TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Anne Feeney and Jan Hammarlund on tour singing the songs of Joe Hill in English and Swedish

Fredag 11 september - söndag 13 september Vänsterdagarna, Malmö  vansterdagarna.vansterpartiet.se


Söndag 13 september 20.00 Jönköping

Tisdag 15 september 19:00 Tellus, Midsommarkransen, Stockholm tellusbio.nu

Onsdag 23 september 20:00 FolkKulturcentrum, Stockholm folkkulturcentrrum.se

Lördag 26 september 20:00 Kulturnatten, Norrköping


 

 

 

Judy Collis

 

Judy Collins Joe Hill

 

Länkar

 

JoeHill2015.org

 

KSL.com

 

Fundrasing

 


 

Judy Collins

 

länk till Turn turn turn

 

 

Turn turn turn
Pete Seeger/Predikaren 3.1 - 8


To every thing, turn, turn, turn
There is a season, turn, turn, turn
And a time to every
Purpose under heaven


A time to be born, a time to die
A time to plant, a time to reap
A time to kill, a time to heal
A time to laugh, a time to weep


(CHORUS)


A time to build up
A time to break down
A time to dance, a time to mourn
A time to cast away stones
A time to gather stones together
To every thing, turn, turn, turn
There is a season and a time
To every purpose under heaven


A time of love, a time of hate
A time of war, a time of peace
A time you may embrace
A time to refrain from embracing


(CHORUS)


A time to gain, a time to lose
A time to rend, a time to sew
A time for love, a time for hate
A time of peace, I swear
It's not too late


To every thing, turn, turn, turn
There is a season and a time
To every purpose under heaven


And a time to every
Purpose under heaven


Predikaren 3 Svenska Folkbibeln (SFB)


Allt har sin tid

 

 

3.1 Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.
2 Födas har sin tid
och dö har sin tid,
plantera har sin tid
och rycka upp det som planterats har sin tid.
3 Dräpa har sin tid,
och hela har sin tid.
Bryta ner har sin tid,
och bygga upp har sin tid.
4 Gråta har sin tid,
och le har sin tid.
Sörja har sin tid,
och dansa har sin tid.
5 Kasta bort stenar har sin tid,
och samla ihop stenar har sin tid.
Ta i famn har sin tid
och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 Söka upp har sin tid,
och tappa bort har sin tid.
Förvara har sin tid,
och kasta bort har sin tid.
7 Riva sönder har sin tid,
och sy ihop har sin tid.
Tiga har sin tid,
och tala har sin tid.
8 Älska har sin tid,
och hata har sin tid.
Krig har sin tid,
och fred har sin tid.

 

 

 


 

 

Sörj inte-organisera!

 

Joe Hill, född Joel Emmanuel Hägglund, alias Joseph Hillström, född 7 oktober 1879 i Gävle, avrättad 19 november 1915 i Salt Lake City, Utah, USA, var en fackföreningsaktivist (medlem i Industrial Workers of the World), diktare och sångare. Hans föräldrahem i gamla Gävle är nu museum och f.d. SAC:s industrisekretariat, och kallas Joe Hill-gården. Joe Hill räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska protestsångare, och han nämns som inspirationskälla för musiker som Woody Guthrie, Bob Dylan, John Lennon och Joan Baez. Han skrev en rad aktuella arbetar- och protestsånger, och han använde särskilt humor och ironi i sina texter. Flera av Joe Hills sånger trycktes i den Lilla röda sångboken, som gavs ut av fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), där Joe Hill var en mycket aktiv medlem.


Joe Hill lyckades bli en legend bland socialister, anarkister och fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa. Hill dömdes för mord efter en mycket omdiskuterad rättssak som väckte internationell uppmärksamhet, och med den påföljande avrättningen växte hans popularitet. Hans öde har sedan dess blivit ett vanligt ämne för filmer, sånger, böcker, talrika artiklar samt operor och teatrar.


Joe Hill har kallats The Man Who Never Died (Mannen som aldrig dog).

 

Internationell konferens i Gävle 13-16/8 2015

 

minnesår Joe Hill

 

Länk. Information.

 

 

Joe Hill-veckan i Stockholm 3 - 9 september

 

Hökis_Joe_Hill

 

Länk. Hökis Visrum

 

 

Länk till bildspel

 

Joe Hill 100

 

Joe Hill Road show

 

 

Joe Hill

 

Länkar

 

wikipedia Joe Hill

 

Joe Hill Centenary

 

Who is Singing for Joe Hill Sept 5th

 

Joe Hill-gården

 

Länsmuseet Gävleborg. Joe Hill martyren från Gävle

 

Billy Bragg besöker Joe Hill-gården

 


 

Konsertfilm 50 minuter. Jan Hammarlund, Anne Feeney, Bucky Halker, Lil’ Rev

 

joehilldottv

 

Joe Hill Roadshow

 

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-28, 08:38  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Mr. Block, who has no first name, was created November 7, 1912 by Ernest Riebe, a member of the Industrial Workers of the World (IWW). Block appeared that day in the Spokane newspaper Industrial Worker, smoking a cigar and wearing a checkered suit with top hat. Subsequently, Mr. Block lost the fancy clothes but often kept a hat, ten sizes too small, perched on one corner of his wooden blockhead.

 

Mr. Block

 

Länk. Libcom Mr. Block Comic strips Ernest Riebe

 

 

Mr. Block Utah Phillips

 

Mr. Block
(Joe Hill)


1. Please give me your attention, I'll introduce to you
A man who is a credit to the ["Our] old Red White and Blue["]
His head is made of lumber and solid as a rock
He is a common worker and his name is Mr. Block
And Block [he] thinks he may be premier [President] some day


Chorus
Oh Mr. Block, you were born by mistake
You take the cake, you make me ache
[Go] tie a rock on your block and then jump in the lake
Kindly do that for Liberty's sake!


2. Yes, Mr. Block is lucky - he got a job, by gee!
The shark got seven dollars for job and fare and fee
They shipped him to a desert and dumped him with his truck
But when he tried to find his job he sure was out of luck
He shouted, "That's too raw! I'll fix them with the law!"


3. Block hiked back to the city but wasn't doing well
He said "I'll join the union, the great AF of L".
He got a job that morning, got fired by the night
He said, "I'll see Sam Gompers and he'll fix that foreman right!"
Sam Gompers said, "You see, you've got our sympathy."


4. Election day he shouted, "A Socialist for Mayor!"
The comrade got elected [and] he happy was for fair
But after the election he got an awful shock
[When] a great big socialistic bull did rap him on the block
And Comrade Block did sob, "I helped him get his job!"


5. Poor Block he died one evening, I'm very glad to state
He climbed the golden ladder up to the pearly gate
He said, "Oh Mister Peter, one thing I'd like to tell
I'd like to meet the Astorbilts and John D Rockerfell!"
Old Pete said, "Is that so? You'll meet them down below!"


Tune: It Looks to me Like a Big Time Tonight. from Al Grierson,
by Joe Hill, in 13th ed. of the Little Red Songbook

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-23, 10:50  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Dear Members of the University of Toronto Faculty Association,


As you may know, members of CUPE 3902 - which represents all 7000 of the University’s  sessional instructors, TAs, lab demonstrators, exam invigilators and writing instructors - have  been working without a contract since May, 2014...

