Bevisligen så vill inte så många av de gamla kärnväljarna att partiet skall bli en nyliberal version av Thatcherårens Toryparti. Detta är heller inget att förvånas över, Centern har varit det parti som historiskt varit närmast mitten och vid ett flertal tillfällen tagit skuttet över till den andra sidan och gjort upp i ett otal politiska frågor med Socialdemokratin. Centern är även det enda parti som någonsin suttit i regeringskoalition med Socialdemokraterna, borträknat samlingsregeringen under 2:a världskriget. 1936 samt 1951 har det hänt. Centern var även det parti som tillsammans med Socialdemokratin bar den tunga bördan att sätta landet på fötter efter Carl Bildts kaosartade vanstyrelseår under det tidiga 90-talet.

Att partiet nu lämnat mittenfåran och i expressfart reser in i den nyliberala ideologin med dess häxdoktorer som lär ut inte bara irrläror utan felaktiga premisser får den vanlige Centerväljaren att tänka både en och två gånger på sitt partival. Centern har till sin styrka en bas av trogna väljare, men tillskillnad från Socialdemokratins 25 – 30 % ligger de kring 2 %. Vilket inte är nog många för att säkra en plats i riksdagen. Att föreslå sänkta ungdomslöner tillhör inte den grundläggande Centerväljarens ideologi, för det första är redan lönerna för unga lägre, för det andra har staten genom att halvera arbetsgivaravgiften för alla under 26 års ålder sänkt ungdomars löner med 20 % och för det tredje så inom många yrken som ger arbete efter yrkesinriktade gymnasieutbildningar finns redan en lägre löneskala på plats för ungdomar, det kallas lärlingstiden om någon Centerpartist inte visste. Så redan idag har vi ett antal mekanismer som ger lägre löner och uppenbarligen har dessa inte skapat arbeten. Det är den borgerliga historien för 154:e gången, sänk lönerna så löser sig allt.
På 1800-talet gjorde det kanske det men som vi ser bevisat om och om igen i restaurangmomsens svindyra ickejobbskapande halvering, i de svindyra ickejobbskapande arbetsgivaravgiftssänkningarna, i det svindyra ickejobbskapande ROT-avdraget och i den supersvindyra ickejobbskapande Jobbskatteavdraget.

Centerns utspel om lägre löner för unga visar inte bara oförstånd om arbetsmarknadens funktion utan visar på hur man numer borträknar i politik men räknar med i val gamla Centerväljare. Restaurangmomsen var även det ett Centerförslag. Det gamla partiet som kämpat för landsbygden har gått med på försämrad avdragsrätt för resor till och från arbete, accepterat kärnkraften precis i det läge då det är på väg att bli en dyr energikälla. Man har som enda sak för att appellera till sina gamla väljare låtit dem skjuta av så pass många vargar att återimplantering är nödvändig, 1708 var året då vargen dödade en människa senast.

I allt detta nyliberala tingeltangel som Annie Lööf sysselsätter sig med glömmer hon det skrianda behov som vår infrastruktur är i av utbyggnad och underhåll, endast Portugal i Europa har sämre infrastruktur än Sverige. Centern släpper igenom en avreglering av Apoteksmonopolet som redan nu börjar slå mot glesbyggdssboende i form av nedlagda apotek på orten och länge och längre resväg för att få tag på läkemedel, på sämre och sämre vägar.

Av de 30 miljarder som Centern stämplat som sina reformer skulle vår infrastruktur kunnat varit i långt bättre skick än idag, det hade skapat bättre kommunikationer för företag i glesbyggd vilket skulle minska chansen att de flyttade till större orter. Det skulle ge jobb i glesbygden under byggandet.

Men Annie Lööf hänger sig åt vodooekonomi och låtsaslösningar undertecknade Thatcher, Ayn Rand och Milton Friedman. Thatcher som inte lyckades lösa, inflationsproblemet, budgetunderskottet eller arbetslösheten, Rand som är en författare och inget annat, en bra sådan i min åsikt men ingen vars böcker skall styra ekonomisk politik. Milton Friedman vars grundteori om NAIRU är så gott som dödförklarad och vars forskningsinlägg om är rätt för just den tiden inte längre lämpar sig för nationalekonomisk forskning. Dessa personers lösningar försöks på reala och äkta problem, resultaten är också värdelösa. Fortsatt färdriktning åt detta håll och Centern har en god chans att bli det första av de första som var med i riksdagen att få lämna, moderata stödröster finns nog i vanlig ordning åt KD, men många Moderater känner nog av gammal instinkt att Centern är för osäkert att lägga stödröster på, trotts Annie Lööfs partidirigering i riktning mot att vara ett parti den gamla nyliberala MUF kretsen såg som sin våta dröm.