TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Joe Hill dot TV

 

joehilldottv

 

 

Länk: Wikipedia Tony Benn (engelska)
Länk: Tony Benn Film (engelska)
Länk: Stop the War (engelska)


"Anthony Neil Wedgwood "Tony" Benn (3 April 1925 – 14 March 2014) was a British Labour politician who was a Member of Parliament (MP) for 47 years between 1950 and 2001 and a Cabinet minister under Harold Wilson and James Callaghan in the 1960s and 1970s. After leaving Parliament, Benn was President of the Stop the War Coalition from 2001 until his death."

 

Tony Benn

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-30, 06:29  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



stop the war coalition

 

Länk: Stop the War Coalition (UK)

 

Länk: Freedom For Palestine (OneWorld)

 

 


 

 

On 3 July 2011, a group of international musicians released the song Freedom for Palestine by OneWorld in response to the human rights abuse and crushing poverty Palestinians face daily in refugee camps and under Israeli Occupation. Musicians and artists such as Rogers Waters, Massive Attack, Lowkey, Mark Thomas, Julie Christie, Sami Yusuf, Ken Loach, and Billy Bragg have all got behind this historic challenge to the illegal Israeli Occupation.

 

 

gaza demo

 

 

 

 

Freedom for Palestine
OneWorld


So many years of catastrophe
More than 6 million refugees
It could be you and your family
Forced from your home and your history


We are the people
And this is our time
Stand up
Sing out
For Palestine


We'll break down the wall
Freedom for Palestine
Demand justice for all
Freedom for Palestine


No matter your faith or community
This is a crime against humanity
Gaza turned into a prison camp
Apartheid wall divide the West Bank


We are the people
And this is our time
Stand up
Sing out
For Palestine


We'll break down the wall
Freedom for Palestine
Demand justice for all
Freedom for Palestine


Enough illegal occupation
Violence and racial segregation
All religious communities unite
Freedom is a human right


We'll break down the wall
Freedom for Palestine
Demand justice for all
Freedom for Palestine
Music Against War

 

 


 

Tidigare blogginlägg (2013-07-24 och 2014-07-12)

 

It is a famous song by a four-year old Arab child. This song was very popular in the 80s. We grew up listening to her songs. All of us (Arab children in the 80s) sang along "Give us our childhood, Give us Peace".From the 80s until now , nothing has changed except the fact that more wars were started . This video goes to the children in war-torn areas. In this Eid , we still remember you , children of Palestine.

 

 

Attuna Al-Salam 

 

 

 

 

"Attuna Al-Tufulah, Attuna Al-Salam" a song by Rimi Bandali. An Arab child singing in 3 languages Arabic , French and English.
Give us our childhood, Give us Peace


We came to greet you for the coming of your Eid
Asking why we don't have Eid or ornaments like you?
O People of the world, my land is burning!
The land of freedom is stolen!
Our sky is dreaming and our days are asking:
Where is the beautiful sun?
Where is the flap of doves?
O People of the world, my land is burning!
The land of freedom is stolen!


My land is small, small like me
Give us peace and give us our childhood!
Give us our childhood...Give us our childhood!
Give us our childhoodGive us our childhood!
Give us Give us,
Give us Peace!


I am a child with something to say
Please listen to me,
I am a child who wants to play, why don't you let me?
My doors are waiting
My friends are praying
Small hearts are begging
Give us a chance
Give us a chance
Give us a chance
Give us a chance
Give us a chance
Please Please
Give us a chance!
Give us our childhoodGive us our childhood
Give us our childhoodGive us our childhood
Give us Give us,
Give us PEACE!

 

 


 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-29, 00:02  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Joe Hill dot TV. Lina Sandell A Tribute.

 

joehilldottv

 

 

Lina Sandell

 

 

 

Lina Sandells dödsdag, 27 juli (1903)

 

 

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittéer, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937. Den engbergska(S) psalmboken.