 

CUPE-letter

 

 

CUPE3902 is on Legal Strike!
Solidarity Forever CUPE 3902
Presented by the Hype Squad
Lyrics by Jeff Gagnon & Jenny Salisbury
Video by: Laine Zisman Newman



Lyrics:
We are student workers and we're striking on the line/
While Cheryl Regehr makes more than sixteen of us combined/
She won't negotiate with us to get a living wage/
And her lies and petty slander only serve to fuel our rage/


(Chorus)Solidarity forever/
Solidarity forever/
Solidarity forever/
The Union makes us strong


Our funding has been frozen now for over seven years/
While every year tuition hikes will bring us close to tears/
They're posting record profits off the student workers' backs/
We couldn't take it anymore and so we chose to act/


(Chorus)


Cheryl talks to Huff-Po and the Globe and CBC/
But she won't sit at the table with the likes of you and me/
She's selling an agenda wrapped inside a pack of lies/
And we need to blow the lid off this and open people's eyes/


(Chorus)


We're sick of this we've had enough let's stick it to these clowns/
So grab yourself a picket sign and shut this whole place down/
Its time to pay the fiddler now, the rent cheque's overdue/
We need a better deal right now and nothing less will do.


(Chorus)

 

 

CUPE

 

Solidarity forever

 

 

 

 


 

iww songs

 

 

Länk. IWW Songs

 

 

IWW

 

 

solidarity forever

 

 

 

 

 

IWW Songs

 

 

 

SOLIDARITY FOREVER
By Ralph H. Chaplin
( Tune: "John Brown's Body" )


When the Union's inspiration through the worker's blood shall run,
There can be no power greater anywhere beneath the sun,
Yet what force on earth is weaker than the feeble strength of one?
But the Union makes us strong.


CHORUS
Solidarity forever!
Solidarity forever!
Solidarity forever!
For the Union makes us strong.


Is there aught we hold in common with the greedy parasite
Who would lash us into serfdom and would crush us with his might?
Is there anything left for us but to organize and fight?
For the Union makes us strong.


It is we who plowed the prairies; built the cities where they trade,
Dug the mines and built the workshops; endless miles of railroad laid.
Now we stand, outcast and starving, 'mid the wonders we have made;
But the Union makes us strong.


All the world that's owned by idle drones, is ours and ours alone.
We have laid the wide foundations; built it skywards,stone by stone.
It is ours, and not to slave in, but to master and to own,
While the Union makes us strong.


They have taken untold millions that they never toiled to earn.
But without our brain and muscle not a single wheel can turn.
We can break their haughty power; gain our freedom, when we learn
That the Union makes us strong.


In our hands is placed a power greater than their hoarded gold;
Greater than the might of armies, magnified a thousand fold.
We can bring to birth the new world from the ashes of the old,
For the Union makes us strong.

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-22, 10:32  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



wikipedia Matti Valentinpoika Huhta (1880–1942), better known by his pen name T-Bone Slim, was a humorist, poet, songwriter, hobo, and labor activist, who played a prominent role in the Industrial Workers of the World (IWW)

 

 

T-Bone Slim

 

iww history T-Bone Slim

 

T-Bone Slim Pens The Lumberjack’s Prayer


Lumberjacks often worked twelve hours a day, seven days a week, faced incredible dangers on the job, and lived under horrendous conditions. They were one of the most abused groups of workers in the early 20th century. The Industrial Workers of the World (IWW) was the only labor organization to pay any attention to workers in the lumber camps of the South and the Pacific Northwest. Although humorous in tone, the poem “The Lumberjack’s Prayer” captured the grueling conditions that most lumbermen faced on and off the job. “The Lumberjack’s Prayer” was written by T-Bone Slim and circulated on small colored cards that the IWW (also known as the “Wobblies”) sold to raise money. T-Bone Slim (born Matt Valentine Huhta) was a popular Wobbly writer. The nickname “Slim” was often used by hoboes, perhaps because they tended to be skinny from lack of food. In Wobbly publications, Christ was sometimes called “Jerusalem Slim.”


I pray dear Lord for Jesus' sake,
Give us this day a T-Bone Steak,
Hallowed be thy Holy name,
But don’t forget to send the same.
Oh, hear my humble cry, Oh Lord,
And send us down some decent board,
Brown gravy and some German fried,
With sliced tomatoes on the side.
Observe me on my bended legs,
I’m asking you for Ham and Eggs,
And if thou havest custard pies,
I like, dear Lord, the largest size.
Oh, hear my cry, All Mighty Host,
I quite forgot the Quail on Toast,
Let your kindly heart be stirred,
And stuff some oysters in that bird.
Dear Lord, we know your Holy wish,
On Friday we must have a fish,
Our flesh is weak and spirit stale,
You better make that fish a whale.
Oh, hear me Lord, remove these “Dogs,”
These sausages of powder’d logs,
Your bull beef hash and bearded Snouts.
Take them to hell or thereabouts.
With Alum bread and Pressed-Beef butts,
Dear Lord you damn near ruin’d my guts,
Your white-wash milk and Oleorine,
I wish to Christ I’d never seen.
Oh, hear me Lord, I am praying still,
But if you won’t, our union will,
Put pork chops on the bill of fare,
And starve no workers anywhere.


I am happy to say this prayer has been answered—by the “old man” himself. He tells me He has furnished—plenty for all—and that if I am not getting mine it’s because I am not organized SUFFICIENTLY strong to force the master to loosen up.


He tells me he has no knowledge on Dogs, Pressed-Beef Butts, etc., and that they probably are products of the Devil. He further informs me the Capitalists are children of Hisn—and that He absolutely refuses to participate in any children’s squabbles. He believes in letting us fight it out along the lines of Industrial Unionism.


Yours in faith,


T-BONE SLIM.

 


 

T-Bone Slim

 

The Popular Wobbly

 

 

 

 

 

The_Popular_Wobbly - The Grand Industrial Band

 

 

an old iww song by t-bone slim


They go wild simply wild over me ...


Lyrics first printed in Industrial Worker "Little Red Songbook," 1920.


Last stanza as performed by Bruce "Utah" Phillips, 1981; released on "We Have Fed You All a Thousand Years," Philo 1076, 1984;
transcribed by Manfred Helfert.

 

 

I'm as mild mannered as I can be,
And I've never done them harm that I can see.
Still on me they put a ban, and they throw me in the can,
They go wild, simply wild, over me.


They accuse me of rascality,
But I can't see why they always pick on me;
I'm as gentle as a lamb, but they take me for a ram.
They go wild, simply wild, over me.


Oh, the "bull," he went wild over me.
And he held his gun where everyone could see;
He was breathing rather hard, when he saw my union card,
He went wild, simply wild, over me.


Then the judge, he went wild over me.
And I plainly saw we never could agree;
So I let the man obey what his conscience had to say,
He went wild, simply wild, over me.


Oh, the jailer, he went wild over me,
And he locked me up and threw away the key;
It seems to be the rage, so they keep me in a cage,
They go wild, simply wild, over me.


They go wild, simply wild, over me,
I'm referring to the bedbug and the flea;
They disturb my slumber deep and I murmur in my sleep,
They go wild, simply wild, over me.


Will the roses grow wild over me
When I'm gone into the land that is to be?
When my soul and body part, in the stillness of my heart,
Will the roses grow wild over me?


Well, then God, he went wild over me,
When I knelt beside the throne on bended knee.
When the angels heard me yell, they shot me down to Hell,
They went wild, simply wild, over me.


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-21, 11:45  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Lovisa Samuelsson has been active in the Scandinavian music scene for the past decade. She has toured Europe and Central and South America from her home in Gothenburg, Sweden. Lovisa’s great-grandfather was the older brother of Joel Hägglund. Lovisa will headline the after-party on Sunday evening.

