Länkar
Tio dagar som skakade Sverige
Branting citerar den stackars hovpoeten
Socialdemokraterna och kriget
Gör kronan på hans hjässa lätt
Gustaf Fröding om Branting
Revolutionen försonas med himlen
Sabeln och vigvattenskvasten
Verner von Heidenstam Medborgarsång
Brodermord
Balder är fallen! Balder är fallen!
Wikipedia
Gävletalet 1886
Artikel - GD
Statsministrar
Nobelprize (eng)
Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek
Arbetarnas hövding
För drygt en månad sedan inträffade 150-årsdagen av Hjalmar Brantings födelse.
Undertecknad höll ett tal vid graven tisdagen 23 november 2010.
Tal.
HJALMAR BRANTING (1860-1925)
Den 23:e november 2010.
Jag heter Tommy Rådberg och arrangör för detta är Visornas hemsida.
Den 23 november 1860 föddes Hjalmar Branting. Etthundrafemtio år har gått.
Konkret bestående i Hjalmar Brantings gärning är rösträtten och den reglerade arbetstiden.
Bestående är också en stark socialdemokrati och fackföreningsrörelse.
Även om både socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i dagarna har sina prövningar.
Undertecknad skrev ett specialarbete i gymnasiet 1969 i ämnet Hjalmar Branting och har många gånger genom åren böjt mitt huvud vid denna sten.
Detta tal skall skildra Hjalmar Brantings liv genom dikten. Hjalmar Branting vars hustru, Anna, var författarinna. Hjalmar Brantings dagliga gärning var journalistens.
Det fanns en liberal arbetarrörelse och en socialistisk arbetarrörelse.
Kampen för Rösträtt var starkt drivande och min första illustration är
Rösträttssång författad av Isidor Kjellberg. Sedermera liberal riksdagsman.
1. Rösträttssång
Bröder! Slutom oss allt mer tillhopa!
Trängom, eniga, till målet fram!
Aldrig, aldrig tröttna vi att ropa:
Ned med våldet, som slår med skam!
Slavens boja rostat längesedan,
och bland frie vill man leva fri.
Barbariets mörker vikit hädan,
medeltidens träldom är förbi.
Den som mänskan efter guldet väger,
låt mig eget öde ta om hand!
Minns, att den, som icke rösträtt äger,
har ej heller något fosterland!
Vad är det, att du vill med mig trycka?
Säg, av vilken du har fullmakt fått
att stå så i vägen för den lycka,
som är myndig broders bästa lott.
Men en gång - en gång skall det oss unnas
att få själva stifta all vår lag.
Se, då skall ur hjärtans djup förkunnas
folkfrihetens stolta segerdag!
Ärad då och älskad, fosterjorden
smekas skall av jubeltonerna
Då skall litet folk i höga Norden
kallas stort ibland nationerna.
På en liberal lista blev Hjalmar Branting invald i riksdagen som ensam socialdemokrat året 1896.
En viktig fråga för den socialistiska arbetarrörelsen i arbetarfrågan var åttatimmars arbetsdag.
Denna sång med titeln Kortare dag skrevs av Karl Johan Gabrielsson, signaturen Karolus.
2. Kortare dag.
Man skrivit oss lagar och regler alltjämt
Och aldrig man sport oss om råd.
Man tid för vår vila och möda bestämt,
Och mat man oss givit "av nåd".
Nu vilja dock vi mer ej finna behag
I godtycklig trälarbetsdag.
Vår värkande skuldra nu lindring begär,
Vår ande den ropar på ljus.
Den vila vi få allt för mycket den svär
Mot vilan i rikemans hus.
Skall vetandets källa oss öppnas en dag
Behöva vi kort arbetsdag.
Vi sleto som lastdjur med sinne och hand,
Knappt bröd dock för långt slaveri.
Vår broder gick utan, fick inte ett grand
Hans arbete det gjorde vi.
Men nu skall vår broder också få ta tag
När vi få en kortare dag.
Nog hinna vi släpa det brådskar ej alls
Ty fullt är ett vart magasin.
Maskinhjulen surra i virvlande vals,
De hjälpa oss, samhällets bin.
Det kan icke störa en endas behag
Att vi få en kortare dag.
När krämar´n förlorar uppå sin affär
Då "ökar han på" på allt vis:
Med bagar´n det också på samma sätt är:
Små bullar och dyrare pris.
Det är ej för mycket vi önska i dag:
Höjd daglön och kortare dag.
Men tigga det göra vi verkligen ej,
Vi fordra att rätt bliver lag
Och dristar man ännu att svara oss nej,
Så ändras väl tonen en dag.
Vår skara den växer och slår nog ett slag
En gång för en kortare dag.
Melodin är dansk och även originaltexten är dansk. Här i en översättning av Johan Lindström Saxon.
Det var denna sång som hördes ofta på socialdemokraternas möten. I dag är det Arbetets söner som representerar svensk socialdemokrati. Mer om det senare.
3. Socialisternas marsch
Snart dagas det bröder! Se östern i guld.
Till arbete låtom oss gå!
Vi fattiga äga ej skydd eller huld.
På jorden knappt leva vi få.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt.
Vi buro det tyst i vår nöd.
Men äro vi mängden så vare det sagt:
"Vi fordra vårt dagliga bröd!"
Och eniga gå vi i lust och i nöd.
Till arbetet, liv eller död.
Att bliva, så andligt som kroppsligen, träl,
den växande släkt fostras opp
och därför så ofta är mörkt i dess själ
och släckt varje glädje och hopp.
Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Vår härd är så kall och vårt hem blott ett hål,
för armod och tvedräkt en hamn.
Och sedan man brutit vår viljekrafts stål,
så kastar man smuts på vårt namn.
Och lämnas blott hatets förbrännande glöd.
Till arbetet, liv eller död.
De rike de gödas med arbetarsvett
och prästerna ge oss ett hem
då slutligt vi stupat - ett helvete hett -
om icke vi offra åt dem.
Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Det knakar i samhällets fogar och band.
Låt falla vad icke kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand
förinnan i nöd vi förgå.
En fästning vi bygga till värn i vår nöd.
Till arbetet, liv eller död.
En politisk strejk bröt ut 1902 i rösträttsfrågans lösning. Hjalmar Branting talade i riksdagen samt på gatorna hördes Medborgarsång.
Den poet som satte orden var Verner von Heidenstam. Rösträttskampen var en angelägenhet för deltagare från olika läger: akademiker, liberaler och socialdemokrater.
4. Medborgarsång
Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika.
Och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar
och icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.
Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes,
ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarnas ensamt segnade ner,
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér
att medborgarrätt heter pengar.
Det är skam att sitta som vi ha gjort
och tempel åt andra välva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja.
Vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja!
Ett stort bakslag i världen och i Sverige var det första världskriget. Hjalmar Branting gjorde en stor insats efter freden för Europa och belönades med Nobels fredspris.
Kring majdagarna 1917 fanns stor oro i vårt land. Med ett borgargarde på ena sidan och radikalism på andra sidan.
Hjalmar Branting hade en medlande roll och inga oroligheter bröt ut den första maj.
Liberaler och socialdemokrater bildade regering och fullföljde rösträttsreformerna.
De oroliga april-majdagarna har Dan Andersson skrivit om i denna dikt.
5. Till den som tänkte tanken om ett borgargarde.
Förlåt en yngling som kommer för sent, och vevar en slagdänga blott!
Och sjunger sin visa så här efteråt, alltefter den gåva han fått.
Ty si, jag ligger vaken ibland och vrider mig grymt på min halm,
och somnar jag in bortåt midnatt, jag drömmer om Östermalm.
Och jag tycker jag liksom i drömmen små ögonblick lyckats se
den mannen som väldig och ohängd fann borgargardets idé.
Ibland är han hög och betydande, på väg till verken, har brått,
ibland är han svettig och skinande, en gross i såpa och flott.
Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog,
förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog.
Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg,
ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg.
Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små,
honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå.
Han är sann patriot på bordellen, och i kyrkan vid bön och psalm,
det är han som har hus med hiss och bad och W.C. på Östermalm.
Och allt vad hederligt arbetsfolk med möda och slit utan slut
försöka att skaffa av kunskap och vett, det låtsas han ha förut.
Och slutligen är hans hustru en gås, med en hjärna som livlös gröt,
med teaterbiljetter och klassinstinkt - ett påhängt, utklätt nöt.
Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd,
en benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död.
Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm,
och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.
Året 1925 efter en kort sjukdom avled Hjalmar Branting 24:e februari 1925.
I en minnesruna kunde läsas Gustaf Frödings ord.
6. Sorgebudet.
Tungt gick ett sorl ifrån Asgårdsvallen:
Balder är fallen,
glansen är släckt i Den Höges sal!
Balder är fallen! Balder är fallen!
klagade vinden till regnen, som snyftande gingo i berg och dal.
Bäcken i bergen tog ljudet,
talte för forsen sitt sorgtunga tal.
Forsen högt gråtande budet
bar till en älv mellan vide och al.
Djupt i dess bölja begravet,
budet blev buret i havet:
Balder är fallen! Balder är fallen!
— havsvågor slunga sig jämrande högt mot Den Höges sal.
Vill här avsluta med Henrik Menanders ord.
7. Arbetets söner.
Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod
kämpen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
1. Rösträttssång text: Isidor Kjellberg musik: Otto Lindblad melodi. Vintern rasat ut...
2. Kortare dag text: Karl Johan Gabrielsson (Karolus) musik: Joseph Rasmussen
3. Socialisternas marsch orginaltext på danska: Ulrik P. Overby svensk text: Johan Lindström Saxon musik: Joseph Rasmussen
4. Medborgarsång text: Verner von Heidenstam musik: Wilhelm Stenhammar
5. Till dem som tänkte tanken om borgargardet text: Dan Andersson musik: Thorstein Bergman
6. Sorgebudet text: Gustaf Fröding
7. Arbetets söner text: Henrik Menander musik: Nils P. Möller