 

 

 

I den engbergska(S) psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

 

 

Socialdemokraterna i regeringsställning lyfte upp Lina Sandells sånger till psalmer.

 

 

 

Läs mer om Lina Sandell här.

 

Övriga länkar.

 

lutheranhymnlover.blogspot.se (engelska)

 

pietisten.org/winter0304  (engelska)

 

 

Dagens visa  Blott en Dag (text och bakgrund)

 


 

 

Day by Day, Thy Holy Wings O Savior, Dr. Gracia Grindal, Children of the Heavenly Father, The numberless gifts of God's mercies, Blott en Dag (Carola)

 

 

 

 


 

 

Året är 2003. Ett hundraårsminne av Lina Sandells dödsdag.

 

Lina Sandell



Start. Stadsvandring i Lina Sandells fotspår, lördag 26 juli.
Vi samlas vid pumpen, Stortorgspumpen, Stortorget, Gamla stan, klockan 1000.

 

 

Station 1. Grillska huset, Stortorget, och Stadsmissionen
Lina Sandell författade berättelser och visor där överskottet gick till Stadsmissionen

Station 2. Kindstugatan.
Det var på nuvarande Kindstugatan 14, som källaren Fimmelstång låg, där Lasse Lucidor dräptes år 1674.

"Det var likväl först på dödssängen, som han sjöng dessa på en gång så genomgripande, kraftigt bizarra och djupt religiösa psalmer, vilka ännu pryda vår (1819:års) Svenska psalmbok."

 

Station 3. Tyska brunn.
Under fler år hade C.O. Berg med intresse omfattat sjömännen - med vilka han i sin egenskap av köpman redan tidigt kommit i beröring - och sökt verka för deras andliga väl.
Sjömansmissionen var en gren av den kristliga verksamheten, vilken dittills blivit mycket försummad i vårt land.
För att kunna bedriva en sådan verksamhet i större omfattning och på ett sätt, som även kunde locka till större anslutning, inköpte Berg år 1870 den gamla judiska synagogan vid Tyska brunn, i vilken han inrättade sitt bekanta Sjömanskapell, med läsrum och spislokaler för arbetare.

Station 4. Skeppsbron 28.

Ur brev 14 okt. 1877. Följande morgon flyttade vi till den nya bostad, som Herren i sin nåd beredt oss.

Emellertid har Herren genast vid vårt inträde i detta nya vackra härbärge kommit med allvarlig påminnelse om ovaraktigheten däraf, i det min käre Oscar alltsedan första dagen varit sjuk...

Min lifligaste deltagande ha vi följt underrättelserna från Göteborg. Den käre farbror Wieselgrens minne är för mig förenadt med så mycket från min älskade faders lif, att detta dödsbud djupt gripit mig. Må Herren uppväcka många sådana kämpar inom sin kyrka.

Station 5.

 

Stockholms slott.
Syföreningen hos prinsessan Eugenie

Allt är så enkelt och hjärtligt, att man visst icke tänker sig vara inom ett kungaslotts murar. Sedan kaffe druckits och man samtalat något litet, hålles en bibelstund af någon lärare. Aftonen afslutas med bön och sång, och det är rörande se prinsessans glädje och tacksamhet mot Herren, som beredt en
sådan frihet, sedan hon under många år lefvat
så godt som fullkomligt isolerad.
Utom några få mera högt stående (i socialt
hänseende) är det några helt enkla fruar och
flickor som utgöra den lilla syföreningen och
jag är tacksam och glad att också få vara med.


Station 6
.

 

Stora Nygatan.
Sommaren 1853 fick Lina göra sin första
färd till huvudstaden i sällskap med sin far,
som där skulle bevista ett större prästmöte.
Lina skriver:
Fartyget lade till vid Riddarholmen, och efter
att en lång stund hafva betraktat det hvimlande
lifvet på alla sidor gingo vi omsider land.
Det var då redan sent. Vi bodde på Stora Nygatan,
hotell Köpenhamn. Det var den första natten jag
hvilade i Stockholm!
Morgonen därpå började våra vandringar. I Clara
kyrka där Franzén fordom predikat, vid Leopolds
och Bellmans grafvårdar, uppresta af Svenska
Akademien...

Station 7.

 

Riddarhuset.
Bland framstående dagar på sista tiden intager 7 december en utmärkt plats.
Jag hade fått en biljett till Riddarhuset och satt där hela dagen under den märkvärdiga diskussionen och voteringen om den nya representationsreformen samt fick åhöra de gripande talen å båda sidor.
En så spänd uppmärksamhet, ett mera koncentrerat intresse kan man knappt tänka sig. Det var underligt att se, huru flera allvarliga gråhårsmän under djup rörelse och under det tårarna rullade utför kinderna lade sitt ja eller nej i urnan.
Men då var det ock gott minnas, det "lotten faller vart Herren vill".

Station 8. Klara kyrka.

Morgonen därpå började våra vandringar. I Clara
kyrka där Franzén fordom predikat, vid Leopolds
och Bellmans grafvårdar, uppresta af Svenska
Akademien...
(På 1850-talet reste även Svenska Akademien en gravvård
över Anna Maria Lenngren)

Station 9. Mäster Samuelsgatan 46
Jenny Lind (1820-1887) finansierade
utgivningen av Ahnfelts sånger

 

Station 10. Hötorgskraporna. Platsen för Betlehemskyrkan.
Här predikade Rosenius

Station 11. Drottninggatan 82
Detta hem är så vackert, så trevligt och
dessutom så utomordentligt bekvämt,
att jag tycker att ingen av mina bekanta
i Stockholm bor så väl. Guds gåva är det!
Här är vidsträckt utsikt, och på den rymliga
gården äro tvenne höga popplar med
sittplatser under. Det ser nästan lantligt ut.
Som nygifta flyttade paret Berg, 1867, in på
tredje våningen i det Warodellska huset.

Station 12. Solna kyrkogård

Lina och Oscar Bergs gravplats hittar man i närheten
av Solna kyrka. Kvarter 13 nummer 659.
Om man går till fots från Drottninggatan (station 11):
Drottninggatan rakt fram
vänster Barnhusgatan
Torsgatan, från Norra bantorget till Solnabron
Solnabron
Solnavägen
höger Karolinskavägen, en kort bit
vänster Prostvägen
framme vid Solna kyrka
Det är en lång promenad men man kan åka
tunnelbana till Solna - byte till buss
tunnelbana Sankt Eriksplan byte till buss: 3 eller 507.
Immanuelskyrkan - se länk - har en kopia av statyn föreställande
Lina Sandell. Men kan endast ses när kyrkan är öppen.
Betlehemskyrkan finns numera på Luntmakargatan. Se länk.
EFS - Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen är Lina Sandells tillhörighet.
Betlehemskyrkan är Lina Sandells kyrka.

 


 

 

Lina Sandell

 

 

 

Lina Sandell, psalmförfattaren, uppmärksammas på sin dödsdag. Den inträffade den 27:e juli 1903. I sin hembygd, Fröderyd, där även ett museum finns. Minns byborna, far som var präst och dottern, genom Sandelldagen som är Kristi förklarings dag i kyrkoåret inom den Svenska kyrkan.

 

Veckan innan hundraåret av psalmförfattarens bortgång arrangerade jag en Lina Sandellvecka i Gamla Stan, Stockholm. Lina Sandell hade en tid sin bostad där och Sjömanskapellet i Gamla Stan var en lokal där paret Sandell-Berg var verksamma i.

 

Lördagen den 26 juli 2003 ägde en stadsdelsvandring rum med mig som ledare.

Den slutade, via tunnelbana plus buss, till Solna kyrkogård där Lina Sandell-Berg och Oscar Berg vilar.

 

Lina Sandell var yrkesverksam i Evangeliska fosterlandsstiftelsen som utgivare av skrifter med flertalet av Lina Sandells dikter och tankar. Även Stadsmissionen var Lina Sandell verksam i.