 

 

joehill2015

 

Stockholmstid 19:30 (11:30 lokal tid) lördag 5 september. hemsida joehill2015

 

ALL DAY – Shop for T-shirts, CDs, posters at the Garden Center, northeast of the park
ALL DAY – Local food trucks from the Food Truck League


11:30 – 12:00 – MAIN STAGE – Opening Ceremony with Unified Fire Authority Pipes & Drums (IAFF Local 1696) and Lovisa Samuelsson


12:00 – 12:45 – MAIN STAGE – David Rovics


12:45 – 1:00 – SIDE STAGE – Triggers and Slips (Morgan Snow and John Davis)


1:00 – 1:45 – MAIN STAGE – Mark Ross


1:45 – 2:00 – SIDE STAGE – Timothy Mason (spoken word)


2:00 – 2:45 – MAIN STAGE – Anne Feeney


2:45 – 3:00 – SIDE STAGE – Announcements


3:00 – 3:45 – MAIN STAGE – Joe Jencks


3:45 – 4:15 – SIDE STAGE – Spoken word showcase


4:15 – 5:00 – MAIN STAGE – Mischief Brew


5:00 – 5:30 – SIDE STAGE – Michelle Moonshine


5:30 – 6:05 – MAIN STAGE – Rio Bravo Conjunto – Los Castillos


6:10 – 6:15 – MAIN STAGE – Lovisa Samuelsson


6:15 – 6:45 – SIDE STAGE – Lab Dogs


6:45 – 7:30 – MAIN STAGE – Guy Davis


7:30 – 7:50 – SIDE STAGE – Lovisa Samuelsson


7:50 – 8:15 – SIDE STAGE – Announcements


8:15 – 9:15 – MAIN STAGE – Judy Collins


9:00 – SHOP & FOOD close


10:00 – Sugar House Park closes


If you need more Joe Hill, come to the after-festival party at The Garage on Beck Sunday evening.

 

Joe Hill

 

Joe Hill version of Lovisa Samuelsson

 

 

 

A song by Alfred Hayes
new music Lovisa Samuelsson

 

 

I dreamed I saw Joe Hill last night
Alive as you or me
Says I, But Joe, you're ten years dead
I never died, says he
I never died, says he


In Salt Lake, Joe, says I to him
Him standing by my bed
They framed you on a murder charge
Says Joe, But I ain't dead
Says Joe, But I ain't dead


The copper bosses killed you, Joe
They shot you, Joe, says I
Takes more than guns to kill a man
Says Joe, I didn't die
Says Joe, I didn't die


And standing there as big as life
And smiling with his eyes
Joe says, What they forgot to kill
Went on to organize
Went on to organize


Joe Hill ain't dead, he says to me
Joe Hill ain't never died
Where working men are out on strike
Joe Hill is at their side
Joe Hill is at their side


From San Diego up to Maine
In every mine and mill
Where workers strike and organize
Says he, You'll find Joe Hill
Says he, You'll find Joe Hill


I dreamed I saw Joe Hill last night
Alive as you or me
Says I, But Joe, you're ten years dead
I never died, says he
I never died, says he

 

Lovisa Samuelsson

 

Länk till Lovisa Samuelsson

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-20, 08:36  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Det har berättats för mig att förutom denna underbara sång om modersvingen av Lina Sandell - som Carola sjunger - så skrev Lina Sandell i sin underbara psalm "Blott en dag" i ursprungstexten: "Han som bär för mig en moders hjärta" men de kyrkliga prelaterna ändrade det till "faders hjärta"

Carola

 

 

Modersvingen
Carola Häggkvist/Lina Sandell


Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.


Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.


Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?


Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?


Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.

 


 

Modersvingen
text Bibbi
länk. poeter.se Bibbi

Det har berättats för mig att förutom denna underbara sång om modersvingen av Lina Sandell - som Carola sjunger - så skrev Lina Sandell i sin underbara psalm "Blott en dag" i ursprungstexten: "Han som bär för mig en moders hjärta" men de kyrkliga prelaterna ändrade det till "faders hjärta"

 

Eftersom Gud skapade oss till sin avbild så måste följdriktigt också en moder finnas med i gudomen Då min modersbild i uppväxten var svag har detta blivit speciellt viktigt för mig att förstå att i Gud finns också en moder Gud vill vara för oss individuellt det vi bäst behöver


För den som vill ha ytterligare belägg för Gud som moder läs Jesaja 66:10 - 14, Psaltaren 27:10 och 131!


Jag tror att det är denna insikt som saknas då vi ger oss hän åt Mariadyrkan och annan helgondyrkan som mellanhand till Gud som vill vara vårt allt i alla både den förste och den siste - A och O - begynnelsen och änden


Guds ögat av medlidande kan jag bäst föreställa mig i Lukas 19:41,42: "Och då han (Jesus) kom närmare och fick se staden, grät han över honom och sade: O att och Du visste, och det i denna din dag, vad din frid tillhörer! Men nu är det fördolt för dina ögon"


"Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig, hur ofta har jag ej velat församla dina barn, liksom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, men I haven icke velat" Matteus 23:37


Det står också skrivet att vi har icke en sådan överstepräst, som ej kan ha MEDLIDANDE med våra svagheter, utan en som varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd

 


 

Som din dag är, så skall din kraft vara.
text: L. S. (Lina Sandell)
ur:
Första årgången av
Korsblomman, 1866 (tryckt 1865)


Vid blicken på en kommande tid och alla de svårigheter den kan medföra frestas vi stundom att giva oss utöver. Då är det ofta icke så mycket tanken på varje särskild svårighet, som oroar oss, utan snarare hela denna massa av bekymmer, arbete, möda, eller lidande och frestelser, vilka vi i föreställningen se resa sig omkring oss.


"Huru skall jag komma igenom alla dessa svårigheter?" heter det då.


"Huru skall jag bestå i alla dessa strider?"


"Huru härda ut i allt detta arbete?"


Vi förgäta trösten av det ljuvliga löftet:


"Som din dag är, så skall din kraft vara."


Vi sörjer för morgondagen, innan morgondagen är kommen.


Och likväl har Herren Jesus själv sagt: "Det är nog att var dag haver sin egen plåga."


O huru dåraktigt att vilja tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommande tyngd!


Vi skola icke hava mer än en dag, en timme, en stund i sänder att genomgå och för varje dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.


En dag, ett ögonblick i sänder,
vad tröst evad som kommer på!
Allt vilar uti Herrens händer,
vi skulle jag väl ängslas då?
Han, som har mer än modershjärta,
han giver ju åt varje dag
dess lilla del av fröjd och smärta,
av möda eller av behag.


Själv är han alla dagar nära
med nåd för varje särskild tid,
var dags bekymmer vill han bära
och hjälpa i var särskild strid.
Ty att sitt arma barn försvara,
den bördan har han lagt på sig.
Men, "som din dag, din kraft skall vara",
det löftet har han givit mig.


Lär mig då vila tyst och stilla
vid dina löften, Herre kär,
och ej din dyra tröst förspilla,
som du åt mig förvarat där!
Evad mig under året händer,
lär mig att taga av din hand
en dag, ett ögonblick i sänder,
till snart jag nått ditt goda land.

llina sandell

 

Blott en dag ett ögonblick i sänder
text: Lina Sandell-Berg
1865 (se ovan) och 1872
musik: Oscar Ahnfelt 1872
Första gången publicerad i
tionde häftet, Andeliga sånger



Texten hämtad från
Psalmer och Sånger, Libris Verbum
Noter (Nr. 249)


Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.


Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.


Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

 

 


 

 

Joe Hill dot TV. Lina Sandell A Tribute.

 

joehilldottv

 

 

Lina Sandell

 

 

 

Lina Sandells dödsdag, 27 juli (1903)

 

 

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittéer, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937. Den engbergska(S) psalmboken.

 

 

 

I den engbergska(S) psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

 

 

Socialdemokraterna i regeringsställning lyfte upp Lina Sandells sånger till psalmer.

 

 

 

Läs mer om Lina Sandell här .

 

Övriga länkar.

