Moderata mjäkiga mannliga statsråd verkar det gå tretton på dussinet av. Före detta försvarsminister Sten Tolgfors stod i en presskonferens och berättade hur hans barn drabbats av medieuppmärksamheten kring hans person. Samt påpekade att hans avgång inte hade något att göra med den lilla detalj att Sverige var ytterst nära att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien, en diktatur om inte värre så i klass med Irans diktatur. Men som sagt det hade inget med saken att göra utan det var för barnens skull. Manliga mjäkiga moderata statsråd borde vara en aning mer försiktiga när de tackar ja till ett erbjudande om en ministerportfölj. Saker kan hända över vilket de inte har någon kontroll och med den ofantliga vikt de lägger vid sina barn så är varje dag på arbetet som att gå igenom ett minfält, man vet aldrig vad som komma månde.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson är ett exempel på detta, efter att tre gånger vägrat genomföra vad han av riksdagen ålades att göra. Så hotades han slutligen av ett misstroendevotum varpå han bestämde sig för att göra det som riksdagen bestämt, han hyrde lägenhet av Ersta Diakonisällskap vars lägenheter är dedikerade till hemlösa och svårt sjuka, han flyttade sedan till sin frus lägenhet som hon fått genom att passera en 10 år lång bostadskö. Nu har ännu inte Kristersson avgått, men han trampade på några minor på vägen, skulle han avgå är det nog inte på grund av affärer, utan det blir för barnens skull.
Nu skall man inte förringa kärlek till sina barn och om man kunde tro att Tolgfors och Littorin faktiskt menade allvar så hade det varit gott och väl, man skulle ställt frågan hur de tänkte när de accepterade statsrådsposten då vad som helst kan hända när som helst. Nu framstår deras ursäkt att det är för barnens skull som ett ynkligt sätt att försöka få sympati och avleda obekväma frågor. Det var aldrig något mediedrev i vare sig Tolgfors eller Littorins fall, inte i bemärkelsen att media slog läger utanför bostaden, inte i bemärkelsen att man ens nämnde familjen och inte i bemärkelsen att bevakningen var osaklig. Det i tiden närmast liggande drevet var mot Håkan Juholt, inte någon gång under den intensiva mediebevakningen gömde han sig bakom sina söner.