TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

När Hjalmar Branting på grund av sjukdom lämnade regeringen januari 1925 var finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson det naturliga valet av statsminister. Men Thorsson var märkt av sjukdom då en annan socialdemokrat måste träda in. Per Albin Hansson stod i tur. Men det gällde att få Kungens godkännande. Rickard Sandler fick ta över rollen som statsminister.

 

På partikongressen 1928 blev Per Albin Hansson vald som partiordförande och i valet samma år led han tillsammans med sitt parti ett stort valnederlag i det så kallade Kosackvalet.

 

 

 

Vad som sen fick en stor betydelse på utvecklingen i Sverige var Ådalen 31.

 

 

 

Efter valet 1932 blev Per Albin Hansson socialdemokratisk statsminister.

 

 

 

Här en valvisa från 1932.

 


 

 

Den första valvisan.
tillägnad den borgerliga samlingen.

 

1932

 

text: Per Albin Hansson

 

 

melodi: På blomsterklädd kulle ... (Hjalmar och Hulda)


 

På högtalarbilen stod Lindman och kvad
om tullar och militarism
och Kullenbergstorparn stod bredvid och bad:
oss skydde för socialism!
Och Ekman sa´ amen
och Kilbom sa´ ja, men ...
men alla de små bolsjevikiska lammen
de kilade ivrigt till samlingens stöd,
de ville så gärna se sossarnas död!


 

Och Järte han sa´: den ej arbete har
han skall icke heller ha bröd,
blott arbetarlönen så riklig ej var
vi skulle ej ha någon nöd.
Och Carlström sa amen,
Sam Larsson sa´ ja, men ...
men alla de små bolsjevikiska lammen
de kilade ivrigt till samlingens stöd,
de ville så gärna se sossarnas död!


 

Från Anderslöv hördes en storbondes stön:
betänk dock patronernas ve,
nog riksdagen bör av stationskarlens lön
ett par hundra kronor oss ge!
Och Trygger sa´ amen
och Nerman sa´ ja, men ...
men alla de små bolsjevikiska lammen
de kilade ivrigt till samlingens stöd,
de ville så gärna se sossarnas död!


 

På nytt talte Lindman, så gammal och vis:
mot svältande massornas rop
vi sätta vår lit till en större polis
och Munckens beväpnade hop!
Forsell glatt sjöng amen,
nu Ekman sa´ ja, men ...
men alla de små bolsjevikiska lammen
de kilade ivrigt till samlingens stöd,
de ville så gärna se sossarnas död!


 

Frisinnade, höger och bondeförbund
så drogo mot sossarna ut,
med krigsropen skallande ur varje mund
och "samhällets främst" på sin klut.
I korus sjöngs amen,
blott libben sa´ ja men ...
och alla de små bolsjevikiska lammen
de kilade med under sovjetens duk
ty nu skulle sossarnas säkert få stuk.


 

Men arbetets folk inför samlingens glam
till motstånd man samla sig ser
och rycka i massor till valurnan fram,
att samlingens anlopp slå ner.
Ett sorgesamt amen,
ett kvidande ja, men ...
då hörs från de små bolsjevikiska lammen,
som glädjas vid tanken på sossarnas död,
men gråta så bittert vid valseger röd.


 

signaturen Moses - Folkbladet, 10 juli 1932

 

(Moses = P. A. Hansson, statsminister samma år fram till sin död 1946. Dock ett avbrott sommarmånaderna 1936)



2014-09-14, 07:20  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Hjalmar Branting gravern 

 

 

Hugo Alfvén: Funeral march for Hjalmar Branting, Op.42 (1925)

   (Ljudfil från musik.tebordet.net)

 

 

Hjalmar Branting

 

 

Länkar

 

Tio dagar som skakade Sverige

Branting citerar den stackars hovpoeten

Socialdemokraterna och kriget

Gör kronan på hans hjässa lätt

Gustaf Fröding om Branting

Revolutionen försonas med himlen

Sabeln och vigvattenskvasten

Verner von Heidenstam Medborgarsång

Brodermord

Balder är fallen! Balder är fallen!

Wikipedia

Gävletalet 1886

Artikel - GD

Statsministrar

Nobelprize (eng)

Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek

Arbetarnas hövding

 

 

Undertecknad höll ett tal vid graven tisdagen 23 november 2010.

Tal.
HJALMAR BRANTING (1860-1925)
Den 23:e november 2010.
Jag heter Tommy Rådberg och arrangör för detta är Visornas hemsida.
Den 23 november 1860 föddes Hjalmar Branting. Etthundrafemtio år har gått.
Konkret bestående i Hjalmar Brantings gärning är rösträtten och den reglerade arbetstiden.
Bestående är också en stark socialdemokrati och fackföreningsrörelse.
Även om både socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i dagarna har sina prövningar.
Undertecknad skrev ett specialarbete i gymnasiet 1969 i ämnet Hjalmar Branting och har många gånger genom åren böjt mitt huvud vid denna sten.
Detta tal skall skildra Hjalmar Brantings liv genom dikten. Hjalmar Branting vars hustru, Anna, var författarinna. Hjalmar Brantings dagliga gärning var journalistens.
Det fanns en liberal arbetarrörelse och en socialistisk arbetarrörelse.
Kampen för Rösträtt var starkt drivande och min första illustration är
Rösträttssång författad av Isidor Kjellberg. Sedermera liberal riksdagsman.


1. Rösträttssång



Bröder! Slutom oss allt mer tillhopa!
Trängom, eniga, till målet fram!
Aldrig, aldrig tröttna vi att ropa:
Ned med våldet, som slår med skam!
Slavens boja rostat längesedan,
och bland frie vill man leva fri.
Barbariets mörker vikit hädan,
medeltidens träldom är förbi.

Den som mänskan efter guldet väger,
låt mig eget öde ta om hand!
Minns, att den, som icke rösträtt äger,
har ej heller något fosterland!
Vad är det, att du vill med mig trycka?
Säg, av vilken du har fullmakt fått
att stå så i vägen för den lycka,
som är myndig broders bästa lott.

Men en gång - en gång skall det oss unnas
att få själva stifta all vår lag.
Se, då skall ur hjärtans djup förkunnas
folkfrihetens stolta segerdag!
Ärad då och älskad, fosterjorden
smekas skall av jubeltonerna
Då skall litet folk i höga Norden
kallas stort ibland nationerna.


På en liberal lista blev Hjalmar Branting invald i riksdagen som ensam socialdemokrat året 1896.
En viktig fråga för den socialistiska arbetarrörelsen i arbetarfrågan var åttatimmars arbetsdag.
Denna sång med titeln Kortare dag skrevs av Karl Johan Gabrielsson, signaturen Karolus.


2. Kortare dag.

Man skrivit oss lagar och regler alltjämt
Och aldrig man sport oss om råd.
Man tid för vår vila och möda bestämt,
Och mat man oss givit "av nåd".
Nu vilja dock vi mer ej finna behag
I godtycklig trälarbetsdag.

Vår värkande skuldra nu lindring begär,
Vår ande den ropar på ljus.
Den vila vi få allt för mycket den svär
Mot vilan i rikemans hus.
Skall vetandets källa oss öppnas en dag
Behöva vi kort arbetsdag.

Vi sleto som lastdjur med sinne och hand,
Knappt bröd dock för långt slaveri.
Vår broder gick utan, fick inte ett grand
Hans arbete det gjorde vi.
Men nu skall vår broder också få ta tag
När vi få en kortare dag.

Nog hinna vi släpa det brådskar ej alls
Ty fullt är ett vart magasin.
Maskinhjulen surra i virvlande vals,
De hjälpa oss, samhällets bin.
Det kan icke störa en endas behag
Att vi få en kortare dag.

När krämar´n förlorar uppå sin affär
Då "ökar han på" på allt vis:
Med bagar´n det också på samma sätt är:
Små bullar och dyrare pris.
Det är ej för mycket vi önska i dag:
Höjd daglön och kortare dag.

Men tigga det göra vi verkligen ej,
Vi fordra att rätt bliver lag
Och dristar man ännu att svara oss nej,
Så ändras väl tonen en dag.
Vår skara den växer och slår nog ett slag
En gång för en kortare dag.

 



Melodin är dansk och även originaltexten är dansk. Här i en översättning av Johan Lindström Saxon.
Det var denna sång som hördes ofta på socialdemokraternas möten. I dag är det Arbetets söner som representerar svensk socialdemokrati. Mer om det senare.

 



3. Socialisternas marsch

Snart dagas det bröder! Se östern i guld.
Till arbete låtom oss gå!
Vi fattiga äga ej skydd eller huld.
På jorden knappt leva vi få.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt.
Vi buro det tyst i vår nöd.
Men äro vi mängden så vare det sagt:
"Vi fordra vårt dagliga bröd!"
Och eniga gå vi i lust och i nöd.
Till arbetet, liv eller död.

Att bliva, så andligt som kroppsligen, träl,
den växande släkt fostras opp
och därför så ofta är mörkt i dess själ
och släckt varje glädje och hopp.
Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Vår härd är så kall och vårt hem blott ett hål,
för armod och tvedräkt en hamn.
Och sedan man brutit vår viljekrafts stål,
så kastar man smuts på vårt namn.
Och lämnas blott hatets förbrännande glöd.
Till arbetet, liv eller död.

De rike de gödas med arbetarsvett
och prästerna ge oss ett hem
då slutligt vi stupat - ett helvete hett -
om icke vi offra åt dem.
Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Det knakar i samhällets fogar och band.
Låt falla vad icke kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand
förinnan i nöd vi förgå.
En fästning vi bygga till värn i vår nöd.
Till arbetet, liv eller död.


En politisk strejk bröt ut 1902 i rösträttsfrågans lösning. Hjalmar Branting talade i riksdagen samt på gatorna hördes Medborgarsång.
Den poet som satte orden var Verner von Heidenstam. Rösträttskampen var en angelägenhet för deltagare från olika läger: akademiker, liberaler och socialdemokrater.



4. Medborgarsång

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika.
Och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar
och icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes,
ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarnas ensamt segnade ner,
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér
att medborgarrätt heter pengar.

 


Det är skam att sitta som vi ha gjort
och tempel åt andra välva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja.
Vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja!



Ett stort bakslag i världen och i Sverige var det första världskriget. Hjalmar Branting gjorde en stor insats efter freden för Europa och belönades med Nobels fredspris.
Kring majdagarna 1917 fanns stor oro i vårt land. Med ett borgargarde på ena sidan och radikalism på andra sidan.
Hjalmar Branting hade en medlande roll och inga oroligheter bröt ut den första maj.
Liberaler och socialdemokrater bildade regering och fullföljde rösträttsreformerna.
De oroliga april-majdagarna har Dan Andersson skrivit om i denna dikt.



5. Till den som tänkte tanken om ett borgargarde.

Förlåt en yngling som kommer för sent, och vevar en slagdänga blott!
Och sjunger sin visa så här efteråt, alltefter den gåva han fått.
Ty si, jag ligger vaken ibland och vrider mig grymt på min halm,
och somnar jag in bortåt midnatt, jag drömmer om Östermalm.

Och jag tycker jag liksom i drömmen små ögonblick lyckats se
den mannen som väldig och ohängd fann borgargardets idé.
Ibland är han hög och betydande, på väg till verken, har brått,
ibland är han svettig och skinande, en gross i såpa och flott.

Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog,
förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog.
Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg,
ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg.

Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små,
honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå.
Han är sann patriot på bordellen, och i kyrkan vid bön och psalm,
det är han som har hus med hiss och bad och W.C. på Östermalm.

Och allt vad hederligt arbetsfolk med möda och slit utan slut
försöka att skaffa av kunskap och vett, det låtsas han ha förut.
Och slutligen är hans hustru en gås, med en hjärna som livlös gröt,
med teaterbiljetter och klassinstinkt - ett påhängt, utklätt nöt.

Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd,
en benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död.
Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm,
och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.



Året 1925 efter en kort sjukdom avled Hjalmar Branting 24:e februari 1925.
I en minnesruna kunde läsas Gustaf Frödings ord.



6. Sorgebudet.

Tungt gick ett sorl ifrån Asgårdsvallen:
Balder är fallen,
glansen är släckt i Den Höges sal!
Balder är fallen! Balder är fallen!
klagade vinden till regnen, som snyftande gingo i berg och dal.

Bäcken i bergen tog ljudet,
talte för forsen sitt sorgtunga tal.
Forsen högt gråtande budet
bar till en älv mellan vide och al.
Djupt i dess bölja begravet,
budet blev buret i havet:
Balder är fallen! Balder är fallen!
— havsvågor slunga sig jämrande högt mot Den Höges sal.



Vill här avsluta med Henrik Menanders ord.

7. Arbetets söner.

Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik. 
Mot den förödande guldkalven stod
kämpen med glödande känslor och mod. 
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!



1. Rösträttssång text: Isidor Kjellberg musik: Otto Lindblad melodi. Vintern rasat ut...
2. Kortare dag text: Karl Johan Gabrielsson (Karolus) musik: Joseph Rasmussen
3. Socialisternas marsch orginaltext på danska: Ulrik P. Overby svensk text: Johan Lindström Saxon musik: Joseph Rasmussen
4. Medborgarsång text: Verner von Heidenstam musik: Wilhelm Stenhammar
5. Till dem som tänkte tanken om borgargardet text: Dan Andersson musik: Thorstein Bergman
6. Sorgebudet text: Gustaf Fröding
7. Arbetets söner text: Henrik Menander musik: Nils P. Möller

 

Hj. Branting Funeral march 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-13, 08:12  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Av alla tidningar, POP-tidningen Bildjournalen, hade som bilaga en Che Guevara-affisch till prenumeranterna. Och den fick bli uppsatt i pojkrummet.

 

Varsegod Expressen. Det duger som toppnyhet.

 

 

Kyrkopolitikern, det är JAG och javisst, jag står även på kommunlistan för Haninge kommun.

 

Förmildrande. Jag hade också ett  tidningsurklipp föreställande före detta finansministern Ernst Wigforss (S) på väggen. Var medlem i SSU-Blackeberg. Och en nötknäppare i trä föreställande Hjalmar Branting. 

 

Försvårande. På det lilla bordet stod morfars, medlem i Sveriges kommunistiska parti, röda flagga.

 


 

 

Hasta Siempre Comandante Che Guevara

 

Che Guevara 

 

 

Kubanska revolutionen. 26 juli 1953 – 1 januari 1959.

 

Läs mer:
Länk
Wikipedia: Kubanska revolutionen

 

 

 

 

Hasta Siempre Comandante

 

Aprendimos a quererte
desde la histórica altura
donde el Sol de tu bravura
le puso cerco a la muerte.


Chorus:
Aquí se queda la clara,
la entrañable transparencia,
de tu querida presencia,
Comandante Che Guevara.


Tu mano gloriosa y fuerte
sobre la Historia dispara
cuando todo Santa Clara
se despierta para verte.


[Chorus]


Vienes quemando la brisa
con soles de primavera
para plantar la bandera
con la luz de tu sonrisa.


[Chorus]


Tu amor revolucionario
te conduce a nueva empresa
donde esperan la firmeza
de tu brazo libertario.


[Chorus]


Seguiremos adelante,
como junto a tí seguimos,
y con Fidel te decimos :
"¡Hasta siempre, Comandante!"

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-12, 11:57  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Hela minneshögtiden till Anna Lindhs minne den 19 september 2003. Minnesstunden hölls i Stockholms stadshus i Blå hallen med anledningen av knivöverfallet på Anna Lindh den 10 september samma år som ledde till hennes död under morgonen den 11 september.

 

joehilldottv 

 

 

 

 


 

 

joe hill dot TV

 

 

 

text: Ken Loach

Kära föräldrar och anhöriga till dem som dog i New York 11 september.
Jag är en chilenare som bor i London och jag tror att vi har något gemensamt.
Era kära mördades som mina mördades.
Det hände också den 11 september.
Tisdagen den 11 september.


1970 hölls det val. Jag var 18 år och röstade för första gången.
Vi drömde om att skapa ett samhälle i vilket vårt folk kunde njuta av sitt arbete.
Så i september 1970 röstade vi och vi vann valet.


Flaggorna vajar
röda, vita och blå
när vår historia börjar
i varje gathörn
rösterna höjde sig som vågor
i ett oändligt hav
händer sträcktes mot himlen
från berget ut till havs


Det betydde mjölk och utbildning till barnen.
Och mark gavs till jordlösa bönder.
Koppargruvorna och gruvindustrin blev ägda av oss alla.
För första gången i sitt liv kände folk värdighet.


Jag litar fullt och fast på folkets intelligens
för ett organiserat folk är intelligent.
Så hur kan man vara rädd när folket organiserar sig?


Men vi visste inte hur farligt det var.
Er utrikesminister Henry Kissinger sa:
"Varför ska vi låta Chile bli kommunistiskt för att folket inget fattar?"
Vårt demokratiska beslut, folkets röst, betydde ingenting.
För marknaden är profit viktigare än demokrati.
Efter det ögonblicket blev vår smärta och er smärta legaliserad.


President Nixon sa att han skulle få vår ekonomi att kvida.
Han beordrade CIA att iscensätta en militär revolt. En statskupp.
Minst tio miljoner dollar kunde satsas på att skaffa undan vår president Salvador Allende.


Vänner, era ledare bestämde sig för att förgöra oss.
De provocerade fram en transportarbetarstrejk som nästan lamslog vår ekonomi.
De stoppade all handel mellan oss. Och det ledde till kaos.
De samarbetade med dem i vårt land som inte kunde acceptera vår seger.
Era pengar finansierade nyfascister som slogs på gatorna och sprängde fabriker och kraftverk.
Otroligt nog lyckades de inte.


Allende, Allende
Folket försvarar dig!


Jag försvarar Allendes regering
för att det är folkets regering.


Allende: Vi kommer att försvara vår rätt att bygga en framtid med rättvisa och frihet.


I kommunalvalen fick vi faktist ökat stöd.
Vad gör USA då:


Bush: 11 september begick frihetens fiender en krigshandling mot vårt land.


I gryningen ryckte trupp och stridsvagnar fram mot vårt presidentpalats.
Allende och hans ministrar och rådgivare var där inne.
Allende flydde inte när palatset stacks i brand.


Allende: De har makten och kan förslava oss men den sociala utvecklingen kan inte hejdas.
Varken med brott eller med våld.
Historien är vår.
Den skapas av folket.
Leve Chile! Leve folket! Leve arbetarna!


Han mördades.
Han mördades.
På tisdagen. Vår tisdag också.
Den 11 september 1973.
En dag som förstörde våra liv för alltid.


Jag sköts genom knät och senare dängde de mitt huvud i marken.
De slog mig så många gånger att jag svimmade.


Du gick till ditt arbete
en tisdag i september
på Santiagos gator
under belägring
gator som inte hörde skotten
gator som inte såg sveket.
Kallsinnig inför döden
gick du till ditt arbete en tisdag och kom aldrig tillbaka igen.
I dag går jag runt på gatorna
jag reser från stad till stad
jag letar efter dig
jag frågar efter dig.
I min hand har jag ett litet foto av dig
och i dina ögon det gamla leendet som jag känner igen.
Var är du?
Var är du?
På övergiven mark, dina ögon kan inte se, din kropp är bruten
du gick till ditt arbete och kom aldrig tillbaka igen.


En dag i fängelset såg jag en medfånge dras ut i armarna.
Han kunde inte gå.
Han blödde ur öronen.
De slog sönder hans ben och mördade honom.
Vi hörde om tortyrlägren som drevs av arméofficerare utbildade i USA.
Vi hörde talas om människor som kastades ut från helikoptrar
om dem som torterades inför sina barn och hustrur.
Vet ni vad de gjorde?
De körde ström genom folks könsorgan.
De satte råttor i kvinnornas slidor.
De tränade hundar till att våldta kvinnor.
Sen hörde vi om Dödens Karavan.
Generalen som for från stad till stad och avrättade folk slumpmässigt.
30 000 människor mördades. 30 000!
Er ambassadör i Chile klagade över tortyren
men Kissinger svarade: "Säg åt honom att sluta predika om politik."
Kuppledaren general Pinochet log
och tog emot Kissingers gratulationer för ett väl utfört arbete.
Och amerikanska pengar började åter strömma in i Chile.


De kallade mig terrorist och gav mig livstid utan rättegång och försvar.
Jag frigavs efter fem år
men var tvungen att lämna mitt land för mina vänners säkerhet.
Jag kan inte åka hem till Chile nu, även om det är allt jag tänker på.
Chile är mitt hem, men vad hade hänt mina barn?
De är födda här i London.
Jag kan inte döma dem till landsförvisning, som jag blev dömd.
Jag kan inte göra det nu.
Men jag längtar av hela mitt hjärta efter att få åka hem.


Augustinus sa: "Hoppet har två vackra döttrar: Vrede och Mod.
Vrede över sakernas tillstånd och Mod för att förändra dem."

 

 

 

Föräldrar och nära och kära till dem som dog i New York...
Snart är det 29-årsdagen av vår tisdag den 11 september
och första årsdagen av er.
Vi ska komma ihåg er. Jag hoppas att ni kommer ihåg oss.


Paul.

 

 

chile

 

 

 

 

 


 

Program för minnesstunden för Anna Lindh i Stadshusets Blå hallen
Fredag 19 september 2003
Musik ”Till seger” av Joel Ljungkvist. Jan Bengtsson – flöjt, Bengt Forsberg kompar

 

Till seger
SSU:s kampsång
Joel Ljungkvist

 

Hör en susande vind genom ungdomens led,
se hur ungdomen rustar till kamp.
Är du redo till strid, är du med, är du med,
hör du dånet av skarornas tramp?
Hör du sången som klingar mot blånande höjd,
som en stormvind på härjare stråt?
Den är käck, den är ung, den är fylld utav fröjd
ty se ungdomen vandrar framåt.

 

Det är storm, det är strid, det är liv eller död,
det är seger för sanning och rätt.
Det är ungdomens livslust så flammande röd
som ger färg åt den stig de beträtt.
Det är morgonens glans över sovande värld,
det är sprudlande känsla och mod,
det är solljus och glädje vid fattigmans härd,
som i mörker och elände stod.


 

Fram till seger för sanningens röda baner,
för den kämpande ungdomens här!
Vilken känsla av liv och förhoppning den ger,
vilket segervisst märke den bär.
Det är framtidens kämpar för framtidens sak,
det är styrka och kraft i dess gång.
Det är frihet från låghetens trånga gemak,
det är livslust och glädje och sång.

 


 

Länk: minnesstunden för Anna Lindh

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-11, 02:59  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vår partiledning drömmer om en repris av partikongressen i Göteborg 1993. Samt en repris av valresultatet 1994.


Min dröm att vi får uppleva en uppstånden Allende som går ut till folket. Ställer upp i val. Och vinner val. Och uträttar mirakel.

 .

 

 

 

Allende

 

 

 


 


Venceremos

 

 

chile kommunisternachile socialisterna

 

Salvador Allende

 

Länk till Salvador Allende Chile

 

 

 

 

 

Länk till texter Venceremos

 

 

Venceremos - Original

Desde el hondo crisol de la patria
se levanta el clamor popular.
Ya se anuncia la nueva alborada,
todo Chile comienza a cantar.


Recordando al soldado valiente,
cuyo ejemplo lo hiciera inmortal,
enfrentemos primero a la muerte,
traicionar a la patria jamás.


Venceremos, venceremos,
mil cadenas habrá que romper,
venceremos, venceremos,
la miseria sabremos vencer.


Venceremos, venceremos,
mil cadenas habrá que romper,
venceremos, venceremos,
la miseria sabremos vencer.


Campesinos, soldados, mineros,
la mujer de la patria también,
estudiantes, empleados y obreros,
cumpliremos con nuestro deber.


Sembraremos las tierras de gloria,
socialista será el porvenir.
Todos juntos seremos la historia,
a cumplir, a cumplir, a cumplir.


Venceremos, venceremos,
mil cadenas habrá que romper,
venceremos, venceremos,
la miseria sabremos vencer.


Venceremos, venceremos,
mil cadenas habrá que romper,
venceremos, venceremos,
la miseria sabremos vencer.


---
From the deep crucible of the homeland
The people's voices rise up.
The new day comes over the horizon.
All Chile breaks out in song.


In remembrance of the courageous soldier
Whose example has made him immortal
First, we confront death,
Our country we'll never betray.


We shall prevail, we shall prevail
A thousand chains we'll have to break,
We shall prevail, we shall prevail
We know how to overcome misery1


We shall prevail, we shall prevail
A thousand chains we'll have to break,
We shall prevail, we shall prevail
We know how to overcome misery

Peasants, soldiers, miners,
And the women of our country, as well,
Students, workers, white-collar and blue,
We will do our duty.


We'll sow the land with glory.
Socialism will be our future.
All together, we will be history's completion.


We shall prevail, we shall prevail
A thousand chains we'll have to break,
We shall prevail, we shall prevail
We know how to overcome misery


We shall prevail, we shall prevail
A thousand chains we'll have to break,
We shall prevail, we shall prevail
We know how to overcome misery

 

 

 

Venceremos - La Unidad Popular-versionen
Aquí va todo el pueblo de Chile
Aquí va la Unidad Popular
Campesino, estudiante, y obrero
Compañeros de nuestro cantar


Consabiente de nuestra bandera
La mujer ya se ha unido al clamor
La Unidad Popular vencedora
Será tumba del yanqui opresor


Venceremos, venceremos
Con Allende en septiembre a vencer
Venceremos, venceremos
La Unidad Popular al poder.


Venceremos, venceremos
Con Allende en septiembre a vencer
Venceremos, venceremos
La Unidad Popular al poder.


Con la fuerza que surge del pueblo,
Una patria mejor hay que hacer,
A golpear todos juntos y unidos,
Al poder, al poder, al poder


Si la justa victoria de Allende
La derecha quisiera ignorar
Todo el pueblo resuelto y valiente
Como un hombre se levantará.


Venceremos, venceremos
Con Allende en septiembre a vencer
Venceremos, venceremos
La Unidad Popular al poder.


Venceremos, venceremos
Con Allende en septiembre a vencer
Venceremos, venceremos
La Unidad Popular al poder.


Here comes all the people of Chile
Here comes Unidad Popular
Peasant, student, worker
All our comrades join us in song.


Underneath our banner
The women have joined in our call
Victory for the Unidad Popular
Will be the defeat of the Yankee oppressor


We shall prevail, we shall prevail
With Allende in September we'll prevail
We shall prevail, we shall prevail
Power to the Unidad Popular


With the power that comes from the people
We must make a better homeland
Together and united we must strike
At power, at power, at power.


If the Right wants to ignore
Allende's just victory,
All the people, resolute and courageous
Will rise up as one.

 

 


 

Canción del poder popular
(Julio Rojas - Luis Advis)

Si nuestra tierra nos pide
tenemos que ser nosotros
los que levantemos Chile,
así es que a poner el hombro.

Vamos a llevar las riendas
de todos nuestros asuntos
y que de una vez entiendan
hombre y mujer todos juntos.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

Todos vénganse a juntar,
tenemos la puerta abierta,
y la Unidad Popular
es para todo el que quiera.

Echaremos fuera al yanqui
y su lenguaje siniestro.
Con la Unidad Popular
ahora somos gobierno.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

La patria se verá grande
con su tierra liberada,
por que tenemos la llave
ahora la cosa marcha.

Ya nadie puede quitarnos
el derecho de ser libres
y como seres humanos
podremos vivir en Chile.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 

 



2014-09-10, 00:09  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Socialismen har Tio budord.

  1. Älska dina skolkamrater, ty de bliva i livet dina arbetskamrater.
  2. Älska dina studier, ty de äro din andliga näring; var lika tacksam mot dina lärare som mot dina föräldrar.
  3. Helga varje dag med goda och nyttiga gärningar.
  4. Ära de goda, var vänlig mot varje människa, böj din rygg för ingen.
  5. Hata ingen, tala icke illa om någon; var icke hämndlysten, men stå för din rätt och värj dig för förtryck.
  6. Var icke feg. Var vän med de arma och älska rättvisa.
  7. Tänk på att alla goda ting i världen äro komna hit genom arbete. Den som beder en annan arbeta för sig han stjäl sitt bröd.
  8. Var uppmärksam och tänk på målet - att söka sanningen. Tro inte vad som motsäger förnuftet; fly varje frestelse att bedraga dig själv eller andra.
  9. Tro icke att den, som älskar sitt fädernesland skall hata och förakta andra länder eller att man måste älska kriget, emedan det är en röst från barbariet.
  10. Tänk på den dag då alla män och kvinnor äro fria medborgare i sitt eget fädernesland och kunna leva tillsammans som syskon i fred och rättskaffenhet.


 

Tio socialismens bud
text: Maria Qvist, Fram (tidning) februarinumret 1908


 

 

källa:
Grön ungdom under röda fanor.

Glimtar ur
den socialdemokratiska ungdomsrörelsens historia
och Per Albin Hanssons liv.

 

Anna Lisa Söderblom

 

Tidens förlag, Stockholm 1945

 

kommentar:
Ämnat, men som aldrig kom till användning, för sagostundsrörelsen, i den socialdemokratiska ungdomsrörelsens regi.



Socialismen har sitt vittnesbörd

källa: Från Springpojke till Statsman, Karl Otto Zamore, Harriers Bokförlag Aktiebolag, Stockholm, 1947


Är kungen socialist?


Scen I - Konseljsalen, Stockholms slott, en sensommardag 1920.


Kung Gustav V: Du vet kanske, att jag inte var så värst glad att du skulle bli försvarsminister.


Per Albin Hansson: Jag har nog hört det.


Kung Gustav V: Men nu gläder det mig att jag kan säga att du är utmärkt på din post. Jag vet, att du vill Sveriges bästa och jag hoppas, att vi skall samarbeta lika gott i framtiden.


Per Albin Hansson: Det hoppas jag också.


(Kungen och Per Albin tryckte varandras händer.)


Scen II - Konseljsalen, Stockholms slott, mitten av trettitalet.


Kung Gustav V: Jag vill bjuda dig till middag i morgon.


Per Albin Hansson: Jag får tacka så mycket, men i morgon kan jag inte komma till ers majestät på middag. Jag skall bort på annat håll.


Kung Gustav V: Det kan du väl ändra på (misslynt). Du bör väl i första hand komma till din konung, när han kallar dig.


Per Albin Hansson: Nej, det är omöjligt den här gången.


Kung Gustav V: Varför det, om jag får fråga?


Per Albin Hansson: Det är min mors födelsedag. Hon fyller sjuttio år. Jag har lovat resa ner till Malmö och gratulera henne.


Kung Gustav V: Nå det var en annan sak. Då förstår jag dig.


Scen III - Malmö, hemma hos mor Kjersti nästa dag.


Mor Kjersti: Jag undrade just, om du skulle kunna bli ledig och komma hit.


Per Albin Hansson: Åjo, det hade jag ju lovat mor.


Mor Kjersti: Visserligen, men när du har en sån fin plats, kan det alltid komma något emellan. Kungen kunde ju vilja dig något.


Per Albin Hansson: Det ville han också, men jag svarade, att jag inte hade tid, för jag skulle hit ner till mors sjuttioårsdag.


Mor Kjersti: (slår ihop händerna och ser förskräckt ut) Det var då det värsta. Men då kunde du ha kommit hit en annan gång. Inte går det an att säga nej till kungen. Nu är han kanske förargad på dig.


Per Albin Hansson: Visst inte, mor, det kan jag försäkra.


Scen IV - Malmö, hemma hos mor Kjersti senare på dagen.


Per Albin Hansson: (reser sig vid bordet och läser ett telegram): "Mina hjärtligaste lyckönskningar till Per Albins mor på sjuttioårsdagen. Gustaf."


Mor Kjersti: Nej det här hade jag då aldrig kunnat tänka mig. Att kungen gratulerar en gammal fattig tvätterska. Det har väl aldrig hänt förr.


Per Albin Hansson: Jag vet inte mor. Men det visar att kungen vill samarbeta med oss socialdemokrater till landets bästa.


Mor Kjersti: Du menar väl inte, att kungen också är socialist?


Per Albin Hansson: Ånej, det är han kanske inte. Han står som statschef över de politiska partierna. Men han vill som alla andra goda medborgare vara med om att skapa ett verkligt folkhem för alla här i landet.


Och att han och vi kan samarbeta för det målet är ett bevis så gott som något på att det har hänt något betydelsefullt de senaste åren.


Mor minns kanske, att vi har talat om att det har varit ett slags revolution här i landet.


Mor Kjersti: Jag minns det, men det måtte ha varit en underlig revolution. Jag har då inte hört talas om några strider.


Per Albin Hansson: Nej, som väl är. Det har inte varit några strider i den mening, som mor tänker på. Vi har kunnat genomföra vår revolution på fredlig väg.


Det har inte blivit några sammandrabbningar mellan olika folkklasser. Vår revolution har skett utan hat och bitterhet, och därför kan också alla medborgare vara med om att skapa det nya samhälle, som vi har uppställt som vårt mål.


Mor Kjersti: Det är bra. Fortsätt att arbeta för det målet, min pojke. Om det betyder något för dig, så vet du, att du har din gamla mors välsignelse.


Per Albin Hansson: Tack, mor.



Socialismen har sin predikan

 

 


Axel DanielssonTal. Ett möte för arbetslösa vid Lill-Jans i Stockholm 30.1.87


 

Källa:

 

 

Revolution och reform, Ett urval av Alvar Alsterdal och Ove Sandell, Bokförlaget Prisma, Stockholm, 1971



 

 

Medborgare i ett civiliserat samhälle!

 

 

Frie oberoende arbetare? Vadan detta sabbatsfridstörande mummel i Edra leder? Varför detta sorlande knot, som stiger upp från de mörka gränder, där I bon och rullar in över landet som en orkan med åska och hagel. Varför ären I ej ödmjuke och förnöjsamme som I lärden Er i skolan, i katekesen och psalmboken?

 

 

Varför går I ut i staden och samlen Er avskilda från allt hederligt folk, då I ha'n stenlagda öppna platser inuti staden? Varför trasken I mitt i vintern ut på landet, när Edra herrar varit nog ädelmodiga att låta Er bygga upp jättelika församlingssalar, konstnärligt inredda med änglabilder och fromma tavlor till Edra ögons fröjd och där en sant kristlig upplysning meddelas Er av vise män, som rundligt avlönas för Er räkning?

 

 

Varför ären I missnöjda? I leven ju i ett kultiverat samhälle och åtnjuten civilisationens välsignelse? Ha icke maskinerna och de moderna arbetsmetoderna befriat både Er och Edra herrar från att arbeta? Maskinerna uträtta snart allting med Edra hustrurs och barns hjälp. Civilisationen har ju befriat Er från obehaget att arbeta. Hon har gjort även Edra herrar arbetslösa, men de uppfatta civilisationens välsignelse och prisa arbetslösheten. I däremot knoten och fordren arbete.

 

 

Proletärer! Det råder också en förfärlig skillnad mellan Eder arbetslöshet och arbetslösheten i salongerna. Därinne i bourgeoisins palats vältrar sig arbetslösheten i lyx och överflöd, hos Eder är den en objuden, ovälkommen gäst, som medför nöd, elände, förtvivlan och långsam hungerdöd. Därför ha'n I ingen anledning att lovsjunga civilisationen. Därför ha'n I rätt att utlösa Edra förbannelser över detta samhälle, där den sysslolösa, egendomsägande klassen har allt, vad proletariatet saknar.

 

 

Den civilisation, som bourgeoisin prisar så högt, är blott en avskyvärd offerkult, där varje framsteg köpes med levande mynt, med arbetande proletärers liv. Människosnillet, som gjort de stora uppfinningarna, som underkuvat naturkrafterna och ställt dessa till människornas tjänst, har hittills sett varje resultat av sitt arbete blott komma ett utvalt fåtal till godo, men det stora flertalet i samhällena till fysisk och andlig ruin. Genom produktionsmedlens successiva stöld från de arbetande och användande till särskilda klassintressen har arbetslösheten uppstått med social nödvändighet. Det kan aldrig avlägsnas inom det kapitalistiska samhället. Liksom prostitutionen är den väsentlig för detta samhälle, dess nödvändiga bihang.

 

 

Men i någon mån skulle de som makten hava kunna minska antalet av de olyckliga offren för det kapitalistiska produktionssystemet, och socialdemokraterna fordra denna hjälp åt arbetarna, icke som en nåd utan som en rätt. Det är dock en bitter ironi att de arbetslöse i sin nöd måste vända sig till de värsta av sina utsugare, till staten och kommunen, som genom ett särskilt raffinerat utplundringssystem verksammast bidragit till arbetslönens nedtryckande och förökandet av de arbetslöses skaror.

 

 

Det bestående samhället med dess människooffrande penningkult är döende, förblödande just ur arbetslöshetens sår. I väster sjunker dess bloddränkta sol ned. De svarta molnen som hopat sig vid horisonten glöda i rött - revolutionens färg. En världsskakande storm förestår. Men frukten ingenting I, som denna världsstorm skall frigöra! Ovädret måste gå över världen. Men solen skall gå upp igen, en mild, värmande sol, vars strålar ej skola träffa några lättjefulla sybariter, trälande slavar eller arbetslösa, hungrande legioner.

 

 

Den internationella arbetarrörelsens vågor gå allt högre. De nå tronerna och gudarnes altare och hota palatserna, vilkas murar darra för den påträngande floden. Och den växande nöden och arbetslösheten bland dessa framstormande skaror är blott en sporre till allt häftigare kamp. Låtom oss höja ett leve för denna proletariatets frigörelsekamp, den internationella arbetarrörelsen - för

 

 

socialismen

 

 


 

 

Tidigare blogginlägg i Axel Danielsson

 

 

 

Våra värsta fiender (Axel Danielsson)

 

 

Axel Danielsson om Hemsöborna


 

 

Axel Danielsson: Brandsyn

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-08, 05:43  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



I dag talar Stefan Löfven i Kungsträdgården, Stockholm. På en bänk sitter Kata Dalström och säger: Det kommer en Engelbrekt, om Löfven spelar uppsalabispens roll och huttlar med kungar och fogdar.

 

 

Tidigare blogginlägg

2011-09-03

 

text: Fredrik Ström

 

Kata DalströmPartivännen Carleson gillade inte fruntimmer. Det var också han som kallade Kata Dalström för Moster Louise Michel med fotogenkannan. Louise Michel, med det manhaftiga utseendet på det kända porträttet, från Pariskommunens dagar.


Jag [Fredrik Ström], Lönnegren och Jäderholm blev bjudna hem till Kata.


Den objudna Carleson, han som inte gillade fruntimmer, sa 'Lycklig resa. Hon har många oförlovade döttrar.'


Fru Kata bodde på Sturegatan. Hennes man, betydligt äldre än hon, levde ännu, en älskvärd lärd, ingenjör och uppfinnare, ömsom rik, ömsom fattig.


Fru Kata var klädd i svart siden, hon hade sitt soligaste lynne, berättade dråpliga historier från sina agitationsresor.


Plötsligt blev hon allvarsam, det gnistrade till i blicken och hon utbrast:


"Mina kära pojkar!


Nu har jag skrivit sju brev till Branting och varnat honom för hans efterlåtenhet mot liberalerna och allt deras förräderi. Och Hinke tar makten ifrån oss, om inte Branting slår in på en radikalare linje. Folket ute i bygderna morrar och knorrar. Det kommer en Engelbrekt, om Branting spelar uppsalabispens roll och huttlar med kungar och fogdar.


Kära pojkar!


Vi måste få fart på partiet och bilda nya klubbar. Jag älskar att ta nappatag med länsmän och präster. Länsmännen är ju värre än Kristian Tyranns fogdar, och prelaterna syndar mot alla Guds bud. När folket hör mig predika Jesu kristendom, så ser dom ju, hur prästerna förvränger allt och bara tar de rika i försvar.


Kära pojkar!


Här behövs en stor kvast i detta land, och jag är inte rädd för att hålla i skaftet."


Hon berättade, hur hon vid ett möte omringats tillika med sin publik av en hel armé präster, länsmän, fjärdingsmän och rättare.


"Folket såg på mig", fortsatte hon. "Då sa jag: Nu sjunger vi 'Förfäras ej du lilla hop', och så sjöng vi, så det ekade i skogen.


Och först drog sig prästerna bort, sen rättarna, sen fjärdingsmännen.


Men en länsman blev kvar. Och han sa, när vi slutat: 'Det här oväsendet blir sabbatsbrott.' Och så skred han fram att häkta mig.


Men då gick en Goliat till rallare fram till länsman, knöt näven under hans näsa och sa:


'Rör du kärringa, så gör jag mos å de.'


Då gick länsman.


Och sen talade jag i skogen om Guds sanna lära, som de första kristna predikat, och om deras kärleksmåltider och om jämlikheten och broderskapet. Och sen bildade vi en kommun. Och sen skrev jag till Branting:


'Talar du i riksdan som jag bland folket, då kan ingen djävul slå ihjäl oss, varken hinkeaner eller länsmän.'"

 

Källa:

 

Hemma hos Kata
text: Fredrik Ström
Ur Min ungdoms strider,
Norstedt, 1940


 

 

Länkar Kata Dalström:

 

Wikipedia

 

 

Enn Kokk

 

 

Kata Dalström på uppviglarstråt

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-07, 09:14  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Margot Wallström (S) har äntligen som socialdemokrat i valledningen skrivit om det senaste kring Svenskarnas Parti och Sverigedemokraternas valturné.

 

 

Anders Lindberg Aftonbladet, Dagens Seglora, Dagens Arena, Tro och Solidaritet, ETC vill att med vänstervåld (eller inte nämna vänstervåldet) och lagstiftning stoppa rasismen.

 

I Senaste SIFO är det hårfint, som tredje parti, mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och Övrigt (läs Svenskarnas Parti) ökar.

 

 

Till Anders Lindberg Aftonbladet, Dagens Seglora, Dagens Arena, Tro och Solidaritet, ETC. Vi socialdemokrater använder en historisk term för det Svarta blocket/Vänstervåldet: Löss.

 

 

 

 

Länk. Wallström: Så vill vi bekämpa rasismen

 

 

"Kunskap om rasism är av största vikt för att kunna bekämpa den. Därför kommer Socialdemokraterna i regeringsställning att genomföra en stor folkbildande insats om olika former av rasism, skriver Margot Wallström (S).

---

Det stundande valet är demokratins högtidsdag och den pågående valrörelsen är vår gemensamma frihetliga luft. Men luften är inte så klar och ren som den borde vara. Vi bevittnar den största nazistiska mobiliseringen i en valrörelse efter andra världskriget. När jag läser om Svenskarnas partis valturné är jag övertygad om att många med mig känner ett starkt obehag. Där de uppträder möts de av kraftiga protester. Ibland övergår dessa protester i våld. Det kan aldrig försvaras. Yttrandefriheten måste försvaras, även när det gäller åsikter som vi tar starkt avstånd från. Den som kan sin historia vet att våld föder våld. Vitmaktrörelsen som växte sig stark under 90-talet var till stor del sprungen ur kravaller kring nazistiska manifestationer i Göteborg och Växjö årtiondet före."

 

 


 

 

Kyrkorådet startade klockringning vid SD besök

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-06, 10:29  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Men så glöm då icke hans förgripelse mot Herrans smorde! Om Boëthius ägde tio huvuden, borde han släppa till dem alla

 

 

Jacob Boethius

 

 

Länk. Riksarkivet.

 

Men med sin förvissning om Guds omedelbara världsstyrelse, sitt krav på en helgad ödmjukhet och sin starka både kristna och folkliga jämlikhetskänsla reagerade han spontant och djupt mot den anda av självtillräcklig maktfullkomlighet och mänsklig höghet, vari 1693 års riksdagsbesluts suveränitetsformler omskrevo ett konungadöme, vilket för honom hade sin enda rättsgrund i Guds instiftelse. Den andra huvudpunkten i hans åskådning gällde kyrkans oberoende av staten. Det var i hans teoretiska konstruktion en huvudpunkt, att stat och kyrka voro skilda organismer, vardera med Kristus som huvud och alltså ej på csesareo-papistiskt maner med ett gemensamt huvud i konungen. Från denna utgångspunkt upptog han oförskräckt den opposition, som nedtystats vid kyrkolagens antagande 1686. Fastän han i allmänhet själv stod för sina tankar, märker man på denna punkt mer än eljest, att han visste sig tala för åsikter, som många delaide men för vilka ingen vågade träda in.

 


 

 

Biografiskt lexikon. Länk

 

 

1. Boëthius, Jakob, präst. Född d. 25 nov.
1647 i Kila i Västmanland.
Föräldrar: kyrkoherden Daniel
Boëtii Moræus och Theodora
Rudbeckia.


Utnämnd till konsistoriinotarie i Västerås och fil.
adjunkt därstädes 1681, året innan
han i Uppsala vann den filosofiska
lärdomsgraden, befordrades han
tre år därefter till lektor vid Västerås gymnasium
och 1686 till rektor vid trivialskolan därstädes.
År 1688 befinnes han ha i sin hand förenat
rektoratet öfver både skola och gymnasium, hvilket
anmärkes såsom något ganska ovanligt. Såsom
förste teologie lektor 1690, erhöll han Hubbo
pastorat till prebende och utnämndes följande
året till prost och kyrkoherde i Mora. När
Carl XII i trots af sin faders testamente i förtid
1697 blifvit förklarad myndig, uttalade B.
däröfver sitt personliga missnöje i en skarp predikan,
som hade till ingångsord: »Ve det land, hvars
konung ett barn är». Samma år uppsatte han
några anmärkningar öfver 1686 års kyrkolag och
1693 års riksdagsbeslut, hvilka erinringar han
insände till k. rådet grefve Gyldenstolpe, med
begäran att framlägga dem för konungen, som
borde hänskjuta dem till det då församlade
prästeståndet. Denna skrift hade dock en annan
verkan, än den B. hade åsyftat. På själfva
kröningsdagen, d. 14 dec. 1697, blef han klockan
tio på aftonen släpad ur sin säng, häktad, utan
att få det minsta beställa om sitt hus, och förd
till Stockholm, där han året därpå d. 20 juli
dömdes från lif, ära och gods och insattes på
Smedjegårdshäktet.


Förgäfves förmanades han
att återkalla sina meningar, och han hade själf
redan utvalt text till den predikan, som skulle hållas
öfver honom på afrättsplatsen, då dödsstraffet
af konungen förvandlades till lifstids fängelse på
Nöteborgs fästning, dit han 1698 affördes. När
ryssarna 1702 hade intagit staden, skickades B.
af dem till Viborg. Då äfven denna stad hotades
af ryssarna, skickades B. 1705 öfver till
Stockholm, där han lämnades utan bevakning, endast
med befallning, att vistas hemma om nätterna i
sitt fängelse på barnhuset.


1710 kom han ändtligen på fri fot och tillbragte sina återstående
lefnadsdagar med sin hustru på den ärfda gården
Västerqvarn i Kolbäcks socken i Västmanland,
där han dog d. 23 febr. 1718.


Med all sin lärdom var B. häftig, envis och ofördragsam.
Såsom ledamot af Västerås konsistorium, låg han
i ständigt kif med sina ämbetsbröder och ansåg
sina tankar om det kungliga enväldet som
gudomliga inspirationer, dem han var skyldig att med
lifvet försvara. Han uppträdde, till och med i
sitt fängelse, mot tidens flärd och fåfänga, ansåg
skäggrakning för onödig, ätande af blod syndigt
och skref långa afhandlingar mot peruker och
fontanger.


Gift 1682 med Helena Löfgren,
är B. stamfader för de nu lefvande medlemmarna
af släkten.

 


 

 

Nattetid blev han i sin säng gripen av sex utsända ryttare - man befarade upplopp bland den ansedde prostens tillgivna socknebor, om han fängslats om dagen - och fördes till Stockholm. Dit anlände han några dagar efter smörjelseakten [Karl XII:s kröning] och insattes nu i ett fängelse för livsdömda förbrytare. Efter förhör inför rätta, där han modigt försvarade sig, blev han dömd till döden för högförräderi; benådad till livet, fördes han till en av rikets avlägsnaste fästningar, Nöteborg (Schlüsselburg) i Ingemanland, där han hölls strängt i ett ruskigt fängelse till 1702, då ryssarna intogo den, varpå han flyttades till Viborg. Han försattes 1710 på fri fot - sedan man i rikligt mått fått se följderna av suveräniteten, lagd i en ynglings hand.


Boëthius, som vid 1682 års riksdag var prästeståndets sekreterare, hade redan vid antagandet av 1686 års kyrkolag uttalat sig mot suveräniteten, då han ej kunde gilla det välde över bekännelse och församling, som denna lag lade i den världsliga maktens hand. Han ansåg detta strida mot kristendomen och samvetsfriheten och göra Sveriges herre till en påve, en antikrist. Bekräftelsen av enväldet å 1693 års riksdag väckte ytterligare hans harm, och då äntligen riksdagen 1697 förlänade Karl XII enväldet, kunde han ej avhålla sig ifrån att uttala sina bekymmer. Fast han fruktade kungens vrede, kunde han dock ej motstå vad han ansåg vara Herrens kallande röst. I den till Gyldenstolpe sända skrivelsen - som var ämnad konung och ständer - vände han sig först mot förklaringen av 1693, att kungen ej var någon på jorden för sina gärningar ansvarig - detta kallade han högfärdssynd - och därpå mot tillerkännandet av rättighet åt kungen att styra efter sitt behag - med åberopande av bibelspråk om, att kungen icke skulle vika från Guds ord. Han riktade sig vidare mot ständernas löfte att antaga och gilla vad helst kungen föreskreve - ty man skall mer lyda Gud än människor - och han uttryckte äntligen sitt ogillande av ordet och saken suveränitet.


I Boëthius´ dom ingick ock, att hans skrifter skulle av bödeln brännas, och
detta skedde även i hans egen närvaro.

 


 

 

Boëthius en profet Jeremias
text: Anton Nyström
Källa:
Karl XII
och
sammansvärjningen
mot hans envälde och liv

af

Anton Nyström

Gernandts förlag, 1900

Överläggningar i stånden ägde knappast rum och alla fyra ståndens utskott skyndade sig att för femtonåringen anmäla allas underdåniga längtan att se h. maj:t antaga regeringen.

Det första ödesdigra steget var taget, första akten av Karl XII:s tragedi hade spelats.

Myndighetsförklaringen vann ej nationens allmänna bifall, och många tänkande män uttalade sitt ogillande därav. Men försiktigt måste man tala härom; de som tilläto sig högljudda omdömen fingo dyrt plikta för detta majestätsbrott!

Så gick det den lärde rektorn och prosten Jakob Boëthius (i Mora), som frimodigt uttalat sitt ogillande av myndighetsförklaringen. Han anförde i en skrivelse till landtmarskalken de skäl, varpå hans farhåga grundade sig, och då denne ej svarade härpå, skrev han ett enahanda brev till kungliga rådet Gyldenstolpe. Denne var rädd om eget skinn, om han ej beivrade yttranden sådana som Boëthius tillåtit sig, och skyndade att anmäla saken för kungen och överlämna brevet till honom.

Sällan har en nedrigare handling blivit begången av den världsliga myndigheten gentemot andans män.

Boëthius´ yttranden i ifrågavarande brev befunnos, i förening med åtskilliga predikningar, däri han ock vågat föra förnuftets talan i galenskapens tid, förtjänta av det strängaste straff. Här visar sig på vad sätt Karl XII var religiös. "Jag Herran din Gud är en stark hämnare." Dessa ord hade nog mer tilltalat honom än bibelns uppmaningar till ödmjukhet. Skulle Boëthius´ förgripliga yttranden bli onäpsta, fanns ingen säkerhet för statsskicket, förklarade man, och så utfärdades order om hans häktning.

Nattetid blev han i sin säng gripen av sex utsända ryttare - man befarade upplopp bland den ansedde prostens tillgivna socknebor, om han fängslats om dagen - och fördes till Stockholm. Dit anlände han några dagar efter smörjelseakten [Karl XII:s kröning] och insattes nu i ett fängelse för livsdömda förbrytare. Efter förhör inför rätta, där han modigt försvarade sig, blev han dömd till döden för högförräderi; benådad till livet, fördes han till en av rikets avlägsnaste fästningar, Nöteborg (Schlüsselburg) i Ingemanland, där han hölls strängt i ett ruskigt fängelse till 1702, då ryssarna intogo den, varpå han flyttades till Viborg. Han försattes 1710 på fri fot - sedan man i rikligt mått fått se följderna av suveräniteten, lagd i en ynglings hand.

Boëthius, som vid 1682 års riksdag var prästeståndets sekreterare, hade redan vid antagandet av 1686 års kyrkolag uttalat sig mot suveräniteten, då han ej kunde gilla det välde över bekännelse och församling, som denna lag lade i den världsliga maktens hand. Han ansåg detta strida mot kristendomen och samvetsfriheten och göra Sveriges herre till en påve, en antikrist. Bekräftelsen av enväldet å 1693 års riksdag väckte ytterligare hans harm, och då äntligen riksdagen 1697 förlänade Karl XII enväldet, kunde han ej avhålla sig ifrån att uttala sina bekymmer. Fast han fruktade kungens vrede, kunde han dock ej motstå vad han ansåg vara Herrens kallande röst. I den till Gyldenstolpe sända skrivelsen - som var ämnad konung och ständer - vände han sig först mot förklaringen av 1693, att kungen ej var någon på jorden för sina gärningar ansvarig - detta kallade han högfärdssynd - och därpå mot tillerkännandet av rättighet åt kungen att styra efter sitt behag - med åberopande av bibelspråk om, att kungen icke skulle vika från Guds ord. Han riktade sig vidare mot ständernas löfte att antaga och gilla vad helst kungen föreskreve - ty man skall mer lyda Gud än människor - och han uttryckte äntligen sitt ogillande av ordet och saken suveränitet.

I Boëthius´ dom ingick ock, att hans skrifter skulle av bödeln brännas, och detta skedde även i hans egen närvaro.

Då han i fängelset fick besök av några vänner och biskop Wiraenius, vilka uppmanade honom att taga sina påståenden tillbaka, vägrade han, sägande detta var att förneka Guds ord och att "det vore majestätsbrott mot Gud, och då är det bättre att han lede för vad man kallar majestätsbrott mot kungen", samt vidare: "I och edra ämbetsbröder biskoparna borde vara prästerskapets ljus och goda exempel; men just därför, att I ställen eder efter tiden, går det så illa till i vårt fädernesland. Gören som eder lyster, I fån väl en gång se vad lön det ger."

I sitt försvar gick Boëthius så långt, att han i anspelning på myndighetsförklaringen erinrade om Pauli ord, att "så länge arvingen ett barn är, lyder han ock under förmyndare intill den tid som fadern förelagt."

Karl XII:s tilltag att själv sätta kronan på huvudet eller anse sig till densamma ovillkorligen född, kallade han ett "tyranniskt anspråk".

Rättegången mot den märklige prästmannen förorsakade vederbörande mycket obehag, och man tyckes på grund därav ej ha velat fullfölja en anklagelse, som då riktas mot vissa Stockholmspräster, som predikat över ingångsspråket: "ve det land, vars konung ett barn är."

Mitt under Karl XII:s framgångar i Polen lät prosten Bôethius åter höra sin röst, fast han ännu var fånge.

"...om en konung i regeringssaker syndar och icke bliver varnad och bestraffad, då måste han i sina synder leva, dö, begravas och slutligen uppstå att dömas och fördömas. Alltså må han påminnas om, huru Guds ord samt kristelig kärlek förbjuda honom att föra rikets krigsmakt långt bort i främmande land, men däremot bjuda honom att vårda sitt eget och att icke övergiva sina undersåtar på några månader, än mindre på hela år. Det är ej heller nog att hava rättvis sak mot sina fiender. Man måste ock hava en mild och försonad Herre i himlen, och en sådan vinnes ej genom många och blodsutgjutande segrar; ty så kriga hedningarna."

Boëthius slutade med att förklara, att Karl "kunde anse det som en stor nåd, att den barmhärtige Guden genom honom, sin tjänare, varnat honom för så svåra synder och kallat honom till omvändelse, för att sålunda undgå straffet."

År 1710 sattes han på fri fot och flyttade då till Västmanland, där han dog 1718.

Han hade många vänner och gynnare, däribland Arvid Horn, [frihetstidens store man fram till maktombytet, 1738] studenter från Västmanland och Dalarna, medlemmar av prästeståndet m. fl., och dessa lämnade honom vid många tillfällen understöd. Ulrika Eleonora och Horn bidrogo till begravningskostnaden.

Själv hade han utsett ämne för likpredikan, nämligen Jeremias 26: 11-16, där profeten förklarade, att Herren sänt honom att predika mot konungahuset och uppmanade furstar och folk att bättra sitt leverne och höra Guds ord.

 

 


 


Från Boëthius sjunger vi psalmen
1986 års psalmbok som nr 42 under rubriken "Jesus, vår Herre och broder".
Här med texten från 1695 års psalmbok

Si, Jesus är ett tröstrikt namn,
som länder oss till själagagn.
Igenom Jesum få wi nåd,
och finne på det bästa råd.


Guds ende Son, o Jesu mild!
Wårt brott och skuld du gif oss till;
ty du är både Gud och man,
som all wår synd förlåta kan.


Af Jesu är all salighet,
omfattom hans rättfärdighet!
Ho på hans namne sätter tröst,
han warder af allt ondt förlöst.

Dig ske lof, pris, o Jesu båld!
Som oss har frälst af satans wåld.
Din frid, o Jesu! oss förlän,
och fria oss från allsköns men!

 


 

 

 

text: M. J. Crusenstolpe
Huset Tessin under enväldet och frihetstiden, Albert Bonniers förlag, 1883.
Kapitel XLIX första delen.

Man undrade, anade och häpnade så länge det i dunklet fortgick, och man ryste och förskräcktes, då dagens första stråle belyste en schavott. Så snart den blivit färdig öppnades torget för allmänheten och endast den trånga platsen för det väntade gräsliga skådespelet hölls strängt bevakad av gevärens täta spetsgård.

"Vem och var är offret? Och när skall det fullbordas?" viskade man emellan.

"Säkert någon trollpacka, som skall brännas; ty se! mellan själva stupstocken och fodralet, som innesluter bödelsyxan, brinner ett fyrfat på en upphöjd pelare, för att hava elden tillreds."

Ja längre det led på morgonen desto mera vimlade den fria delen av torget och angränsande gator av nyfikna hopar. Alla fönster, till och med vindsgluggarna, fylldes av åskådare, och ur de flesta skorstenar tittade sotaremössan upp.

Efter lång väntan och mycken otålighet å den väntandes sida, böljade sig Storkyrkobrinken uppföra en oräknelig folkmassa. Vid ingången till templet stannade den, och man urskiljde mellan dubbla leder av soldater med dragna svärd, en reslig skepnad med yvigt, gråsprängt skägg, som sköt ned över bröstet, och ett lika beskaffat kring axlarna hängande hår, klädd i prästerlig skrud, med kappa och krage. Händerna voro med kedjor fastbundna på ryggen. Då tåget stannade, gick han, med säkra steg och mera sträng än nedstämd uppsyn, företrädd av befälhavaren för vakten och beledsagad av tvänne soldater in i kyrkan.

"Du store himmelens Gud! En präst?"

"Ja, visst. Boëthius, han som skrivit upproriskt mot kungen och på själva hans maj:ts kröningsdag blev mista liv, ära och gods. Det är det, som just nu kommer att ske och hans skrift att uppbrännas av bödeln, sedan den arme syndaren först blivit skriftad och avlöst därinne i sakristian."

"Och därför har hela domkapitlet sammanträde?"

"Jo jo, när det gäller en av deras, måste det väl tillgå en smula högtidligt, kantänka!"

"Men så glöm då icke hans förgripelse mot Herrans smorde!" Om Boëthius ägde tio huvuden, borde han släppa till dem alla."

Medan åskådarna utanför fördrevo tiden med samtal, gjorde det i Storkyrkans sakristia samlade domkapitlet alla möjliga försök att stämma honom till ödmjukhet; men han förblev lika sträv och stolt, med döden för ögonen, som han varit, då han å sitt heliga kalls vägnar ansåg sig behörig att förehålla statsmakterna ofoget, att, tvärtemot klokhet, statsnytta och den avlidne konungen högtidligen förkunnande yttersta vilja, lämna spiran handlöst i en yster och oerfaren ynglings våld.

Man skred då till det yttersta steget, slet kappan från hans skuldror och prästkragen från hans hals och lät honom i detta skick fortsätta vandringen till avrättsplatsen.

Boëthii hållning under detta korta tåg var en martyrs. Hans uppsyn sträng och högtidlig, hans blickar lågande, hans åtbörder lugna.

Knappt hade han där intagit sin plats, innan fogaten, med höjd och tydlig röst uppläste för den samlade menigheten den över Boëthius fällda dödsdomen, vilken avhördes med hemsk och häpen tystnad. Han själv, försjunken i betraktelser, var den ende, som därvid syntes kall och likgiltig. Det var först, vid den strof i utslaget, som stadgade, att innan dödsstraffet verkställdes, den brottslig förklarade skriften skulle av bödeln uppbrännas, det var först då Boëthius liksom uppvaknade och tycktes med eldad uppmärksamhet giva akt på vad som tilldrog sig omkring honom.

Nu trädde skarprättaren fram och löste av honom kedjorna, under det en bödelsdräng tog den brottslig förklarade skriften och antände den densamma i alla fyra hörnen, samt kastade henne därefter på fyrfatet, där hon, kringspridande os och en svart, virvlande rök, helt och hållet förtärdes av lågorna.

Förtrytelse och hänryckning målade sig skiftesvis i Boëthii ögon och han gav, sedan förbränningen var fullbordad, själv, i det han knöt upp halsduken och räckte den åt skarprättaren, en vink åt honom att förbinda dem.

Med redan förbundna ögon sammanknäppte Boëthius sina händer, lutade ned huvudet mot bröstet och gjorde en tyst bön.

Hans andakt meddelade sig även åt de kringstående. Ofrivilligt avlyftades alla hattar och allas ögon höjdes, bedjande, till himlen.

"Fader, ske din vilje!" suckade Boëthius, med from undergivenhet, och räckte handen åt skarprättaren, till tecken att han nu vore beredd att lägga sig ned på stupstocken.

"Nåd!" dundrade i detta ögonblick en basstämma. En livdrabant trängde sig häftigt fram genom de täta hoparna. Han höll sina bägge händer sträckta över huvudet, i den ena svajade en vit näsduk, i den andra en skriven handling, på vilket skönjdes det kungliga inseglet avtryckt i vax.

Skarorna skingrade sig först så vitt sig göra lät, för att lämna den utskickade rum, och sedan trängde de sig på nytt ännu tätare tillsammans, för att förnimma budskapets ordalydelse.

Bilan smög åter i sitt fodral, bindeln rycktes från Boëthii ögon, det kungl. benådningsplakatet upplästes högt, dödsstraffet förvandlades i livstids fängelse på Nöteborgs fästning.

"Livstids fängelse!" suckade fången, tveksamt skakande huvudet, vilketdera vore att föredraga: dödshuggets ögonblickliga smärta, eller åratals lidanden, i alla fall, utan annan gräns, än döden.

Av den kringstående menigheten hälsades benådningsplakatet med ett skallande:

"Leve konungen!"

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 


 

 

 

 

 



2014-09-05, 08:59  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Feministiskt Initiativ går uppåt och har en stark förankring bland de som samlades i Malmö, Göteborg och Stockholm i motdemonstrationerna förra veckan.


I tidigare blogginlägg har kritiken gällt, angående Svenskarnas Parti (SvP) valturné, nej till att använda lagstiftning för att förbjuda partiet, våldet i Malmö och Stockholm samt att SvP och SD vinner på uppmärksamheten. Fast även Feministiskt Initiativ är också en vinnare för sin närvaro.


Som socialdemokratisk valarbetare gör vi ett fantastiskt jobb vid dörrknackningar och flygbladsutdelning. Mitt pass idag är Haninge Centrum 1300-1500. SSU Stockholms län åker ut med valbussarna. Jättebra.


Men det finns bara en Gudrun Schyman och gräsrötterna i Feministiskt Initiativ är många och aktiva på annat sätt än vi Socialdemokrater.


Det som skiljer oss åt är hur frågorna drivs och prioriteringen. Främst antirasismen. Jag måste erkänna att feminismen i deras program förstår jag inte. Fast varför bry sig. Jag röstar socialdemokratiskt. Det får bli Stefan Löfvens huvudvärk


Vilken ministerpost ska Gudrun Schyman få?

 

 


 

Tidigare blogginlägg

 

2014-02-09

 

Joe Hill dot TV

 

Gudrun Schyman

 

 

Feministiskt Initiativ

 


 

 

Joe Hill dot TV

 

 

 

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-09-04, 09:47  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM