Lössen i den Röda Fanans veck

Lössen i den Röda Fanans veck

"Det är mycket bra att vara renhjärtad och storsint, men detta är ingen anledning att tolerera lus i kläderna och ännu mindre i vecken av den röda fanan."

Bengt Lidforss

Löss i fanans veck
text och musik:
Tommy Rådberg

Hör kamrat det är viktigt studera vår kamp.
Kamp för rösträtt och kort arbetsdag.
För att lära av misstag och övertramp.
Nästa strof är "unghinke"-citat.

"Det är bättre att dräpa var krämaresjäl
än att dom skall vårt blod suga ut.
Det är bättre att prästerna stenas ihjäl
än att låta dom ljuga till slut".

Det var ni som var löss i vår fanas veck
som med bomber vill spränga vår värld.
Ni vill gå där bland spillror och vada i bäck.
Färgad röd utav blod - dödens svärd.

Och ert lösen var "småmord" och "dolken i kött".
Upp till vapen ni kvinna och man.
Bland ruiner och högar av lik - blodet rött.
Död förföljer till Ariens land.

Skådespelaren Hinke han eldade på.
Andlig knivkastning revolution!
Och dom unga sög i övertygade så
att ett bankrån är expropriation.

Leon Larson - poeten i bomber och hat.
Ord och handling är ett för vår poet.
Dynamit och revolvrar han redo för attentat.
Men Stendahl han med påken fick besked.

I vårt grannland var krämaresjäl föll ner död.
Diktatur arbetsdagen är lång.
Dom försvann dom som odlade bakade bröd.
Propagandan förs fram av Hinke-sång.

Och dom Bruna marscherade gatan fram.
Och dom dödar - Kristallernas natt.
Och vad är det dom skrålar dom Brunas stam.
Leon Larsons poem dom översatt.

Se kamrat dom i snöbollar blandar in sten.
Och dom kastar på vår ordningsmakt.
Ett kommando i antirasism vita sken.
Se det spökar - kamrat - var på vakt!

Leon Larson. Idolen som blev en förrädare

källa: Per Anders Fogelström,
Poet med bomber,
BLM nr 5, 1964

I juninumret av Brand 1904 debuterade en ung poet som skulle komma att spela en stor och omstridd roll inom arbetarrörelse och i samhället.

Bakgrund

Sekelskiftets Sverige var ett samhälle i snabb förvandling, det pågick en väldig folkomflyttning. I de svällande städerna växte industriarbetarproletariatet.

De många och fattiga som tigit och lidit under århundraden hade vaknat till medvetande om sitt elände och om sitt människovärde. Man ställde krav.

1890 - första gången en första-majdemonstration.
1892 - bildades de första socialistiska ungdomsklubbarna
1902 - den första storstrejken - krav på allmän rösträtt.

Men det gick sakta med de nödvändiga reformerna.

Ska man ta våldet till hjälp?

Det socialdemokratiska partiet hade redan tidigt fastslagit att man inte skulle använda våld i de inrikespolitiska striderna.

De socialistiska ungdomsklubbarna hade en tydlig anarkistisk prägel.

De partitrogna unga bröt sig loss och bildade ett eget förbund, det socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Efter 1903 talade man om ungsocialister och ungdemokrater.

Huvudorgan för ungsocialisterna var tidningen Brand. Från och med decembernumret 1904 blev Hinke Bergegren redaktör - i dagligt tal kom ungsocialisterna att kallas "unghinkar".

Det tändes en stjärna - en poet mer populär än de övriga - Leon Larson.

Leon Larson föddes 1883 i Skutskär i Gästrikland men familjen flyttade snart till Malmö, fadern var järnarbetare. Barndomen var svår och fattig. Som femtonåring dömdes han till sex månaders fängelse för mordbrand.

Som poet och inflyttad stockholmare blev dikterna från hans hand införda i Brand, dikter om hat, drömmar, längtan.

Under fyra våldsamt aktiva år publicerade den unge författaren sju diktsamlingar, tre prosaböcker och ett skådespel.

Under åren 1906-1910 hände följande;

1906 - bombtillverkning i Leon Larsons lägenhet
1907 - det skånska postrånet
1908 - Amaltheadådet
1909 - Wångs skott
1910 - Leon Larsons fingerade attentat mot sig själv.

Hinke Bergegren "hade tänt facklorna och ställt dem i blåsten. Där flammade de så våldsamt till sist att Bergegren själv blev ängslig och försökte släcka - fast för sent" skriver Leon Larson i ett otryckt manus.

