Svenska Vispriset 2012 till programledaren och artisten Carin Kjellman
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
MOTIVERING
Svenska Vispriset 2012 går till Carin Kjellman för att hon under flera decennier arbetat engagerat för att rikta ljuset mot visan som levande genre. Carin har gått från att ha varit en självklar del av den svenska visscenen genom bl.a Folk och Rackare till att bli genrens självklara mittpunkt i etern. I visprogrammet Felicia i Sveriges Radios P2 har Carin genom åren lyft fram såväl okända som kända svenska och utländska visartister och singer/songwriters. Genom enträget arbete, trots nedläggningshot, har hon bevisat att visan är en betydelsefull del av vårt kulturarv, en vital, nyskapande och spännande genre i svenskt musikliv och att det är av största vikt att visan hörs i etern. Carin Kjellmans program har kännetecknats av stor bredd, kunskap, nyfikenhet och en förmåga att i sina intervjuer fånga artisternas djup och särart. Hon är en värdig pristagare och vi önskar henne många fortsatta goda år som en av programledarna för Nya Klingan.
Svenska Visprisets Jury, på uppdrag av Riksförbundet Visan i Sverige 2012 har bestått av Lolita Ray, Riksförbundet Visan i Sverige, Lucas Stark, vissångare och Chris Jangelöv, förra årets pristagare.
OM VISPRISET
Svenska vispriset delas sedan 2007 ut av Riksförbundet Visan i Sverige. Riksförbundet Visan i Sverige företräder 27 medlemsorganisationer med ca 4 000 individuella medlemmar. Priset tillfaller årligen person, förening eller organisation som i någon form bidragit till nyskapande eller nytänkande inom genren svensk visa. Priset har 2012 finansierats av Visfestival Holmön/Visum och Tjörns Visfestival samt Yrkestrubadurernas förening YTF, Visklubben Skeppet, Göteborgs visfestival, Fänneslunda visfestival, Samfundet Visans Vänner i Uddevalla, Visans Vänner i Mariestad, Visklubben Hallen, Visklubb-67.
Sang for Norge (Norge) Den Syttende Mai (Eidsvoll 1814) Brodermord (Sverige-Norge 1895) Den Rena Flaggan (Sverige 1905) I dag står flaggstangen naken (Norge 1940)
Sang for Norge text: Björnstjerne Björnson (1832-1910) musik: Rikard Nordraak (1842-1866)
Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem furet, værbitt over vannet med de tusen hjem; elsker, elsker det og tenker; på vår far og mor og den saganatt som senker drømme på vår jord. Og den saganatt som senker, senker drømme på vår jord.
Dette landet Harald berget med sin kjemperad, dette landet Håkon verget medens Øivind kvad; Olav på det landet malte korset med sitt blod, fra dets høye Sverre talte Roma midt imot. Fra dets høye Sverre talte, talte Roma midt imot.
Bønder sine økser brynte hvor en hær drog frem; Tordenskjold langs kysten lynte, så den lystes hjem. Kvinner selv stod opp og strede som de vare menn; andre kunne bare grete; men det kom igjen! Andre kunne bare grete; men det kom, det kom igjen!
Visstnok var vi ikke mange, men vi strakk dog til, da vi prøvdes noen gange, og det stod på spill; ti vi heller landet brente, enn det kom til fall; husker bare hva som hendte ned på Fredrikshald! Husker bare hva som hendte, hendte ned på Fredrikshald!
Hårde tider har vi døyet, ble til sist forstøtt; men i verste nød blåøyet frihet ble oss født. Det gav oss faderkraft å bære hungersnød og krig; det gav døden selv sin ære - og det gav forlik. Det gav døden selv sin ære - og det gav, det gav forlik.
Fienden sitt våpen kastet, opp visiret for, vi med undren mot ham hastet; ti han var vår bror. Drevne frem på stand av skammen gikk vi søderpå. Nu vi står tre brødre sammen, og skal sådan stå. Nu vi står tre brødre sammen, og skal sådan, sådan stå.