 

lutheranhymnlover.blogspot.se (engelska)

 

pietisten.org/winter0304  (engelska)

 

 

Dagens visa  Blott en Dag (text och bakgrund)

 


 

 

Day by Day, Thy Holy Wings O Savior, Dr. Gracia Grindal, Children of the Heavenly Father, The numberless gifts of God's mercies, Blott en Dag (Carola)

 

 

 

 


 

 

Året är 2003. Ett hundraårsminne av Lina Sandells dödsdag.

 

Lina Sandell



Start. Stadsvandring i Lina Sandells fotspår, lördag 26 juli.
Vi samlas vid pumpen, Stortorgspumpen, Stortorget, Gamla stan, klockan 1000.

 

 

Station 1. Grillska huset, Stortorget, och Stadsmissionen
Lina Sandell författade berättelser och visor där överskottet gick till Stadsmissionen

Station 2. Kindstugatan.
Det var på nuvarande Kindstugatan 14, som källaren Fimmelstång låg, där Lasse Lucidor dräptes år 1674.

"Det var likväl först på dödssängen, som han sjöng dessa på en gång så genomgripande, kraftigt bizarra och djupt religiösa psalmer, vilka ännu pryda vår (1819:års) Svenska psalmbok."

 

Station 3. Tyska brunn.
Under fler år hade C.O. Berg med intresse omfattat sjömännen - med vilka han i sin egenskap av köpman redan tidigt kommit i beröring - och sökt verka för deras andliga väl.
Sjömansmissionen var en gren av den kristliga verksamheten, vilken dittills blivit mycket försummad i vårt land.
För att kunna bedriva en sådan verksamhet i större omfattning och på ett sätt, som även kunde locka till större anslutning, inköpte Berg år 1870 den gamla judiska synagogan vid Tyska brunn, i vilken han inrättade sitt bekanta Sjömanskapell, med läsrum och spislokaler för arbetare.

Station 4. Skeppsbron 28.

Ur brev 14 okt. 1877. Följande morgon flyttade vi till den nya bostad, som Herren i sin nåd beredt oss.

Emellertid har Herren genast vid vårt inträde i detta nya vackra härbärge kommit med allvarlig påminnelse om ovaraktigheten däraf, i det min käre Oscar alltsedan första dagen varit sjuk...

Min lifligaste deltagande ha vi följt underrättelserna från Göteborg. Den käre farbror Wieselgrens minne är för mig förenadt med så mycket från min älskade faders lif, att detta dödsbud djupt gripit mig. Må Herren uppväcka många sådana kämpar inom sin kyrka.

Station 5.

 

Stockholms slott.
Syföreningen hos prinsessan Eugenie

Allt är så enkelt och hjärtligt, att man visst icke tänker sig vara inom ett kungaslotts murar. Sedan kaffe druckits och man samtalat något litet, hålles en bibelstund af någon lärare. Aftonen afslutas med bön och sång, och det är rörande se prinsessans glädje och tacksamhet mot Herren, som beredt en
sådan frihet, sedan hon under många år lefvat
så godt som fullkomligt isolerad.
Utom några få mera högt stående (i socialt
hänseende) är det några helt enkla fruar och
flickor som utgöra den lilla syföreningen och
jag är tacksam och glad att också få vara med.


Station 6
.

 

Stora Nygatan.
Sommaren 1853 fick Lina göra sin första
färd till huvudstaden i sällskap med sin far,
som där skulle bevista ett större prästmöte.
Lina skriver:
Fartyget lade till vid Riddarholmen, och efter
att en lång stund hafva betraktat det hvimlande
lifvet på alla sidor gingo vi omsider land.
Det var då redan sent. Vi bodde på Stora Nygatan,
hotell Köpenhamn. Det var den första natten jag
hvilade i Stockholm!
Morgonen därpå började våra vandringar. I Clara
kyrka där Franzén fordom predikat, vid Leopolds
och Bellmans grafvårdar, uppresta af Svenska
Akademien...

Station 7.

 

Riddarhuset.
Bland framstående dagar på sista tiden intager 7 december en utmärkt plats.
Jag hade fått en biljett till Riddarhuset och satt där hela dagen under den märkvärdiga diskussionen och voteringen om den nya representationsreformen samt fick åhöra de gripande talen å båda sidor.
En så spänd uppmärksamhet, ett mera koncentrerat intresse kan man knappt tänka sig. Det var underligt att se, huru flera allvarliga gråhårsmän under djup rörelse och under det tårarna rullade utför kinderna lade sitt ja eller nej i urnan.
Men då var det ock gott minnas, det "lotten faller vart Herren vill".

Station 8. Klara kyrka.

Morgonen därpå började våra vandringar. I Clara
kyrka där Franzén fordom predikat, vid Leopolds
och Bellmans grafvårdar, uppresta af Svenska
Akademien...
(På 1850-talet reste även Svenska Akademien en gravvård
över Anna Maria Lenngren)

Station 9. Mäster Samuelsgatan 46
Jenny Lind (1820-1887) finansierade
utgivningen av Ahnfelts sånger

 

Station 10. Hötorgskraporna. Platsen för Betlehemskyrkan.
Här predikade Rosenius

Station 11. Drottninggatan 82
Detta hem är så vackert, så trevligt och
dessutom så utomordentligt bekvämt,
att jag tycker att ingen av mina bekanta
i Stockholm bor så väl. Guds gåva är det!
Här är vidsträckt utsikt, och på den rymliga
gården äro tvenne höga popplar med
sittplatser under. Det ser nästan lantligt ut.
Som nygifta flyttade paret Berg, 1867, in på
tredje våningen i det Warodellska huset.

Station 12. Solna kyrkogård

Lina och Oscar Bergs gravplats hittar man i närheten
av Solna kyrka. Kvarter 13 nummer 659.
Om man går till fots från Drottninggatan (station 11):
Drottninggatan rakt fram
vänster Barnhusgatan
Torsgatan, från Norra bantorget till Solnabron
Solnabron
Solnavägen
höger Karolinskavägen, en kort bit
vänster Prostvägen
framme vid Solna kyrka
Det är en lång promenad men man kan åka
tunnelbana till Solna - byte till buss
tunnelbana Sankt Eriksplan byte till buss: 3 eller 507.
Immanuelskyrkan - se länk - har en kopia av statyn föreställande
Lina Sandell. Men kan endast ses när kyrkan är öppen.
Betlehemskyrkan finns numera på Luntmakargatan. Se länk.
EFS - Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen är Lina Sandells tillhörighet.
Betlehemskyrkan är Lina Sandells kyrka.

 


 

 

Lina Sandell

 

 

 

Lina Sandell, psalmförfattaren, uppmärksammas på sin dödsdag. Den inträffade den 27:e juli 1903. I sin hembygd, Fröderyd, där även ett museum finns. Minns byborna, far som var präst och dottern, genom Sandelldagen som är Kristi förklarings dag i kyrkoåret inom den Svenska kyrkan.

 

Veckan innan hundraåret av psalmförfattarens bortgång arrangerade jag en Lina Sandellvecka i Gamla Stan, Stockholm. Lina Sandell hade en tid sin bostad där och Sjömanskapellet i Gamla Stan var en lokal där paret Sandell-Berg var verksamma i.

 

Lördagen den 26 juli 2003 ägde en stadsdelsvandring rum med mig som ledare.

Den slutade, via tunnelbana plus buss, till Solna kyrkogård där Lina Sandell-Berg och Oscar Berg vilar.

 

Lina Sandell var yrkesverksam i Evangeliska fosterlandsstiftelsen som utgivare av skrifter med flertalet av Lina Sandells dikter och tankar. Även Stadsmissionen var Lina Sandell verksam i.

 

På dödsdagen ett hundra år, den 27:e juli 2003, arrangerade jag ett profant sångmöte på Sergels torg med förstärkning av Klara kyrkas kör.

 

Här tog jag fram poeten Lina Sandell och den frireligiösa kampen för tron mot den konservativa makten i dåtidens Sverige.