Enligt Leon Larson fanns en "junta" som förberedde en väpnad aktion, med revolvrar och bomber. Leon Larson skriver att Hinke bergegren angav "juntan" direkt till polismästare Stendahl ("han med påken"). Bombgömman i Leon Larsons lägenhet blev avslöjad.

Leon Larson lämnade ungsocialisterna och hans böcker utkom nu på ungdemokraternas förlag, Fram i Malmö.

Skaldens bomb hade åstadkommit sensation men inte blodsutgjutelse.

Våren 1907 blev en postiljon överfallen och nedskjuten. Förövarna var medlemmar av Malmö socialistiska ungdomsklubb.

1908 kom Amalthea-attentatet. Bomb exploderade, en engelsk strejkbrytare dog. Attentatsmännen blev dömda till döden. Dödsdomarna ändrades senare till livstidsstraff, de frigavs 1917.

Sommaren 1909, det wångska attentatet, sköts en hög officer till döds. Attentatorn tog sitt eget liv. Han var ungsocialist.

Leon Larson skrev uppgörelseromanen "Samhällets fiende" som utkom på Bonniers förlag i juni 1909.

Ungsocialisterna och ungdemokraterna såg i Leon Larson en förrädare. Leon Larson var hatad av sina kamrater. Ja till och med hustrun hatade maken för att han förått kamraterna. Boken blev läst, utgiven som den var på det stora förlaget och gav stora inkomster. Men Leon Larson var nu en hatad person. Den stora talangen i den socialistiska ungdomsrörelsen. Varannan dikt som avskrivits från tidningen Brand ned i vaxdukshäftet var ursprungligen från Leon Larsons hand.

Den sista bomben exploderade i mars 1910 intill Sundsholms sanatorium. Leon Larson erkände att han arrangerat attentatet för att ge ungsocialisterna skulden.

Leon Larson sålde delar av sina dikter till Svenska Folkviljan - ett reaktionärt och arbetarfientligt blad. År 1911 utgavs sista diktsamlingen "Törne och tistlar", på Tre kronors förlag.

Leon Larson dog den 21 mars 1922.

I Hitler-Tyskland blev delar av Leon Larsons dikter översatta och speciellt en dikt, med starka antisemitiska drag blev där allmänt läst och deklamerad.

Per Anders Fogelström skriver:

"Leon Larson var kanske ingen stor diktare - men han var en av våra första 'proletärförfattare', en människa som slitit ont och ständigt brottats med ekonomiska bekymmer och sjukdom. Hans dikter var intensiva och under alla paroller och proklamationer finns något personligt, en orolig sökande människa."

Ur Brottslig slyngelaktighet.
Av Bengt Lidforss

Tryckt i Arbetet 22 december 1905.

---

Det är som man ser handlingens propaganda, dess herrar förorda; för dem gäller det framför allt att - uttrycket är Thorilds - få revolutionen så blodbesk-en som möjligt. Men den feghet, som alltid utmärker revolutionshjältar av detta slag, akta de sig visligen för att själva efterkomma de uppmaningar till eld och svärd, som de ideligen utslunga; deras eget vapen är bläck och smuts, den personliga smädelsen satt i system och i förevarande fall riktad just mot dem, vilka Skandinavien i främsta rummet har att tacka för att i somras kriget avvärjdes, Sveriges socialdemokrater och Sveriges kung. [Unionsupplösningen]. Man kan från vår synpunkt ha mycket att anmärka mot kung Oscars regering, men genom sitt uppträdande i somras har han dock för alltid rest sig en ärestod i Sveriges historia, och det är därför dubbelt vedervärdigt att åse den kaskad av smutsdrypande smädelser, som Gula farans skribenter utlösa mot den gamle monarken, och om vars art sådana som "avskyvärd bov", "djävul i det jordiska helvetet", "stråtrövare i tjuvsamhället" o. s. v. kunna ge en föreställning.

---

För socialdemokratins framtida landvinningar i Sverige synes det oss absolut nödvändigt att det sättes en gräns för detta skoj, som om det får fortsätta i längden måste förorsaka vår rörelse ett avbräck.

Det är ett hårt arbete socialdemokratin har att uträtta i Sverige som annorstädes. Det gäller att spränga klassegoismens hälleberg i luften, att röja upp i lögnens törnesnår och att torrlägga fördomarnas moras. Av ett sådant arbete blir ofta ansiktet krutsprängt, kläderna sotiga, händerna grova och valkiga; men detta utesluter icke den form av självhädelse, som i det offentliga livet motsvarar renligheten i privatlivet. För den som betraktar världen med naturforskarblick kan det ju ha sitt intresse att med blicken följa en eller annan egendomlig insekt, när den kryper på rockärmen och gör sina piruetter, men skakar man ej av sig den intressanta varelsen i tid, så står man där en dag med ohyra i kläderna. Den svenska socialdemokratin synes hitills ha betraktat dessa underliga kryp med samma trygga tolerans, varmed den sunda och kraftmedvetna styrkan gemenligen ser ned på svagheten, även på den ondsinta; men situationen har på sista tiden utvecklats, därhän att den aktning, partiet ovillkorligen är skyldigt sig självt, numera kräver en hygienisk åtgärd, varigenom dessa vidriga skadedjur en gång för alla distanseras.

Det är mycket bra att vara renhjärtad och storsint, men detta är ingen anledning att tolerera lus i kläderna och ännu mindre i vecken av den röda fanan.

2012-06-23, 06:50 Permalink
Andra bloggar om: Visor Bengt lidforss Leon larson

Kommentar av Hans Odeberg - 23 juni 10:18, 2012

En spännande historielektion, som väl tyvärr också är aktuell samhällskunskap. På nationell.nu grasserar judehatet öppet som på 40-talet, på Aftonbladet hyllar vissa Lenin. Det rätta och sunda i att hata andra grupper deklameras. Demokrati och fredlig debatt är tydligen aldrig för all tid vunnen, de måste återvinnas om och om igen.

Så ni till vänster och vi till höger lär få ge oss ut i rabatterna och rensa även denna sommar.

Tommy Rådberg: Tack för ditt inlägg. Det gäller att hela tiden vara uppmärksam.

Kommentar av Lars Flemström - 23 juni 16:30, 2012

Den demokratiska vänstern och den demokratiska högern har alltid bedrivit en gemensam kamp mot extremiströrelser på båda sidor.

När Vietnamkriget fortfarande pågick ville trotskisterna att dem internationella solidaritetsrörelsen (FNL-rörelsen) skulle verka för en utvidgning av Vietnamkriget till ett tredje världskrig. Argumenten för detta vara att ryska revolutionen hade fötts ur Första Världskriget och att flera nya kommunistiska stater hade bildats efter Andra välrldskriget.

Trotskisternas huvudparoll är "permanent revolution", en ständigt pågående blodig revolution, alltid och överallt. Det är visserligen sant att massvis med verkliga och framförallt misstänkta trotiskister, inkl Trotskij själv) föll offer för Stalin-terrorn, men trotiskisterna själva vara inte så oskyldiga till dödandet, som de låtsas.

Medlemmar i det trotskistiska Rättvisepartiet Socialisterna har anklagats av polisen för att - tillsammans med "svarta blocket" ha gått till angrepp mot polisen under Göteborgskravallerna 2001, i syfte att provocera polisen att gå till motangrepp mot oskyldiga demonstranter för att de också skulle dras in i "revolutionen". Vilket delvis lyckades, då enskilda poliser började kasta tillaka gatstenar som kastades mot dem.

Fredliga vänstermänniskor, som bara ville demonstrera mot toppmötet, blev alltså utsatta för ett polisvåld som de inte hade räknat med. Polisinsatsen var klart underbemmad och flera poliser fruktade för sina liv, de var tröttkörda (efter arbetspass på upp till 18 timmar) och desperata.

Det är märkligt att vänstern har lärt sig så lite, och att även en socialdemokratisk f.d. riksdagsledamot låter sig utnyttjas av en rörelse, som har som politisk strategi att provocera fram polisvåld för att avslöja "folkets fiender" (till vilka ALLA socialdemokratiska partiledningar räknas) - i syfte att omvandla den demokratiska vänstern till en revolutionär massrörelse.

De vänsterextremister, som Tommy skriver om, levde dock i ett samhälle där folkflertalet saknade rösträtt och viss osäkerhet rådde om rösträtten och demokratin kunde användas som ett verktyg för samhällsomvandling.

Tommy Rådberg: Även här ett tack för inlägget. Det är intressant tidshistoriskt att Kung Oscar II fick en erkänsla av Socialdemokratin, här genom Bengt Lidforss, för att ha undanröjt ett Broderskrig 1905. Ett exempel under hans tidigare regeringstid. Kung Oscar II:s 60-årsdagsfirande stod Hjalmar Branting och arbetarna utanför slottet och skrek republik.

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.