Norske mann i hus og hytte, takk din store Gud! Landet ville han beskytte, skjønt det mørkt så ut. Alt hva fedrene har kjempet, mødrene har grett, har den Herre stille lempet, så vi vant vår rett. Har den Herre stille lempet, så vi vant, vi vant vår rett.
Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem furet værbitt over vannet med de tusen hjem. Og som fedres kamp har krevet det av nød til seir, også vi, når det blir krevet, for dets fred slår leir. Også vi, når det blir krevet, for dets fred, dets fred slår leir.
Eidsvoll 1814 Den syttende mai text: Henrik Wergeland
Mai syttende af Tidens Bølger randt; skjøn over Nord -- den Himmelen lod smile, da Kjæmpen vaagnede af Seclers tunge Hvile, fra aabnet Øie mørke Taage svandt. Skjøndt ei for at skue Skjoldenes Glands, ei Sværdenes Lue, Einheriars Dands, men Frihedens Krands om Tempelets Bue, og Hakonarætens den herlige Krone, som straalende steg af Fortidens Grav -- da Jernseclers smuldrede Liiglagen faldt -- liig Solen, der stevner fra rolige Hav, for favne en Kongehelts Isse, som kaldt af Folket, besteg vor fædrene Throne.
O ædle Konning! stedse Normand var et kraftfuldt Træe, hvis Frugt var Dyder høie: et trofast Hjerte altid Barmen bar og Ærligheden lysed' i hans Øie: Hans Ahner blinke høit paa Sagas Skjold: O! naar jeg Oldgudindens Teppe hæver og skuer Heltefærd paa Gimlevold og Kongeskygger -- da mit Hjerte bæver af Fryd. Med Ret han sig ophøiet troer -- hans Hæder end paa Bautastene groer!
Men -- hæver Fortid Tanken i hans Sind og føler han de gamle Skjaldres Toner liig Bølgers Brusen, Storm om Klippetind og Skyers Kamp trindt hiin Horneel hist throner: end høiere sit Hoved hæve han ved Norge nu ved Norges Carl Johan!
Din lyse Oltid sank i Seclers Nat. Ei sandt, Dig lysted' sove gamle Kjæmpe? en Vaabenhvile? -- Helten nedsank brat; men Sjælens Ild kan Søvnen lang ei dæmpe. Et Ydunsæble rakte Tiden hen; Du bed i det og reiste Dig igjen.
Hadet smelter for Frihedens Ild: et Had, som Dankonger bygged'. Dog aldrig Norgubbens Øienbryn skygged' en Gnist, som ei vise han vil. Grundet paa Ælde, kan kun Ærlighed fælde det Had, som da vilde svinge, evigt fra Kjølen sin Vinge.
En Staalmuur det være, Som Norges Frihed beskytte! Beundrende Folkene lytte skal efter hvad Saga mon lære med Sorg eller Smilen i kommende Tider om Norge og Frihedens Død eller Liv.
O Saga! Alvorlige! skriv, mens Taarer ad Kinden nedglider: "Som Saragossa faldt Nor! Messeniens Skjæbne Norge ei fristed! Men Sønner af Nor, af Frihedsild grebne, fra Forglemmelsen vristed' Dit evige Navn!" Saa lyde din Gravsang herlige Stavn! O vil Du for Frihed ei døe? En Yngling for elskede Møe jo gjerne vil døe!
Og siig hvilken Møe er saa yndig og skjøn som Friheden, Norriges Brud? Til den er jo viet hver Norriges Søn. Os ene gav Gud den Møe, hvortil Verdner fra Oltiden beiled', for hvem jo en Cato og Winkelried segned' og Helten Riego i Dødens Arm blegned'.
I Normænd! for bevare Bruden reen: Lad Klogskab være hendes Jomfrubelte! og hun skal blive huld, som da hun treen fra Himlen ned blandt Norges gjæve Helte.
Lad Glæden tænde sin Fakkel i Alterets Lue og svinge den høit over Norge, under de høie Arcader, Fjeldenes snedækte Borge! Skue hist de dandsende Rader under Tempelets Bue, hvor Kongen, ophøiet mild, hædrer og elsker Normandens Ild! staaer blandt ærværdige Gamle, de ædle og gladstemte Normænd, og Smaabørn ved Mødrenes Barm, som efter Konningen famle med spæde, udstrakte Arm. Konge! trin hen til Frihedens Altar i Granernes Skov! Hvor Maien ryster de duftende Lokker, hvor Dig Normænd omslynge en Borg, som ei Ulykke rokker
Hør! hvor de synge din og Selvstændigheds Lov.
Hvilken Niding tør Kredsen sig nærme? -- den Kreds, ærværdig ved Oldingers Sølvhaar og sød ved de Norges yndige Qvinder og Ynglingers Blik og de blussende Kinder: denne Kreds om Altret, som staaer i Lunden, som Normænd beskjærme? Ha! hvem tør male misundeligt Had? og skelende Mistro imellem Konge og Folk? Gid Normannakonge du sad her mellem de smilende Mødre, i Mændenes kraftfulde Boe! -- her er Ærlighed Tolk og alle er Brødre!
I Normænd! føle denne Glædens Dag, skjøn som den Elsktes Smiil og yndig som Minstrellens Harpeslag i Birkelund om Heltefædres Høie. For Norge lys -- som Solens aabne Øie for Kloder, høit paa Himmelteltets Blaae for evig funkler -- saa den evig staae! Gid Ingen kunde sige saa: "Dog ha! hvi jubler da ei Norge ud sin Fryd, en Høisang hæver op til Gud, som over Norges Fjelde evig throner? -- hvi bæve ikke de af Jubeltoner?"
Men jubler Fryd paa denne skjønne Dag! Held Fædreland! dets raske Sønner Held! Af Foraarsluftens rene, klare Væld din Skaal, mit Land i hvert et Aandedrag!
Sverige-Norge 1895 Brodermord Brodermord text: Hjalmar Branting
Solidariteten internationellt tillämpad betyder broderskap nationerna emellan. Därför är också slutligen 1 Maj en demonstration för freden.
Vi svenskar trodde nog de första åren, att denna sida av saken icke så mycket kom oss vid; vi ville ju leva i fred med hela världen. Men militarismen kom, och fredstryggheten minskades. Vi fungo besanna den gamla erfarenheten, att de krigsrustningar, som hettes avse vårt försvar, framkallat planer att missbrukas till anfall mot vårt broderlands fria institutioner; ty det är dem man menar, när man orerar om "upprorsmakarna i Norge". (Starkt bifall).
Ohejdat får en stor del av vår press fortgå med sina brottsliga upphetsningar till brodermord. Det må dock de, som ha ansvaret, veta så gott först som sist, att något så ohyggligt som allvarliga planer på att använda svensk vapenmakt mot våra norska bröder skulle upphäva alla vanliga regler, lösa alla vanliga förpliktelser, även den, som vi socialister eljes strängt hålla på, att icke göra den enskilde målsmannen för ett system personligen ansvarig för vad systemet kan vålla.
Skulle det förfärliga verkligen bli allvar, att man ville låta de svenska gevären marschera västerut, så må den, som bär ansvaret, också kunna säga sig, att måhända nere i samhällets breda lager någon kan falla på den tanken att upphäva sig själv till domare och med en kula utan order söka förebygga att tiotusen kulor på order avfyras för att lemlästa och slakta vänner och bröder.
1 Maj 1895
Detta frimodiga tal ådrog hr Branting ett åtal och en rättegång inför Stockholms rådhusrätt, som dömde honom till 3 månaders fängelse för, som det föregavs, indirekt uppmaning till svårt lagbrott. Hr Branting vädjade till högre rätt och fick straffet nedsatt till 500 kronors böter, och med detta fick han låta sig nöja
Sverige 1905
Den Rena Flaggan
text:Per Hallström
När vi den 1 nov. åter kunde hissa Sveriges ärorika gamla flagga, med de vackra blå fälten och gyllenfärgade korset, nu liksom landet frigjord från det som störde dess enhetlighet, då skedde detta högtidligt och med en djup fosterländsk känsla av stundens betydelse; den känslan knöt en förening mäktigare än någon annan - föreningen inom Sverige. Flyg raskt i topp, vår gamla flagg, och signa nya tider! Den flik, som bar på småsint agg, ur duken slets omsider. Ej längre störs vår harmoni; mot sommarluft i sol du står med klang som den. Nu är du fri, nu är du bara vår.
Nu tydas lätt de färger två, när intet annat skymmer: Se vindens vidd skall bli ditt blå, hvar vinges flygt den rymmer. Ditt gula, solens flöde likt, med rytm i dukens slag och bukt, skall lysa ner, skall värma rikt vår mark i blom, vår blom i frukt...
Norge 1940 I dag står flaggstangen naken
17 mai 1940 text: Nordahl Grieg
I dag står flaggstangen naken blant Eidsvolls grønnende trær. Men nettopp i denne timen vet vi hva frihet er. Der stiger en sang over landet, seirende i sitt språk, skjønt hvisket med lukkede leber under de fremmedes åk.
Der fødtes i oss en visshet, frihet og liv er ett, så enkelt, så uundværlig som menneskets åndedrett. Vi følte da treldommen truet at lungene gispet i nød som i en sunken u-båt; vi vil ikke dø slik død.
Værre enn brennende byer er den krig som ingen kan se som legger et giftig slimslør på bjørker og jord og sne. Med angiverangst og terror besmittet de våre hjem, Vi hadde andre drømmer og vi kan ikke glemme dem.
Langsomt ble landet vårt eget, med grøde av hav og jord, og slitet skapte en ømhet en svakhet for liv som gror. Vi fulgte ikke med tiden, vi bygde på fred, som i tross, og de hvis dåd er ruiner har grunn til å håne oss.
Nå slåss vi for rett til å puste vi vet det må demre en dag da nordmenn forenes i samme befriede åndedrag. Vi skiltes fra våre sydpå, fra bleke utslitte menn. Til dere er gitt et løfte; at vi skal komme igjen.
Her skal vi minnes de døde som ga sitt liv for vår fred, soldaten i blod på sneen, sjømannen som gikk ned. Vi er så få her i landet; hver falden er bror og ven. Vi har de døde med oss den dag vi kommer igjen.
Kjolarna bli hos en del av den kvinnliga befolkningen kortare och kortare. text: Nathan Söderblom, ärkebiskop, (Januari 15, 1866-Juli 12, 1931)
När Visitator [Nathan Söderblom] i en järnvägskupé eller annorstädes ser en flicka eller fru sitta och draga i ett tygstycke för att det skall räcka över knäna, gripes han av medömkan och undrar, om icke sömmerskan lätt skulle kunna ordna saken.
Som det nu är, lider hälsan förfång och modet sårar verkligen i åtskilliga fall anständigheten.
Naturligtvis få vi långa kjolar igen en gång.
Modet växlar, och betecknar nu, vad kvinnodräkten angår, i allmänhet en förbättring.
Mänsklighetens fantasi har ett fåtal möjligheter, som om och om igen användas.
Men som det nu är, är det galet.
Skulle icke både hygienen och anständigheten och den praktiska nyttan bättre tillgodoses genom att hederligt övergå från systemet kjolar till systemet byxor?
Det rudimentära kolten skulle då taga sitt parti och intill dess den blir längre igen avstå från det anspråk den nu gör att skyla och värma och betrakta sig som ett slags prydnadspersedel.
Mera är den knappast för närvarande i de flesta fall.
Visitator [Nathan Söderblom] ville hava detta betraktat som en parentes och övergick till viktigare angelägenheter.