 

Tryggare kan ingen vara

 


 

Tryggare kan ingen vara

 

Psalm 248

 

text: Lina Sandell-Berg (1832-1903)
musik: Tysk folkmelodi


 

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


 

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

 

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

 

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

 

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.

 

 

 


 

1849-51
(1)
Trygghet


Tryggare kan ingen vara
än de trognas lilla skara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


Ej så trygg för ondskans pilar
Mose i sin kista vilar,
Noak ej i arken, medan
syndafloden härjar redan.


Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

 

 



Lina Sandell

 

 

1855
(2)


Guds barns trygghet


 

Tryggare kan ingen vara
än de kristnas lilla skara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


 

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.


 

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
ty han älskar sina vänner,
och de sinas nöd han känner.


 

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara!
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.


 

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.



1873
Fredrik Engelkes Lovsånger och Andliga Visor
(3)


Fredrik Engelke ändrade orden i andra raden:
än Guds lilla barnaskara
Accepterades av Lina Sandell
men inte de fem verser,
som lagts till visan.


En av de ovan nämnda verser har dock blivit känd:


Se han räknar håren alla,
som från deras huvud falla.
Han oss föder och oss kläder,
under sorgen han oss gläder.


 

Dikten (melodin tillkom senare) hade som överskrift Trygghet
som senare i tryckt form (3) ändrades till den titel som Lina Sandell ville använda
Guds barns trygghet.


 

Alf Henrikson har i Verskonstens ABC
visans inledningsrad som ett exempel på bristande accentkongruens.
"Allbekant är anslaget i barnpsalmen Tryggare kan ingen vara
som alltför lätt förvandlas till Trygga räkan."


 

Lina Sandell skrev cirka 2000 dikter.


 

Tryggare kan ingen vara räknas som Lina Sandells första sång.


 

Traditionen berättar:


 

Lina Sandell skrev sången, då hon satt i det stora askträdet, fyra meter från

marken, vid flygelbyggnaden på prästgårdens mark.


Carolina Wilhelmina Sandell föddes i Fröderyds prästgård den 3 okt. 1832 och dog den 27 juli 1903 i Stockholm.


Källa: Lina Sandell av Oscar Lövgren Gummessons bokförlag 1965

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-19, 09:06  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



"Storgården" är ett litterärt verk av författaren Karl-Erik Forsslund, utgiven år 1900.
Verket Storgården, en utgångspunkt för det Svenska Folkhemsbygget.
Skriftställaren Karl-Erik Forsslund, socialdemokrat, läromästare för kommande författare som Dan Andersson och Ture Nerman. Han startade en Folkhögskola, byggde ett Folkets hus. Gav skjuts åt Egnahemsrörelsen och ett liv åt Hembygdsrörelsen.

 

 


joehilldottv

 

ABFPlay film om Brunnsvik och ABF

 


 

Brunnsvik

 

Kullerullvisan Hootenanny Singers text: Karl-Erik Forsslund

 

 


 

 

Storgården - ett sångspel
text: Karl-Erik Forsslund
manus: Tommy Rådberg
musik: Tommy Rådberg/Karl-Erik Forsslund
Tio scener
Personer:
Karl-Herman
Birgit
Annika

 

Länk: Storgården - ett sångspel

 

Länk: Karl-Erik Forsslunds Storgården

 

Visor

Kullerullvisan

Vägarna de skrida

Vintervals

Mot Vår

Min älskade ett liv du bär

Marjos vaggvisa

Å den synen vill jag kalla

Strö ut

Än blommar blå förgätmigej

Så sitta vi tillsammans

Dikter

Se, allena har jag vandrat

Det ligger ett gammalt rödmålat hus

En midsommarsaga




Länk: Storgården - ett sångspel

Länk: Karl-Erik Forsslunds Storgården

 

"Storgården" är ett litterärt verk av författaren Karl-Erik Forsslund, utgiven år 1900.

Verket Storgården, en utgångspunkt för det Svenska Folkhemsbygget.

Skriftställaren Karl-Erik Forsslund, socialdemokrat, läromästare för kommande författare som Dan Andersson och Ture Nerman. Han startade en Folkhögskola, byggde ett Folkets hus. Gav skjuts åt Egnahemsrörelsen och ett liv åt Hembygdsrörelsen.


 

 


Se allena har jag vandrat
text: Forsslund, Karl-Erik (1872-1941). Fil. lic. Föreståndare för Brunnsviks folkhögskola, skriftställare.
musik: Alfvén, Hugo (1872-1960). Opus 9. Ur "Lyckans visor".

Ur Storgården
- En bok om ett hem.

Se, allena har jag vandrat
genom glädje, genom sorg.
Ensam, ensam har jag vandrat
på de vimmelfyllda torg.
Vilse jag i natten trevat.
Ensam, ensam har jag levat.


Se, då smög du till min sida,
tog min hand och bad om stöd,
följde mig på vägar vida,
blev mig när i lust och nöd.
Ljust vart livet, kvällsljuv döden.
Lugn jag går mot dunkla öden.


Å, jag är lycklig, lycklig!


Du och jag - vi äro två barn, som leka i paradiset. Vi tala med fåglarna, vi rulla om i gräset med de vilda djuren, i böljorna med lommar och änder, med gäddor och slingrande ålar! Vi fladdra som två fjärilar bland våra lustgårds blommor - de ha namn som lysa dofta: rosor - solrosor - stockrosor; brandgula liljor och vallmo och pioner; stormhattar och riddarsporrar, lejongap och lövkojor; ringblomma, tusensköna och konvolvel! Och de vilda: fackelros och kungsljus, guldris och ögontröst!


Och vi äta av livets träd och av kunskapens träd, att våra ögon må öppnas och att vi må varda såsom Gud, vetandes vad gott och ont är.


Och vi äga hela jorden, vi äga allt. Ha vi icke berg och dalar, skog och sjö, åker och äng? Se vi icke från vår tron ut över trenne väldiga riken, stenarnas, växternas och djurens? Välver sig icke Vintergatan mitt över vår gård - ser icke solen in genom våra fönster från varje klar morgon till varje molnfri kväll? Vi öppna dem på vid gavel - allt dagens jubel strömmar in och fyller vårt arbete, all nattens leende ljuvlighet glider in och famnar våra drömmar!

 

 


 

 

Karl-Erik Forsslund var aktiv socialdemokrat och kandiderade till riksdagen för partiet. En av grundarna till Brunnsviks folkhögskola, som i dag drivs vidare av diverse närstående arbetareorganisationer.

 

Utan Karl-Erik Forsslunds vakande öga. Ingen Dan Andersson vars noveller och dikter än i dag och skall vara i framtiden, folkets allmänning.

 

Karl-Erik Forsslund fick i livet mottaga folkets kärlek. För Dan Andersson var livet slut när kärleken strömmade över författarens litterära skörd.

 

Karl-Erik Forsslund (1872-1941) ligger liksom Dan Andersson (1888-1920), en av Brunnsviks många författare, begravd på Lyvikens kyrkogård, Ludvika.


 

Vädjan till vandraren!
text: Karl-Erik Forsslund, 1915

Varsamt far i bygd och mark!
Skada icke kådig bark,
riv ej björkens vita hud,
stör med skrän ej skogens ljud!
Bort med skräp och matsäcksrester!
Städa efter Er , I gäster
i naturens helgedom!
Skövla icke blad och blom!
Tänd ej eld - men om Du tänder,
släck var glöd i kol och bränder!

Låt ock bli att simpelt rita
plank och vägg med kniv och krita.
Skona det som annans är
akta allt som minnen bär!

 


 

Karl-Erik Forsslund Gammelgäddan i VassvikenGammelgäddan i Vassviken

text: Karl-Erik Forsslund

 

- Och det säger jag och det står jag vid, att den dag Gammelgäddan stiger till väders ställer jag till fest, och det ska ta mig aderton metkrokar bli en fest som sjön aldrig har sett maken till.

Det var Silverling, mörten, som talade, och en gammal aborre som hörde på. Abborren stod och latade sig utanför risvålen i Vassviken, och Silverling kilade runt omkring honom, arg och med lysande röda ögon.

- Jag har redan börjat samla ihop matvaror, fortsatte Silverling, har en hel hög maskar i en skreva därborta. Det är för resten ett sant nöje, men det begriper inte ni rödfenor; ni slukar hela masken, och så sitter ni där och sprattlar med kroken i magen. Nej, man ska vara kvick i vändningarna och försiktig på samma gång; man ska komma kilande och nypa en liten bit i taget, tills kroken hänger där ren och dinglar. Så här ska det gå till!

Han slog ett par slag med stjärten och sam bort till en lång mask som ringlade sig i vattnet strax ovanom vålen. Han bet av en bit, släppte den i förbifarten framför abborren, gjorde en lov och vände om till masken på nytt. Men nu kom han inte igen; abborren såg honom med ens försvinna i höjden, han vred och kastade sig så det lyste och blixtrade genom det grågröna, strimmiga dunklet.

- Tack för bjudningen, ropade abborren efter honom. Det gör mig ledsen att värden själv inte får vara med på kalaset.

Så dök han hastigt in i risvålens svarta snår - han hade sett en väldig mörk skugga komma glidande tyst och lömskt genom vattnet.

Det var Gammelgäddan som var ute på rov. Hon strök sakta runt vålen ett tag, så ställde hon sig i skuggan och väntade; hon slöt ögonen till sju åttondelar för att inbilla folk att hon sov - hon såg alldeles tillräckligt med den återstående åttondelen - och rörde inte en fena.

Gammelgäddan var ganska storväxt. Säger man att hon vägde två och ett kvarts pund och höll dryga sex fot från sin horniga käft och till yttersta stjärtspetsen, så skarvar man inte något att tala om. Att hon också var tämligen glupsk och svår att ha i maten, behöver nog icke särskilt påpekas. Lika litet som det sorgliga faktum att hon var Vassvikens buse och utövade ett enväldigt skräckregemente i hela denna del av sjön.

Det hade hon hållit på med i åtskilliga år; de äldsta abborrarna där i trakten mindes henne från sin barndom, och hon var ren gammal då. Åtskilligt hade hon också varit med om; när hon någon gång händelsevis var mätt och följaktligen vid gott lynne, kunde hon ställa sig i vasskanten och berätta; då kommo de simmande i stora glittrande stim från alla håll, abborrar och mörtar, lakar och sikar, löjor och snorjärsar och småfisk av alla slag. De ställde sig runt omkring henne och lyssnade, och hon drog den ena spännande historien efter den andra. Hur hon snärjt in sig i nät men krånglat sig lös i igen i sista minuten; hur hon fastnat på drag och svirvlar men slitit sig uppe vid själva båtkanten. Hur hon en solmorgon i lektiden jagat en grann och smidig hona - vid Ran, även jag har varit ung! sade Gammelgäddan och smällde med käkarna; den tokan hade flugit ända upp på torra land, på långgrunt ställe med sandbotten, och blivit liggande mitt framför fötterna på en pojke, som också passade på och högg henne med bara händerna; men Gammelgäddan hade kastat sig ut i vattnet igen med ett finare hopp, ett hopp som en flygfisk kunnat avundas, sade Gammelgäddan och spritade ut alla sina fenor. Och hur hon en annan gång slukat en jättestor abborre, som satt på en långrevskrok; betet var en mört, den hade slukats av en abborrkrake, knappt längre själv än mörten, han i sin tur av den stora och denna av Gammelgäddan. Tafsen brast förstås som en silkestråd bara hon vände på sig, och hon seglade lugnt därifrån med alla tre fiskarna i magen, det var en billig och bekväm festmiddag.

Hon hade många sådana minnen och upplevelser att förtälja; men de bästa voro historierna om katten och svalan. Den första tilldrog sig en kväll, Gammelgäddan kom simmande utefter stranden; hon hörde pojkröster på land, och då och då kom en sten plumsande, de kastade smörgås och bundo näcken. Men slutligen kom något ramlande som inte var en sten; det hade ben och kravlade och sparkade och sjönk endast helt obetydligt under vattenytan. Gammelgäddan sam närmare och såg då, att det var en kattunge; han hade en tyngd bunden om halsen, men den var inte tung nog, utan där stod stackaren och trampade vatten och kunde varken komma upp eller ned. Men Gammelgäddan hjälpte honom, tog honom i svansen och drog honom ut på djupet; han lugnade sig snart och smakade inte oävet.

Historien om svalan berättade hon ännu hellre, alltid med något nytt tillägg. Det var en klar solskensdag, men man väntade regn, svalorna flögo lågt. Gammelgäddan stod i vattenbrynet och glodde på dem; de kommo singlande som pilar utefter vattnet, doppade sig ett tag och sköto upp mot skyn igen. Och rätt som det var, kom en skjutande rakt emot henne, doppade sig tätt framför hennes huvud - och blev kvar därnere; Gammelgäddan hade bara behövt sträcka på sig, öppna gapet och smälla ihop det igen. Det var en läckerbit. Kramsfågel!

När hon sålunda berättat en stund, var hon åter hungrig - småfiskarna visste det, och ett tu tre, innan hon kommit till slutet på den sista historien, var det tomt omkring henne. Hon snurrade runt och såg sig om; inte ett liv, de voro som bortblåsta varenda en.

Hon fick ge sig ut på jakt igen, och det dröjde inte länge förr än hon i alla fall fått sig en trind och trevlig abborre.

Men det går så länge det går, och sen går det åt skogen som ordspråket säger. Det kan också uttryckas så, att gäddan går så länge i vatten tills hon spricker.

Det var några mörtar, nära släktingar till salig Silverling. De hade sammansvurit sig att störta envåldshärskaren, och de hade kokat ihop en plan som hade alla utsikter att lyckas. Den var bygd på en rysja som nyligen lagts ut längst in i Vassviken, och på en sträng befallning till alla traktens fiskar att hålla sig väl gömda ett par dar; Gammelgäddan skulle att börja med ställas på svältkur och göras riktigt glupsk och vild.

Det tycktes gå efter beräkning. De sammansvurna följde henne troget på vederbörligt avstånd vart hon for; och hon for vida omkring, hälsade på i närbelägna vikar, strövade bland holmarna, gick upp i bäckar och åar, stod i timtal och väntade vid grund och vålar. Men i natten fick hon intet; överallt var det lika dött och tomt. Hon magrade och blev nervös, vilket hjärtligt gladde och tillfredsställde mörtarna.

Så en midnatt stod en av dem, det var Silverlings bror, i närheten av rysjan - han hade sett att hon höll till därinne i vassen. Och snart såg han henne närma sig - han låtsade om ingenting, stod bara kvar och såg omedveten ut. Allt närmare kom hon - nu var hon knappt ett par alnar borta - då satte mörten iväg, vek av utefter landgångsnätet och rusade rakt in i rysjans gap. Och Gammelgäddan efter för full maskin; under vanliga konjunkturer skulle hon nog saktat farten, men nu varken såg eller tänkte hon, utan lät det gå. Hon törnade emot nätet, vände och gled in i struten, och sen kunde hon inte komma längre.

Någon mört fanns inte därinne, han hade kilat ut genom en maska, men det var inte nog glest för Gammelgäddan, hon stod där hon stod.

När hon kom underfund med det vart hon arg, som man i allmänhet blir när man fastnar i en rysja. Hon snodde runt och rusade av och an, men någon utgång hittade hon inte på; hon piskade omkring sig med stjärten och körde så kraftigt hon orkade mot nätväggen, men den höll; hon vältrade sig och vände buken opp, men ut kom hon inte ändå.

Hon lugnade sig och stod och hämtade andan ett tag. Då prasslade det i vassen, det var Silverlings bror som kom simmande; men han var inte ensam - han hade tvärtom ett ganska talrikt sällskap; först var det de sammansvurna och sen var det alla vikens övriga invånare, från alla håll och kanter kommo de, gamla och unga, abborrar och mörtar, lakar och sikar, löjor och snorjärsar och småfisk av alla slag. Där funnos till och med ett par smågäddor, ett par av hennes egna blodsfövanter, och en blanklax och en bred braxen hade förirrat sig ända hit från sina avlägsna hembygder. Och runt omkring rysjan samlade de sig alla, tätt utanför nätet. Gammelgäddan anade vad det skulle bli av, men beslöt att hålla sig stilla och varken höra eller se.

Det var Silverlings bror som började.

- Vi kommer för att få höra några trevliga historier, sade han. Det var längesen vi hade det kära nöjet. Men nu ha vi tyckt att tillfället skulle vara det lämpligaste man gärna kan önska sig. Eller vad säger ni själv?

Han tystnade, och de väntade att Gammelgäddan skulle svara på ett eller annat sätt. Men hon stirrade stelt rakt fram, sköt fram underkäken och teg.

- Ä, va inte kitslig nu, sade en mindre löja. Ni brukar ju vara så livad för saken annars, och Ni berättar ju också så överlägset!

- Hör, tyckte en äldre abborre, dra den där om långreven, va? Det är alltid en sann glädje att höra om en fisk att han reder sig och kommer lös, det må vara från en krok eller ur en rysja!

Det där tog; Gammelgäddan blängde till och visade tänderna ett tag, men vart strax lugn och kall igen.

- Hon ilsknar till, viskade en snorjärs, och det gick en fnissning genom stimmet. Hör nu gäddfar, fortsatte han högre, hur var det med den där svalan.

- Och katten sen, skrek en annan, har ni kvar honom än?

- Visst katten, sade en ful lake med ett brett grin - hör ni inte hur det jamar i magen på henne! upprepade en efter annan.

- Han är hungrig, stackars kräk, sade Silverlings bror. Gammelgäddan har ju inte gett honom något att äta på flera dar.

Ett par kviddor, de minsta i hela hopen, summo till hälften in i rysjan.

- Gammelgädda, ropade de, vill du ha frukost? Öppna gapet så kommer vi!

- Öppna gapet så kommer vi! skreko löjor och snorjärsar efter och stucko in nosen genom maskorna.

Och Gammelgäddan gapade; alldeles ofrivilligt skedde det, men gapade gjorde hon. Då blev det ett jubel, de summo ut och in i rysjan, de stimmade vid stjärtfenan. Och nu kunde Gammelgäddan inte styra sig längre; hon var vild och rasande, virvlade runt och spärrade ut fenorna och högg efter småkräken, men de räddade sig alltid ut genom nätet, hon kom inte åt så mycket som ett fjäll av dem dästo vildare och ursinnigare vart hon.

Det var redan ljust uppe i luften, vattnet började bli varmare och genomstrålas av gula strimmor och strålknippen. Dämpade ljud började höras däruppifrån; en tupp gol någonstans på strandsluttningen, en vällingklocka ringde och en vind dansade fram över vattenytan; vågorna skvalpade och gnolade, och det susade i vassen.

Allt det där gjorde småfiskarna änu skämtsammare och kvickare i både mun och stjärt; de kilade hit och dit, de sköto blixtsnabbt mellan Gammelgäddans gapande käkar, och de hoppade ända upp över vattenbrynet så det stänkte och gnistrade om dem.

Men med ens blev det stilla och tomt omkring Gammelgäddan. De smeto bort i vassen allihop och försvunno - liksom förr när hon berättade historier för dem.

Hon undrade och lyssnade. Och hon hörde ett plaskande i vattnet - det närmade sig, och hon såg något stort svart komma glidande över vattnet, som skuggan av ett moln.

Det stannade bredvid rysjan - så lyftes den upp i luften, så hörde Gammelgäddan ett dånande hurrarop ur två pojkstrupar, och strax efteråt låg hon på botten av en båt och kippade efter andan.

Något vasst och kallt stacks in i nacken på henne, hon hörde ett knastrande och tyckte att hon klipptes mitt av, och så domnade hon bort. Genom dvalan kände hon ändå, hur en pinne trängdes in genom ena gälöppningen; den skulle ut genom munnen, men Gammelgäddan knep ihop käkarna, varför visste hon inte riktigt själv. En av pojkarna sökte bända isär dem, men det skulle han aldrig gjort; Gammelgäddan hade präktiga tänder och en bit kraft kvar än, och den använde hon; när pojken drog ut fingrarna igen voro de tämligen trasiga, och ett par föreföllo för den ytlige betraktaren mera som drypande röda slamsor än som människofingrar.

Det var den Gammelgäddans sista bedrift. Sen blev det mörkt och tyst omkring henne.

Det hittades en hel hop småsaker i Gammelgäddans mage. Någon katt fanns där visserligen inte, men i stället åtskilliga metrevar och flöten, en större svirvel, ett par dussin metkrokar, en barkbåt med master och segel och unionsflagga, en tennsoldat och en slät guldring, allt i tämligen oskadat och användbart skick.

 

ur DJUR Skisser och historier från Storgården Wahlström Widstrand 1900

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-18, 07:40  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Tåget från Stockholm  till Gävle torsdag morgon för att ansluta mig till de övriga kamraterna i Sjömanskyrkan ockuperat av det röd-svarta gänget. Vi var röd-svarta kamrater från stora delar av Europa för att i Joe Hills anda dra upp riktlinjer i den röd-svarta kampen.


Kvällarna avslutades med poesi och sång. I Joe Hill-gården såklart.


Höjdpunkten var guidningen i Joe Hills fotspår i födelsestaden. Sjömanskyrkan som lärde ut teckning och musik. Skolan som hade Joe Hill som elev. Kyrkan som var familjens hemkyrka, missionsförbundet. Födelseplatsen som i dag är en parkeringsplats och slutligen hemmet i det som är idag Joe Hill-gården.

 

Jag sitter och skriver detta blogginlägg i Uppsala. Och är tillbaka som praktiserande socialdemokrat.

 

 

 

Judy Collis

 

Judy Collins Joe Hill

 

Länkar

 

JoeHill2015.org

 

KSL.com

 

Fundrasing

 


 

Judy Collins

 

länk till Turn turn turn

 

 

Turn turn turn
Pete Seeger/Predikaren 3.1 - 8


To every thing, turn, turn, turn
There is a season, turn, turn, turn
And a time to every
Purpose under heaven


A time to be born, a time to die
A time to plant, a time to reap
A time to kill, a time to heal
A time to laugh, a time to weep


(CHORUS)


A time to build up
A time to break down
A time to dance, a time to mourn
A time to cast away stones
A time to gather stones together
To every thing, turn, turn, turn
There is a season and a time
To every purpose under heaven


A time of love, a time of hate
A time of war, a time of peace
A time you may embrace
A time to refrain from embracing


(CHORUS)


A time to gain, a time to lose
A time to rend, a time to sew
A time for love, a time for hate
A time of peace, I swear
It's not too late


To every thing, turn, turn, turn
There is a season and a time
To every purpose under heaven


And a time to every
Purpose under heaven


Predikaren 3 Svenska Folkbibeln (SFB)


Allt har sin tid

 

 

3.1 Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.
2 Födas har sin tid
och dö har sin tid,
plantera har sin tid
och rycka upp det som planterats har sin tid.
3 Dräpa har sin tid,
och hela har sin tid.
Bryta ner har sin tid,
och bygga upp har sin tid.
4 Gråta har sin tid,
och le har sin tid.
Sörja har sin tid,
och dansa har sin tid.
5 Kasta bort stenar har sin tid,
och samla ihop stenar har sin tid.
Ta i famn har sin tid
och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 Söka upp har sin tid,
och tappa bort har sin tid.
Förvara har sin tid,
och kasta bort har sin tid.
7 Riva sönder har sin tid,
och sy ihop har sin tid.
Tiga har sin tid,
och tala har sin tid.
8 Älska har sin tid,
och hata har sin tid.
Krig har sin tid,
och fred har sin tid.

 

 

 


 

 

Sörj inte-organisera!

 

Joe Hill, född Joel Emmanuel Hägglund, alias Joseph Hillström, född 7 oktober 1879 i Gävle, avrättad 19 november 1915 i Salt Lake City, Utah, USA, var en fackföreningsaktivist (medlem i Industrial Workers of the World), diktare och sångare. Hans föräldrahem i gamla Gävle är nu museum och f.d. SAC:s industrisekretariat, och kallas Joe Hill-gården. Joe Hill räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska protestsångare, och han nämns som inspirationskälla för musiker som Woody Guthrie, Bob Dylan, John Lennon och Joan Baez. Han skrev en rad aktuella arbetar- och protestsånger, och han använde särskilt humor och ironi i sina texter. Flera av Joe Hills sånger trycktes i den Lilla röda sångboken, som gavs ut av fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), där Joe Hill var en mycket aktiv medlem.


Joe Hill lyckades bli en legend bland socialister, anarkister och fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa. Hill dömdes för mord efter en mycket omdiskuterad rättssak som väckte internationell uppmärksamhet, och med den påföljande avrättningen växte hans popularitet. Hans öde har sedan dess blivit ett vanligt ämne för filmer, sånger, böcker, talrika artiklar samt operor och teatrar.


Joe Hill har kallats The Man Who Never Died (Mannen som aldrig dog).

 

Internationell konferens i Gävle 13-16/8 2015

 

minnesår Joe Hill

 

Länk. Information.

 

 

Joe Hill-veckan i Stockholm 3 - 9 september

 

Hökis_Joe_Hill

 

Länk. Hökis Visrum

 

 

Länk till bildspel

 

Joe Hill 100

 

Joe Hill Road show

 

 

Joe Hill

 

Länkar

 

wikipedia Joe Hill

 

Joe Hill Centenary

 

Who is Singing for Joe Hill Sept 5th

 

Joe Hill-gården

 

Länsmuseet Gävleborg. Joe Hill martyren från Gävle

 

Billy Bragg besöker Joe Hill-gården

 


 

Konsertfilm 50 minuter. Jan Hammarlund, Anne Feeney, Bucky Halker, Lil’ Rev

 

joehilldottv

 

Joe Hill Roadshow

 

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-17, 10:15  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Elvis Presley

 

death in paper Elvis PresleyElvis Presley

 

 

 

 

 


 

 

 

Remembering Elvis Presley
16 August 1977 - 16 August 2015

 

Länkar.

Officiell sajt: elvis.com
Telegraph: 20 essential songs
Vagalume.com - Elvislåtar
Italiensk Fan-sajt texter foton
Elvisonmymind - The King dies at 42
Elvisonmymind - King of Rock N Roll

 


 

Elvis Presley

 

 

 

I remember Elvis Presley

 

(Danny Mirror)


 

Last night I turned the radio on for the midnight news
suddenly I thought I'd died of a broken heart
when I heard the announcer say:


 

The great rock singer Elvis Presley
also known as the king


 

just died in a hospital in Memphis
Tennessee
USA
at the age of fortytwo years.


 

I remember Elvis Presley
Lord
how I love to hear him sing
so I'll adore him just for ever
for he's the one and only "King".
Like he was singing "Now or never
he's just a golden memory.

 

Good luck charm
is not for ever
good luck songs
we need 'em ever
again
again I'll play your songs


 

'cause in my mind you haven't gone.


 

I remember Elvis Presley
Lord
how I love to hear him sing
so I'll adore him just for ever
for he's the one and only "King".
Like he was singing "Now or never
he's just a golden memory.


 

My dear friend I won't forget you
when I need you I can hear you
King
though I dont know where or when


 

there'll be a day we meet again.


 

Elvis Presley

 

 

I wanna thank you for all the happiness
you gave so many people all over the world
during many
many years.
Ha
I remember the disc-jockey was playing "Jailhouse Rock"
When I had my first date with a beautiful girl
and since that evening
you've been my friend

 

Elvis !


 

I remember Elvis Presley
Lord
how I love to hear him sing
so I'll adore him just for ever
for he's the one and only "King".
Like he was singing "Now or never
he's just a golden memory.
So I'll adore him just for ever
he's just a golden memory.

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-16, 08:43  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Amnesty International är en demokratisk organisation med årsmöten som behandlar motioner och dylikt. Anarki då grupperna är självstyrande samt centralstyrt då vi medlemmar måste följa svenska sektionens riktlinjer.

 

Joe Hilll dot TV

 

Who we started. Amensty International

 

 

 


 

Amnesty 50 år

 

Amnesty 50 år

 


 

Amnestysången.
text: Lorica Baeckström
musik: Ludvig van Beethoven
Nionde symfonin, kören

 

Alla föds med lika värde
Rätt till namn och till nation
Rätt att yttra fritt sin åsikt
Rätt till tro och religion.
Sändebud från världens länder
En gång befäste dessa ord
Underskrev med egna händer
Frihetsbrevet till vår jord.


 

Ingen må godtyckligt fängslas
Utsättas för våld och slag
Ingen kränkas och förnedras
Vägras skydd av stadfäst lag.
Inför lagen är alla lika
Man och kvinna, svart och vit.
Rättens värn må aldrig vika
Maktens svärd kan ej nå dit.


 

Var den blott en dröm vi drömde
Rättighetsförklaringen?
Kränks den ej till sista bokstav
Överallt och dagligen?
Ingen dröm, men lågan som brinner
Bakom en taggtråds verklighet.
Ljusets kraft som övervinner
Mörker, köld och hopplöshet.


 

 

Mina år som aktiv i Amnesty

 

Jag är fortfarande medlem i Amnesty men nedan handlar om mina tjugo år som aktiv medlem.

 

Efter SSU-tiden började min tid som aktiv i grupp 154 Haninge. Våra adopterade samvetsfångar tillhörde länderna Chile, DDR, Indonesien.

 

Vår grupp var mycket aktiv med egen tidning, närradio, månatliga insamlingar, bokmarknader i Brandbergens centrum. Stor insamling på Första Maj. Som i traditionen utflykt och femkamp till Segersäng den lördag i augusti som inte

krockade med Dagens Nyheters filharmonikerdag.

 

 

 

Jag utvidgade mitt åtagande att vara ordförande för Stockholmsdistriket två år på åttitalet. Var ansvarig för Amnesty i Kungsan ett år. Satt i valberedningen för svenska sektionen och deltog på flertalet årsmöten.

Studiecirklar, skolföredrag, Mänskliga Rättigheters dag, demonstationer, ambassadmarscher.

 

 

I dag är dagen då Amnesty International firar 50 år.

 


 

 

Tagen er i akt för en organisation
som går till kamp sjungande.
Sånger jag sjungit i Amnesty!


 

Amnestysången
Aldrig ni tystar vårt ord
Blowin´ in the wind
Och nu ljuder nya toner
Oh Freedom
We shall overcome
Mitt eget land
Tankar är fria
We shall not be moved
För friheten
Ropen skalla
Den svarta tuppen
Nu stundar förföljelsens månad

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV



 

min blogg 

 



2015-08-13, 09:51  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM