Ergo bibamus
text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832)
musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831)
svensk text: från Nordiska Dryckesvisor Atlantis 1980

Så äro vi åter församlade här
vid borden: O ergo bibamus!
Slå undan ur tunnan den tapp som där är,
låt ölet nu rinna: bibamus.
Förgäten de skalkar, som gå på vår jord,
för dem finns ej plats vid ett sjungande bord
när mäktigt det ljuder ett maningens ord:
O, homines ergo bibamus.
O, homines ergo bibamus.

Vad skola vi säga om dagen i dag.
Vårt svar bliver: ergo bibamus.
Den är nu en gång av ett underligt slag.
Dess motto är ergo bibamus.
Det kommer en leende gud till vårt hus
välsignande dårskap och skummande krus,
då blänker det åter i vardagens grus:
O, homines ergo bibamus.
O, homines ergo bibamus.

Vår lycka har växlat som nedan och ny,
dock sjöngo vi alltid: bibamus.
Och intet förtröt oss all världarnas gny,
vi sade blott: ergo bibamus.
Vår sorg var så lätt som skummet på öl,
vi blåste den bort utan prut eller söl
och redo se´n dårskapens vrenskande föl
i vall vid vårt: ergo bibamus.
I vall vid vårt: ergo bibamus.

Så fyllen med öl eder törstiga trut
i aesculaoer: bibamus.
I afton vår möda och strävan är slut,
nu gäller blott: ergo bibamus.
Vad bryr oss den morgon, som snarliga är,
om liv eller död uti skötet den bär?
Vi gjort, vad vi kunnat, vår lösen nu är:
O, homines ergo bibamus.
O, homines ergo bibamus.

Ergo bibamus
delvis efter Goethe

Här, bröder, vi samlas i lovliga värv
Kring bålarna: ergo bibamus
Ej någon kring klingande glas sitte kärv,
Ej törstande: ergo bibamus.
Ännu gäller romarens kraftiga ord,
Det gäller för oss kring det fuktiga bord,
Så lydom ett eko från druvornas jord,
Det härliga: ergo bibamus!

Lägg bort, filosof, din otrevliga min;
Själv Cato har sjungit: bibamus!
Drick ur, teolog! Själva teologin
Ibland ropar till oss: bibamus!
Och blommorna dricka: var morgon en bål
Står härlig och klar uti rosornas skål.
Du rang har för gräsen. och mera du tål,
O människa! Ergo bibamus!

Ergo bibamus
text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832)
musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831)

Hier sind wir versammelt zu löblichen Tun,
Drum Brüderchen, ergo bibamus!
Die Gläser, sie klingen, Gespräche, sie ruhn;
Beherziget: ergo bibamus!
Das heisst noch ein altes, ein tüchtiges Wort
Und passet zum ersten und passet sofort
Und schallet ein Echo, vom festlichen Ort,
Ein herrliches: ergo bibamus!
Ein herrliches: ergo bibamus!

Ich hatte mein freundliches Liebchen gesehn,
Da dach ich mir: Ergo bibamus!
Und nahte mich traulich, da liess sie mich stehn,
Ich half mir und dachte: Bibamus!
Und wenn sie versöhnet euch herzet und küsst,
Und wenn ihr das Herzen und Küssen vermisst,
So bleibet nur, bis ihr was besseres wisst,
Beim tröstlichen Ergo bibamus!
Beim tröstlichen Ergo bibamus!

Mich ruft mein Geschick von den Freunden hinweg;
Ihr Redlichen, ergo bibamus!
Ich scheide von hinnen mit leichtem Gepäck,
Drum doppeltes: ergo bibamus!
Und was auch der Filz vom Leibe sich schmorgt,
So bleibt für den Heitern doch immer gesorgt,
Weil immer dem Frohen der Fröhliche borgt:
Drum, Brüderchen: ergo bibamus!
Drum, Brüderchen: ergo bibamus!

Was sollen wir sagen zum heutigen Tag?
Ich dächte nur: ergo bibamus!
Er ist nun einmal von besonderem Schlag,
Drum immer aufs neue: bibamus!
Er führet die Freunde durchs offene Tor,
Es glänzen die Wolken, es teilt sich der Flor,
Da leuchtet ein Bildchen, ein göttliches vor,
Wir klingen und singen: bibamus!
Wir klingen und singen: bibamus!

Therefore We Drink!

Here be we gathered in a worthy cause,
Therefore, little brother, ergo bibamus!
The glasses clink, the talk grows warm;
Say a heartfelt: ergo bibamus!
Call forth an old, a fitting phrase,
That suited of old and suits us now,
And raise an echo through the jolly old town,
A splendid: ergo bibamus!

I went to my lovely darling,
She said to me: Ergo bibamus!
As she snuggled closer to keep me beside her,
I thought yet again: bibamus!
When hearts are in harmony and kissing reigns,
Or when hearts and kisses are gone,
One can always find good refuge
In a comforting Ergo bibamus!
In a comforting Ergo bibamus!

My friend tells me all I need to know,
In his forthright, ergo bibamus!
I depart on my way unburdened by care,
Therefore say again: ergo bibamus!
And if you would bitterness drain from your being,
No matter how heavy and constant your woes,
Ever borrow the joyful way of the happy:
Therefore, little brother: ergo bibamus!

What ought we to say in the present day?
Why, only: ergo bibamus!
It is now the time for extraordinary doings,
Therefore we say anew: ergo bibamus!
Onward, friends, through the open door,
The sky shines bright on every flower,
O bright picture of a glorious time,
We clink glasses and sing: bibamus!