TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Anna Maria Lenngren - Tebordet

 

Till RUT-sektorns arbetare.
Limpdegen
fritt efter Anna Maria Lenngren (1754-1817)


Jag vill först berätta Er något,
som jag och många andra kommit underfund med,
det är nämligen att Ni är folk även så väl som Hennes Nåd;
att Ni är knådade av samma deg,
och att det förhåller sig därmed,
liksom det går till när man bakar limpor,
somliga pösa mer och somliga bli smärre,
men ämnet är det samma,
nämligen limpdeg av sött och surt.


Förstå Ni mig Barn?
Denna liknelsen passar just till Er,
och jag vill att Ni alltid skola ha den i minne.


När Frun träder in i köket och krummar sig med händerna i sidan,
talar om det grova och gemena folket,
bannar Er,
svär och ser Er över axel,
så kom bara ihåg limpdegen.


Kära Barn!
jag vet nog att edra Fruar ej tro Er vara annat än halv-människor,
och att de fundera starkt på ett slags staket,
som en gång skall skilja Er och dem åt i Guds rike,
så framt Ni komma dit,
som de dock hoppas ej sker:
men jag tänker ej som Fruarna.

 


 

 

Originaltext: Stockholms Posten 1780 Nr. 96 Lörd. 29 april.

 

 

Mina nätta och artiga dockor i bindmössor, bomulskjortlar och stärkta förkläden etc. Man skrifver så mycket i våra tider om den delen af det täcka Könet, som fått namn af Fruar, Fröknar och Mamseller etc. Jag vil litet skrifva til Er. Stackars Barn, Ni komma så sällan at synas i verlden; jag vil derföre för en stund rycka Er utur köksspisen och sätta Er i Stockholms-Posten. Ni ha blifvit så vana at förgätas, at man lär anse denna min höflighet för Er som blott et infall; men vet Ni flickor, det är ren för lång tid sen jag tänkt på Er til det bästa. Kom då en handvändning, at lyssna på hvad jag har at säja Er; stor sak om Hennes nåd blir förargad öfver Ert uteblifvande och får känning af sina passioner. Hon kan ta några droppar mixtura simplex så går det öfver.

 

 

Jag vil först berätta Er något, som jag och många andra kommit under fund med, det är neml. at Ni äro folk äfven så väl som Hennes Nåd; at Ni äro knådade af samma deg, och at det förhåller sig dermed, liksom det går til när man bakar limpor, somliga pösa mer och somliga bli smärre, men ämnet är det samma, neml. limpdeg af sött och surt. Förstå Ni mig Barn? Denna liknelsen passar just til Er, och jag vil at Ni altid skola ha den i minne.

 

 

När Frun träder in i köket och krummar sig med händerne i sidan, talar om det grofva och gemena folket, bannar Er, svär och ser Er öfver axel, så kom bara i hog limpdegen.

 

 

Kära Barn! jag vet nog at edra Fruar ej tro Er vara annat än half-menniskjor, och at de fundera starkt på et slags staquet, som en gång skal skilja Er och dem åt i Gussrike, så framt Ni komma dit, som de dock hoppas ej sker: men jag tänker ej som Fruarne.

 

 

Elsa, som fläcktar med damborsten i förmaket, förtjenar ofta långt mer at heta menniskja än nådiga Frun i cabinettet. Lät oss se, hvad det är som gör henne bättre än Ni.

 

 

Ack, säja Ni, hon har ju så granna kläder, så höga mössor, hon heter nådig Fru, hon åker vagn etc. Det har Ni rätt i barn, men det är altihop, och häruti består hela denna märkeliga skilnaden. Jag kan trösta Er dermed, at det är långt större konst at vara en försvarlig piga än en försvarlig fru; ty knapt ges någon af er så usel, som icke med tilhjelp af en brillants-ring, en gulddosa, en hermelins-brämad pels, några alnar flor, etc. kunde vara en skäligen respectable Matrona: men huru många Fruar skulle väl gå ut med edra syslor eller slippa at bli bortkörda och kommo för Policen, om de voro i Edra kläder. De hafva och sannerligen intet mera vett och förstånd at skryta af än Ni, ehuru mycket det är brukeligt bland dem at klaga öfver Er dumhet och oduglighet.

 

 

Jag skal säja Er i förtroende, at rätt så stora våp och hönshufvuden, som edra matmödrar hålla Er före, äro ock de i manfolkens ögon, ehuru de synas hala i synen och krusa med dem, för vissa orsaker skull; med få ord: hvar och en piga passar äfven så väl til Fru, som de mäst högfrontade Fröknar och Mamseller; ty ligga i Barnsäng kunna Ni likså väl som de, och alt hvad de begripa och förstå sig på mer än Ni, är så litet värdt, at det kan vara lärdt på mindre än 8 dar. At hela förmiddagen titta i spegeln, commendera tjänstefolket, fara på visite, förtala sin nästa, prata stort om hushållning, men immerfort förstöra pengar med mera sådant, alt detta kan jag väl tro Er om at göra efter snart nog.

 

 

Men, kära flickor! ödet delar så der sina gåfvor. Af en slump blir man Hennes Nåd, och af en slump hennes Nåds piga. Det ömmar mig öfver Ert betryck af högmodiga näbbgäddor och inbilska Matronor, som ni nödgas krusa före; fast ofta Er vinning på ålderdomen för mångårigt släp endast blir en gammal svart Pudesojkjol och en Dammask koft.

 

 

Jo, jo, jag vet nog, hur det går til med Er. Jag menar nu endast beskedliga pigor, icke sådane som vrida på stjerten och flissa med alla små Herrar, dem felas intet hvarken det ena eller andra, men dem angår ej et enda ord af denna epistel.

 

 


 

 

Mixtura simplex: vanlig husmedicin, beredd av utspädd svavelsyra, vinstens-spiritus, spirituös kamferlösn. och blåbär.
Förmak: antichambre, väntrum, förstuga.
Cabinett: gemak, arbetsrum.
Höga mössor: koaffyrer.
Högfrontad - m. hög hårklädsel.
Pudesojskjol: pou-de-soie glatt, glanslöst sidentyg
Damask - fasonerad, oftast enfärgad vävnad av olika slags material.
Flissa: skratta dumt, småskratta, flina, fnittra.

 

Källa: Ur den gamla Stockholms Posten - Elof Ehnmark Wahlström Widstrand 1931

 


 

Annons om en förlorad sypung
Mamsell Malmstedt [Anna Maria Lenngren] lät i Stockholmsposten införa en annons om en förlorad sypung.


En flicka har sin sypung mist;
den tappades, gunås så visst,
vid sista morgonpromenaden
emellan Södermalm och Staden.
Uti den pungen låg en sax,
två silkesnystan, litet vax,
en halsduksnål, två små berlocker
och en Cupido utav socker.
En fingerborg, syringar två,
så genomnätta och så små
som fingrarna de suttit på,
ett litet nålhus och ett mönster,
nyss ritat av emot ett fönster,
och till en väst det mönstret var,
till julklapp ämnat söta far.
Nu kommer hon därmed till korta,
ty hennes sypung nu är borta.
Den denna pung, till färgen grön,
tillrättaskaffar, får till lön
en puss och tvenne sockerbrön.


En av Stockholmpostens redaktörer, kanslisten i kommersekollegium, Carl Peter Lenngren, genom en gemensam väninna, fru Schröderheim, får nys om vem som skrivit annonsen; väninnan lämnar honom den av henne undangömda sypungen, varpå denne presenterar sig som den lycklige upphittaren och fordrar belöningen.

 

Det blev frieri av, och från mamsell Malmstedts mun hördes en sista dikt signerad mamsell Malmstedt:


Det yrke jag har valt mig tycks bedrägligt vara,
jag ökar utan frukt de arma snillens skara,
som mödosamt nöta ut båd anda, liv och själ,
blott för den ringa lön att hetas rimma väl.
Nej, lyckan och min vinst jag mera bör bevaka.
Jag går till min natur och könets gräns tillbaka,
av hjärtans tomma gräl man ingen föda får,
i tofsar, flor och bjäfs vår lycka nu består.

 


 

 

Anna Maria LenngrenFöretal (1776)
text: Anna Maria Lenngren
(1776 - M:lle Malmstedt)

 

Den uppmuntran och tillflykt, varav Svenska Snillet får hugna sig hos vårt älskade Konunga-Hus, hava gjort mig nog förgäten av min egen ofullkomlighet, för att visa mig på ett fält, varest så månge Vittre Herrar och Män redan med varannan tävlat om företrädet. Långt ifrån, att hysa den förmätna tankan, att, i anseende till mitt försök, kunna med dem komma i minsta jämförelse, är jag nöjd, om man finner det samma ej alldeles odrägligt: Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen av dem, som bestrida Fruntimren all rätt, att deltaga i Vittra Övningar, och därföre kanske tycka, att jag, genom detta företagande, överskridit den gräns man egenvilligt satt för mitt Köns Snille, vilket de förmodligen tro vara av en händelse och utan ändamål tillkommit; Men jag hoppas tillika, att uti en GUSTAF Den Tredjes upplysta Tidevarv, denna ej mindre än många andra fördomar, som ännu fjättra våra begrepp, lyckeligen få sin bane, och Fruntimren även vinna mera utrymme för själens förmögenheter, än man hittills velat unna dem.

 

 

 

Lucile, Opera-Comique i en akt, översatt från franskan och uppförd på kongl. svenska teatern, i deras majestäters och det kongl. husets närvaro, första gången den 19 juni 1776.
Översättningen gjord av en M:lle Malmstedt, "en theologie adjuncts dotter från Uppsala". Själv omtalar M:lle Malmstedt verket som "förstlingen". Lucile är det första särskilt utgivna arbetet av M:lle Malmstedt.

 

 

 

Men det är företalet som levt vidare. Även om pjäsen uppfördes åren 1776-1795 sexton gånger.


Företalet med sin käcka tendens till förmån för fruntimrens rätt att lika väl som männen "deltaga i Vittra Övningar".

 

 

 

 

Det är uppå H. K. Höghets Hertigen av Södermanland [Hertig Karl] förklarade Nådiga åstundan, som jag företagit mig översättningen av den Franska Comedie-Baletten eller Operan Lucile. Detta arbete är, såsom Comiquet, det första i sitt slag, som mig veterligen utkommit på Svenska, och har för mig varit av så mycket svårare beskaffenhet, som den därtill förut satt Musiquen måste bibehållas, vilket tvång även till någon del torde ursäkta de fel som kunna vidlåda Poesien.

 

 

 


Anna Maria Lenngren

 

 

 

 

 

Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala den 18 juni 1754 men blev redan 1780 stockholmska. Hennes och makens gemensamma våning blev mot seklets slut en samlingsplats för de kvarlevande av den gustavianska författarkretsen. Det lenngrenska hemmet i Beridarbansgatan 21 har sålunda fyllt en litterär och även i viss mån politiskt roll. Från Anna Marias sovrum såg man mellan trädtopparna Klara kyrkas torn. En skiss finns bevarat som visar i detalj den Lenngrenska våningen.

 

 


Dotter till en docent i Uppsala, bosatt bland annat på adressen Gropgränd 3. Redan tidigt skriver hon dikter, översätter pjäser för kungliga teatern och hävdar i företalet till en av dessa kvinnans rätt till vitter verksamhet. Från denna period härstammar hennes första mera betydande dikt, Tekonseljen, en satir i 36 strofer, som elakt återger småstadsfruarnas sladder om egna bekymmer och andras fel.


 

1780 gifte sig mamsell Malmstedt med kanslisten, sedermera assessorn och kommerserådet Lenngren, Kellgrens medredaktör i Stockholmsposten, och under de närmaste tolv åren skrev hon inga större, självständiga dikter. Hon blev känd som en förträfflig husmor och spirituell värdinna i det kultiverade hemmet, där bl. a. Kellgren flitigt umgicks. Helt litterärt overksam var hon för övrigt icke. Bland de många anonyma medarbetarna i Stockholmsposten synes hon ha varit en av de flitigaste. Till stor del utgjordes hennes bidrag av epigram, en diktart, i hög grad ägnad att utveckla hennes naturliga anlag för ordknapp träffsäkerhet.

 

 

 

Framemot 1790-talets mitt började fru Lenngren åter på allvar syssla med diktning. Under Kellgrens sista sjukliga år och efter hans död behövde hennes mans tidning väl hennes penna.


 

Man har även påvisat den betydelse Fredmans epistlar, som utkommit 1790, haft för hennes konstnärliga utveckling. Särskilt torde Bellmans realistiska skildring av yttre verklighet och hans drastiskt uttrycksfulla språk ha betytt mycket för fru Lenngrens senare diktning. Däremot har hon ingenting av Bellmans "yra" och livsberusning, hon ser med nykter kritik på sin omgivning och är i motsats till Bellman en satiriker av rang. I detta avseende påminner hon mest om Kellgren, vars "upplysta" tänkesätt hon delade. Hennes satirer är dock sällan abstrakt resonerande eller allegoriska som Kellgrens utan utpräglat realistiska, med en människa eller en grupp människor framställda i en konkret situation.

 

 

 

Många av fru Lenngrens satirer har en social tendens, riktad mot bördshögfärden och kryperiet för de förnäma. Mycket karakteristiska för den intellektuella medelklassens syn på den privilegierade adeln vid 1700-talets slut är elaka karikatyrer som Det högtförnäma äkta paret och Fröken Juliana. I andra dikter mildras satiren av komiska överdrifter, så i mästerverket Porträtterna och i Grevinnans besök, där författarinnan tecknar människorna och miljön med fulländad säkerhet och gott humör. Satiren går här framför allt ut över den fjäskande prästfamiljen, och man kan även på andra håll hos fru Lenngren finna en genklang av Kellgrens prästsatir (Den mödosamma världen).

 

 

 


I Stockholms borgerliga kretsar fann fru Lenngren ämnen för satirer sådana som Kalaset och Herrns och fruns morgonkonversation. Här skämtar hon mer eller mindre godmodigt med den kvinnliga fåfängan och lusten att briljera genom ett högt och dyrbart liv. Kanske framträder fru Lenngrens lekfulla ironi inför människornas svagheter och dårskaper aldrig så tydligt som i Biografi, där hon i 26 strofer följer en karaktärslös "Medelsvenssons" levnadslopp. Mer utpräglat drastisk och karikatyrmässig är Min salig man, som i formen påminner om Kellgrens Dumboms leverne.

 

 

 

Dikten om suputen Cornelius Tratt visar den karakteristiska skillnaden mellan Bellmans och fru Lenngrens syn på avsigkomna individer. Det finns ingentig av stämning, vare sig uppsluppen eller tragisk, kring denna ömkliga figur ur den stockholmska krogbohemen. Han är visserligen skildrad med godmodig humor men helt och hållet utifrån, av en skarpsynt och oberörd iaktagare.

 

 

Liksom satiren utvecklades även idyllen av fru Lenngren i realistisk riktning. Hennes syn på den konventionella herdeidyllen framgår av den lilla elaka dikten Ett sätt att göra herdakväden. Till sina egna idyller fann hon ämnen i verkligheten, i hemmet och familjelivet. Detta var något nytt i svensk litteratur men vanligt ute i Europa, där borgerligheten tidigare än hos oss gjort sig gällande i litteraturen. Både i Rousseaus La nouvelle Héloise och engelsmannen Goldsmiths populära prästgårdsroman Vicar of Wakefield fanns idylliska skildringar av hemliv och husliga förhållanden, om den senare boken påminnes man vid läsningen av fru Lenngrens Den glada festen, där handlingen utspelar sig i samma miljö som i Grevinnans besök (se ovan) men där tonen är varm och hjärtlig, utan den minsta ansats till ironi. Typisk för rousseauanernas något naiva föreställningar om "det stilla livets" lycka är kontrastbilden Slottet och kojan. på ett mera realistiskt sätt för fru Lenngren det friska och okonstlade livets talan i Pojkarne, som trots sin lätta viston har något av lärodiktens anda. Barndomens värld, där man varken känner svek, orättvisa eller ståndsfördomar, får här drag av Rousseaus "naturtillstånd". Ett sätt att göra herdakväden

 

 

Av förromantikens sentimentalitet finns enstaka spår hos fru Lenngren, t. ex. i ett par känslosamma ballader och den till en välgörenhetsfest skrivna dikten Den lilla tiggarflickan. Några religiösa dikter, däribland en psalm (En blick på graven nr 541 i 1937 års psalmbok), visar att det fanns både allvar och vek känsla på djupet hos den kritiska och världskloka författarinnan. Annars var hon i motsats till fru Nordenflycht mycket förbehållsam om sig själv, och hon vägrade så länge hon levde att ge ut sina dikter i bokform. När hon vid Svenska akademiens sammanträde i december 1797 oväntat hade blivit föremål för en offentlig hyllning, kände hon sig uppfordrad att i en dikt, Dröm, försvara sin anonymitet och sin med åren vunna övertygelse om kvinnans uppgift. Det skedde även i Några ord till min kära dotter, om jag hade någon, ett slags käserande lärodikt, där hon framför ett typiskt borgerligt kvinnoideal. Trots en del avsiktligt tillspetsade formuleringar ("med läsning öd ej tiden bort,/ vårt kön så föga det behöver" eller "vårt hushåll är vår republik, / vår politik är toaletten") torde dikten återge fru Lenngrens verkliga åsikter. I betonandet av "ett glatt och sedigt vett", "nyttig snällhet" och "stilla nöjen", i varningarna för överdrifter, tomt sladder, lättja och "stoj" igenkänner man lätt hennes personliga inställning.

 

 

 

Fru Lenngren dog 1817. Två år senare utgavs på Svenska akademiens initiativ hennes dikter i en volym med den anspråklösa titeln Skaldeförsök.

 

 

Hjalmar Alving/Gudmar Hasselberg
Svensk Litteraturhistoria
Femte upplagan
Svenska Bokförlaget/ Bonniers
1963

 

 

Inledningen från
Anna Maria Lenngren
Ett tvåhundraårsminne
Bonniers
1954

Om fadern, sången Yttersta dagen
Visor från Dal
Samlade av Jan Vegelius
Mellerud
1984

 


 

Länk. Margareta Krook läser Pojkarna. Öppet arkiv.

 

 


 

 

Anna Maria Lenngren

 

Peder Svan sjunger Anna Maria Lenngren (Pojkarna)

 

 

 


 

Pojkarna
text: Anna Maria Lenngren

 

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.


 

Uppå min mun var löjet
och hälsan i mitt blod,
i själen bodde nöjet.
Var människa var god.
Var pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror.
Var flicka var min syster,
var gumma var min mor.


 

Jag minns de fria fälten,
jag mätt så mången gång,
där ofta jag var hjälten
i lekar och i språng,
de tusen glada spratten
i sommarns friska vind
med fjärlarne i hatten
och purpurn på min kind.


 

Av falskheten och sveken
jag visste inte än,
i var kamrat av leken
jag såg en trogen vän.
De långa lömska kiven,
dem kände icke vi.
När örfilen var given,
var vreden ock förbi.


 

Ej skillnad till personer
jag såg i nöjets dar,
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.
I glädjen och i yran
den av oss raska barn,
som gav den längsta lyran,
var den förnämsta karln.


 

Ej sanning av oss döljdes
uti förtjänst och fel.
Oväldigheten följdes
vid minsta kägelspel.
Den trasigaste ungen
vann priset vid vår dom,
när han slog riktigt kungen
och greven kasta bom.


 

Hur hördes ej vår klagan,
vårt späda hjärta sved,
vid bannorna och agan,
som någon lekbror led!
Hur glad att få tillbaka
den glädje riset slöt,
min enda pepparkaka
jag med den sorgsne bröt.


 

Men, mina ungdomsvänner,
hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blivit män i staten,
de forna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne.


 

Med fyrti år på nacken
de streta i besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är.
Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land?
Kallt hjärta under stjärnan,
gul hy och granna band.


 

(1797)

 


 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-25, 01:12  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



brevet i valurnan FN

 

Må jag som haft förmånen att få tillverka denna valurna, lägga den första röstsedeln i den.

Må Gud vara med varje medlem av Förenta nationerna och genom edra ädla ansträngningar bringa en varaktig fred till oss alla -
överallt på jorden

Paul Antonio
Mekaniker

 

Länk. Svenska FN-förbundet.



Thomas Hammarberg utsedd till Årets FN-vän.

 

Thomas Hammarberg

 

Länk. Thomas Hammarbergs blogg

 

Som aktiv inom Amnesty International bland annat som dess ordförande i Stockholmsdistriktet har jag arbetat i amnestyrörelsen med Thomas Hammarberg i ledningen. Han för en kamp för en värld med mänskliga rättigheter som ledstjärna.

 

 

Thomas Hammarberg
Foto: Bengt Oberger  (wikipedia)

 


 

 

text: Ture Casserberg: FÖRENTA NATIONERNA
Världens största förening GEBERS 1950

 

Det är lätt att vara kritisk och se svagheterna i FN. Men vad FN behöver, är stöd från alla människor, som vill ha fred. FN blir, vad man gör det till. De ord, som inleder stadgan är dess viktigaste del: Vi, Förenta nationernas folk ... Nyckeln till framgång för FN ligger i händerna på människorna i medlemsstaterna.

 

Vad hjälper det, om man har en förnämlig Stradivarius-fiol och ingen kan

spela på den? Men en musikens mästare kan framtrolla utmärkt musik ur en mycket enkel fiol. Förenta nationerna är instrumentet för fred.


 

Det är kanske inte fullkomligt, men om människorna förstår att handha det rätt, kan resultatet ändå bli mycket gott.


 

Mänsklighetens hopp kan illustreras av det brev man fann i Förenta nationernas valurna, då den levererades från tillverkaren.


 

Plåtslagaren, som gjort den, hade skrivit följande lyckönskan:

 

Den 23 mars 1946.


 

Må jag som haft förmånen att få tillverka denna valurna, lägga den första röstsedeln i den.


 

Må Gud vara med varje medlem av Förenta nationerna och genom edra ädla ansträngningar bringa en varaktig fred till oss alla -
överallt på jorden


Paul Antonio
Mekaniker


 

Die Gedanken Sind Frei

 

 

Die Gedanken Sind Frei

 

 

1. Die Gedanken sind frei!
Wer kann sie erraten?
Sie fliehen vorbei
wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kann sie wissen,
kein Jäger erschießen,
es bleibet dabei:
Die Gedanken sind frei!


2. Ich denke, was ich will
und was mich beglücket,
doch alles in der Still
und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,
es bleibet dabei:
Die Gedanken sind frei!


3. Und sperrt man mich ein
im finsteren Kerker,
das alles sind rein
vergebliche Werke.
Denn meine Gedanken
zerreißen die Schranken
und Mauern entzwei:
Die Gedanken sind frei!


4. Drum will ich auf immer
den Sorgen entsagen
und will mich auch nimmer
mit Grillen mehr plagen.
Man kann ja im Herzen
stets lachen und scherzen
und denken dabei:
Die Gedanken sind frei!

 

 

 




 

Tidigare blogginlägg
2013-april-20

Hans Göran Franck blev aldrig justitieminister.

 

Mina tankar i den aktuella affären Omar Mustafa går tillbaka till hur strategerna i Socialdemokratiska partiets topp behandlade ärendet Hans Göran Franck.

En radikal som var motståndare till den rådande socialdemokratiska praktiska görandet i regeringsställning. Hans Göran Franck kuppades in som riksdagsledamot av partiledningen i strid mot de socialdemokratiska partiarbetarna. I riksdagen motarbetade han den socialdemokratiska regeringen. Till det personliga priset av att han aldrig blev justitieminister.

 

 

Omar Mustafa fick i alla fall sitta i partistyrelsen i tio dagar.

 

Länk:

 

Namn att minnas Svensk Tidskrift 31 december 1969

 

 

TÄNKEBREV Nr. 28
1998 aug 26

HANS-GÖRAN FRANCK.

Hans-Göran Franck lämnade jordelivet detta år [1998].

 

 

Om man som jag har varit aktivist i trettio år har personen Hans-Göran Franck varit närvarande under hela denna tid. Första gången var ett möte i konserthuset, ett möte som avslutade en demonstration mot juntan i Grekland. Papandreou, fadern eller sonen, var en av talarna tillsammans med Hans-Göran Franck. Första gången jag samarbetade med Hans-Göran Franck var när jag som ordförande för Stockholmsdistriktet av Amnesty International arrangerade ett möte på Sergels Torg på de mänskliga rättigheternas dag 10 december någon gång på 80-talet. Roland von Malmborg sjöng och undertecknad samt Hans-Göran Franck talade. Temperatur minus tio grader.

 

 

Sista gången, nittital, möte om Indonesien, där undertecknad och Hans-Göran Franck talade.

 

 

 

Hans-Göran Franck, första ordföranden i den svenska sektionen av Amnesty International, spelade en stark roll i introduktionen av Amnesty på svensk mark. Hans-Göran Franck satt i riksdagen för socialdemokraterna men var samtidigt aktiv i sitt yrke som advokat.

 

 

Han spelade rollen som vänstersocialdemokrat i riksdagen tillsammans med Lena Klevås.

 

 

Jag funderar på om det är ett medvetet spel från socialdemokratiska ledarskapet. Detta att ha en, två avvikande röster i riksdagen, för det har ju partiet råd med. Att Hans-Göran Franck var kontroversiell, det har jag upplevt personligen. Jag var på ett kommunalt fackligt möte i Sundbyberg/Solna i egenskap av artist. På dagordningen fanns nomineringar till riksdagen för socialdemokraterna. Ett av namnen på listan med kandidater fanns även Hans-Göran Franck. Men i rekommendationerna inför röstningen förespråkades inte Hans-Göran Franck. Han var aldrig partiets eller fackets man. Och jag som utomstående var tvungen att hålla inne med den som var min favorit till platsen. Jag tror att partiledningen i konspirationens tecken uppmanade Solna att placera Hans-Göran Franck på valbar plats.

 

Jag kan ha fel.

 

 

I Gulfkrigets dagar anordnades ett möte i Kungsträdgården. Bland talarna, Hans-Göran Franck och C H Hermansson. C H är om du inte vet det, Hans-Göran Francks tvilling, ständigt närvarande. Mycket riktigt. På mötet meddelades att de två skulle ingå i en kommitté, en kommitté bestående av personer från vänstereliten. Jag vet inte exakt nu så här på morgontimmarna vad kommittén skulle arbeta för. Jag tror att dom aldrig kom igång helt enkelt.

 

 

Varje rörelse behöver en slitvarg, agitator. Amnesty International i Sverige har haft och har många slitvargar. Under min långa aktiva period var jag en av slitvargarna.

 

Hans-Göran Franck blev aldrig statsråd. Ville han bli justitieminister? Min uppfattning är klar. Hans-Göran Francks plats i vårt Sverige var i de många rörelserna. Och som ett sanningens ord i riksdagen.

 

Tankar är fria.
Original: Tyskland omkring 1520
("Die Gedanken sind frei")
Svensk text: Roland von Malmborg


 

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Med åren jag lärt mig allt mera och mera -
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda -
en idé kan man ej döda:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Och kastar man mig inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke ingen binder,
den klarar alla hinder:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

 

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-24, 09:19  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vänsterpartiet är sura för att partiledaren inte fick äta skinkstek hos Kungen i början av månaden. Men skyll inte på Kungen. Skyll på socialdemokratiska regeringsbildaren Stefan Löfven som inte vill ha kommunister i regeringen.

 

Vänsterpartiet skrev en partimotion igår (2014-okt-21) att nationen Sverige åker upp till Elfdals porfyrverk och framställer en sarkofag och placerar Monarkin i denne samt åka ner till Riddarholmskyrkan och begravas under musik av Frost Anders i Gåsarv.

 

 

Si god afton och god kväll

 

 

Karl XIV Sarkofag

 

 

 

 

Men vem spelade, sittande uppe på en av de två slädar som drog kistlock och sarkofag över snön. Vad heter marschen, och vem skrev orden.

Gyris Anders spelade. Svar på frågan två - Kungsmarschen och orden till sången är efter Frost Anders i Gåsarv.

 

 

Si god afton och god kväll.
melodi: Kungsmarschen


Si god afton och god kväll,
min utvaldaste vän,
huru lever nu världen med dig?
Har du nöjen och mår bra,
som jag tror väl att du har
har du hälsan, visst roar det mig.
har du hälsan, visst roar det mig.


Har du silver har du gull,
har du kistorna full?
Har du penningar, visst roar det mig.
Jag har ett förnöjsamt sinn,
det är rikedomen min,
det är bättre än penningar och gull.
det är bättre än penningar och gull.


När jag tänker uppå dig,
röres blodet uti mig.
Lilla vännen, förglöm aldrig mig.
Ser du stjärnorna de små
uppå himmelen den blå
falla neder till jorden som strå.
falla neder till jorden som strå.


Förr skall sjöar och strand
bliva torra som sand,
förr än jag tager mig någon ann.
Förr skall måne och sol
falla neder på vår jord
förr än jag ändrar om dessa ord.
förr än jag ändrar om dessa ord.

 

 


 

Tidigare blogginlägg

2011-08-31

 

Kungen är död (Karl XIV Johan)

 



 

 

 

Karl XIV JohanKarl XIV Johans Sarkofag
en kopia av Agrippas stenkista i Vaticanen i Rom.

 

Den vid Elfdals porfyrverk förfärdigade Karl XIV Johans sarkofag, vilken av H. M. Konung Oscar därstädes blivit beställd för nära 12 år sedan, men som först 1854 blivit fulländad skall nu förflyttas från tillverkningsorten; landsvägen till Gävle och vidare medelst ångfartyg till Stockholm.

 

Den sjunde februari 1856 påbörjades marschen.

 

Första dagen en mils färd till Gåsarv. Nästa dag i djup snö till Garberg. I Mora ville dalkarlarna ha högre dagpenning. Transportens anförare svarade nej. Men efter betänketid gick dalkarlarna med på oförändrad dagpenning och fortsatte transporten till Garsås, Sjurberg, Bergsångs långa backar, till Sjugare. I 36 graders köld över den bräckliga Lerdalsbron. Sedan över sjön Opplimmen, förbi Tibble till Rönnäs. Färden gick utmed Insjöns strand, på så svag is, att den brast efter de tunga slädarna. Rexbo nåddes och dagen efter Morbygden.

 

Den 19 Februari samlades på förmiddagen en stor mängd folk på torget i Falun för att beskåda den märkliga sarkofagtransporten, som då anlände i tvenne avdelningar - den ena med sarkofagens lock, draget med tvenne ofantliga tåg av omkring 70 man - den andra med själva kistan på samma sätt fortskaffad av omkring 110 man - båda porfyrpjäserna i sina trädlårar, vilande på slädar av minst 15 alnars längd och med medar av 12 tums genomskärning.

 

Den dragande manskapet utgjordes till större delen av Mora-män i för övrigt mest av Rättvikskarlar. Alla dessa sig så kallande "kungens hästar" gingo med raska steg framåt, och en fiolspelare, placerad ovanpå en av de väldiga trälårarna, lät från sin upphöjda plats höra en hurtig marsch, som livade allas sinnen.

 

Hamnstaden och marschmålets Gävle nåddes efter 17 dagars marsch.

 

Konung Karl Johans sarkofag anlände ombord å kronoångfartyget v. Sydow, till Riddarholmshamnen vid Gymnasiegränden den 26 augusti. På stockar drog skeppsfolket den tunga pjäsen upp till kyrkan.

 

Karl XIV Johans praktlikkista finns nu att beskådas i Stockholm, Riddarholmskyrkan.

 

Men vem spelade, sittande uppe på en av de två slädar som drog kistlock och sarkofag över snön. Vad heter marschen, och vem skrev orden.

 

Gyris Anders spelade. Svar på frågan två - Kungsmarschen och orden till sången är efter Frost Anders i Gåsarv.

 


 

Kungen är död

 

Geijer - Erik Gustaf Geijer, professor vid Uppsalas universitet
Anna-Lisa - hustrun
Agnes - dottern
Adolf Ludvig Hamilton - Agnes fästman
Schröder - bibliotekarie, professor vid Uppsalas universitet


 

källa: Anna Hamilton Geete,
I solnedgången del I,
Bonniers, 1910, andra upplagan

 

Året är 1844

 

26 januari

 

Den gamle kungen fyller 80 år och träffas samma dag av den sjukdom som skall bli hans sista.

 

29 januari

 

Agnes skriver till fästmannen

 

Åh så roligt att du kommer! Oh vad som också är roligt - fast det låter så fult att jag visst får lov att sätta det inom parentes: (Om Kungen dör, så kan man inte dansa och vara på supéer jämt, utan då får man sitta hemma i ro med dem man håller av! Ack så roligt!! och om du just kommer hit!)

 

Men hur går det nu med prinsarnas hitkomst och alla planer till storartade fester och tillställningar? Tänk på alla balklänningar som blivit sydda, alla förhoppningar på att få dansa med prinsarna! Också jag har låtit sy två nya balklänningar - nu får de vila sig.

 

Käraste du - det är väl ej alltför orätt att glädja sig åt att detta vilda balraseri får en ända, om det också har en sådan orsak? Nog kan man väl av hjärtat unna den stackars gamle Kungen att komma till ro före nästa Riksdag och allt bråk som väl då blir. Och även så hjärtligt unna Kronprinsen att äntligen få en verksamhet. Eller hur? Hittills har han ju egentligen ej haft något att verka för annat än de välsignade uniformerna.

 

Nu slår klockan fyra. Adieu! - Adieu! - Välkommen! Välkommen till din Agnes! Om åtta dagar kommer du ju? - Ack, så roligt att du verkligen, verkligen kommer!

 

8 mars

 

Karl XIV Johan är död. I slott och koja mottages dödsbudet med känsla av att ett politiskt tidevarv stigit i graven och att en ny tid - ännu okänd till sitt skaplynne - stod för dörren.

 

Anna-Lisa skriver till Malla Silfverstolpe

 

Så är det nu slut! Mina tårar flyta för den store Gamle och allt vad Han för Sverige varit. En stor man var han med alla fel. Jag kan ej skilja mina tankar från Oscar I! Hur underligt att tänka sig honom som Kung, sedan man så länge vant sig att betrakta honom nästan helt och hållet som privatperson.

 

Agnes skriver till fästmannen

 

Men fastän jag personligen ej var det ringaste "linierad" med honom, som Nordenfelts betjänt brukar säga, så måste jag bekänna att jag, då dödsbudet kom, en stund kände riktig verklig sorg och fällde många tårar. Jag säger med flit en stund - ty då lille Schröder strax därpå kom traskande, bitterligen gråtande och bedrövlig, var det slut med min sorg. Han blev kvar här till middag samma dag som "Hiobsposten" (som han kallar det) kom och det föreföll mig som om han i sin omätliga förkrosselse t. o. m. tyckte illa vara att vi hade kulört mat och sneglade ogillande på rödbetorna till steken, som lågo där lika röda och förnöjda som om någon Karl XIV Johan aldrig funnits till, än mindre nyss avlidit. Skulle lojaliteten verkligen behöva sträcka sig ända därhän att man i sin djupa sorg till på köpet måste leva på bara idel palt och havresoppa, så är jag rädd jag gjorde uppror.

 

11 mars

I brev från greve Brahe å kungens vägnar, är Erik Gustaf Geijer utsedd att skriva griftetalet.

 

Detta officiella uppdrag försätter Geijer i en värld där han förlorade både syn och hörsel för vardagslivets företeelser.

 

Agnes har just skrivit till Adolf att hon äro "upp över öronen" i krusflorsgarneringar, stora vita förkläden, snibbkragar, puignetter, långhalsdukar och "Gud vet allt vad".

 

Nu lägger mor och dotter sömnaden åsido. - Agnes serverar téet, breder smörgåsar på det färska hembakade brödet, skjuter skorpkorgen och sockerskålen närmare, ordnar allt snabbt och tyst för att vara bekvämt till hands för "lilla pappa" - ty nu för tiden är han ofta så tankspridd att han glömmer att äta om man inte håller efter honom en smula. Också i kväll sitter han till en början tyst, alldeles bortkommen i sina penséer, och de båda kvinnor som älska honom akta sig väl för att störa honom genom tilltal och frågor.

 

Agnes berättar halvhögt för modern om Adolfs sista brev, huru han sagt sig höra till "malcontenterna" under den nya regeringen, emedan det "nu är ännu tråkigare" i Stockholm, då man icke ens får gå på teater eller höra musik. Men bra lycklig ändå var han ju som strax före kungens död kom på Nagels konsert och fick höra Beethovens härliga Sinfonia Eroica! - Agnes har just skrivit och sagt honom att hon önskar de ville spela Sorgmarschen "vid en Hjältes död" ur Eroican på den gamle kungens begravning i stället för det "Någonting" som "stackars Berwald nu skall vara tvungen att underdånigst sätta ihop". Ty en verklig hjälte var dock Karl Johan....

 

Och fru Anna-Lisa börjar berätta om sina ungdomsminnen - om allt vackert hon som ung flicka hört om den ädle och tappre marskalk Bernadotte av de svenska officerarna som varit fångar och aldrig kunde glömma hans storsinta ädelmod - om hur trofast han varit i vänskap och hur givmild och hjälpsam, fastän han så ofta anklagats för snålhet och endats mötts av otack. Hur många finnas ej som endast se de små sidorna hos en stor personlighet! Nu tänker man endast på honom som en gammal gubbe, som nästan överlevat sig själv; men den som sett honom då, när han först kom hit, och ännu många år senare, den vet hur en kung och en hjälte bör se ut. Bara de ögonen...

 

Och så detta, som Anna-Lisa alltid funnit så vemodigt: att han var för gammal då han kom till Sverige för att någonsin riktigt lära sig svenska. Hur ensam har han ändå icke varit, mitt i all ståten! Hovet och societeten har ju talat franska - men till folket har han, som kunde tala så hänförande på sitt eget språk, ändå aldrig fått tala riktigt ur sitt hjärta på ett språk som de förstått. Intet under om han ofta blivit missförstådd - kanske kunde mycket eljest varit annorlunda!

 

Så viska mor och dotter sakta med varandra utan att Geijer givit något synligt tecken att han hört ett ord därav. Men då han rest sig från bordet går han bort till pianot och sätter sig att preludiera; och ur tongångar och ackorder växer småningom fram något mäktigt, majestätiskt, outsägligt gripande - Sorgmarschen vid en Hjältes bår, ur Sinfonia Eroica...

 

Agnes´ tårar flyta strida och hon flyr brådstörtat in i skymningen, till den lilla sängkammarsoffan, för att där gråta ut outsägliga känslor; dit kommer även fru Anna-Lisa och dit kommer till sist Geijer. Musiken har lättat hans hjärta och mitt emellan sina kära, med Agnes´ huvud mot sin axel och Anna-Lisas trofasta hand i sin berättar han om sin aftonpromenad och allt vad han därunder kommit att tänka på.

 

Det blir ett rikt tankebyte.

 

26 april

 

Karl Johans begravning.

 

Erik Gustaf Geijer håller griftetalet. Inget mästerverk. Det finns återgivet i ett par sidor i de samlade skrifterna.

 

Dock har tusen och åter tusen läst skildringen ovan i Anna Hamilton Geetes klassiska verk i fyra delar;

 

I solnedgången
Minnen och bilder från
Erik Gustaf Geijers senaste levnadsår

 


 

 

Motionen

 

Motion till riksdagen
2014/15:61
av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Förslag till riksdagsbeslut

 

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utredning bör tillsättas för att utreda det svenska statsskicket i syfte att införa republik.


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insyn i kungliga hov- och slottsstatens ekonomi och verksamhet.


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphäva monarkens åtalsimmunitet.


Ett modernt och demokratiskt statsskick
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Detta är den allra första meningen i Sveriges grundlag. Det är den politiska demokratins grundläggande princip. Vi anser att det är otidsenligt att den formella statschefen, kung eller drottning, ärver sitt ämbete och inte utses under demokratiska former.


I dag har kungen ett antal politiska uppgifter utöver den formella uppgiften som statschef. Han är ordförande vid särskilda informationskonseljer med regeringen och vid den särskilda konselj i vilken regeringsskifte äger rum (RF 6 kap. 6 §). Han är dessutom ordförande i Utrikesnämnden där rikets förhållande till främmande makt avhandlas.


Det främsta ämbetet och förtroendeuppdraget i en demokrati, statschefens, ska tillsättas enligt demokratiska principer. Det är en självklarhet i alla andra offentliga sammanhang. All makt ska på riktigt utgå från folket och folkets val. Därför är det dags att tillsätta en utredning som ska ta fram en ny modern och demokratisk modell för det svenska statsskicket. En sådan utredning bör utgå från att Sverige ska införa republik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


Granskning av monarken


I dagens svenska monarki kan statschefen, för närvarande kung Carl XVI Gustav, inte granskas på något formellt sätt. Den granskning som sker är endast den genom media. Detta är en allvarlig brist som behöver åtgärdas, oavsett om Sverige ska övergå till republik eller inte. All annan offentlig verksamhet kan granskas av någon form av fristående revision. Enligt regeringsformen granskar riksdagen rikets styrelse och förvaltning, men inte kungahuset. Övrig offentlig verksamhet granskas både utifrån hur väl uppgifterna sköts och ur ett ekonomiskt perspektiv. Statschefen har specificerade uppgifter som självklart borde kunna granskas på samma sätt som all annan verksamhet som finansieras med offentliga medel. Verksamhetens effektivitet och hur den ekonomiska ersättningen används bör vara föremål för offentlig granskning. Ibland framförs synpunkter på att monarken måste få ha sin privata ekonomi ifred och att det därför inte går att granska kungahuset på samma sätt som annan verksamhet. Ett sätt att lösa det skulle kunna vara att monarken får ett arvode för sitt uppdrag. Detta arvode kan då finansiera privata utgifter. I de fall andra medlemmar i kungafamiljen vikarierar för monarken får de då ett arvode.


Omkostnader för representation, statsbesök och andra uppgifter som ingår i uppdraget bör finansieras genom anslag till Kungliga Hovstaterna. De utgifterna är då tydligt avskilda från monarkens privata ekonomi och borde utan svårigheter kunna granskas.


Andra personer med statliga uppdrag granskas på detta sätt, statsministern får ett månadsarvode för sitt uppdrag som statsminister. Utlägg för resor, representation m.m. som ingår i uppdraget ersätts ur budgeten för regeringen och är offentliga.


Riksdagen tillkännagav i december 2011 att regeringen skulle genomföra en översyn


för en ökad insyn i hovstaten, men samtidigt respektera statschefens privata sfär och inte utgöra någon ändring i den nuvarande konstitutionella ordningen. Beslutet var ett steg i rätt riktning men otillräckligt. Utskottet konstaterade 2013 att en kompletterande överenskommelse träffats och att den borde innebära ökad insyn i den verksamhet som bedrivs inom ramen för hovstaten. Utskottet ansåg att erfarenheterna av den nya ordningen som överenskommelsen innebär bör avvaktas innan frågan prövas på nytt och avslog därmed Vänsterpartiets yrkande. Vår uppfattning är att den träffade överenskommelsen mellan regeringen och Riksmarskalksämbetet när det gäller insyn i den verksamhet som bedrivs inom ramen för Hovstaten, inte är tillräcklig. Vad som ovan anförts om granskning och insyn i Kungliga Hovstaternas verksamhet och ekonomi bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


Avskaffa monarkens åtalsimmunitet


I den gällande författningen ges monarken en rättslig immunitet som principiellt skiljer sig från den begränsade immunitet som gäller för riksdagsledamöter. Den senare gäller endast ”yttranden och gärningar under utövandet av uppdraget” och den kan upphävas av riksdagen enligt särskilda regler (RF 4 kap. 12 §). Motivet för immuniteten är att förhindra att juridiska och polisiära maktmedel missbrukas i politiska syften. Med monarkens immunitet förhåller det sig annorlunda.


Monarken är personligen immun mot rättsliga åtgärder, medan en demokratiskt vald statschef kan ha en begränsad immunitet i sin funktion. Om monarken skulle köra för fort så kan hen inte straffas för det. Om hen skulle stoppas av polisen och de misstänker att hen är alkoholpåverkad kan de inte begära utandningsprov. Monarken kan faktiskt inte straffas för något brott över huvud taget.


Oavsett hur statschefen utses är det inte rimligt med total åtalsimmunitet. En utredning bör få i uppdrag att ta fram en modell med begränsad åtalsimmunitet för statschefen, liknande den som gäller för riksdagsledamöter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
.


Jonas Sjöstedt (V) Jens Holm (V) Maj Karlsson (V) Hans Linde (V) Karin Rågsjö (V) Mia Sydow Mölleby (V)

 

Länk riksdagen

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 


 

 



2014-10-22, 09:39  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Stefan Löfvens strategi som regeringsbildare var att utesluta Vänsterpartiet som regeringspartner. Inga kommunister i min regering. Men Vänsterpartiet behövs i budgetprocessen. Därför pengar till valda reformer och resten i utredning.


Bland vissa S-bloggare är dyrkan stor för partiet till vänster om oss. Ja stor var dyrkan i förra valet att S-bloggarna från Skånedistriktet plus bloggare från LO-kollektivet tvingade Mona Sahlin att ta med Vänsterpartiet inför 2010 års val.


Men vilket parti är värst att samarbeta med för mig som socialdemokrat sedan 1968. Jag stod på Olof Palmes sida (tillsammans med Folkpartiet) i kärnkraftsvalet och Ingvar Carlssons sida i Ja till EU samt på Göran Perssons och Anna Lindhs sida om Ja till Euro.


Och jag måste vara den S-bloggare som stött mest Thomas Bodström i kampen för att fullborda Bod(s)trömsamhället.


Och i samtliga tillfällen ovan, Olof Palme kärnkraft, Ingvar Carlsson EU och Göran Persson Euro har Miljöpartiet och Vänsterpartiet och Skånedistriktets S-bloggare varit på motståndssidan.


Samt i fallet Bod(s)trömsamhället har Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit FIENDE. Jag skall dö med stövlarna på i kampen för en upphovsrätt.


Jag är partilojal. Får acceptera ett vingklippt Miljöpartiet. Ty Miljöpartiet vet att Bod(s)trömsamhället är fullbordat.


Men.

Är det dags att normalisera Vänsterpartiet. Klockan elvatretti vet vi (2014-okt-21).

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-21, 09:12  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Inför valet 2010 kunde jag som enskild partimedlem protestera mot beslutet att Socialdemokraterna gemensamt med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställde upp med ett valmanifest. Jag protesterade genom att inte valarbeta.


Det var annorlunda nu i valet 2014 då vi rödgröna partier gick till val på egna valmanifest. Sålunda var jag valarbetare den här gången.


Förhandlingarna sker på regeringsnivå om var kompromisserna hamnar. Jag har mina hjärtefrågor som jag tidigare har skrivit om på min blogg. Framför allt rättigheterna för kulturarbetarna som till exempel upphovsrätt. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare i praktiken till just upphovsrätten. Och jag vakar. Än har det inte skett några kompromisser på det området.


Jag är också oense med de rödgrönas metoder mot Sverigedemokraterna som parti. Självklart ska vi inte samarbeta med Sverigedemokraterna men de rödgröna skall ha respekt för den parlamentariska demokratin. Det blir mycket sandlåda nu i riksdagen.


Opinionsundersökningarna visar nedåtsiffror för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna på valresultatet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vinnare. Ska vi i (S) bry oss eller ska vi säga det är långt till nästa val.


Min uppmaning.


Se upp Socialdemokrater. Hissen går ned till helvetet!

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-20, 09:28  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Min motion till Partikongressen (Socialdemokraterna) 2015. Byt ut nuvarande partiprogram mot 1920 års partiprogram. Se nedan.

 

 

Socialist Rebublic Sweden

 

PROGRAM FÖR SVERGES SOCIALDEMOKRATISKA ARBETAREPARTI.
Antaget på elfte partikongressen i Stockholm 1920.

Allmänna grundsatser.

 

Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de utsugna klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.

 

Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som lagt äganderätten till produktionsmedlen i ett mindretals händer, dömt flertalet till egendomslöshet och beroende samt gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets bestämmande drag.

 

Den privata äganderätten till produktionsmedlen var i äldre tider ett medel att tillförsäkra producenten hans produkt. Den kapitalistiska privategendomen har i stället blivit ett medel för de besittande att frånhända de arbetande frukterna av deras arbete. Denna kapitalistiska utsugning behärskar, om ock i växlande former, det moderna samhället och lämnar intet område därav oberört.
Det trycker främst sin prägel på utvecklingen i alla industriländer. I samma mån de småborgerliga samhällsförhållandena upplösas, stordriften undantränger hantverket, arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta alla marknadsgränser, i samma mån bliva de verkliga producenterna förvandlade i en klass av lönearbetare, som i sig upptager talrika elementer från de under kapitalismens utveckling nedtryckta mellanlagren och har till sitt sociala kännemärke egendomslöshet och otrygghet med därav följande beroende och förtryck.

 

Arbetsprocessens utomordentliga tekniska framsteg, den oerhört stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet av nya produktionsfält, hela denna kapitalistiska utveckling, varigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför å ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt av den egendomslösa arbetareklassen.

 

Kapitalismen visar sig därjämte oförmögen att fullt utnyttja de alltjämt växande produktivkrafterna. Planlösheten i den kapitalistiska produktionen upphäves ej ens med dess högsta organisationsformer. Det högre mått av ekonomisk ordning, som genom förtrustningen vinnes, medger icke produktivkrafternas ändamålsenliga användning och fulla utnyttjande. Utsugningen fortgår till förmån för ett allt mera koncentrerat och allt mäktigare kapitalvälde.

 

Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna ödesdigra tendens i samhällets utveckling arbetarna till en motverkande rörelse. De organisera sig mot utsugningen, som producenter i fackföreningar och som konsumenter i kooperativa sammanslutningar under en alltjämt fortgående, allt väldigare omfång antagande kamp mellan arbetare och kapitalister.
Klasskampen mellan utsugna och utsugare får sin moderna prägel.

 

 

Arbetareklassen blir medveten om sin historiska mission att vara bäraren av en ny produktionsordning, frigjord från profitintresset, och framträder som den ledande bland de utsugna folkklasser, vilka kapitalismen bragt i beroende och otrygghet.

 

Ty icke blott de industriella produktionsmedlen och de naturrikedomar, som den industriella produktionen exploaterar, hava kommit i kapitalismens händer. Den gör sig till härskare även på områden, dit den industriella storproduktionen icke trängt fram. Där den låter de gamla mellanklasserna bestå, undergräver den deras ekonomiska självständighet. Ej blott hantverkare, småhandlare och utövare av fria yrken bliva skattskyldiga till kapitalet. Som bank- och bolagskapital lägger det även jordbruksjorden under sitt välde. Jordens verkliga brukare försättas, där de icke redan i egenskap av lönarbetare vid storgods helt intaga samma sociala ställning som industrins arbetare, uti ekonomisk ofrihet, tributpliktiga till en kapitalism i ständig utvidgning.

 

Den motsättning mellan arbetare och kapitalister, som den industriella utvecklingen framkallat, vidgas sålunda till en hela samhället genomgående motsättning mellan de utsugna och deras kapitalistiska utsugare.
Men därmed följer ock en samling av alla de utsugna klasserna, som i klasskampen taga ställning sida vid sida. Denna klasskamp skall icke upphöra, förrän samhället så omdanats, att den kapitalistiska utsugningen helt är upphävd, klassamhället fallet och massfattigdomen avskaffad.
Detta åter kan endast ske genom att upphäva den privatkapitalistiska äganderätten till produktionsmedlen och lägga dem under samhällets kontroll och besittning samt genom att ersätta den nuvarande planlösa varuproduktionen med en socialistisk, efter samhällets verkliga behov planlagd, för välståndets höjande stegrad produktion.

 

Detta mål kan icke uppnås utan politisk kamp. Socialdemokratin vill därför samla och politiskt organisera de utsugna klasserna, klargöra deras roll i den sociala utvecklingen, målet och vägarna för deras klasskamp, erövra den politiska makten och på den väg och i den ordning utvecklingen själv anvisar, genomföra samhällets socialistiska organisation.

 

Arbetareklassens intressen äro desamma i alla länder med kapitalistiskt produktionssätt. Med utvecklingen av världshandeln och produktionen för världsmarknaden bliver arbetarnas ställning i varje land beroende av deras ställning i övriga länder. Arbetareklassens frigörelse är därför ett verk, vari alla kulturfolk måste deltaga. Med erkännande härav förklarar sig Sverges socialdemokratiska arbetareparti vara ett med socialdemokratin i andra länder.

 

Politiskt program.

 

I.
Yttrande- och tryckfrihet.
Religionsfrihet.
Föreningsrätt och församlingsfrihet.

 

II.
Folklig självstyrelse.
Allmän, lika och direkt rösträtt för myndiga män och kvinnor.
Republik.
Demokratiskt representationsskick.
Folkomröstning.

 

III.
Sakkunniga förvaltningsorgan, rekryterade och kontrollerade efter demokratiska grundsatser.

 

IV.
Folkligt inflytande på rättsväsendet.
Lekmannamedverkan i rättsskipningen.
Offentligt processförfarande i alla instanser.
Kostnadsfri rättshjälp.
Human strafflagstiftning. Dödsstraffet avskaffas.
Strafflagen för krigsmakten avskaffas.
Rättslig likställighet mellan man och kvinna.
Undantagslagar mot arbetarna upphävas.

 

V.
Kostnadsfri undervisning i offentliga skolor.
Gemensam folkskola som grundval för medborgarnas utbildning.
Fackskolor för hantverk, industri, handel, jordbruk och fria yrken.
Tryggat tillträde för kvalificerade till högre undervisningsanstalter. Ekonomiska hinder för deras utbildning undanröjas.
Konfessionslöst undervisningsväsen.
Främjande av det fria forsknings- och bildningsarbetet.

 

VI.
Statskyrkan avskaffas.
Av kyrkan disponerade egendomar stanna i samhällets ägo.

 

VII.
Direkt beskattning.
Progressiv inkomstskatt. Skattefritt existensminimum. Skärpt skatt å arbetsfri inkomst.
Enskild förmögenhet beskattas progressivt, särskilt genom arvsskatt.
Samhällelig kapitalbildning tryggas vid beskattningen.
Överskott från samhällets företag bidraga till budgetbehovens fyllande.

 

VIII.
Frihandel.
Utrikeshandeln organiseras under samhällets kontroll.

 

IX.
Olycksfallsförsäkring. Sjukförsäkring. Moderskapsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkring.
Pensionering av åldringar och invalider samt barn- och änkepensionering.

 

X.
Lagstadgad 8 timmars normalarbetsdag.
Förbud mot nattarbete, där arbetet ej av tekniska skäl eller i den allmänna välfärdens intresse måste äga rum.
Minst 36 timmars sammanhängande fritid i veckan.
Förbud mot användning av barn under 15 år i industrin. Likaså mot allt förvärvsarbete, som hindrar obligatorisk skolgång.
Skydd mot yrkesfara. Yrkesinspektion.
Offentlig, kostnadsfri arbetsförmedling.
En tillfredsställande lägsta lönestandard upprätthålles genom samhällets reglerande ingripande.
Arbetarskyddslagstiftningen utsträckes till hemindustrin.
Frihet att utvandra och invandra.
Arbetareskyddets och arbetareförsäkringens förmåner tillförsäkras även utländska arbetare.
Arbetareklassens rättigheter betryggas genom internationella överenskommelser.

 

XI.
Bekämpande av alkoholismen. Undervisning om alkoholens verkningar på individ och samhälle. Åtgärder för undanröjande av alkoholismens sociala orsaker. Restriktions- och förbudslagstiftning.

 

XII.
Expropriationsrätt för samhällets behov.

 

XIII.
I samhällets ägo överföras:
alla för en planmässig folkhushållnings genomförande erforderliga naturrikedomar,
industriföretag,
kreditanstalter,
transportmedel och kommunikationsleder.
Sakkunnig ledning av samhällets företag under garantier mot byråkratisk skötsel.
Arbetare och konsumenter deltaga i samhällsföretagens förvaltning.
Samhällelig kontroll över företag, som kvarstå i enskild ägo.

 

XIV.
Samhället befrämjar kooperationen.

 

XV.

A.
Tvångsköp av större jordegendomar i enskild ägo.
Vanhävdade egendomar indragas till samhället.
Fideikommissinstitutionen upphäves; samhället inlöser fideikommissen.
Statens jorddonationer återgå till samhället.
Styckning av samhällets jordegendomar endast om naturförhållandena göra stordrift olämplig.
Upplåtelse av samhällets större jordegendomar till enskilda sker under garantier för det allmännas och för jordbruksarbetarnas intressen.
Samhällets för småbruk avsedda jordegendomar upplåtas till brukarna mot tryggad besittningsrätt.

 

B.
Koncessionssystem, som lägger kontrollen över jordköp i samhällets hand, för i enskild ägo befintliga jordbruksföretag.
Torpare och arrendatorer å jord i enskild ägo skydda genom arrendelagstiftning. Ersättning av jordägaren för nyodlingar och jordförbättringar.
Vid jordägares frånfälle inlöser staten, därest arvingarna så önska, egendomen i syfte att trygga deras möjlighet att bruka fädernejorden.
Hela landet omfattande vanhävdslag.

 

C.
Egnahemsrörelsen lägges helt i samhällets hand.
Samhället ställer mot avgäld medel till förfogande åt egnahemstagaren för uppförande av åbyggnader.

 

XVI.
Inkomstens och förmögenhetens fördelning regleras.

 

XVII.
Folklig kontroll över utrikespolitiken. Den hemliga diplomatien avskaffas.
Ett demokratiskt organiserat folkens förbund.
Internationell ordningsmakt och avrustning.



2014-10-14, 09:05  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vårt parti, Socialdemokraterna, är ett intresseparti och dessutom verkat i många år. Därför finns det stoff att plockas upp till vår nackdel i en sandlådedebatt.


Nedan är några länkar som tar upp exempel.

www.svensktidskrift.se

arkiv.rodarummet.org

www.expressen.se

I denna tråd fortsätter jag med att ta upp Arthur Engberg (S) som kan, i dag, lastas för skrift i arbetarpress och ord i riksdagen. Nedan är något jag, subjektivt, vill att alla ska minnas Arthur Engberg.


Slutsats. Socialdemokraterna förlorar om vi gör riksdagen till en sandlåda.

Hälsingesången


Hälsingland



Hälsingesången
text: Arthur Engberg

Såg du det landet, där sjöarna ler,
och där forsens språng
är en jubelsång
mitt i skogens trolska drömmarsal?


Såg du det landet, där lurarna ger
mellan gran och tall
sina återskall
bland kullar, berg och dal?


Såg du väl detta land, som heter Hälsingland, vårt land,
där många för oss brutit bygd med stark och senig hand,
där de som vi har älskat bäckens sorl och brus,
där de som vi har drömt i sommarnattens ljus?


Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
Hälsingland, där kvinnor, män
bor och bygger än.

Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
ja, vårt land, vårt land är Hälsingland!


 

 

Tidigare blogginlägg
2013-04-12

Lyckligt det land vars kyrkominister kan så många brännvinsvisor

 

Den engbergska(S) psalmboken

eller

när Ecklesiastikdepartementet utökade sitt inventarium med en orgel

 

Källa: Emil Liedgren, Den svenska psalmboken, 1910, eget förlag
Nils och Lars Beltzén: Arthur Engberg - publicist och politiker, Prisma, 1973

Lyckligt det land vars kyrkominister kan så många brännvinsvisor!
Lennart Bernadotte

 

På wikipedia:  den eklundska psalmboken efter karlstadsbiskopen Johan Alfred Eklund (1863-1945).

Visornas hemsida: den engbergska(S) psalmboken

 

 

Det var en skolad marxist och socialdemokrat, med målet att bli det socialdemokratiska partiets ordförande, som drev på att 1937 års psalmbok blev Wallinska psalmbokens ersättare. I dag i sin tur ersatt av den nya psalmboken av år 1986. För att göra listan fullständig bör nämnas att Wallinska psalmboken av år 1819 ersatte den karolinska av år 1695.

 

"Jämte folkvisan var psalmen länge det förnämsta, för att ej säga enda poetiska element, som ingick i allmogens hemliv och barnuppfostran." skriver Emil Liedgren i Den svenska psalmboken.

 

C. J. L Almquist skriver (1838) i "Svenska fattigdomens betydelse": "Till bondfolket tränger ingen annan skrift ännu än psalmboken, katekesen och stundom bibeln." Psalmboken var i ett par århundranden folkboken framför andra. Bibeln var alltför dyr.

 

"Huvudsumman av ett folks böner, som ännu vid morgonens uppgång höjer hjärtat till Gud med tacksägelse och om aftonen överlämnar sig åt Gud med förtröstan, består av valda verser ur vår psalmbok", vittnar Samuel Ödmann (1814). Av samme författare kan man läsa hur morgonpsalmerna löd i vardagsstugan alltifrån fyratiden på morgnarna, då de sju spinnrockarna började sin entoniga och sömngivande surr. Det var psalmsången, som hjälpte spinnerskorna att hålla sig vakna utan fåfängligt snack.

 

Nu ett hopp fram i tiden till det Strindbergska uttrycket avser med Det Nya riket. Sverige upplevde då folkrörelsernas uppkomst; frikyrkan, godtemplarna och arbetarrörelsen. Som motkraft stod statsmakten med dess institutioner - däribland statskyrkan. Via folkbibliotek hade profan prosa och poesi nått ut till allmänheten. Psalmbokens verser var ej ensamma. Lina Sandells lågkyrkliga alster vann stor populäritet. I den engbergska(S) psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

 

Den litterära Wallinska psalmboken av år 1819 hade således fått medtävlare till den andliga spisen. Men en ny psalmbok dröjde och dröjde och dröjde. Det socialdemokratiska partiet med dess partiledare Per-Albin Hansson tog över regeringsrodret 1932 och visade på stor handlingskraft.

 

Det socialdemokratiska partiet hade vid begynnelsen av sina pionjärår aktivt bekämpat statskyrkan och till och med aktivt bekämpat kristendomen. Den politiska arbetarrörelsen splittrades i två partier 1917. Således kändes en lättnad i partileden då man gjorde sig av med barlasten och kunde med enig blick arbeta, med kompromisser, framåt, för att förändra nationen, staten, konungariket Sverige. Krav på statskyrkosystemet och monarkiens avskaffande som finns nämnt i partiprogrammet lades i malpåsen. Konung Gustav V och Statsminister Per Albin Hansson respekterade varandra fullt ut. Flertalet av statskyrkans ledare hade fortsatt att gå i fredspristagaren och ärkebiskopen Nathan Söderbloms fotspår. Ingenting av den polarisation som fanns mellan pionjärårens socialdemokrati och konung statskyrka fanns i det svenska trettiotalet, det vill säga efter Ådalshändelserna 1931.

 

Det ödesmättade 1930-talet hade vid ingången utrikes börjat med att vassa och hårda vindar börjat blåsa, och kyrkan och kristendomen, som länge betraktas som hinder för utvecklingen, upptäcktes plötsligt vara eller kunna bli värdefulla bundsförvanter i kampen för hotade liberala, demokratiska och humana intressen. Den västerländska moralens och kulturens väktare och "diktens lösa folk" i vårt land fördes närmare den kristna fronten. Denna utveckling är utan tvivel en förutsättning för vad som nu skedde i psalmboksfrågan.

 

På 1932 års kyrkomöte, i en motion hade hemställts att framställning måtte göras att åstadkomma ett slutligt förslag till reviderad psalmbok. Detta borde framläggas för nästa kyrkomöte. Huvudmotionär var kontraktsprosten Gunnar Ekström i Falun. Kyrkomötet beslöt i enlighet med motionärens förslag.

 

Kyrkomötets skrivelse inregistrerades på ecklesiastikdepartementet i början av september 1932. Några veckor senare installerade sig Engberg som chef för detta departement. På hans arbetsbord låg alltså då såsom ärende att ta itu med den för kyrkans gudstjänstliv så betydelsefulla frågan om en nygestaltning av den Wallinska psalmboken.

 

När frågan skulle börja rullas upp, hade Engberg att välja på två vägar: en större kommitté eller ett enmansuppdrag. Han valde det senare ty "Kungl. kommittéer tillhöra icke de varelser som föda levande ungar. De föda icke heller levande psalmer."

 

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittér, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937.

 

J. A. Eklunds mest kända psalm, "Fädernas kyrka", finns inte med i den nya psalmboken(1986). Visornas hemsida finns den med för eviga tider. Och (som en smäll på 1986 års psalmbokskommitté´s kollektiva fingrar), den finns representerad i Den Svenska Sångboken.


Publicisten, politikern Arthur Engberg, som aldrig blev socialdemokratisk partiledare.

Varje gång du sjunger psalmen Morgon mellan fjällen. Tänk.

Den är bearbetad av en socialdemokratisk kyrkominister som kunde många många brännvinsvisor.

 

 

psalmboken

 

 

 

Morgon mellan Fjällen

 

 

Morgon mellan fjällen


text: Betty Ehrenborg-Posse
musik: K H E Hauser
bearbetad: Statsrådet Arthur Engberg (s)

 

Morgon mellan fjällen,
Hör, hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

 

Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god.

 

Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

 

Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod!
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud är god,
Gud är god.

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-13, 11:13  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Stefan Löfven vill inte höra talas om vänster och höger i det interna samtalet. Och märkligt nog även i det externa samtalet i en Agenda-intervju.


Vänstern inom Socialdemokratin har blåst till anfall mot övriga inom socialdemokratin. Ett distrikt utmärker sig, Skånedistriktet.


Allt började med Mona Sahlins agerande som partiledare. Hon kom på att samarbeta med Miljöpartiet. Och den linjen har Stefan Löfven fortsatt där vi nu har Miljöpartiet som koalitionspartner.


Mona Sahlin tvingades ta med Vänsterpartiet i samarbetet och resten vet vi. Katastrofvalet 2010. Vilka stod bakom Det RödGröna samarbetets utvidgande. Jo just det. Skånedistriktet.


Valet av Håkan Juholt är Skånedistriktets förtjänst. Och nu har Håkan Juholts talskrivare, Daniel Suhonen skrivit en bok. Blåser till strid.


Daniel Suhonen ville inte sabotera riksdagsvalet 2014 och gick med på kompromiss i Vinster i Välfärden på kongressen i Göteborg 2013 sant att ge ut boken efter valet 2014.


Nu finns ingen hämsko. Pang på högerkrafterna inom Socialdemokratin.


Valresultatet för socialdemokraterna var detsamma som katastrofvalet 2010. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod still. Före detta Moderater och den väntade ökningen för Socialdemokrater gick till Sverigedemokraternas fördel.


Vi har upplevt ett sandlådeval, allt handlade om Sverigedemokraterna, och vi har valt en sandlåda som parlament. Vi socialdemokrater (läs Anders Lindberg Aftonbladet med socialdemokratiska fans) tillåter våld samt utvissling som politisk metod mot ett partis valkampanj. Samt en socialdemokratisk riksdagsledamot gillande av Vänsterpartiets tröjkampanj i talmansvalet. Sandlåda helt enkelt.


Här står vi nu. Och opinionssiffrorna kommer att visa om jag har rätt.


Sammanfattning. Kommer diskussionen handla om Håkan Juholts sorti. Min mening är att grundfelet är vårt samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt att vi får uppleva sandlåda i parlamentet.


2014-10-12, 09:58  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Gustaf III

 

 


Länk: Svenska akademiens hemsida


Platsen är Gustaf III:s arbetsrum
Personer: Gustaf III, konungen
Elis Schröderheim, statsekreteraren



(Konungen reser sig från skrivbordet, går några steg framåt.
Statssekreteraren Schröderheim kommer in.)



Konungen:
Tiden är nu inne att fullborda något, varpå jag varit betänkt allt sedan mitt vistande i Frankrike första gången, men som jag uppskjutit hittills, för att låta de anlag växa till ryktbarhet, dem jag framdragit ur mörkret.


Saken tål ej längre uppskov.


Hertigen av Södermanland drager till sig allt vad ordensvurm heter i mitt rike. De bära offentligt hans färger. Jag vill, att landets snillen skola bära konungens. Det skall tvinga de andra att skämmas.


Med ett ord: jag stiftar en konglig svensk akademi, i likhet med den franska.


En plats där skall bli högsta målet för snillets tävlan, åtrå och hopp, det skall tillika utstaka den riktning, den bana, de hava att gå, för att vinna framgång.


Snillen äro ofta hetsiga och förlöpa sig gärna. Inbillningens överdrift förer dem på villostigar; men på detta sätt håller man dem i tygeln. De bliva ett stöd åt konungadömet och konungarnas personlighet.


Nå Elis, har du något att invända mot min plan?


Statsekreteraren:

Ers Majestät tycks skämta, eller anser Ers Majestät sin underdånigste tjänares omdöme sämre, än den eländigaste skrivare. Huru skulle eljest någonting kunna invändas mot en plan, värd lika mycken beundran som tacksamhet.


Konungen:


Det är mig kärt, att höra dig vara av samma tanke som jag. Uppriktigt sagt räknade jag därpå, och har skickat efter dig egentligen för att sätta upp en lista till utnämningarna. Frankrike, med sin stora folkmängd och sitt överflöd på litteratörer, inrymmer dem 40 akademiska hedersrum. Ett sådant antal är alldeles för stort för Sverige. Vi skulle ej kunna fylla alla dessa länstolar, utan att nedstiga ända till skräp, eller till folk som ej kunde uppbära det akademiska anseendet.


Hälften mot i Frankrike kan vara lagom för oss; men som det ökar utmärkelsen ju färre, som hava den, så nedsätter jag antalet till, aderton. För att ge glans åt inrättningen och lyftning åt snillena skola mina akademister utgöras, om varandra, av mecenater och arbetare på litteraturens fält. Så är det även i franska akademien. Den svenskas årliga högtidsdag skall firas på min store företrädares födelsedag, vars namn folk själv, genom sina ombud, givit min son, arvingen till min tron. Du känner nu ungefär min avsikt. Låt mig höra dina kandidater. det skall, innan jag gör mitt val, roa mig att känna dem, även om jag icke antar dem.


Statsekreteraren:


I sanning, Ers Majestät, ämnet är mig så överraskande, att jag svårligen till Ers Majestäts höga nöje lärer kunna lösa uppgiften. Då min store konungs vilja likväl städse är min högsta lag, skall jag vid detta tillfälle endast lyda.


Den skald alldeles egen i sitt slag, vars make intet land och ingen tid kunna uppta, vars lyra är en bland de skönaste sinnebilderna på fotställningen av Gustaf den vittres ärestod, och vars danelser, ögonblickliga tjusningsutbrott, ingivelsens helgjutna svärmerier, avspegla nordens folkliv, liksom de italienska improvisatörerna söderns, - med ett ord: Bellman ...


(Konungen avbryter)


Konungen:


Ingalunda. Det är ett snille, ett sällsynt snille, som jag värderar, som ej blivit obelönt och som jag ej heller framgent skall glömma; men i min akademi passar han icke. Hans sångmö är alltför självsvåldig; för mycket rankor i håret och intet tecken till fikonlöv, där det så väl behöves! Du vet att jag inkognito hör honom med nöje både vid Hasselbacken och Gröna Lund, ja, att han ofta inlåtes vid våra förtroliga kretsar här på slottet; men akademien är något helt annat; där fordras allvar och anständighet, jag menar ej blott hos personen, utan även i dikterna. Jag vill, att det mest lysande i hov och stad, av bägge könen, skall tävla att få bevista akademiens sammanträden; men våra grevinnor och fröknar skulle ej våga ta solfjädern från ögonen utan att rodna mitt igenom sminket, om de högtidsdagarna befunno sig ansikte mot ansikte med den, som så illa tilltyglat la haute volée, som Bellman, t.ex, i Till de förnäma.


(Schröderheim suckar)


Statsekreteraren:


Tyvärr går svenska akademien således miste om Sveriges största ryktbarhet bland skalderna!


Konungen:


Vidare i uppgiften om dina kandidater.


Statsekreteraren:


Hos baron Ehrensvärd sammanträffar så mycket utmärkt, att avgörandet är svårt, vilkendera skickligheten hos honom är den mest övervägande. Hans teckningar hava redan så högt värde, att eftervärlden knappt lärer kunna uppväga dem med guld. Hans konstkärlek och konstsinne, hans fina och djupa omdöme göra honom lika mycket på snillets och smakens vägnar till en i alla avseenden behörig konstdomare.


Konungen:


Det där allt är icke så orätt. Men Ehrensvärd är för mycket egen i åsikter och framställningssätt. Han kunde som konstdomare innefatta en akademi för sig och göra övrigas närvaro där överflödig. Åsikterna skulle icke stå väl tillsammans med mina övrige akademisters, och framställningssättet är för litet akademiskt; det saknar rundning och prydnader, det är blomsterfattigt. - Nå, du synes bestört, Elis, över min utgallring. Bekymra dig ej därom. Mönstringen roar mig i alla fall. Fortfar!


Statsekreteraren:


Då snille ej ensamt blir nog, törs jag väl knappt nämna Lidner ...


Konungen:


Nej, nej! Den liderliga slyngeln, som oaktat mina välgärningar stötte sig ohjälpligt med min oförgätlige Creutz, till vilken jag skickade honom i Paris. Lidner lever ju nu här hemma nästan som lösdrivare och har till och med varit anvärvd till soldat. Det är förbi med min nåd för honom. Jag vill ej ens mera höra nämnas den uslingen, som sätter en fläck på skaldeyrket.


Ja, den olycklige, den oförlåtligt lättsinnige, den fallne och förlorade!... Och ändå ömmar mitt hjärta för den stackars människan; ändå lider jag av denna snillets förnedring; ändå vet jag, att min store och ädelmodige konung icke vredgas på mig, utan tvärtom hyser ett fruktsammare medlidande än mitt för den yrande skalden.


(Konungen går till chiffonniern, öppnar en låda, tar fram några dukater och lämnar Schröderheim.)


Tillställ honom dessa, Elis; men icke från mig, hör du!


Den olycksfågeln må aldrig få veta från vem detta lilla understöd kommit.


(Schröderheim fattar hänryckt Gustafs hand och kysser den.)


Det finns blott en Gud och en Gustaf ...


Se så. Tillbaka till vår mönstring.


Statsekreteraren:


Den store hävdatecknare, som ägnat särskild omsorg åt den store konungs historia, vars minne den nya stiftelsen avser att i främsta rummet hedra, näst Ers Majestäts eget - Hallenberg - torde kunna betraktas som självskriven till en plats i svenska akademien.


Konungen:


Självskriven, min kära Elis, är ingen! Det är just däruti fördelen ligger av hela inrättningen och varigenom den blir en prydnad och ett stöd för konungadömet. Det är gott och väl, att föremålet äger behöriga egenskaper som akademist; men det är i alla fall nåden, som skall framdraga, livgiva och beskydda dem, det är konungsligt hägn, av vilka de städse skola erfara sitt behov och sitt beroende. Det är just detta, som utgör borgen för andan och riktningen av skrifterna ...


Statsekreteraren:


Unge Thorild, ehuru något uppbrusande, är en snillrik litteratör, som redan ådragit sig Ers Majestäts höga uppmärksamhet ...


(Faller in)


Konungen:


Men som aldrig får plats i min akademi, såvida han icke lägger bort sina brushuvudslater. Låt honom ivra för konungadömets bästa lika mycket, som honom ivra för sin så kallade frihet, så får man se huru det kan gå framledes jag har på långt håll låtit ge honom en vink därom, men ännu åtminstone tycks han föredraga sina drömbilder. Det är de där otäcka amerikanska begreppen, som förfört och som skulle förrycka all ungdom här i landet, om jag ej gåve ärelystnaden hos våra snillen en annan riktning. Därtill skall svenska akademien bidraga, både med sina ledamotsplatser och sina belöningar.


Statsekreteraren:


Ers Majestät har i sina stater en skald, något fri stundom, det är sant, men kvick och ledig; den förste som givit oss svenska lustspel av egendomlig och ursprunglig art, bland vilka till och med i Ers Majestäts hov med nöje blivit uppfört Tillfälle gör tjuven ...


Konungen:

Hallman! Nej; ingalunda. Om han aldrig skivit något mer, än Tillfälle gör tjuven och sina kvicka, men plumpa, förlöjliganden, så kan hända. En sådan författare passar ej till akademist och hans ruskiga levnadsvanor ännu mindre.


Statsekreteraren:


Gud vet om jag då ens törs nämna författaren till Kapten Puff...


(Konungen avbrytande)


Konungen:


Kexell?... Fy! De där herrarna stinka av brännvin så, att jag tycker mig känna lukten ända hit.


Statsekreteraren:


Den flitigaste och fruktsammaste författare i hela Ers Majestäts rike är ofelbart Gjörwell ...


(Faller in)


Konungen:


Men också den kärvaste. Till akademist passar han icke.


Statsekreteraren:


Kärvheten är ett fel, som åtminstone ej lärer kunna förebrås den muntre Envallsson, som skrivit Slåtterölet eller kronfogdarna, och översatt Figaros bröllop.


Konungen:


Det hör till det löjliga slaget; min akademi skall hålla sig endast till det allvarsamma. Dessutom är herr Envallsson notarius publicus. Huru tycker du väl, att en sådan skulle uppbära värdigheten av en bland de aderton i svenska akademien?


Statsekreteraren:


Det finns två med namnet Fant.


Konungen:


Ingendera anstår mig. Den enes rim äro lika sträva, som den andres prosa.


Statsekreteraren:


Liljestråle torde då knappt vara värt att jag nämner?


Konungen:


Visst icke; ty även om hans sångmö vore lika täck, som han nu i stället är pedantisk, finge han aldrig inträde i min akademi. Han är och blir en obotlig Mössa, och i deras sällskap ha ännu aldrig glädjen och behagen trivts.


Statsekreteraren:


Lannerstiernas vers äro visserligen ledigare...


Konungen:


Hans språk är föråldrat: det är språkets föryngring, min akademi får sig ålagt.


Statsekreteraren:


Elers sångmö har jag hört vinna till och med Ers Majestäts eget höga bifall.


Konungen:


Åh, ja --- Men åtminstone dröjer det, innan ordningen kommer till honom.


Du håller dig ganska följdriktigt till den negativa sidan av kandidater.. Jag har ingenting däremot; tvärtom roar det mig. Har du ännu flera av det slaget?


Statsekreteraren:


Jag dristar ej avgöra, om Ers Majestät räknar dit Ödmann, vars frejdade litterära namn lika litet stannat inom Uppsala, som Norbergs inom Lund; men ingendera skulle vanpryda den lysande stiftelse, på vilken Ers Majestät nu är betänkt.


Konungen:


Men de skulle ge den ett alltför fornåldrigt utseende. I ett lärt samfund, alltför gärna! men min akademi blir vitter. Det är blomman av snille och smak, jag vill samla kring min tron.


Statsekreteraren:


Lannérus har skrivit en avhandling om orsakerna till sedernas förfall, vilken vunnit både ett pris och allmänt lovord...


Konungen:


Låt så vara. Må han bli ledamot av samfundet Pro Fide et Christianissmo; av svenska akademien blir han det icke.


Statsekreteraren:


Min sista och adertonde kandidat vore den bekante Lidén, ryktbar och berömd i så många avseenden.


Konungen:


Men hans skrifter äro icke av beskaffenhet, att åt författaren förtjäna ett rum i akademien.


Din lista är således slutad.


Nu kommer ordningen till mig, att låta dig höra mitt beslut.


Vid sidan av Höpken, Karl Scheffer, Herrmansson och Fersen, sätter jag Oxenstierna och dig själv.


Se så, ingen orimlig blygsamhet, Elis!! Hela världen vet och erkänner, att du förtjänt din akademiska länstol. Jag förlåter dig Gustava Gök för det nöje, du skänkt skådeplatsen uti Fjäsken.


Jag sätter där vidare Gyllenborg, Rosenstein, Botin, Murberg, Nordin, Leopold, Armfelt, Sjöberg, Adlerberth, Kellgren, Celsius och biskop Wingårdh


(småskrattande) jag säger med flit biskop Wingård, ty det är i egenskap av prelat, jag gör honom till akademist.

Källa:
M. J. Crusenstolpe
Morianen
Albert Bonniers förlag 1880

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-11, 06:16  Permalink  2 kommentarer
Andra bloggar om:  



Liberaldemokraterna.

 

 

liberaldemokraterna 

 

 

 

 

Min berättelse om Liberaldemokraterna (2010-2014). Fem röster i Riksdagsvalet 2014

 


 

Liberaldemokraterna och Almedalen 2011
2011-07-03


Ett av de två partier som kallar sig Liberaldemokraterna skall visa upp sig i Almedalen och förklara sig officiellt - Vi är ett registrerat parti. Jag talar om Alexander Bard-partiet.


Men förvirringen är stor bland avgrundsliberalerna.


Flertalet av de ledande liberaldemokraterna var för ett år sedan riksdagskandidater för Piratpartiet. Och i dag, 3 juli söndag, pushas det fram riksdagskandidaten Carl Johan Rehbinders blogg som viktig för Piratpartiet.


Förvirring är ordet. Ty Carl Johan Rehbinder är liberaldemokrat.


Om en vecka har vi facit. Är det veckan, som vi har framför oss, Liberaldemokraternas vecka. Frågetecken.


Var jag står i liberalismen och i demokratisk socialism. Väljer medvetet Olof Palmes uttryck inte Håkan Juholts social demokrati.


Liberalismen som ideologi är en fara för den demokratiska socialismen. Här gäller det att se upp.

---


Avgrundsliberalen Alexander Bard nu Centerpartist
2011-09-04


Det är ett nöje att följa Liberalen Alexander Bard hoppande från tuva till tuva.

De liberala tuvorna är Frihetsfronten (dock ej parti), Piratpartiet, Liberati (nedlagt men då FP), Liberaldemokraterna, Liberala nätverket.

Atlantångarna, som Alexander Bard säger, är Centerpartiet och Folkpartiet.


Alexander Bard har varit (är) medlem i alla de uppräknade sju organisationer. Med reservation för Frihetsfronten.


I veckan hoppade Alexander Bard av ledningsgruppen för Liberaldemokraterna för att i stället stödja Annie Lööf som partiledare i Centerpartiet.


Sejouren i Piratpartiet var det mest pinsamma i Alexander Bards partival. I seminarier har Alexander Bard, med sin förankring i musikbranschen, skällt ut Piratpartister.

Förklaringen till inhoppet i Piratpartiet var en liberaldemokratisk kupp att ta över Piratpartiet. Men Anna Troberg(PP), som partiledare, gick i spetsen för att slå ned kuppförsöket i sin linda.


Liberaldemokraterna gav ett löfte att bli parti i Almedalen 2011. Men, de 1500 namnen var inte insamlade. Ett fiasko helt enkelt.

Utan Alexander Bard i ledningen skall Liberademokraterna bli ett parti med sikte på partistämma mars 2012.

Ja ja. Vad har jag upplevt detta tidigare i mitt politiska liv.


Jo.


Avgrundsvänstern.


Och nu.


Avgrundsliberalismen.

----

När skall Liberaldemokraterna (Sverige) bli ett parti?
2012-02-19


Alexander Bard trollade fram ett parti Liberaldemokraterna som skulle presenteras för Almedalen 2011 som ett "riktigt" parti. Men det blev ett praktfiasko.
I dag är Alexander Bard centerpartist.
En interimstyrelse finns och förberedelse pågår. Dock. För att registrera ett parti måste 1500 namn samlas in. Piratpartiet och Feministiskt parti klarade av det på några månader.
Men än (2012-02-19) har inte Liberaldemokraterna klarat av det. Målet är ett konstituerande årsmöte i mars 2012 som har flyttats fram till våren 2012.
Medborgarlön och plattskatt är receptet som röstmagnet. Plus skåpmat från Piratpartiets katastrofvalmanifest från 2010.
Som Sveriges främste forumtroll (Piratpartiet, Liberaldemokraterna) bevakar jag i händelsernas centrum timme för timme.
När skall Liberaldemokraterna (Sverige) bli ett parti?

----

Finns liberalismen på riktigt?
2012-06-30


Ett år har lagts till solvarvet Almedalen. Och vi blev lovade då att ett nytt parti skulle uppenbara sig. Liberaldemokraterna. Men ledaren Alexander Bard fick kalla fötter och hoppet låg hos en ny ledare i Centerpartiet, Annie Lööf. Inget Liberaldemokratiskt parti än. De 1500 signaturerna har ej samlats in. Finns liberalismen på riktigt?

Piratpartiet har tre liberaler i betald tjänst, Christian, Rick och HAX. Kompromissen med vänsterkvinnan Amelia och partiledaren Troberg, som är ett origo. Kompromissen skulle bli en humanism utan religionsinblandning. Ursäkta jag hängde aldrig riktigt med snacket. Och medlemsmötet punkterade även den, humanismen, som ideologi. Finns liberalismen på riktigt?

Manliga språkröret förklarade sin kärlek till liberalen Karl Staaff. Men det stannade med en artikel. Finns liberalismen på riktigt?

Så har vi Folkpartiet Liberalerna. Ska vi där hitta liberalismen. Nja. Makten kräver ett batongspråk. Finns liberalismen på riktigt?

Och Annie Lööf som skulle frälsa Sverige med Stureplancenterism. Men det blev bara just floskler. Finns liberalismen på riktigt?

Vi har en tokig politisk mandatperiod. Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill inte stå med Svarte Petter. Därför turas dessa två oppositionspartier om att rädda Alliansregeringen. FRA-frågan, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen. Och för Miljöpartiet flyktingpolitiken. Finns liberalismen på riktigt?

Vad finns kvar? Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Desto tydligare. Finns liberalismen på riktigt?

Vänsterpartiet med en engagerad men ack isolerad röd Jonas Sjöstedt. Finns liberalismen på riktigt?

Nu börjar Almedalen. Får jag ett svar på min fråga. Finns liberalismen på riktigt?

---

Vad säger Liberaldemokraterna idag om favoritliberalen Annie Lööf.
2012-08-02


Liberaldemokraterna lade ut ett löfte att bli registrerat parti Almedalen 2011. Men den drivande Alexander Bard vurmade för den stora liberalen Annie Lööf och hoppade in studsande som Centerpartist.
Liberaldemokraternas konstituerande årsmöte skulle äga rum mars 2012. Men icke. Och för att röra till det ordentligt - det finns två Liberaldemokratiska partier i Sverige. Ett tredje om man räknar in Piratpartiet.
Favoritliberalen Annie Lööf är ett skämt. Det vet vi (svenska folket) idag. Samtidigt som kretsen kring Frihetsfronten med Henrik Alexandersson, som ideolog, kämpar tillsammans med MEP Christian Engström (PP) och Rick Falkvinge (PP) att Piratpartiet ska bli ett liberalt alternativ i riksdagsvalet 2014.
I EU-valet går Piratpartiet fram som just Piratpartiet i kraft av succén 2009 men det är riksdagsvalet 2014 denna tråd tar upp.

Piratpartiet arbetar på en breddning av sakpolitikprogrammet. Principprogrammet är fastslaget på ett medlemsmöte och är väl okey som dokument.

Centerpartiets ställning som favoritliberaler är från valkampen 2006 och öppenhetsmanifestet. Men som många liberala partier i regeringsställning i Europa är det svårt att vara part i en liberal-konservativ/borgerlig regering. Exemplen ser man från Sverige, Tyskland och Storbritannien samt i en del östeuropeiska diton.

Jag tror inte att valet 2014 blir ett blockval. Alliansen går säkert ut som ett block i valkampanjen medan de tre röd-gröna partierna går ut självständigt. Dramatiken äger rum efter valnatten 2014.

Det går aldrig att säga bestämt vad som blir het valfråga om två år. Folkpartiet kommer att lyfta fram kärnkraften, Socialdemokraterna jobben. Miljöpartiet klimatet. Idel gissningar.

Men var får liberalerna plats i valet 2014. Piratpartiet är kända för integritet och fildelning. För Liberaldemokraterna är sex och droger en valfråga.
Vad kommer det svenska folket engagera sig i valet 2014. Är det fildelning, sex, droger. Eller är det Arbete åt alla. I Alliansregeringen är Liberalismen död.

---

Jag har Buggat Liberaldemokraterna juli 2013. Agent 007 Minata SAPO.
2013-07-23


Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Juli 2013.

Agent 007 Minata SAPO.


se även nedan (Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Maj 2013.)

A. Hur går det för våran namninsamling någon som vet? Blir det någon riksdagskandidatur för oss 2014? :). Känns som det börjar bli dags för mig att engagera mig snart nu när det börjar närma sig
B. A, du är välkommen att engagera dig och fler med dig! Blir det något valdeltagande för Liberaldemokraterna kommer det att bli på kommunal nivå. Som vi ser det i styrgruppen just nu, blir det svårt att organisera ett deltagande på riksnivå 2014. Vår ambition har varit att ställa upp i riksdagsvalet, men givet den utveckling vi haft och de förutsättningar vi står med just nu (inga pengar för kampanj m m) så är det mer realistiskt att ta sikte på 2018. Jag skulle vilja be dig och alla andra som vill engagera sig att överväga att organisera er i lokala föreningar runt om i landet och att växa underifrån. Här kan styrgruppen agera som ett stöd i såväl sakfrågor som i organisationsfrågor.
A. B: Jag organiserar mig gärna lokalt, men jag vill RÖSTA på Liberaldemokraterna i riksdagsvalet, även om vi absolut inte kommer in. Det är en symbolisk handling, för att visa vad jag tycker är rätt.
B. Det står dig IOFS fritt att göra det vilket jag skulle uppmana alla att göra.
B. Och kanske föddes en idé där...
C. Jag skickar in en lapp eller två med underskrifter i veckan. Ska försöka samla fler.
B. Skicka det till rätt adress bara. Ping D.
D. Nu är frågan bara - vad är rätt adress, med tanke på att F fortfarande är försvunnen?
B. Det är din adress D!
A. Så hur många namn har vi på ett ungefär? Lite nyfiken , jag ville ju veta hur det går
D. Som jag har förstått det, så ligger det ca 1200 namnunderskrifter hemma hos F, och vi behöver alltså 300 till.
Min adress:
Liberaldemokraterna
c/o D
Åvägen 1
311 01 Ankeborg
A. 300 underskrifter på 1,5 år borde vi ju klara! Hur är det med F? Hur länge har han varit försvunnen
D. Sedan i november förra året har ingen i partiet haft någon kontakt med honom över huvud taget.
D. Och ja, vi borde kunna få ihop 300 namnunderskrifter, och det hade kunnat hända för länge sedan, om det hade funnits några personer som hade tagit stafettpinnen alla de gånger vi har uppmanat till aktivism. Det har varit dåligt med det, helt enkelt.
E. Är han bortrest eller vad?
D. Vi vet inte.
A. Att han är borta så länge är ju sjukt läskigt! Har Liberaldemokraterna varit i kontakt med polisen om hans försvinnande? Piratpartiet klarade 1500 namn under den tiden från det grundades i början 2006 till innan valet samma år(det tog faktiskt kortare än så). Jag tror insamlandet kommer gå bättre ju närmare valet vi kommer, helt enkelt därför att vi är mer motiverade. Jag jobbar iaf bättre närmare deadlines
D. Ja, det är läskigt, men flera av oss har gjort allehanda efterforskningar utan resultat. Men det verkar i alla fall som att han lever.




Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Maj 2013.
Agent 007 Minata SAPO.

A. Hur står det till med namnunderskrifterna? 10 000?

B. Ping! C, har Du koll?

D. Ingen har koll för närvarande, eftersom alla namnlistor finns hos E, som har varit spårlöst försvunnen i ett halvår. Det behövs 1500 underskrifter för att registrera partiet, och jag tror att vi har ca 1200. Men vi kommer alltså inte åt våra handlingar. Detta är också orsaken till att vi inte har kunnat uppdatera hemsidan.

F. Ok, så vad är plan B, börja om med underskrifter och regga en ny domän att placera en ny website på?

D. Att börja om med namnunderskrifterna tror jag inte är realistiskt i dagsläget - inte minst med tanke på hur ett fåtal av oss faktiskt har jobbat med att få in dessa namnunderskrifter, och trots tjat och påminnelser är det inte många som har bidragit med lite aktivism. Det är uppenbarligen mer attraktivt att sitta vid ett tangentbord och ha åsikter än att faktiskt agera praktiskt.

D. Vi har ett antal domäner reggade, men alla rättigheterna finns hos E, som alltså är spårlöst försvunnen. Det betyder att vi inte kan få bort den gamla hemsidan, och vi kan inte peka om domänen. Vi har dock en alternativ domän vi kan använda till dess att vi har fått ordning på all formalia. Och - vi har kommit en bit med att skapa en helt ny hemsida, men den behöver putsas på lite till innan den går att använda. Jag skulle behöva hjälp av någon som är duktig på Wordpress.

D. Med andra ord - om du som läser detta känner att lite aktivism vore trevligt, och du är en hejare på Wordpress, så är du välkommen att höra av dig till mig.

C. Ping E.

F. Underskrifterna måste vara på papper eller hur?

D. Japp.

F. Oh! Jag vet! beetlejuice beetlejuice beetlejuice!

G. Försvunnen?? Känner inte någon i Liberaldemokraterna någon som kan ta reda på vad som hänt E?

C. Vi har försökt

D. Ja, ojojoj, vad vi har försökt - du anar inte. Vi har ryckt i alla kontakter vi har, jag har t.o.m. pratat i telefon med hans stackars gamla mamma, utan att få fram något vettigt alls.

D. Och du anar inte vilka vilda teorier vi har bollat.

A. fan

D. Ja, det har vi också sagt, många gånger.

H. Tråkigt när det blir så. Fast vissa människor har ju ett behov av att "försvinna" i perioder (jag har tyvärr själv gjort så några gånger)... kanske är han en av dem.

I. Kan vara vettigt att kontakta polisen? Ifall något hänt?

J. Det börjar nog vara så, ja.

A. Och missing people därefter.

K. Vem vattnar hans blommor medan han är borta?

J. Är det här det stannar?

A. JAPP.

J. Jag har vissa problem att ringa polisen från Tyskland och försöka förklara omständigheterna. Kan någon närmare E (i Sverige) göra det?

A. NEJ.

D. Nu förstår jag inte riktigt dina versaler här, A. Vad är det du vill hävda egentligen?

A. Att det är kört.

D. Och då har du information som jag inte har. Vad vet du om E, eller om Liberaldemokraterna, som jag inte vet?

A. Jag vet att E inte går att nå, och att det därför inte går att fortsätta att samla in namn.

A. Alltså kommer det heller inte gå att rösta på Liberaldemokraterna i valet 2014.

A. Informationen var inte svår att ta reda på, den står här ovan, och du är med och delger den.

D. Du kommer alltså inte med något nytt. Jag tror inte att det finns någon i dagsläget som tror att det kommer att gå att rösta på Liberaldemokraterna 2014. Och givetvis går det att fortsätta samla in namn. För detta behöver vi inte E. Alltså är det inte "kört", mer än att vi inte kommer att ha en valsedel 2014. Vi får se hur det går 2018.

A. Okej.. Synd.

A. Ja det får vi göra. Säg till om du behöver hjälp.

J. Jag har ingen blekaste aning om hur mycket folk känner varandra i Liberaldemokraterna, jag är lite på avstånd. Men om man inte har fått tydliga indikationer om att han har dragit iväg frivilligt eller är sjuk (var han inte allvarligt sjuk nyligen?) så är det lite läbbigt om de som står honom närmast inte ringer polisen. Sen är det ju dessutom olyckligt om alla namnunderskrifterna finns hos honom. Men med lite tur kanske det kommer klarhet snart så att underskrifterna kan användas. Under tiden kan kanske några samla in de 200 sista?

---

Avgrundsliberalen Alexander Bard nu Piratpartist
2014-02-19


Jaha. Nu lämnar Alexander Bard Centerpartiet och hoppar till Piratpartiet.

Liberaldemokraterna har en ordförande som är försvunnen med de insamlade namnen för en partibildning.

Folkhjälten från FRA-striden, Camilla Lindberg, har för länge sedan lämnat Folkpartiet och finns nu på Junilistans andra plats.

Avgrundsliberalismen i dag och i går avgrundsvänstern.

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-10, 10:46  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM