Ninon föddes i Paris 1620. Bägge hennes föräldrar tillhörde den lägre provinsadeln.

Ninon var enda frukten av detta äktenskap.

Vid femton års ålder förlorade hon sin mor. Herr Lenclos överlevde endast ett år sin hustru.

Ninon var således vid sexton års ålder sin egen herre [?]. Fadren hade varit något litet slösare; men hon hade likväl 10000 livres livstidsränta. Hon älskade friheten för högt att tänka på giftermål. Hon arrenderade på sin livstid ett hus på Brottmålsgatan vid Träsket i Paris.

Ninon blev upptagen i de utvaldaste sällskapskretsar, vilkas prydnad och behag hon snart utgjorde. Hennes skönhet tillvann henne älskare av högsta rang, och hennes huvud, hennes talanger och karaktär förvärvade henne vänner av högsta förtjänst.

Om hon ej ägde sitt köns dygder, var hon ej heller belastad med dess vanliga fel. Hon hade läst och visste mycket, men lade sig vinning om att dölja sin beläsenhet.

Greve d´Estrées och abbé d´Effiat var bägge hennes bönhörda älskare; men de efterträdde varandra så nära i hennes ynnest, att det var osäkert vilkendera som var far åt en son, som hon födde. De drogo lott därom och vinsten - barnet - tillföll greven, vilken slutligen blev marskalk av Frankrike och vice amiral.

Markis de Gersai hade med Ninon en, som han lät uppfostra under namn av chavilier de Villiers, och för vilken han omsorgsfullt dolde vem han haft att tacka för livet. Så snart han skulle inträda i världen infördes han hos Ninon, vilken emottog honom på lika sätt som alla de ynglingar, som hos henne inhämtade smak, sätt att vara och fin umgängeston. Hon var då över sextio år gammal. Det hindrade ej att Villiers för henne fattade den häftigaste kärlek. Länge iakttog han tystnad; men slutligen blev passionen för häftig att kunna döljas. Han uttryckte den i början på blickarnas och bemötandets stumma språk; men Ninon förstod detta mer än väl och blev djupt bedrövad över sin sons tillstånd, vilken hon höll hjärtligt av. För att bota honom använde hon alla utvägar, som den moderliga ömheten och förståndet kunde inspirera. Men just detta motstånd retade ännu mera hans låga. Hon nödgades då förklara honom, att hon förbjöd honom sitt hus, om han fortfor att förfölja henne med sin kärlek. Han lovade då att kväva den; men mäktade ej hålla sitt löfte. En gång då han med henne befann sig mellan fyra ögon talade han till henne som en förtvivlad älskare och hotade slutligen att bruka våld. Det fanns då för Ninon ingen annan utväg än att upptäcka för honom, att hon var hans mor. Deras ömsesidiga belägenhet efter denna bekännelse var ytterst bedrövlig. Villiers störtade ur rummet, fördjupade sig i en närbelägen skog och rände värjan genom sitt bröst.

Ninon de Lenclos dog den 17 oktober 1705, 85 år gammal.

Älskare
observera, listan ej fullständig


Greve Coligny
Hertigen af La Rochefoucault
S:t Evremond
Molière,
abbé Chateau neuf
Condé
Markis de Villarceaux
de Gourville
Markis de la Châtre
Greve dÉstrées
abbé d´Effiat
Greve de Fiesque
Markisen af Svigné
Greve Choiseul-Praslin
Pécourt
Markis de Gersai
Baron Banér
abbé Gedouin


Vad Ninon har sagt:

Hela världen påstår att jag har mindre att beklaga mig över tidens tand än någon annan. Må så vara! men om man visat mig någon sådan levnad i perspektiv, skulle jag hängt mig.

Skönheten utan behag är en metkrok utan bete.

Skalderna äro tokiga som givit kärleksguden fackla, båge och koger: denne guds makt ligger i hans bindel. Så länge man älskar, tänker man icke; så snart man tänker, upphör man att älska.

Om jag varit med i skapelsens konselj - då han danade människosläktet, skulle jag tillstyrkt honom att sätta ansiktsskrynklorna under hälen.

Ninon Lenclos
text: M. J. Crusenstolpe