spanien, där samhällsystemet är i skarpt läge, sedan italien, portugal. De pengar som finns i dessa länders banker kommer omdedelbart befinna sig i tyskland eller USA. Att vänta ut och hoppas är över, att Grekiska befolkningen gjorde som den gjorde är inte ens så man förvånas.

EU har konsekvent varit sju eller åtta drag efter, det kan komma att kosta mer än ett gräkiskt uträde.

Europa borde än någon borde och framförallt Tyskland borde se att när man pressar för hårt så kan konsekvenserna bli ödestigra.

En ordnad exit, fördelaktigt under lördag eftermiddag när alla marknader är stängda borde vara den nästkommande lördagen på enda punkten av agendan.

Jag vill intre se del, mörkrets återkomst