 

På dödsdagen ett hundra år, den 27:e juli 2003, arrangerade jag ett profant sångmöte på Sergels torg med förstärkning av Klara kyrkas kör.

 

Här tog jag fram poeten Lina Sandell och den frireligiösa kampen för tron mot den konservativa makten i dåtidens Sverige.

 

Tryggare kan ingen vara

 


 

Tryggare kan ingen vara

 

Psalm 248

 

text: Lina Sandell-Berg (1832-1903)
musik: Tysk folkmelodi


 

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


 

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

 

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

 

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

 

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.

 

 

 


 

1849-51
(1)
Trygghet


Tryggare kan ingen vara
än de trognas lilla skara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


Ej så trygg för ondskans pilar
Mose i sin kista vilar,
Noak ej i arken, medan
syndafloden härjar redan.


Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

 

 



Lina Sandell

 

 

1855
(2)


Guds barns trygghet


 

Tryggare kan ingen vara
än de kristnas lilla skara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


 

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.


 

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
ty han älskar sina vänner,
och de sinas nöd han känner.


 

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara!
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.


 

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.



1873
Fredrik Engelkes Lovsånger och Andliga Visor
(3)


Fredrik Engelke ändrade orden i andra raden:
än Guds lilla barnaskara
Accepterades av Lina Sandell
men inte de fem verser,
som lagts till visan.


En av de ovan nämnda verser har dock blivit känd:


Se han räknar håren alla,
som från deras huvud falla.
Han oss föder och oss kläder,
under sorgen han oss gläder.


 

Dikten (melodin tillkom senare) hade som överskrift Trygghet
som senare i tryckt form (3) ändrades till den titel som Lina Sandell ville använda
Guds barns trygghet.


 

Alf Henrikson har i Verskonstens ABC
visans inledningsrad som ett exempel på bristande accentkongruens.
"Allbekant är anslaget i barnpsalmen Tryggare kan ingen vara
som alltför lätt förvandlas till Trygga räkan."


 

Lina Sandell skrev cirka 2000 dikter.


 

Tryggare kan ingen vara räknas som Lina Sandells första sång.


 

Traditionen berättar:


 

Lina Sandell skrev sången, då hon satt i det stora askträdet, fyra meter från

marken, vid flygelbyggnaden på prästgårdens mark.


Carolina Wilhelmina Sandell föddes i Fröderyds prästgård den 3 okt. 1832 och dog den 27 juli 1903 i Stockholm.


Källa: Lina Sandell av Oscar Lövgren Gummessons bokförlag 1965

 

 

 


 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 



 



2014-07-27, 02:45  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Utah Phillips (1935  2008)

 

joehilldottv

 

 

Länkar: Wikipedia (engelska)

 

 

The Long Memory

 

 

utah phillips

 

Länk. MP3 (ljudfiler)  archive.org

 

 

Utah Phillips

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-26, 09:47  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Djurfarmen

 

joehilldottv

 

 

Länk. Wikipedia. Djurfarmen

 

"Boken [filmen] handlar om en bondgård, Manor Farm, där djuren bestämmer sig för att göra uppror mot bonden. Revolutionen äger rum, och livet på gården utvecklas inledningsvis till det bättre då djuren får mer mat. De som styr farmen är grisarna Snöboll och Napoleon. Den goda tiden slutar när Snöboll blir bortjagad av hundar på befallning av Napoleon. Napoleon tar över gården och anklagar Snöboll för att ha stått på bondens sida. Gården utvecklas till en hemsk diktatur och alla de orättvisor som funnits under bondens regim kommer tillbaka."

 

 

Animal Farm

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-25, 10:46  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Fråga: Är du medlem eller har du varit medlem i det Kommunistiska Partiet?

 

 

The Hollywood Ten vägrade att svara. Fängelse.

 

 

Vi säger: McCarthyism.

