Socialdemokratin

Socialdemokratin

Efter att äntligen ha läst igenom min framlida mormors samlade böcker har jag funnit en del av pusslet till varför den Svenska Socialdemokratin fått kring 40 % av väljarnas förtroende och varför vi aldrig kommer återfå detta förtroende. Av de saker så fäster sig många.

Ett minnesvärt tal ”Vi ses igen kamrater./…/ Vi ses igen kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen kamrater” Olof Palme 1975
”Om du bara visste vad vi höll dig kär
Om du bara visste alla tårar vi fällt
Om du bara visste alla röda rosor som vi lagt på den plats där du föll
Om du bara visste hur vi saknar dig
Om du bara visste hur vi skyddat dig från mördarens kulor
Om du bara visste vår tacksamhet far allt du gjort för vår värld”
Marie E, Enskede

Och som en påminnelse Demokratisk Socialist

vägen framför oss

Att vårt parti inte längre når gamla tiders siffror beror mindre på att människor ändrats och mer på att Socialdemokratin förlorat sin själ. Den Svenska socialdemokratin ifrågasätter inte längre sig själv. Styrkan i rörelsen har legat i just detta, att alltid och överallt kunna låta tankar sväva fritt och att aldrig sätta sig i en kontinuitet. Olof Palme må ha fått en gloria genom sin död, men vi vet att han var en realpolitiker. Men i sin gärning lät han alltid det ideologiska ifrågasättas för det är så man vinner val, det är så man får möjlighet att bedriva politik, det är så man får makt att förändra.
Numer är vi ett parti som efterfrågar erfarenhet men när den väl kommer kastar bort den. Numer är vi ett parti som kräver samarbete med fackförbund i stället för att bjuda in.

Man kan lätt förblindas av dagens opinionssiffror och tro att allt är löst, vad vi bör minnas är att 2008 hade vår sida en förkrossande majoritet. Än återstår två år där mycket kan och kommer att hända. Frågan är om vi är redo att bilda regering, om vi ens får den chansen. Samt vad skall vi göra som inte är gjort? Ett parti som efterfrågar nya krafter men sedan kastar dem åt sidan är mer likt Moderaterna 2002 än mitt socialdemokratiska parti 1982 som vågade som gjorde och som lyckades.

2012-04-14, 23:32 Permalink
Andra bloggar om: Politik Olof palme Socialdemokraterna Ideologi Val

Kommentar av Stig-Björn Ljunggren - 15 april 13:09, 2012

Bra påminnelse om att dagens opinionssiffror motsvarar ungefär det som partiet hade förra mandatperioden så här dags. Och sen gick det åt pipsvängen ändå.

En annan påminnelse: Stora tal 1975, men ännu ett valnederlag 1976.....

Kommentar av Vide L - 15 april 17:12, 2012

Ett memento till: (s) hade egentligen ingen politik
för 80-talet 1982. Allt låg i superdevalveringen
som förstördes av den fasta växelkursen och
ohämmade fackliga lönekrav i kombination.

Kommentar av Mattias Ericsson - 15 april 20:07, 2012

3:e vägen...? Nä skall inte ens försöka för då kommer min hjärna tas över av den nationalekonomiska autopilotone och tvinga fingrarna skriva hur det var.

Jag kommer fortfarande hålla Olof Palme över den politiken den var i mycket ett barn av Kjell-Olof Feldt som sedan ägnar mycket av "alla dessa dagar" att skylla ifrån sig.

För det första var jättedevalveringen helt onödig. Kostnadsläget, konkurrensläget och det allmänna löneläget var på väg att realignera sig. Största problemet var skattesystemet, som det senare skulle visa sig och de enorma offentliga utgifterna för den borgerliga regeringens "företagsakut".

Det förelåg i den måttan inget behov av att devalvera kronan. Inte heller förelåg någon anledning hos omvärlden att tro på att detta var den sista och absolut sista devalveringen. Har man åkt dit för otrohet fem gånger är det rätt svårt att övertyga sin partner att det inte blir en sjätte.

Hade vi haft en hög arbetslöshet, låg och fallande inflation och en kostnadskris hade det kunnat vara nödvändigt. Nu hade vi en låg arbetslöshet (då ansågs den i och för sig hög) hög men fallande inflation och en kostnadskris endast skapad av den borgerliga regeringens massiva subventioner till företag.

Den 16 % devalveringen sågs av omvärlden med all rätta som en "offensiv" devalvering, dvs enbart påkallad av en önskan att på andra länders bekostnad skaffa sig fördelar. I möte med nordiska rådets finansministrar avrådde de samtliga en svensk devalvering. De uppnådde en minskning av den från tänkta 20 till realiserade 16 %. Om detta kan man läsa i deras respektive biografier och även Feldts.

Vad devalveringen ledde till var en formidabel explosion av vinster i exportsektorn, varav givetvis följde en explosion i löneanspråk från de som arbetade där som spred sig till att omfatta alla löntagare. I ett sådant läge hade regeringen behövt bedriva en åtstramningspolitik i enorm omfattning, det är svårt att strama åt när allt lyfter, att massivt göra detta är nästintill politiskt omöjligt något Feldt som politiker borde insett. Så vi fick en exploderande löneökning med exploderande inflation som följd.

Andra delen i dramat blev med kreditavregleringan där alla partier utom Vpk pressade på. Skattesystemets svagheter visades efter detta då tidigare krediter varit ransonerade och små i jämförelse vad som blev, där skattesystemet var så format att avdrag kunde göras direkt mot inkomst för räntor. Tjänade man 100 000 och hade ränteutgifter på 100 000 så skattade man 0.

Vad Feldts period som finansminister får ges för omdömmer är för min del svårt att säga då jag inte fanns under den tiden och vet vad som var och vad som inte var möjligt. Den avslutades dock med något mycket bra och det var skattereformen 1990 vilken kanske borde kommit 1982 och som rådde bot på många av de skattemässigt skapta problemen.

Det negativa i det är väl att plötsligt blev det dyrt att ha lån, en lågkonjunktur som följd av Iraks invasion av Kuweit gjorde det än dyrare då inflationen kraftigt föll.

Vad som hände sedan är historia som man brukar säga. Men inte var vår politik under 80 talet lik den från 45 - 76. Enda vi vet säkert är att Socialdemokraterna inte arbetat för att få landet på obestånd vilket Bildt och Wibble gjorde.

Samt och här får statsvetarna rätta mig om jag har fel, Ingvar Carlsson arbetade från valförlusten 1991 till valvinsten 1994 med att förbereda partiet för att åter ta rodret, tror till och med det kallades äntringsstyrka. Detta är något som inte skedde efter 2006 utan där mer eller mindre räknade man med att vinna 2010. Tror inte heller Palme gjorde något liknande. Jag hoppas att Lövén gör det. För att luta sig tillbaks och tro vi vinner på walkover är att spela politik farligt. Över Finansdepartementet svajar fortfarande den Moderata fanan.

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.