Paul and Eleanore explained, "'Ship gonna Sail' is Utah's entreaty to us to not lose hope, and a reminder that many others before us have struggled to bring about positive change, often at great personal cost to themselves. The parts that make up a ship are many and varied, and each is important in its own way. We benefit from the work of others, as others will some day. (LABORNotes)
Ship Gonna Sail by Bruce 'Utah' Phillips, Paul Kamm
Sojourner Truth said ain't I a woman. Ships gonna sail, gonna sail someday. Mother Jones said no child labor. Ships gonna sail, gonna sail someday. Joe Hill said don't mourn organize. Ships gonna sail, gonna sail someday. Gene Debs said while there's a soul in prison. Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on. Ships gonna sail, gonna sail someday. Workin on a ship, may never sail on. Gonna build it anyway.
Maurice Sugar said sit down, sit down. Ships gonna sail, gonna sail someday. Ceasar Chavez said Viva la Huelga. Ships gonna sail, gonna sail someday. Martin Luther King said I have a dream. Ships gonna sail, gonna sail someday. Malcom X said power to the people. Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on. Ships gonna sail, gonna sail someday. Workin on a ship, may never sail on. Gonna build it anyway.
Ships gonna sail, gonna sail someday. Dorothy Day said swords into plowshares. Ships gonna sail, gonna sail someday. Judi Bari said no compromise. Ships gonna sail, gonna sail someday. Phil Berrigan said no more atom bombs. Ships gonna sail, gonna sail someday. Utah Phillips said sing through the hard times. Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on. Ships gonna sail, gonna sail someday. Workin on a ship, may never sail on. Gonna build it anyway.
Well they've all gone and we're still building. Ships gonna sail, gonna sail someday. With hand and heart, mind and muscle. Ships gonna sail, gonna sail someday. Workin on a ship, may never sail on. Ships gonna sail, gonna sail someday. Workin on a ship, may never sail on. Gonna build it anyway.
Casey Jones the Union Scab Written: 1911 Lyrics: Joe Hill
The Workers on the S. P. line to strike sent out a call; But Casey Jones, the engineer, he wouldn't strike at all; His boiler it was leaking, and its drivers on the bum, And his engine and its bearings, they were all out of plumb.
Casey Jones kept his junk pile running; Casey Jones was working double time; Casey Jones got a wooden medal, For being good and faithful on the S. P. line.
The workers said to Casey: "Won't you help us win this strike?" But Casey said: "Let me alone, you'd better take a hike." Then some one put a bunch of railroad ties across the track, And Casey hit the river bottom with an awful crack.
Casey Jones hit the river bottom; Casey Jones broke his blessed spine; Casey Jones was an Angelino, He took a trip to heaven on the S. P. line.
When Casey Jones got up to heaven, to the Pearly Gate, He said: "I'm Casey Jones, the guy that pulled the S. P. freight." "You're just the man," said Peter, "our musicians went on strike; You can get a job a-scabbing any time you like."
Casey Jones got up to heaven; Casey Jones was doing mighty fine; Casey Jones went scabbing on the angels, Just like he did to workers of the S. P. line.
They got together, and they said it wasn't fair, For Casey Jones to go around a-scabbing everywhere. The Angels' Union No. 23, they sure were there, And they promptly fired Casey down the Golden Stairs.
Casey Jones went to Hell a-flying; "Casey Jones," the Devil said, "Oh fine: Casey Jones, get busy shovelling sulphur; That's what you get for scabbing on the S. P. Line."
JOE HILL (PHIL OCHS) (1968) Tune: "John Hardy","Tom Joad"
Lyrics as performed by Phil Ochs on "Tape from California," A&M SP-4138, 1968.
Joe Hill come over from Sweden shores, Looking for some work to do, And the Statue of Liberty waved him by As Joe come a sailing through, Joe Hill, As Joe come a sailing through. Oh his clothes were coarse and his hopes were high As he headed for the promised land. And it took a few weeks on the out-of-work streets Before he began to understand, Before he began to understand.
And Joe got hired by a Bowery bar, Sweeping up the saloon. As his rag would sail over the bar-room rail, Sounded like he whistled on a tune, You could almost hear him whistling on a tune.
And Joe rolled on from job to job, From the docks to the railroad line. And no matter how hungry the hand that wrote -- In his letters he was always doing fine, In his letters he was always doing fine.
Oh, the years went by like the sun goin' down, slowly turn the page. And when Joe looked back at the sweat upon his tracks, He had nothing to show but his age, He had nothing to show but his age.
So he headed out for the California shore; There things were just as bad. So he joined the Industrial Workers of the World 'Cause the union was the only friend he had, 'Cause, The union was the only friend he had.
Now the strikes were bloody and the strikes were black, as hard as they were long. In the dark of night, Joe would stay awake and write; In the morning he would raise them with a song, In the morning he would raise them with a song.
And he wrote his words to the tunes of the day To be passed along the union vine. And the strikes were led and the songs were spread, And Joe Hill was always on the line, Yes, Joe Hill was always on the line.
Now in Salt Lake City, a murder was made; There was hardly a clue to find. Oh, the proof was poor, but the sheriff was sure Joe was the killer of the crime, That Joe was the killer of the crime.
Joe raised his hands but they shot him down, he had nothing but guilt to give. "It's a doctor I need," and they left him to bleed; He made it 'cause he had the will to live, Yes, he made it 'cause he had the will to live.
Then the trial was held in a building of wood, And there the killer would be named. And the days weighed more than the cold copper ore 'Cause he feared that he was being framed, Cause he found out that he was being framed.
Oh, strange are the ways of western law, Strange are the ways of fate. For the government crawled to the mine owner's call That the judge was appointed by the state, Yes, The judge was appointed by the state.
Oh, Utah justice can be had, But not for a union man. And Joe was warned by summer early morn That there'd be one less singer in the land, There'd be one less singer in the land.
Now William Spry was Governor Spry, And a life was his to hold. On the last appeal fell a governor's tear; May the lord have mercy on your soul, May the lord have mercy on your soul.
Even President Wilson held up the day, But even he would fail. For nobody heard the soul-searching words Of the soul in the Salt Lake City jail, Of the soul in the Salt Lake City jail.
For thirty-six years he lived out his days, And he more than played his part. For his songs that he made, he was carefully paid With a rifle bullet buried in his heart, With a rifle bullet buried in his heart.
Yes, they lined Joe Hill up against the wall, Blindfold over his eyes. It's the life of a rebel that he chose to live, It's the death of a rebel that he died, It's the death of a rebel that he died.
Now some say Joe was guilty as charged, And some say he wasn't even there. And I guess nobody will ever know 'Cause the court records all disappeared, 'Cause the court records all disappeared.
Say wherever you go in this fair land, In every union hall, In the dusty dark these words are marked In between all the cracks upon the wall, In between all the cracks upon the wall.
It's the very last line that Joe Hill wrote When he knew that his days were through: "Boys, this is my last and final will -- Good luck to all of you, Good luck to all of you."
Skandinaviens första socialistiska arbetaresång (1872)
Skandinavien. "Kulturellt och historiskt sett bildas Skandinavien av Norge, Sverige och Danmark där man talar skandinaviska språk. (Wikipedia)"
Snart dagas det bröder! Se östern i guld. (Snart dages det, Brødre)
Socialisternas marsch
Ulrich Peter Overby (Overbye), 17.1.1819-7.1.1879, forfatter. Født i Kbh. (Frue), død i Asminderød, begravet i Kbh. (Ass.).
Snart dages det, Brødre, januar 1872, musik af Christian Joseph Rasmussen, hvis enkelte linjer er blevet stående som næsten lige så mange bevingede ord. O.s solidaritet med arbejderklassen gav sluttelig hans digterliv nogen mening og sikrede hans eftermæle som socialdemokratiets første store sanger fra partiets revolutionære tid.
Johan Lindström Saxon (1859-1935), en tidningsman som varit med om mycket här i jordelivet. Eldsvådan i Sundsvall, pionjärtiden i den begynnande socialistiska kampen, skrev den svenska texten till Socialisternas marsch, Saxon & Lindström, Såningsmannen och mycket mycket mer.
Om någon skall göra en film om Sverige sent artonhundra tal till nitton tretti tal - då är J. L Saxon en av kandidaterna för en huvudrollsinnehavare att karaktärisera.
Och han skrev den kändaste skillingtrycket av dem alla - Elvira Madigan.
Avslutar med följande citat från den energiske gammaldemokratiske såningsmannen: "Godtemplarorden var arbetarrörelsens Johannnes Döpare. Orden lärde arbetarna organisationens betydelse och makt; lärde dem parlamentarisk ordning, gav kvinnan likaberättigande med mannen, väckte ungdomen - mycket annat gott och bra att förtiga."
Socialisternas marsch
Originaltext på danska: Ulrik P. Overby Svensk text: Johan Lindström Saxon Musik: Joseph Rasmussen
Snart dagas det bröder! Se östern i guld. Till arbete låtom oss gå! Vi fattiga äga ej skydd eller huld. På jorden knappt leva vi få. Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd. Till arbetet, liv eller död.
Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt. Vi buro det tyst i vår nöd. Men äro vi mängden så vare det sagt: "Vi fordra vårt dagliga bröd!" Och eniga gå vi i lust och i nöd. Till arbetet, liv eller död.
Att bliva, så andligt som kroppsligen, träl, den växande släkt fostras opp och därför så ofta är mörkt i dess själ och släckt varje glädje och hopp. Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd. Till arbetet, liv eller död.
Vår härd är så kall och vårt hem blott ett hål, för armod och tvedräkt en hamn. Och sedan man brutit vår viljekrafts stål, så kastar man smuts på vårt namn. Och lämnas blott hatets förbrännande glöd. Till arbetet, liv eller död.
De rike de gödas med arbetarsvett och prästerna ge oss ett hem då slutligt vi stupat - ett helvete hett - om icke vi offra åt dem. Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd. Till arbetet, liv eller död.
Det knakar i samhällets fogar och band. Låt falla vad icke kan stå! Men räck mig, o broder, din trofasta hand förinnan i nöd vi förgå. En fästning vi bygga till värn i vår nöd. Till arbetet, liv eller död.
Översättningen publicerades i Socialdemokraten 5 november 1885.
Snart dages det brödre
Tekst af U. P. Overby 1871 Musik af Chr. Jos. Rasmussen 1872
Snart dages det, brødre, det lysner i øst, til arbejdet fremad i kor! Man håner den fattiges eneste trøst: Vor ret til at leve på jord. Man deler vor frihed, beskærer vort brød. Til arbejdet, liv eller død!
Årtusinders åg på vor nakke blev lagt, vi bar det og tav i vor nød, men er vi de mange, så være det sagt: Vi fordrer det daglige brød. Samdrægtige går vi i sorg og i nød til arbejdet, liv eller død!
Til trælle i sind og til slaver af guld den voksende slægt fostres frem, og jorden så aldrig så usselt et kuld som det, der på den nu har hjem, thi lykken må visne ved tryglen om brød. Til arbejdet, liv eller død!
Vor arne er kold, og vort hjem kun et skjul for trængsler og tvedragt og savn, vor idræt man fængsler i bur som en fugl og kaster foragt på vort navn. Os levnes kun hadets den ulmende glød. Til arbejdet, liv eller død!
Rigmændene fodres ved arbejder-slid, og præsterne fører os frem til pøle af svovl på den yderste tid, om ikke vi ofrer til dem. Vi bygger en guldgrav, tyranner! for brød. Til arbejdet, liv eller død!
Det knager i samfundets fuger og bånd, lad falde, hvad ikke kan stå! Men ræk mig, o broder, din barkede hånd, før i løgn og i sult vi forgå, en bygning vi rejser til skærm i vor nød, til arbejdet, liv eller død!
Johan Lindström Saxon (1859-1935), en tidningsman som varit med om mycket här i jordelivet. Eldsvådan i Sundsvall, pionjärtiden i den begynnande socialistiska kampen, skrev den svenska texten till Socialisternas marsch, Saxon & Lindström, Såningsmannen och mycket mycket mer.
