Bakunins tal i Helsingborg 1863

Polackerna kämpa icke blott för sin egen frihet, utan för alla folk, som lida genom den moskovitiske tsarens förtryck.

Dessa folk måste ingå ett förbund för att tillintetgöra denne dödsfiende.

I ären vår främsta, vår naturligaste bundförvant, och vi räkna på er, svenskar, ty vi veta, att vid åsynen av Polens lidanden, olyckor och ansträngningar kan ingenting hålla edra hjärtans verop tillbaka, och vi veta, att edra handlingar icke skola stå edra ord efter. Leve Sverige!

Bakunin, som fann en fristad i August Blanches hem, Malmgården, vid ankomsten till Sverige 30 mars 1863.

Ryssland - En Molok

som uppslukar Europa Folk efter folk har det ryckt ur civilisationens famn och fastkedjat vid sig. Också tänka vi oss Ryssland såsom en enda ofantlig fästning med Svarta havet och Östersjön till löpgravar och med 60 millioner livstidsfångar inom sina murar.

Den är hemsk, denna seklers natt, detta djupa mörker - och varför allt detta? Varför, om ej för att uppställa en statsidé av järn, ett moloksystem, som rullar fram, krossande under sina hjul hela generationer!


August Blanche

Michail Alexandrovitj Bakunin (1814-1876)

Tillsammans med polska revolutionärer kom den ryska anarkisten Michail Alexandrovitj Bakunin till Sverige den 30 mars 1863. Samtidigt som ett flammande deltagande för Polens sak var som varmast här i Sverige.

August Blanche var särskilt i eld och lågor för Polens frihetssak. På möten, i Borgarståndet och enskilt arbetade han för en hela världens protest mot det ryska förtrycket.

"Det är icke så länge sedan som en av våra utmärktaste ännu levande skalder i en eldig sång uppmanade oss att en morgon taga ryssarna på sängen, och med hänryckning lyssnade vi då till denna lyras slag. Nåväl, mina herrar, tiden är nu inne - tagen ryssarna på sängen. Det är åtminstone kaffedags. Men man vore nästan färdig att tro, att vi äro lika tappra på vers, som vi äro fega på prosa."


August Blanche

Italiens frihetskamp och i synnerhet dess anförare, Garibaldi, stod högt i kurs. I alla fall hos kretsen kring August Blanche.

Bakunin fick bo hos Blanche i Malmgården och de två for tillsammans januari 1864 ner till Italien för att förenas med Garibaldi i frihetskampen.

Men August Blanche fick nog av det revolutionära frimureriet och återvände snart till Sverige. Bakunin fortsatte dock sitt yrkesrevolutionära värv.

I Första Internationalen utspelade Bakunin en kamp mot Marxanhängarna och anarkisten Bakunin uteslöts 1872. Deltog i flera upprorsförsök och slutade sina dagar i Schweiz 1876.

Fredmans epistel 45.

Till fader Mollberg rörande hans harpa, och tillika ett slags ad notiam, att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock

text och musik: Carl Michael Bellman

Tjänare, Mollberg, hur är det fatt?
Var är din harpa, var är din hatt?
Ack, hur din läpp är kluven och stor!
Var har du varit? Svara, min bror!
Till Rostock, min far,
min harpa jag bar;
där börjas krakel
om mej och mitt spel;
och bäst jag spelte, pling plingeli plång,
kom en skoflickare hjulbent och lång,
högg mig på truten. Pling plingeli plång.

Hur såg han ut? Jo, surögd och klen,
svarta skinnbyxor, mörkblåa ben,
uppfästad hatt med guldträns och band,
randiger nattrock och käpp uti hand.
Just så såg han ut,
på västen ett spjut
satt i ett gehäng,
och när han blev sträng,
slog han i verkstan, pling plingeli pläng,
så att där darra båd' fållbänk och säng,
fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.

Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens polska i Polen, G-dur;
runt kring mig satt förståndiga män;
den drack ett stop, ett halvstop drack den.
Men hur var det fatt,
slog en av min hatt,
en ann sad' åt mej:
vad fan angå dej
Polens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej polska men lär dig en gång
ha tand för tunga. Pling plingeli plång.

Hör, min Maecenas, hör vad som sker:
Jag satt så nöjd och drack mitt kvarter,
talte helt högt om Pol'ns konjunktur.
Veten, god'herrar, sad' jag och drack ur,
att ingen monark
i världen så stark
förmår i sitt land
förbjuda min hand
att på min harpa, pling plingeli pläng.
och det så länge där finnes en sträng,
spela en polska. Pling plingeli pläng.

Nu satt i vrån en gammal sergeant,
tvenne notarier och en stånddrabant;
de ropa: slå! skoflickarn har rätt,
Polen är straffat, dess öde utmätt.
Ur skrubben kom fram
en vindögd madam,
slog harpan i kras
med flaskor och glas.
Skoflickarn högg mig, pling plingeli plång.
bak uti nacken en skårsa så lång.
Där har ni saken. Pling plingeli plång.

Rättvisa värld, nu frågar jag sist:
Led jag ej orätt? — Mollberg, jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? Gutår!
Harpan är sönder och näsan är sår.
Tvi, sådan förtret!
Ej bättre jag vet
än fly ur mitt land
med harpan i hand,
spela för Bacchus och Venus, kling klang,
bland virtuoser ta stämma och rang.
Följ mig, Apollo! Pling plingeli plang.