 

 

joehilldottv

 

 

Länkar:

 

 

Wikipedia: The Hollywood Ten (engelska)

 

 

Red menace in Hollywood. terramedia.co.uk

 

 

Spartacus educational Hollywood Ten

 

 

Hollywood Ten

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 


 



2014-07-24, 00:03  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Sacco and Vanzetti är en dokumentär på en timma 20 minuter och endast på engelska. De två italienska immigranterna blev gripna och dömda och avrättade. Ett mordfall under 1920-talet i USA. Detta rättsfall fick stor uppmärksamhet i hela världen. Jakten på anarkister och kommunister 1919-1921 är känd som The First Red Scare. The Second Red Scare 1947-1954 är känd under McCarthyism.

 

 

joehilldottv

 

Länk: Wikipedia Sacco and Vanzetti (engelska)

 

sacco and vanzetti

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-23, 00:25  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Laleh, Mikael Wiehe, Lillebjörn Nilsen, Bruce Springsteen, Jens Stoltenberg, Sissel Kyrkjebö.

 

 

joehilldottv

 

 

utoya

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 


/P>


2014-07-22, 00:58  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



I Will Win

 

joehilldottv

 

"A video I've made to raise awareness of my Union the Industrial Workers of the World, showing some key events in its history and modern day activities.
The Industrial Workers of the World (IWW) often dubbed the Wobblies is a global Union operating in Canada, USA,UK Australia, Germany, Austria, Norway, New Zealand, and Ireland with smaller groups active in other countries.

 

 


The IWW believes in workplace democracy and representation of all workers no matter there trade or experience, and was one of the earliest Unions to organise male and female workers and workers of every colour and creed while other Unions practised discrimination. The IWW also refuses to endorse political parties or have a bureaucratic top down leadership, it is a completely independent association of workers whose goal is to create One Big Union of all workers all over the world."

 

 

IWW

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-21, 09:58  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



joehilldottv

 

text: F. A. Mignet svensk text: Thora Hammarsköld
Ur Franska revolutionens historia från år 1789 till år 1814 Axel Hellstens förlag, 1863

 

 

Den 5 Maj 1789 var den till riksständernas öppnande bestämda dagen. En religiös högtidlighet ägde rum dagen före deras installering. Konungen, hans familj, hans ministrar och de trenne ståndens deputerande begåvo sig i ett högtidligt tåg från kyrkan Notre-Dame till den helige Ludvigs kyrka, för att där avhöra riksdagsmässan. De deputerade uppropades och infördes efter den år 1614 fastställda ordningen. Prästeståndet fördes till höger och adeln till vänster om den i salens bakgrund uppresta tronen, mittemot vilken tredje ståndet ställdes.


Ludvig XVI nedsatte sig på tronen och så snart han hade påsatt sig hatten, betäckte de trenne stånden även på en gång sina huvuden. Ofrälse ståndet följde, i strid mot de gamla riksständernas bruk, utan tvekan prästeståndets och adelns exempel; den tid var numera förbi, då tredje ståndet måste stå med blottat huvud och tala endast knäböjande.


Man avvaktade därpå under tystnad konungens ord. Man var ivrig att erfara regeringens verkliga avsikter med avseende på riksständerna. Ville den bringa den nya församlingen till likhet med den gamla eller skulle den medgiva denna den roll, som statens behov och omständigheternas vikt anvisade den.


"Mina herrar", sade konungen med rörelse, "denna av mitt hjärta så mycket efterlängtade dag är äntligen kommen och jag ser mig omgiven av det folks representanter, över vilket jag gör mig en ära av att härska. En lång tidsrymd har förflutit sedan riksständernas senaste sammanträde, och ehuru dessa församlingars inkallande tycktes hava fallit ur bruk, har jag likväl icke tvekat att återställa en plägsed, varav riket kan hämta ny styrka, och som åt nationen kan öppna en ny källa till lycka."


Den 6 Maj, dagen efter riksdagens öppnande, begåvo sig adeln och prästeståndet till sina särskilda sessionsrum och konstituerade sig. Det tredje ståndet, åt vilket man till följe av dess fördubblade representation hade inrymt ständersalen, såsom den största, inväntade där de båda andra stånden; det ansåg sin ställning såsom provisorisk, sina ledamöter såsom presumtiva ombud, och antog ett slags overksamhetssystem till dess adeln och prästerskapet hade förenat sig med detsamma. Då började en minnesvärd strid, vars utgång måste avgöra, huruvida revolutionen skulle fortgå eller avstanna. Frankrikes hela framtid låg i ståndens splittring eller förening. Adeln ville icke veta av någon personlig omröstning, och de ofrälse åter av ingen ståndsomröstning. Dagen efter detta fientliga beslut inbjöd ofrälse ståndet, som hade beslutat att förklara sig såsom nationalförsamling, prästeståndet i Guds, i fredens och i det allmänna bästas namn att förena sig med detsamma.


Ofrälse ståndet konstituerade sig den 17 juni till nationalförsamling.


Den ryktbara sessionen av den 23 Juni. Konungen inträdde omgiven med maktens hela ståt. Det tal han höll, stegrade missnöjet på det högsta, genom den härskarton varmed han föreskrev sådana åtgärder, som allmänna meningen och församlingen hade förkastat. Konungen klandrade församlingens uppförande, vilken han ej erkände som annat, än tredje ståndets ombud; han förklarade alla deras beslut för ogiltiga, påbjöd ståndens bibehållande, föreskrev reformerna och deras gränser, ålade riksständerna att antaga dem och hotade med att upplösa ständerförsamlingen samt ensam i sina händer övertaga omsorgen om rikets väl, i fall han från deras sida rönte något vidare motstånd.


Efter denna framställning av sin kungliga myndighet, avlägsnade sig Ludvig XVI med en befallning till de deputerade att åtskiljas. Prästerskapet och adeln lydde. Folkombuden kvarstannade orörliga, tysta och harmsna på sina platser, vilken hållning de för en stund bibehöllo. Plötsligt avbröt Mirabeau tystnaden med de orden:


"Mina herrar, jag tillstår att vad ni förnummit kunde leda till fäderneslandets frälsning, om icke despotismens gåvor alltid voro farliga. Vad betyder denna skymfliga diktatur? Vapenståt, nationaltemplets ohelgande, i avsikt att anbefalla eder att vara lyckliga! Vem är det, som anbefaller eder detta? Er fullmäktig, han som i stället bör emottaga dem av eder, av oss, mina herrar, som äro beklädda med ett politiskt och okränkbart prästämbete; av oss slutligen, av vilka allena tjugofem millioner människor vänta en säker lycka, emedan den måste bliva bifallen, given och emottagen av alla. Men friheten i edra rådplägningar är fjättrad; en militärstyrka omgiver församlingen! Var äro folkets fiender? Är Catilina vid våra portar? Jag fordrar, att ni betäcker er med er värdighet, med er lagstiftande makt, och håller eder troget vid helgden av er ed; den tillåter oss icke att åtskiljas förr än vi hava fullbordat författningen."


Då överceremonimästaren såg att församlingen icke åtskildes, erinrade han dem om konungens befallning.


"Gå och säg er herre", utropade Mirabeau, "att vi äro här på folkets befallning och att ingenting annat än bajonetternas makt skall driva oss härifrån."


"Ni är i dag, vad ni var i går", tillade Sièyes med lugn; "låtom oss överlägga."


Och full av beslutsamhet och värdighet började församlingen rådpläga. På Camus´ förslag vidblev den alla sina beslut, och på Mirabeau´s påbjöd den sina medlemmars okränkbarhet.


Denna dag gick konungamakten förlorad. Rättigheten att framställa lagförslag och moraliska makten övergingo från monarken till församlingen.


Men så snart Ludvig XVI:s rådgivare återhämtat sig från den första förskräckelsen över nederlaget, beslöto de att taga sin tillflykt till bajonetterna, sedan de misslyckats med användandet av maktspråk. Versailles erhöll utseende av ett läger; ständersalen var omgiven av vakt, och inträde förvägrades borgarna; Paris var inneslutet av flera armékårer.


Det började, den 11 Juli med Neckers landsförvisning och ministärens fullkomliga förnyande.


Dagen därpå, söndagen den 12 Juli, fram emot klockan 4 eftermiddagen, erfor man i Paris Neckers onåd och hans avresa i landsflykten.


Inom få ögonblick var staden i den häftigaste rörelse; folkskockningar bildades på alla håll; mer än 10000 människor begåvo sig till Palais-Royal, uppskakade genom denna nyhet, beredda till allt, men utan att veta vad de skulle företaga sig. En ung man, djärvare än de övriga och tillika en av de vanliga folktalarna, Camille Desmoulins, uppstiger på ett bord, med en pistol i handen, och utropar:


"Medborgare, intet ögonblick är att förlora; Neckers avskedande är larmsignalen till en ny Bartolomeinatt för fosterlandsvännerna. Ännu denna afton skola alla schweiziska och tyska bataljoner inrycka från Marsfältet för att mörda oss! Endast en utväg återstår oss, den att gripa till vapen."


Larmande bifallsrop gilla dessa ord. Han föreslår att man skall anlägga kokarder på det man måtte kunna igenkänna och försvara varandra.


"Vill ni", sade han, "hava den gröna, hoppets färg, eller den röda, den fria Cincinnatiordens färg?"


"Den gröna, den gröna!" utropade folkmassan.


Talaren nedstiger från bordet och fäster ett lövblad på sin hatt, vilket exempel därpå följes av hela hopen; kastanjeträden vid Palais-Royal bliva nästan avlövade och folkmassan begiver sig larmande till bildhuggaren Curtius.


Man tager Neckers och hertigen av Orléans byster, ty ett rykte hade utbrett sig, att även den sistnämde skulle landsförvisas; man omgiver dem med krusflor, och bär dem i triumf med sig. Detta tåg går genom gatorna St. Martin, St. Denis och St. Honoré och tillväxer med varje steg. Sålunda skrider tåget framåt till Ludvig XV:s torg. Här angripes den av prinsens af Lambesc dragoner; den håller stånd i några ögonblick, men genombrytes därefter, då en av bystbärarna jämte en fransk livgardist dödas. Franska livgardet var gynnsamt stämt för folkets sak. Natten mellan 12 och 13 förflöt under oreda och förskräckelse.


I Paris antog uppresningen den 13 Juli en mera regelbunden beskaffenhet. Inom mindre än fyra timmar var planen utkastad, övervägd, antagen, tryckt och anslagen. Man bestämde att borgargardet skulle tills vidare ökas till 48000 man. Alla medborgare uppmanades att låta inskriva sig därvid; varje distrikt hade sin bataljon, varje bataljon sin anförare. Den gröna kokarden utbyttes därefter mot den röda och blå, som vore stadens färger. Notarierna vid Châtelet och i hovrätten, fältskärseleverna, soldaterna vid stadsvakten och, vad som var ännu viktigare, franska livgardet erbjöd församlingen sina tjänster. Patruller började bildas och tåga genom gatorna.


Folket väntade med otålighet; trots löften, gevären kommo icke, aftonen inbröt och man fruktade under natten ett anfall från truppernas sida.


Följande morgonen, den 14 Juli, helt tidigt, begärde folket, som dagen förut icke hade kunnat finna vapen, av utskottet sådana, samt förebrådde det därjämte föregående dagens avslag och undanflykter. Utskottet hade förgäves låtit eftersöka vapen; inga hade ankommit från Charleville, inga hade man funnit hos Karthäuserna, och till och med arsenalen var tom.


Folket, som denna dag icke åtnöjde sig med några undskyllningar, och som allt mer och mer trodde sig vara förrått, begav sig i massa till invalidhotellet, vilket innehöll ett betydligt vapenförråd. Det visade ingen fruktan för de på Marsfältet lägrade trupperna, inträngde, oaktat guvernörens, herr de Sombreuils, föreställningar, i det inre av hotellet, fann i källaren gömda 28000 gevär, bemäktigade sig dem, tog sablar, värjor och kanoner, samt bortförde alla dessa vapen i triumf. Kanonerna uppställdes vid ingången till förstäderna, vid Tuilerierna, på strandgatorna och på broarna, till huvudstadens skydd mot truppernas angrepp, vilket man varje ögonblick motsåg.


Från klockan 9 på morgonen till klockan 2 på dagen genljöd från ena ändan av Paris till den andra blott ett lösen: "Till Bastiljen! till Bastiljen." Från alla kvarter begåvo sig borgarna dit truppvis, beväpnade med gevär, pikar och sablar. Den hop, som omgav densamma, var redan betydlig; fästningens skiltvakter voro på sina poster, och vindbryggorna uppdragna som i krigstider.


Den otåliga mängden fordrade fästningens uppgivande. Tid efter annan höjdes mitt ibland dem ropet: Vi vilja hava Bastiljen! Vi vilja hava Bastiljen! - "Kamrater", utropade en gubbe, "vad hava vi att skaffa med dessa förrädare? Framåt, följen mig; inom två timmar skall Bastiljen vara intagen".


Belägringen hade redan fortgått i mera än fyra timmars tid, då franska livgardet ditkom med kanoner. Dess ankomst gav striden en annan vändning. Guvernören, den olycklige Delaunay, vilken anade det öde som förestod honom ville spränga Bastiljen i luften och begrava sig under fästningens och förstadens spillror. "Släpp ned bryggorna!; och inget ont skall vederfaras er". På denna försäkran öppnade de porten och nedfällde bryggan, varefter de belägrade rusade in i Bastiljen. Guvernören, några schweizare mördades av den oförsonliga hopen.


Seger! Seger! Frihet! hördes ropet. Det var Bastiljens erövrare.


Om morgonen, den 15 Juli, utsåg nationalförsamlingen en deputation, som skulle föreställa Ludvig XVI de svåra olyckor, vilka en längre fortsatt vägran, ett borttagande av trupper, otvivelaktigt skulle hava till följd. Då, just som de fullmäktige skulle begiva sig på väg, hejdade Mirabeau dem med de orden:


"Säg honom då, ja, säg honom, att de främmande horder, av vilka vi äro omvärvda, i går hava mottagit besök av prinsar och prinsessor, av manliga och kvinnliga gunstlingar, samt av dem erhållit smicker, uppmuntringar och gåvor; säg honom att under hela natten hava dessa med guld och vin fullproppade utländska hejdukar i sina gudlösa sånger förutsagt Frankrikes träldom, och under sina råa löften åkallat nationalförsamlingens fördärv; säg honom att till och med i hans palats hava hovmännen förenat sina danser med ljudet av denna barbariska musik, och sålunda givit förespelet till Bartolomeinatten! Säg honom, att denne Henrik, vars minne världen välsignar, den bland hans förfäder, som konungen helst ville taga till förebild, lät införa livsmedel i det upproriska Paris, som han själv belägrade, under det konungens grymme rådgivare i dess ställe låta tillbakavisa den spannmål, vilken handeln tillför det trogna och uthungrade Paris."


Men i samma ögonblick ämnade konungen själv begiva sig till församlingen. Hertigen af Liancourt hade begagnat sig av det fria tillträde till hans person, vilket hertigens befattning som övergarderobmästare förskaffade honom, för att under nattens lopp låta konungen få kännedom om livgardets avfall samt Bastiljens stormning och intagande. Vid dessa underrättelser, varom hans rådgivare lämnat honom i okunnighet, utropade den överraskande monarken:

 

 

Det är ett uppror! - Nej, sire, det är en revolution!  

 

Bastille 

 

 

 

 

Länk.  Texten till  Ça Ira!  (We Will Win!)

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-07-14, 09:14  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM