TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Vem förlorar på samarbetet mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna? Kan Vänsterpartiet som står utanför men med makt i budgetarbetet koras som vinnare?


I senaste opinionsundersökningen dök Socialdemokraterna ner med fyra procent.

Uppdatering. DN/Ipsos visar stabilt läge. Men det finns missnöje med den nya regeringen enligt siffrorna i undersökningen.

Allt fokus ligger på statsråden i Samarbetsregeringen. Vi i S-partiföreningarna kan bara följa med i media hur frågorna handläggs. Vi har ingen talan. Viktiga valfrågor göms undan i utredningar eller lustiga avtal som att skjuta upp fattade beslut. Till exempel Förbifart Stockholm. Och Bromma flygplats.


Vi vet att när samarbetet Miljöpartiet och Socialdemokraterna meddelades allmänheten, före valet 2010, dök Socialdemokraternas opinionssiffor. Ännu värre dyk genom att ta in Vänsterpartiet i samarbetet. Och spiken i kistan vårbudgeten 2010.


Vi tre rödgröna partier har olika partistrukturer och traditioner. Socialdemokraterna är ett industriparti. Tillväxten genererar i Villa, Volvo och Vovve. Gustaf Fridolins hjälte är liberalen Karl Staaff. Ökänd för Staafflagarna.


Partiledaren Stefan Löfven har en svår tid framför sig. Vi i S-partiföreningarna kan inte påverka något. Vi är åskådare. Oppositionen, Alliansen och SD, vinner på att vara motsträviga. Och till skillnad från oss får de leva rövare (överdrifter) på Twitter och Facebook.


Min lösning, som är överspelad. Socialdemokraterna förklarar omvärlden att vara ensam i regeringen. Och är beredda på extraval.


I dag beslutar regeringen att lägga fram ett erkännande av Palestina. Det är inget plåster för besluten om Förbifart Stockholm och Bromma flygplats. Ty Förbifart Stockholm och Bromma flygplats påverkar Villa, Volvo och Vovve.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-30, 09:25  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Med anledning av förslaget att återinföra värnplikten.

 

Repris.  Tidigare blogginlägg. 2014-mqj-22

 


 

Joe Hill dot TV länkar till filmarkivet: Nej (1969). Länk.

 

Därför vägrade man värnplikt vid slutet av 60-talet. Så resonerade försvarsministern och de andra försvarsvännerna.

Längd: 26 minuter

Medverkande: Sven Wollter, Per Ragnar, Sven Andersson, Herman Schmid, Robert Carleson, Marie-Louise De Geer, Carl Johan De Geer, Öyvind Fahlström, Per Kågeson, Henrik Nybäck, Sigvard Olsson, Erik Sandström, Lars Lambert, Tord Bergmark, Hans Göran Franck, Stig Björkman

Regi: Stig Björkman

Manus: Stig Björkman

Foto: Inge Roos

Speaker: Stig Björkman

Produktionsland: Sverige

Produktionsbolag: AB Svensk Filmindustri

Rättigheter: Stig Björkman

Utgångsmaterial: 16 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit

Arkiv: Svenska Filminstitutet

 

joehilldottv

 

Totalvägra

 

Carl Johan De Geer

 

Sven Wollter

 

Sven Wollter

 

Per Ragnar

 

Per Ragnar

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

 



2014-10-28, 14:02  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Jo. Kvartetten Stefan Löfven - Magdalena Andersson- Gustaf Fridolin - Åsa Romson minns att Sahlinregeringen inte kunde komma överens om Datalagringen trots en överenskommelse före valet 2010. Därför en överenskommelse efter valet. Länk. Överenskommelsen  på Socialdemokraternas hemsida uppdaterad 2014-10-24.

 

Inte ett ord om Bod(s)trömsamhället som Miljöpartiet ärligen är motståndare till. Och Datalagringen som fråga är aktuell.

 

TY

 

så står det skrivet.

 

Bod(s)trömsamhället är fullbordat. (Minata 19:30)

 

 

Bevis. Bästa kompisarna har bytt plats. Morgan Johansson (S) är justitieminister och Beatrice Ask (M) är justitieutskottets ordförande.

 

 

 


 

 

"Förliden fredag d. 16 mars 1792, kl. 3/4 till 12 om aftonen, då hans Kongl. Maj:t nyss var inkommen på maskeradbalen uti Kongl. Operahuset, hade en okänd mask infunnit sig uti trängseln af de masker, som samlat sig bakom konungen, och der aflossat en pistol hvars skott tagit ett stycke öfver venstra höften något ifrån ryggraden."

 

 

Onsdag den 16 mars 2011 sprack regeringen Sahlin på frågan om Datalagringen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vägrade att skriva under propositionen om ett införande av Datalagringsdirektivet, hantering av EU direktivet om lagring av trafikuppgifter.

 

 

 

Statsministern har lämnat in sin avskedsansökan.

 

 


 

 

Anmälare: Thomas Bodström, riksdagsledamot (s)
Datum: inkom 2010-03-12
Dnr 050-1714-2009/10

 

 

Begäran om granskning av regeringens hantering av EU direktivet om lagring av trafikuppgifter


 

 

Regeringen är bunden att följa de internationella överenskommelser som riksdagen träffat1. En sådan överenskommelse är beslutet om medlemskap i den europeiska unionen där flera olika beslut i riksdagen bekräftat överenskommelsen och dess innehåll.


 

 

Genom vårt medlemskap i EU är Sverige skyldigt att som svensk lag införa de direktiv som unionen antagit förutsatt att de tillkommit på ett formellt korrekt sätt och inte strider mot grunderna för det svenska statsskicket.


 

 

Ett sådant direktiv är det om lagring av trafikuppgifter, det s.k. datalagringsdirektivet. Det antogs den 15 mars 2006. Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas skyldigheter vad gäller lagring av trafikuppgifter som har stor betydelse i samband med bl a utredningar av gränsöverskridande brottslighet. Det handlar bland annat om vem som har haft mobilkontakt med vem, när och var det skett. Ett bärande syfte med lagen är alltså att kunna lagföra och döma personer som ägnar sig åt grov kriminalitet som narkotikahandel, människosmuggling och terroristverksamhet. Men trafikuppgifter är även absolut nödvändigt för att svensk polis ska kunna klara upp våldtäkter, mord och andra grova brott i Sverige.


 

 

I samband med direktivets antagande angavs en tidsfrist för när det i respektive land skulle ha införlivats med den nationella lagstiftningen. Denna tidsfrist var för vissa delar av direktivet satt till senast till september 2007 och för andra delar mars 2009. Regeringen har helt medvetet försummat att hålla tidsgränserna, trots att det finns både en statlig utredning med konkreta, färdiga lagförslag väljer justitieministern och övriga regeringen att låta bli att agera i frågan. Hela 23 av 27 medlemsländer har införlivat direktivet. Det har nu gått så långt att Sverige blivit fällt i EU-domstolen för denna försummelse och kommer att få betala skadestånd.


 

 

Genomförandet av direktivet är som sagt ett led i att säkerställa att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter fortsättningsvis har tillräckliga verktyg för att klara sina uppgifter. Det handlar alltså om att säkerställa metoder och uppgifter som redan finns och som används, men som riskeras på grund av den tekniska utvecklingen hos operatörer. Detta förvägras av den borgerliga regeringen. Samtidigt har justitieministern vid ett flertal tillfällen kritiserat polisen för att inte klara sitt arbete, t ex i samband med stora värdetransportrån. Mot denna bakgrund blir justitieministerns kritik mycket märklig. Skälen för att inte lagstifta förändras även från gång till annan. Allt från att handla om integritetshänsyn till väntan på annan lagstiftning. Något som än mer sänker trovärdigheten hos regeringen.


 

 

1RF 10 kap.

 

 

Jag vill därför att konstitutionsutskottet granskar orsakerna till regeringens och justitieministerns försummelser vad gäller införandet av EUs direktiv om lagring av trafikuppgifter.


 

Thomas Bodström
Riksdagsledamot

 


 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-27, 08:12  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Joe Hill dot TV

 

joehilldottv 

 

 

 

 


 

Ethel MacDonald 

 

 

Read more. Ethel Macdonald  Spartacus Educational

 

 


 

Länk. anarkismo.net


ETHEL MACDONALD, 1909 1960.


Ethel MacDonald was born in Motherwell, a town just outside Glasgow on the 24 th . of February 1909.


She was part of a large Bellshill family one of nine children. Leaving home at sixteen she became active in
women’s movements and the rights of the working class. From an early age Ethel was an active socialist, still
only sixteen she joined the Bellshill, Independent Labour Party, (ILP). She worked as waitress and shop
assistant, in 1931 she came in contact with Guy Aldred who asked her to become his secretary. Ethel left the
ILP and joined Guy Aldred in the Anti-Parliamentary Communist Federation, (APCF). Three years later
in 1934 the APCF split over the issue of the nature of its opposition to Labour Parliamentarianism. Guy
Aldred lead the splinter group and Ethel MacDonald joined him. The splinter group formed a new organisation,
the Workers Open Forum. The Workers Open Forum had a very short life, months in fact, the ILP
had split from the Labour Party and its support was being sought by the Communists to create a United
Front and by Trotsky to form a Fourth International. Guy Aldred supported the Trotskyists and was
successful in getting the Glasgow, Townhead Branch of the ILP to join with him and form a new
organisation, in June 1934 the United Socialist Movement, (USM) was born. Ethel remained a member of
the USM and a close comrade of Guy Aldred until her death in 1960. Ethel MacDonald stated that her first
encounter with Guy Aldred was the moment which determined for future.


Although Ethel and Guy never achieved any form of financial security they never ceased their
intensely energetic political activity in pursuit if their political goals.
July 1936 saw the out break of the Spanish Civil War, this sparked a tremendous increase in political
activity, especially among groups of the left. The USM diverted all its energies into supporting the struggle
of the Spanish workers. Guy Aldred was invited by the French anarchist activist, Pruhommeaux to send a
Scottish anarchist to Barcelona . Ethel MacDonald was asked to go because of her work in publishing and
circulating the newsheet “Regeneration” in support of the Spanish CNT and FAI (Federacion Anarquista
Iberica), the Spanish, militant federation of anarchist groups.
There was some opposition to this from Jenny Patrick, Guy Aldred’s partner, she claimed that she had
been secretary of the Glasgow Anarchists in 1916 and her credentials were much more established that
Ethel’s. Guy Aldred then co-opted Jenny as the APCF representative. Both women set off for Spain, they
left Glasgow on the 20 th of October, 1936 with very little money, they reached Paris with one franc between
them. With the help of comrades and sympathisers and without money or papers the hitch-hiked across
France and eventually reach Spain. Ethel and Jenny were part of a vast army of workers and intellectuals
making their way to Spain to join the fight against fascism in spite of their own governments’ policy of “Nonintervention”.
Ethel was sent to Barcelona and Jenny to Madrid.


On her arrival in Barcelona in the winter of 1936, Ethel wrote her first impressions, the quote is taken
from “Ethel MacDonald, Glasgow Woman Anarchist.” by Rhona M.Hodgart.
“In the main square, the Plaza de la Republica, the white walls of the Genaralitat,the Government offices,
glistened in brilliant sunshine. Birds were singing in the trees and the sky was the most beautiful blue that I
have ever seen. Civilian soldiers dressed in their inevitable dungarees and little red and black “Glengarry”
bonnets and smoking endless cigarettes, strolled casually in Las ramblas and the Via Durruti, or chatted to
the girl soldiers in the Plaza Catalunya. We had difficulty deciding which were young men and which were
girls. They were dressed exactly alike, but as we drew nearer we saw that all the girls had beautifully
“permed” hair and were strikingly made up.”


At this time a clash between the parties of the left was on the horizon, Ethel MacDonald’s
Barcelona of 1936 was soon to be torn apart by a war within a war. By January 1937 the lines had already
been drawn, at the first conference of the newly formed Juventudes Socialistas Unificadas, (JSU , unified
socialist youth), a grouping of socialist youth and communist youth, Santiago Carrillo stated that they were
fighting for a democratic and parliamentary republic. The same month the Boletin de Informacion, the organ
of the CNT-FAI stated that they were fighting not for the republic but for the proletarian revolution, the war
and the revolution are inseparable, to say to the contrary is reformist and counter revolutionary. It was obvious
that the two points were incompatible.


From arriving in Barcelona in November 1936 until January 1937, Ethel MacDonald managed
to send back to Glasgow a bulletin every few days. They gave details of activities in Barcelona and some of
the surrounding villages, describing how villages had been organised on a communal basis, how empty
nunneries and monasteries had been turned into hospitals, offices and schools, she also told of the difficulties.
Many of these bulletins made their way into main stream press. After January 1937 she began her radio
broadcasts as the English speaking propagandist for the Barcelona Anarchist radio station and was listened
to in may countries throughout the world. The split in the left burst into flames at the beginning of May 1937,
the Civil Guards attacked and seized the Barcelona telephone exchange. The first wave of repression carried
out during the quiet siesta hour and unexpected, took the Anarchists by surprise but they soon rose to defend
their revolution. Ethel MacDonald played her part by refilling the soldiers clips with bullets, getting and
preparing food and going out to try to gather information.


After seven months in Spain, Jenny Patrick returned to Glasgow on the 24 th . of May 1937, it would
be November 1937 before Ethel MacDonald returned to her native city, Glasgow. After the May battles and
the June the 16 th . round up of POUM members and foreign activists, Ethel spent her time smuggling food
and letters in to comrades in prison and smuggling out letters and information. She put herself in considerable
danger by helping foreign anarchist to escape Spain, she done this by borrowing civilian clothes to disguise
soldiers and begging crews of foreign ships to give secret and safe passage for wanted men in danger. News
of her activities reached the British press, Ethel MacDonald became know as the “Scots Scarlet Pimpernel”.
It was obvious that sooner rather than later Ethel would be arrested and imprisoned. The inevitable
happened, but while in prison she was still a problem to the “new” Barcelona authorities. The charge against
her was, associating with prisoners during her visits to jailed comrades and conspiring with them in a foreign
tongue. While in prison she would collect letters from other prisoners and smuggled them out with her own
in cans in which her food had been brought in. Those for abroad were given to a French skipper and others
got to the British Consul. By the same means it was possible to organise a hunger strike in every prison in
Barcelona where anarchist prisoners were held.


Ethel was once again in the Glasgow press, the Evening Times on Friday the 9 th . of July 1937 ran
an article on Fenner Brockway’s visit to Spain and again on July 14 th . when it described her release after the
“trifling” charges against her were dropped. The following quote is from Rhona M. Hodgart’s book.
When Mr. Brockway met her after being released and again as he left Spain on Saturday she was
undecided whether she would come back to this country or stay in Spain . She accepted her arrest and
imprisonment very philosophically, but it is Mr Brockway’s view that she would be wise to return home.”
The Evening Times carried more news of her on August 25 th ., the following quote is again from “Ethel
MacDonald, Glasgow Woman Anarchist” by Rhone M.Hodgart.


“Miss Ethel MacDonald is back in Barcelona. Writing from there under date August 17, to Mr Guy Aldred,
of Glasgow, she says: You will have been expecting to hear from me sooner. Due to the usual, or unusual,
unforeseen accidents, that was impossible. Most of the people I knew here have left for their respective
countries, and sometimes it is pretty lonely. My financial situation is bad.....From the clothes aspect, if I am
not home soon, it will be too cold to come home at all....I am a terrible sight....All my documents and clothes
have gone beyond recall. I have lost everything. Don’t worry. Perhaps you’ll be seeing me soon. I guess you
will. And I hope so....


While still in Spain life for Ethel MacDonald was not easy after her release from prison, her attempts
to get her papers and belongings proved fruitless, she never slept twice in the same place and most certainly
suffered considerable hardship in her desire to serve her cause As Anarchists tried to tell the world of the
“white terror”, and “the purges” that were now part and parcel of Barcelona, Ethel MacDonald was only
one of a host of foreigners caught up in the terror.


During her spell in Spain, Ethel MacDonald produced regular bulletins with accurate information
that were in turn printed in several newspapers, her radio broadcasts were listened to by people in many
countries. For a brief spell, between July and November 1937, the spotlight of fame shone on Ethel
MacDonald, newspapers across the country carried articles speculating on the whereabouts of the “Scots
Scarlet Pimpernel”, articles referred to the “Bellshill Girl Anarchist”. In one newspaper report her parents
stated that they would gladly sell their furniture to raise money to bring her home if they could get in contact
with her. They appealed to the British Consulate to do everything in their power to get in touch with her. On
Friday September, 24 th . 1937, The Evening Times hit the streets with the front page headlines, “ Miss Ethel
MacDonald reaches Paris”. It was revealed that she had left Spain on the 4 th . of September 1937 “under
escort” , News of Ethel MacDonald’s activities in Spain had spread to most countries throughout the world,
many of these countries sent invitations for her to come and speak of her experiences. The organ of the French
Syndicalist movement, “L’ Espagne Nouvelle”, dedicated a full page to her arrest and imprisonment. While
in France she spoke for the “committee for the aid and succour of the victims of counter revolution
Communist Party Persecution in Spain”, and spent some time with French anarchist Andrea Prudmeaux. A visit to Amsterdam , probably arranged by Maup Stevens, a Dutch anarchist she met in
Barcelona and whom she helped get out of prison and helped escape from Spain after the “May Day”
troubles, saw her speaking to the Dutch Syndicalist movement and giving full details of the persecution of
the anarchists and the POUM in Spain.


Early November 1937 found Ethel MacDonald back in her native Glasgow, welcomed by several
hundred people. The Evening Citizen carried a report of her arrival, “There was sadness in Ethel
MacDonald’s face as she said: “I went to Spain full of hopes and dreams. It promised to be Utopia realised.
I return full of sadness, dulled by the tragedy I have seen”. Then she whispered to friends: “I’m so thrilled by
the welcome. But it ‘s terribly embarrassing. Please take me away”. Ethel MacDonald proved to as fearless
at home as she had been in Spain and would not be silenced on the truth of what happened in Barcelona. She
launched herself on a lecturing and speaking tour throughout Britain giving details of her personal experiences
while in Spain. The British press began running articles supporting the Communist actions in
Barcelona and condemning the ILP and all those who opposed the Communists actions as helping Franco.
Time and time again, Ethel MacDonald wrote articles giving precise details of what really happened in
Barcelona that May and what those actions meant for the now rapidly deteriorating situation in Spain.
January 1938 saw Franco form his first government,then Hitler occupied Austria and soon, what happened in Barcelona and the struggle to defend
the workers’ revolution slipped from the public consciousness as Europe descended into a nightmare of
Fascism and war. Ethel MacDonald after her return to Scotland continued her work in the USM and together with her comrades Guy Aldred, Jenny
Patrick and John Caldwell, helped run the Strickland Press, which was established in 1939. Together they
produced the “Word”, the organ of the USM. There were no wages, the group survived as best they could.
According to John Taylor Caldwell, “ Ethe l took a large share in running the press. She was one of those
women,....as much at home with a spanner as a sewing needle. She was also supremely proficient as a
bookkeeper and managed that side of the operation as well, covering the printing and distribution of the
“Word”. She was in a non assertive way , manager of the Strickland Press.”


In late 1940 Ethel received her call-up papers, after reading them she wrote across them in blue pencil
the words, “GET LOST”, and posted them back. Some weeks later she received further notification stating
that they had not had a satisfactory response to the first notice and must remind her of the serious
consequences of not complying with the Act, etc, etc. and she must report to the Recruiting Officer within
seven days. Her response on this occasion was to write in large blue letters, “COME AND GET ME.” this
she duly posted. She received no further notification, perhaps the authorities had no desire to give he “Scottish
Pimpernel” an opportunity to organise wholesale escapes from a women’s prison.
Near the end of February 1958, Ethel was standing on a box adjusting some piece of machinery at the
Strickland Press when she fell. From then on she needed a stick to get around, it soon became clear that Ethel
was suffering from a very serious illness. Her physical deterioration was rapid, and soon her comrades had to
nurse her at home. Ethel MacDonald died in Knightswood Hospital on the 1 st . of December 1960 of
multiple sclerosis.

 

 

The Glasgow newspapers were inundated with tributes to her dedication, bravery and remembering
her days of glory.


The Glasgow Evening Citizen wrote;
SCOTS “SCARLET PIMPERNAL” DIES, She became legend in Spain
The small dark-haired woman - once called Scotland’s “Scarlet Pimpernel” during the mid-1930's - is
dead. And so ends the legend of Ethel MacDonald.
Guy Aldred wrote;
“ — it would be absurd to pretend that I can console myself to her passing. As I have said I feel very keenly
that she has been cheated of life— It seems to me a pity that she cannot know what I think of her; that she
cannot realise how thoroughly I understand her, that she will never know that I wish she was here among
the living and that if someone had to die that I could be numbered among the dead—“.

 


 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-26, 09:31  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Anna Maria Lenngren - Tebordet

 

Till RUT-sektorns arbetare.
Limpdegen
fritt efter Anna Maria Lenngren (1754-1817)


Jag vill först berätta Er något,
som jag och många andra kommit underfund med,
det är nämligen att Ni är folk även så väl som Hennes Nåd;
att Ni är knådade av samma deg,
och att det förhåller sig därmed,
liksom det går till när man bakar limpor,
somliga pösa mer och somliga bli smärre,
men ämnet är det samma,
nämligen limpdeg av sött och surt.


Förstå Ni mig Barn?
Denna liknelsen passar just till Er,
och jag vill att Ni alltid skola ha den i minne.


När Frun träder in i köket och krummar sig med händerna i sidan,
talar om det grova och gemena folket,
bannar Er,
svär och ser Er över axel,
så kom bara ihåg limpdegen.


Kära Barn!
jag vet nog att edra Fruar ej tro Er vara annat än halv-människor,
och att de fundera starkt på ett slags staket,
som en gång skall skilja Er och dem åt i Guds rike,
så framt Ni komma dit,
som de dock hoppas ej sker:
men jag tänker ej som Fruarna.

 


 

 

Originaltext: Stockholms Posten 1780 Nr. 96 Lörd. 29 april.

 

 

Mina nätta och artiga dockor i bindmössor, bomulskjortlar och stärkta förkläden etc. Man skrifver så mycket i våra tider om den delen af det täcka Könet, som fått namn af Fruar, Fröknar och Mamseller etc. Jag vil litet skrifva til Er. Stackars Barn, Ni komma så sällan at synas i verlden; jag vil derföre för en stund rycka Er utur köksspisen och sätta Er i Stockholms-Posten. Ni ha blifvit så vana at förgätas, at man lär anse denna min höflighet för Er som blott et infall; men vet Ni flickor, det är ren för lång tid sen jag tänkt på Er til det bästa. Kom då en handvändning, at lyssna på hvad jag har at säja Er; stor sak om Hennes nåd blir förargad öfver Ert uteblifvande och får känning af sina passioner. Hon kan ta några droppar mixtura simplex så går det öfver.

 

 

Jag vil först berätta Er något, som jag och många andra kommit under fund med, det är neml. at Ni äro folk äfven så väl som Hennes Nåd; at Ni äro knådade af samma deg, och at det förhåller sig dermed, liksom det går til när man bakar limpor, somliga pösa mer och somliga bli smärre, men ämnet är det samma, neml. limpdeg af sött och surt. Förstå Ni mig Barn? Denna liknelsen passar just til Er, och jag vil at Ni altid skola ha den i minne.

 

 

När Frun träder in i köket och krummar sig med händerne i sidan, talar om det grofva och gemena folket, bannar Er, svär och ser Er öfver axel, så kom bara i hog limpdegen.

 

 

Kära Barn! jag vet nog at edra Fruar ej tro Er vara annat än half-menniskjor, och at de fundera starkt på et slags staquet, som en gång skal skilja Er och dem åt i Gussrike, så framt Ni komma dit, som de dock hoppas ej sker: men jag tänker ej som Fruarne.

 

 

Elsa, som fläcktar med damborsten i förmaket, förtjenar ofta långt mer at heta menniskja än nådiga Frun i cabinettet. Lät oss se, hvad det är som gör henne bättre än Ni.

 

 

Ack, säja Ni, hon har ju så granna kläder, så höga mössor, hon heter nådig Fru, hon åker vagn etc. Det har Ni rätt i barn, men det är altihop, och häruti består hela denna märkeliga skilnaden. Jag kan trösta Er dermed, at det är långt större konst at vara en försvarlig piga än en försvarlig fru; ty knapt ges någon af er så usel, som icke med tilhjelp af en brillants-ring, en gulddosa, en hermelins-brämad pels, några alnar flor, etc. kunde vara en skäligen respectable Matrona: men huru många Fruar skulle väl gå ut med edra syslor eller slippa at bli bortkörda och kommo för Policen, om de voro i Edra kläder. De hafva och sannerligen intet mera vett och förstånd at skryta af än Ni, ehuru mycket det är brukeligt bland dem at klaga öfver Er dumhet och oduglighet.

 

 

Jag skal säja Er i förtroende, at rätt så stora våp och hönshufvuden, som edra matmödrar hålla Er före, äro ock de i manfolkens ögon, ehuru de synas hala i synen och krusa med dem, för vissa orsaker skull; med få ord: hvar och en piga passar äfven så väl til Fru, som de mäst högfrontade Fröknar och Mamseller; ty ligga i Barnsäng kunna Ni likså väl som de, och alt hvad de begripa och förstå sig på mer än Ni, är så litet värdt, at det kan vara lärdt på mindre än 8 dar. At hela förmiddagen titta i spegeln, commendera tjänstefolket, fara på visite, förtala sin nästa, prata stort om hushållning, men immerfort förstöra pengar med mera sådant, alt detta kan jag väl tro Er om at göra efter snart nog.

 

 

Men, kära flickor! ödet delar så der sina gåfvor. Af en slump blir man Hennes Nåd, och af en slump hennes Nåds piga. Det ömmar mig öfver Ert betryck af högmodiga näbbgäddor och inbilska Matronor, som ni nödgas krusa före; fast ofta Er vinning på ålderdomen för mångårigt släp endast blir en gammal svart Pudesojkjol och en Dammask koft.

 

 

Jo, jo, jag vet nog, hur det går til med Er. Jag menar nu endast beskedliga pigor, icke sådane som vrida på stjerten och flissa med alla små Herrar, dem felas intet hvarken det ena eller andra, men dem angår ej et enda ord af denna epistel.

 

 


 

 

Mixtura simplex: vanlig husmedicin, beredd av utspädd svavelsyra, vinstens-spiritus, spirituös kamferlösn. och blåbär.
Förmak: antichambre, väntrum, förstuga.
Cabinett: gemak, arbetsrum.
Höga mössor: koaffyrer.
Högfrontad - m. hög hårklädsel.
Pudesojskjol: pou-de-soie glatt, glanslöst sidentyg
Damask - fasonerad, oftast enfärgad vävnad av olika slags material.
Flissa: skratta dumt, småskratta, flina, fnittra.

 

Källa: Ur den gamla Stockholms Posten - Elof Ehnmark Wahlström Widstrand 1931

 


 

Annons om en förlorad sypung
Mamsell Malmstedt [Anna Maria Lenngren] lät i Stockholmsposten införa en annons om en förlorad sypung.


En flicka har sin sypung mist;
den tappades, gunås så visst,
vid sista morgonpromenaden
emellan Södermalm och Staden.
Uti den pungen låg en sax,
två silkesnystan, litet vax,
en halsduksnål, två små berlocker
och en Cupido utav socker.
En fingerborg, syringar två,
så genomnätta och så små
som fingrarna de suttit på,
ett litet nålhus och ett mönster,
nyss ritat av emot ett fönster,
och till en väst det mönstret var,
till julklapp ämnat söta far.
Nu kommer hon därmed till korta,
ty hennes sypung nu är borta.
Den denna pung, till färgen grön,
tillrättaskaffar, får till lön
en puss och tvenne sockerbrön.


En av Stockholmpostens redaktörer, kanslisten i kommersekollegium, Carl Peter Lenngren, genom en gemensam väninna, fru Schröderheim, får nys om vem som skrivit annonsen; väninnan lämnar honom den av henne undangömda sypungen, varpå denne presenterar sig som den lycklige upphittaren och fordrar belöningen.

 

Det blev frieri av, och från mamsell Malmstedts mun hördes en sista dikt signerad mamsell Malmstedt:


Det yrke jag har valt mig tycks bedrägligt vara,
jag ökar utan frukt de arma snillens skara,
som mödosamt nöta ut båd anda, liv och själ,
blott för den ringa lön att hetas rimma väl.
Nej, lyckan och min vinst jag mera bör bevaka.
Jag går till min natur och könets gräns tillbaka,
av hjärtans tomma gräl man ingen föda får,
i tofsar, flor och bjäfs vår lycka nu består.

 


 

 

Anna Maria LenngrenFöretal (1776)
text: Anna Maria Lenngren
(1776 - M:lle Malmstedt)

 

Den uppmuntran och tillflykt, varav Svenska Snillet får hugna sig hos vårt älskade Konunga-Hus, hava gjort mig nog förgäten av min egen ofullkomlighet, för att visa mig på ett fält, varest så månge Vittre Herrar och Män redan med varannan tävlat om företrädet. Långt ifrån, att hysa den förmätna tankan, att, i anseende till mitt försök, kunna med dem komma i minsta jämförelse, är jag nöjd, om man finner det samma ej alldeles odrägligt: Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen av dem, som bestrida Fruntimren all rätt, att deltaga i Vittra Övningar, och därföre kanske tycka, att jag, genom detta företagande, överskridit den gräns man egenvilligt satt för mitt Köns Snille, vilket de förmodligen tro vara av en händelse och utan ändamål tillkommit; Men jag hoppas tillika, att uti en GUSTAF Den Tredjes upplysta Tidevarv, denna ej mindre än många andra fördomar, som ännu fjättra våra begrepp, lyckeligen få sin bane, och Fruntimren även vinna mera utrymme för själens förmögenheter, än man hittills velat unna dem.

 

 

 

Lucile, Opera-Comique i en akt, översatt från franskan och uppförd på kongl. svenska teatern, i deras majestäters och det kongl. husets närvaro, första gången den 19 juni 1776.
Översättningen gjord av en M:lle Malmstedt, "en theologie adjuncts dotter från Uppsala". Själv omtalar M:lle Malmstedt verket som "förstlingen". Lucile är det första särskilt utgivna arbetet av M:lle Malmstedt.

 

 

 

Men det är företalet som levt vidare. Även om pjäsen uppfördes åren 1776-1795 sexton gånger.


Företalet med sin käcka tendens till förmån för fruntimrens rätt att lika väl som männen "deltaga i Vittra Övningar".

 

 

 

 

Det är uppå H. K. Höghets Hertigen av Södermanland [Hertig Karl] förklarade Nådiga åstundan, som jag företagit mig översättningen av den Franska Comedie-Baletten eller Operan Lucile. Detta arbete är, såsom Comiquet, det första i sitt slag, som mig veterligen utkommit på Svenska, och har för mig varit av så mycket svårare beskaffenhet, som den därtill förut satt Musiquen måste bibehållas, vilket tvång även till någon del torde ursäkta de fel som kunna vidlåda Poesien.

 

 

 


Anna Maria Lenngren

 

 

 

 

 

Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala den 18 juni 1754 men blev redan 1780 stockholmska. Hennes och makens gemensamma våning blev mot seklets slut en samlingsplats för de kvarlevande av den gustavianska författarkretsen. Det lenngrenska hemmet i Beridarbansgatan 21 har sålunda fyllt en litterär och även i viss mån politiskt roll. Från Anna Marias sovrum såg man mellan trädtopparna Klara kyrkas torn. En skiss finns bevarat som visar i detalj den Lenngrenska våningen.

 

 


Dotter till en docent i Uppsala, bosatt bland annat på adressen Gropgränd 3. Redan tidigt skriver hon dikter, översätter pjäser för kungliga teatern och hävdar i företalet till en av dessa kvinnans rätt till vitter verksamhet. Från denna period härstammar hennes första mera betydande dikt, Tekonseljen, en satir i 36 strofer, som elakt återger småstadsfruarnas sladder om egna bekymmer och andras fel.


 

1780 gifte sig mamsell Malmstedt med kanslisten, sedermera assessorn och kommerserådet Lenngren, Kellgrens medredaktör i Stockholmsposten, och under de närmaste tolv åren skrev hon inga större, självständiga dikter. Hon blev känd som en förträfflig husmor och spirituell värdinna i det kultiverade hemmet, där bl. a. Kellgren flitigt umgicks. Helt litterärt overksam var hon för övrigt icke. Bland de många anonyma medarbetarna i Stockholmsposten synes hon ha varit en av de flitigaste. Till stor del utgjordes hennes bidrag av epigram, en diktart, i hög grad ägnad att utveckla hennes naturliga anlag för ordknapp träffsäkerhet.

 

 

 

Framemot 1790-talets mitt började fru Lenngren åter på allvar syssla med diktning. Under Kellgrens sista sjukliga år och efter hans död behövde hennes mans tidning väl hennes penna.


 

Man har även påvisat den betydelse Fredmans epistlar, som utkommit 1790, haft för hennes konstnärliga utveckling. Särskilt torde Bellmans realistiska skildring av yttre verklighet och hans drastiskt uttrycksfulla språk ha betytt mycket för fru Lenngrens senare diktning. Däremot har hon ingenting av Bellmans "yra" och livsberusning, hon ser med nykter kritik på sin omgivning och är i motsats till Bellman en satiriker av rang. I detta avseende påminner hon mest om Kellgren, vars "upplysta" tänkesätt hon delade. Hennes satirer är dock sällan abstrakt resonerande eller allegoriska som Kellgrens utan utpräglat realistiska, med en människa eller en grupp människor framställda i en konkret situation.

 

 

 

Många av fru Lenngrens satirer har en social tendens, riktad mot bördshögfärden och kryperiet för de förnäma. Mycket karakteristiska för den intellektuella medelklassens syn på den privilegierade adeln vid 1700-talets slut är elaka karikatyrer som Det högtförnäma äkta paret och Fröken Juliana. I andra dikter mildras satiren av komiska överdrifter, så i mästerverket Porträtterna och i Grevinnans besök, där författarinnan tecknar människorna och miljön med fulländad säkerhet och gott humör. Satiren går här framför allt ut över den fjäskande prästfamiljen, och man kan även på andra håll hos fru Lenngren finna en genklang av Kellgrens prästsatir (Den mödosamma världen).

 

 

 


I Stockholms borgerliga kretsar fann fru Lenngren ämnen för satirer sådana som Kalaset och Herrns och fruns morgonkonversation. Här skämtar hon mer eller mindre godmodigt med den kvinnliga fåfängan och lusten att briljera genom ett högt och dyrbart liv. Kanske framträder fru Lenngrens lekfulla ironi inför människornas svagheter och dårskaper aldrig så tydligt som i Biografi, där hon i 26 strofer följer en karaktärslös "Medelsvenssons" levnadslopp. Mer utpräglat drastisk och karikatyrmässig är Min salig man, som i formen påminner om Kellgrens Dumboms leverne.

 

 

 

Dikten om suputen Cornelius Tratt visar den karakteristiska skillnaden mellan Bellmans och fru Lenngrens syn på avsigkomna individer. Det finns ingentig av stämning, vare sig uppsluppen eller tragisk, kring denna ömkliga figur ur den stockholmska krogbohemen. Han är visserligen skildrad med godmodig humor men helt och hållet utifrån, av en skarpsynt och oberörd iaktagare.

 

 

Liksom satiren utvecklades även idyllen av fru Lenngren i realistisk riktning. Hennes syn på den konventionella herdeidyllen framgår av den lilla elaka dikten Ett sätt att göra herdakväden. Till sina egna idyller fann hon ämnen i verkligheten, i hemmet och familjelivet. Detta var något nytt i svensk litteratur men vanligt ute i Europa, där borgerligheten tidigare än hos oss gjort sig gällande i litteraturen. Både i Rousseaus La nouvelle Héloise och engelsmannen Goldsmiths populära prästgårdsroman Vicar of Wakefield fanns idylliska skildringar av hemliv och husliga förhållanden, om den senare boken påminnes man vid läsningen av fru Lenngrens Den glada festen, där handlingen utspelar sig i samma miljö som i Grevinnans besök (se ovan) men där tonen är varm och hjärtlig, utan den minsta ansats till ironi. Typisk för rousseauanernas något naiva föreställningar om "det stilla livets" lycka är kontrastbilden Slottet och kojan. på ett mera realistiskt sätt för fru Lenngren det friska och okonstlade livets talan i Pojkarne, som trots sin lätta viston har något av lärodiktens anda. Barndomens värld, där man varken känner svek, orättvisa eller ståndsfördomar, får här drag av Rousseaus "naturtillstånd". Ett sätt att göra herdakväden

 

 

Av förromantikens sentimentalitet finns enstaka spår hos fru Lenngren, t. ex. i ett par känslosamma ballader och den till en välgörenhetsfest skrivna dikten Den lilla tiggarflickan. Några religiösa dikter, däribland en psalm (En blick på graven nr 541 i 1937 års psalmbok), visar att det fanns både allvar och vek känsla på djupet hos den kritiska och världskloka författarinnan. Annars var hon i motsats till fru Nordenflycht mycket förbehållsam om sig själv, och hon vägrade så länge hon levde att ge ut sina dikter i bokform. När hon vid Svenska akademiens sammanträde i december 1797 oväntat hade blivit föremål för en offentlig hyllning, kände hon sig uppfordrad att i en dikt, Dröm, försvara sin anonymitet och sin med åren vunna övertygelse om kvinnans uppgift. Det skedde även i Några ord till min kära dotter, om jag hade någon, ett slags käserande lärodikt, där hon framför ett typiskt borgerligt kvinnoideal. Trots en del avsiktligt tillspetsade formuleringar ("med läsning öd ej tiden bort,/ vårt kön så föga det behöver" eller "vårt hushåll är vår republik, / vår politik är toaletten") torde dikten återge fru Lenngrens verkliga åsikter. I betonandet av "ett glatt och sedigt vett", "nyttig snällhet" och "stilla nöjen", i varningarna för överdrifter, tomt sladder, lättja och "stoj" igenkänner man lätt hennes personliga inställning.

 

 

 

Fru Lenngren dog 1817. Två år senare utgavs på Svenska akademiens initiativ hennes dikter i en volym med den anspråklösa titeln Skaldeförsök.

 

 

Hjalmar Alving/Gudmar Hasselberg
Svensk Litteraturhistoria
Femte upplagan
Svenska Bokförlaget/ Bonniers
1963

 

 

Inledningen från
Anna Maria Lenngren
Ett tvåhundraårsminne
Bonniers
1954

Om fadern, sången Yttersta dagen
Visor från Dal
Samlade av Jan Vegelius
Mellerud
1984

 


 

Länk. Margareta Krook läser Pojkarna. Öppet arkiv.

 

 


 

 

Anna Maria Lenngren

 

Peder Svan sjunger Anna Maria Lenngren (Pojkarna)

 

 

 


 

Pojkarna
text: Anna Maria Lenngren

 

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.


 

Uppå min mun var löjet
och hälsan i mitt blod,
i själen bodde nöjet.
Var människa var god.
Var pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror.
Var flicka var min syster,
var gumma var min mor.


 

Jag minns de fria fälten,
jag mätt så mången gång,
där ofta jag var hjälten
i lekar och i språng,
de tusen glada spratten
i sommarns friska vind
med fjärlarne i hatten
och purpurn på min kind.


 

Av falskheten och sveken
jag visste inte än,
i var kamrat av leken
jag såg en trogen vän.
De långa lömska kiven,
dem kände icke vi.
När örfilen var given,
var vreden ock förbi.


 

Ej skillnad till personer
jag såg i nöjets dar,
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.
I glädjen och i yran
den av oss raska barn,
som gav den längsta lyran,
var den förnämsta karln.


 

Ej sanning av oss döljdes
uti förtjänst och fel.
Oväldigheten följdes
vid minsta kägelspel.
Den trasigaste ungen
vann priset vid vår dom,
när han slog riktigt kungen
och greven kasta bom.


 

Hur hördes ej vår klagan,
vårt späda hjärta sved,
vid bannorna och agan,
som någon lekbror led!
Hur glad att få tillbaka
den glädje riset slöt,
min enda pepparkaka
jag med den sorgsne bröt.


 

Men, mina ungdomsvänner,
hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blivit män i staten,
de forna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne.


 

Med fyrti år på nacken
de streta i besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är.
Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land?
Kallt hjärta under stjärnan,
gul hy och granna band.


 

(1797)

 


 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-25, 01:12  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



brevet i valurnan FN

 

Må jag som haft förmånen att få tillverka denna valurna, lägga den första röstsedeln i den.

Må Gud vara med varje medlem av Förenta nationerna och genom edra ädla ansträngningar bringa en varaktig fred till oss alla -
överallt på jorden

Paul Antonio
Mekaniker

 

Länk. Svenska FN-förbundet.



Thomas Hammarberg utsedd till Årets FN-vän.

 

Thomas Hammarberg

 

Länk. Thomas Hammarbergs blogg

 

Som aktiv inom Amnesty International bland annat som dess ordförande i Stockholmsdistriktet har jag arbetat i amnestyrörelsen med Thomas Hammarberg i ledningen. Han för en kamp för en värld med mänskliga rättigheter som ledstjärna.

 

 

Thomas Hammarberg
Foto: Bengt Oberger  (wikipedia)

 


 

 

text: Ture Casserberg: FÖRENTA NATIONERNA
Världens största förening GEBERS 1950

 

Det är lätt att vara kritisk och se svagheterna i FN. Men vad FN behöver, är stöd från alla människor, som vill ha fred. FN blir, vad man gör det till. De ord, som inleder stadgan är dess viktigaste del: Vi, Förenta nationernas folk ... Nyckeln till framgång för FN ligger i händerna på människorna i medlemsstaterna.

 

Vad hjälper det, om man har en förnämlig Stradivarius-fiol och ingen kan

spela på den? Men en musikens mästare kan framtrolla utmärkt musik ur en mycket enkel fiol. Förenta nationerna är instrumentet för fred.


 

Det är kanske inte fullkomligt, men om människorna förstår att handha det rätt, kan resultatet ändå bli mycket gott.


 

Mänsklighetens hopp kan illustreras av det brev man fann i Förenta nationernas valurna, då den levererades från tillverkaren.


 

Plåtslagaren, som gjort den, hade skrivit följande lyckönskan:

 

Den 23 mars 1946.


 

Må jag som haft förmånen att få tillverka denna valurna, lägga den första röstsedeln i den.


 

Må Gud vara med varje medlem av Förenta nationerna och genom edra ädla ansträngningar bringa en varaktig fred till oss alla -
överallt på jorden


Paul Antonio
Mekaniker


 

Die Gedanken Sind Frei

 

 

Die Gedanken Sind Frei

 

 

1. Die Gedanken sind frei!
Wer kann sie erraten?
Sie fliehen vorbei
wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kann sie wissen,
kein Jäger erschießen,
es bleibet dabei:
Die Gedanken sind frei!


2. Ich denke, was ich will
und was mich beglücket,
doch alles in der Still
und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,
es bleibet dabei:
Die Gedanken sind frei!


3. Und sperrt man mich ein
im finsteren Kerker,
das alles sind rein
vergebliche Werke.
Denn meine Gedanken
zerreißen die Schranken
und Mauern entzwei:
Die Gedanken sind frei!


4. Drum will ich auf immer
den Sorgen entsagen
und will mich auch nimmer
mit Grillen mehr plagen.
Man kann ja im Herzen
stets lachen und scherzen
und denken dabei:
Die Gedanken sind frei!

 

 

 




 

Tidigare blogginlägg
2013-april-20

Hans Göran Franck blev aldrig justitieminister.

 

Mina tankar i den aktuella affären Omar Mustafa går tillbaka till hur strategerna i Socialdemokratiska partiets topp behandlade ärendet Hans Göran Franck.

En radikal som var motståndare till den rådande socialdemokratiska praktiska görandet i regeringsställning. Hans Göran Franck kuppades in som riksdagsledamot av partiledningen i strid mot de socialdemokratiska partiarbetarna. I riksdagen motarbetade han den socialdemokratiska regeringen. Till det personliga priset av att han aldrig blev justitieminister.

 

 

Omar Mustafa fick i alla fall sitta i partistyrelsen i tio dagar.

 

Länk:

 

Namn att minnas Svensk Tidskrift 31 december 1969

 

 

TÄNKEBREV Nr. 28
1998 aug 26

HANS-GÖRAN FRANCK.

Hans-Göran Franck lämnade jordelivet detta år [1998].

 

 

Om man som jag har varit aktivist i trettio år har personen Hans-Göran Franck varit närvarande under hela denna tid. Första gången var ett möte i konserthuset, ett möte som avslutade en demonstration mot juntan i Grekland. Papandreou, fadern eller sonen, var en av talarna tillsammans med Hans-Göran Franck. Första gången jag samarbetade med Hans-Göran Franck var när jag som ordförande för Stockholmsdistriktet av Amnesty International arrangerade ett möte på Sergels Torg på de mänskliga rättigheternas dag 10 december någon gång på 80-talet. Roland von Malmborg sjöng och undertecknad samt Hans-Göran Franck talade. Temperatur minus tio grader.

 

 

Sista gången, nittital, möte om Indonesien, där undertecknad och Hans-Göran Franck talade.

 

 

 

Hans-Göran Franck, första ordföranden i den svenska sektionen av Amnesty International, spelade en stark roll i introduktionen av Amnesty på svensk mark. Hans-Göran Franck satt i riksdagen för socialdemokraterna men var samtidigt aktiv i sitt yrke som advokat.

 

 

Han spelade rollen som vänstersocialdemokrat i riksdagen tillsammans med Lena Klevås.

 

 

Jag funderar på om det är ett medvetet spel från socialdemokratiska ledarskapet. Detta att ha en, två avvikande röster i riksdagen, för det har ju partiet råd med. Att Hans-Göran Franck var kontroversiell, det har jag upplevt personligen. Jag var på ett kommunalt fackligt möte i Sundbyberg/Solna i egenskap av artist. På dagordningen fanns nomineringar till riksdagen för socialdemokraterna. Ett av namnen på listan med kandidater fanns även Hans-Göran Franck. Men i rekommendationerna inför röstningen förespråkades inte Hans-Göran Franck. Han var aldrig partiets eller fackets man. Och jag som utomstående var tvungen att hålla inne med den som var min favorit till platsen. Jag tror att partiledningen i konspirationens tecken uppmanade Solna att placera Hans-Göran Franck på valbar plats.

 

Jag kan ha fel.

 

 

I Gulfkrigets dagar anordnades ett möte i Kungsträdgården. Bland talarna, Hans-Göran Franck och C H Hermansson. C H är om du inte vet det, Hans-Göran Francks tvilling, ständigt närvarande. Mycket riktigt. På mötet meddelades att de två skulle ingå i en kommitté, en kommitté bestående av personer från vänstereliten. Jag vet inte exakt nu så här på morgontimmarna vad kommittén skulle arbeta för. Jag tror att dom aldrig kom igång helt enkelt.

 

 

Varje rörelse behöver en slitvarg, agitator. Amnesty International i Sverige har haft och har många slitvargar. Under min långa aktiva period var jag en av slitvargarna.

 

Hans-Göran Franck blev aldrig statsråd. Ville han bli justitieminister? Min uppfattning är klar. Hans-Göran Francks plats i vårt Sverige var i de många rörelserna. Och som ett sanningens ord i riksdagen.

 

Tankar är fria.
Original: Tyskland omkring 1520
("Die Gedanken sind frei")
Svensk text: Roland von Malmborg


 

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Med åren jag lärt mig allt mera och mera -
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda -
en idé kan man ej döda:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Och kastar man mig inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke ingen binder,
den klarar alla hinder:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!


 

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:


 

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

 

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-24, 09:19  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vänsterpartiet är sura för att partiledaren inte fick äta skinkstek hos Kungen i början av månaden. Men skyll inte på Kungen. Skyll på socialdemokratiska regeringsbildaren Stefan Löfven som inte vill ha kommunister i regeringen.

 

Vänsterpartiet skrev en partimotion igår (2014-okt-21) att nationen Sverige åker upp till Elfdals porfyrverk och framställer en sarkofag och placerar Monarkin i denne samt åka ner till Riddarholmskyrkan och begravas under musik av Frost Anders i Gåsarv.

 

 

Si god afton och god kväll

 

 

Karl XIV Sarkofag

 

 

 

 

Men vem spelade, sittande uppe på en av de två slädar som drog kistlock och sarkofag över snön. Vad heter marschen, och vem skrev orden.

Gyris Anders spelade. Svar på frågan två - Kungsmarschen och orden till sången är efter Frost Anders i Gåsarv.

 

 

Si god afton och god kväll.
melodi: Kungsmarschen


Si god afton och god kväll,
min utvaldaste vän,
huru lever nu världen med dig?
Har du nöjen och mår bra,
som jag tror väl att du har
har du hälsan, visst roar det mig.
har du hälsan, visst roar det mig.


Har du silver har du gull,
har du kistorna full?
Har du penningar, visst roar det mig.
Jag har ett förnöjsamt sinn,
det är rikedomen min,
det är bättre än penningar och gull.
det är bättre än penningar och gull.


När jag tänker uppå dig,
röres blodet uti mig.
Lilla vännen, förglöm aldrig mig.
Ser du stjärnorna de små
uppå himmelen den blå
falla neder till jorden som strå.
falla neder till jorden som strå.


Förr skall sjöar och strand
bliva torra som sand,
förr än jag tager mig någon ann.
Förr skall måne och sol
falla neder på vår jord
förr än jag ändrar om dessa ord.
förr än jag ändrar om dessa ord.

 

 


 

Tidigare blogginlägg

2011-08-31

 

Kungen är död (Karl XIV Johan)

 



 

 

 

Karl XIV JohanKarl XIV Johans Sarkofag
en kopia av Agrippas stenkista i Vaticanen i Rom.

 

Den vid Elfdals porfyrverk förfärdigade Karl XIV Johans sarkofag, vilken av H. M. Konung Oscar därstädes blivit beställd för nära 12 år sedan, men som först 1854 blivit fulländad skall nu förflyttas från tillverkningsorten; landsvägen till Gävle och vidare medelst ångfartyg till Stockholm.

 

Den sjunde februari 1856 påbörjades marschen.

 

Första dagen en mils färd till Gåsarv. Nästa dag i djup snö till Garberg. I Mora ville dalkarlarna ha högre dagpenning. Transportens anförare svarade nej. Men efter betänketid gick dalkarlarna med på oförändrad dagpenning och fortsatte transporten till Garsås, Sjurberg, Bergsångs långa backar, till Sjugare. I 36 graders köld över den bräckliga Lerdalsbron. Sedan över sjön Opplimmen, förbi Tibble till Rönnäs. Färden gick utmed Insjöns strand, på så svag is, att den brast efter de tunga slädarna. Rexbo nåddes och dagen efter Morbygden.

 

Den 19 Februari samlades på förmiddagen en stor mängd folk på torget i Falun för att beskåda den märkliga sarkofagtransporten, som då anlände i tvenne avdelningar - den ena med sarkofagens lock, draget med tvenne ofantliga tåg av omkring 70 man - den andra med själva kistan på samma sätt fortskaffad av omkring 110 man - båda porfyrpjäserna i sina trädlårar, vilande på slädar av minst 15 alnars längd och med medar av 12 tums genomskärning.

 

Den dragande manskapet utgjordes till större delen av Mora-män i för övrigt mest av Rättvikskarlar. Alla dessa sig så kallande "kungens hästar" gingo med raska steg framåt, och en fiolspelare, placerad ovanpå en av de väldiga trälårarna, lät från sin upphöjda plats höra en hurtig marsch, som livade allas sinnen.

 

Hamnstaden och marschmålets Gävle nåddes efter 17 dagars marsch.

 

Konung Karl Johans sarkofag anlände ombord å kronoångfartyget v. Sydow, till Riddarholmshamnen vid Gymnasiegränden den 26 augusti. På stockar drog skeppsfolket den tunga pjäsen upp till kyrkan.

 

Karl XIV Johans praktlikkista finns nu att beskådas i Stockholm, Riddarholmskyrkan.

 

Men vem spelade, sittande uppe på en av de två slädar som drog kistlock och sarkofag över snön. Vad heter marschen, och vem skrev orden.

 

Gyris Anders spelade. Svar på frågan två - Kungsmarschen och orden till sången är efter Frost Anders i Gåsarv.

 


 

Kungen är död

 

Geijer - Erik Gustaf Geijer, professor vid Uppsalas universitet
Anna-Lisa - hustrun
Agnes - dottern
Adolf Ludvig Hamilton - Agnes fästman
Schröder - bibliotekarie, professor vid Uppsalas universitet


 

källa: Anna Hamilton Geete,
I solnedgången del I,
Bonniers, 1910, andra upplagan

 

Året är 1844

 

26 januari

 

Den gamle kungen fyller 80 år och träffas samma dag av den sjukdom som skall bli hans sista.

 

29 januari

 

Agnes skriver till fästmannen

 

Åh så roligt att du kommer! Oh vad som också är roligt - fast det låter så fult att jag visst får lov att sätta det inom parentes: (Om Kungen dör, så kan man inte dansa och vara på supéer jämt, utan då får man sitta hemma i ro med dem man håller av! Ack så roligt!! och om du just kommer hit!)

 

Men hur går det nu med prinsarnas hitkomst och alla planer till storartade fester och tillställningar? Tänk på alla balklänningar som blivit sydda, alla förhoppningar på att få dansa med prinsarna! Också jag har låtit sy två nya balklänningar - nu får de vila sig.

 

Käraste du - det är väl ej alltför orätt att glädja sig åt att detta vilda balraseri får en ända, om det också har en sådan orsak? Nog kan man väl av hjärtat unna den stackars gamle Kungen att komma till ro före nästa Riksdag och allt bråk som väl då blir. Och även så hjärtligt unna Kronprinsen att äntligen få en verksamhet. Eller hur? Hittills har han ju egentligen ej haft något att verka för annat än de välsignade uniformerna.

 

Nu slår klockan fyra. Adieu! - Adieu! - Välkommen! Välkommen till din Agnes! Om åtta dagar kommer du ju? - Ack, så roligt att du verkligen, verkligen kommer!

 

8 mars

 

Karl XIV Johan är död. I slott och koja mottages dödsbudet med känsla av att ett politiskt tidevarv stigit i graven och att en ny tid - ännu okänd till sitt skaplynne - stod för dörren.

 

Anna-Lisa skriver till Malla Silfverstolpe

 

Så är det nu slut! Mina tårar flyta för den store Gamle och allt vad Han för Sverige varit. En stor man var han med alla fel. Jag kan ej skilja mina tankar från Oscar I! Hur underligt att tänka sig honom som Kung, sedan man så länge vant sig att betrakta honom nästan helt och hållet som privatperson.

 

Agnes skriver till fästmannen

 

Men fastän jag personligen ej var det ringaste "linierad" med honom, som Nordenfelts betjänt brukar säga, så måste jag bekänna att jag, då dödsbudet kom, en stund kände riktig verklig sorg och fällde många tårar. Jag säger med flit en stund - ty då lille Schröder strax därpå kom traskande, bitterligen gråtande och bedrövlig, var det slut med min sorg. Han blev kvar här till middag samma dag som "Hiobsposten" (som han kallar det) kom och det föreföll mig som om han i sin omätliga förkrosselse t. o. m. tyckte illa vara att vi hade kulört mat och sneglade ogillande på rödbetorna till steken, som lågo där lika röda och förnöjda som om någon Karl XIV Johan aldrig funnits till, än mindre nyss avlidit. Skulle lojaliteten verkligen behöva sträcka sig ända därhän att man i sin djupa sorg till på köpet måste leva på bara idel palt och havresoppa, så är jag rädd jag gjorde uppror.

 

11 mars

I brev från greve Brahe å kungens vägnar, är Erik Gustaf Geijer utsedd att skriva griftetalet.

 

Detta officiella uppdrag försätter Geijer i en värld där han förlorade både syn och hörsel för vardagslivets företeelser.

 

Agnes har just skrivit till Adolf att hon äro "upp över öronen" i krusflorsgarneringar, stora vita förkläden, snibbkragar, puignetter, långhalsdukar och "Gud vet allt vad".

 

Nu lägger mor och dotter sömnaden åsido. - Agnes serverar téet, breder smörgåsar på det färska hembakade brödet, skjuter skorpkorgen och sockerskålen närmare, ordnar allt snabbt och tyst för att vara bekvämt till hands för "lilla pappa" - ty nu för tiden är han ofta så tankspridd att han glömmer att äta om man inte håller efter honom en smula. Också i kväll sitter han till en början tyst, alldeles bortkommen i sina penséer, och de båda kvinnor som älska honom akta sig väl för att störa honom genom tilltal och frågor.

 

Agnes berättar halvhögt för modern om Adolfs sista brev, huru han sagt sig höra till "malcontenterna" under den nya regeringen, emedan det "nu är ännu tråkigare" i Stockholm, då man icke ens får gå på teater eller höra musik. Men bra lycklig ändå var han ju som strax före kungens död kom på Nagels konsert och fick höra Beethovens härliga Sinfonia Eroica! - Agnes har just skrivit och sagt honom att hon önskar de ville spela Sorgmarschen "vid en Hjältes död" ur Eroican på den gamle kungens begravning i stället för det "Någonting" som "stackars Berwald nu skall vara tvungen att underdånigst sätta ihop". Ty en verklig hjälte var dock Karl Johan....

 

Och fru Anna-Lisa börjar berätta om sina ungdomsminnen - om allt vackert hon som ung flicka hört om den ädle och tappre marskalk Bernadotte av de svenska officerarna som varit fångar och aldrig kunde glömma hans storsinta ädelmod - om hur trofast han varit i vänskap och hur givmild och hjälpsam, fastän han så ofta anklagats för snålhet och endats mötts av otack. Hur många finnas ej som endast se de små sidorna hos en stor personlighet! Nu tänker man endast på honom som en gammal gubbe, som nästan överlevat sig själv; men den som sett honom då, när han först kom hit, och ännu många år senare, den vet hur en kung och en hjälte bör se ut. Bara de ögonen...

 

Och så detta, som Anna-Lisa alltid funnit så vemodigt: att han var för gammal då han kom till Sverige för att någonsin riktigt lära sig svenska. Hur ensam har han ändå icke varit, mitt i all ståten! Hovet och societeten har ju talat franska - men till folket har han, som kunde tala så hänförande på sitt eget språk, ändå aldrig fått tala riktigt ur sitt hjärta på ett språk som de förstått. Intet under om han ofta blivit missförstådd - kanske kunde mycket eljest varit annorlunda!

 

Så viska mor och dotter sakta med varandra utan att Geijer givit något synligt tecken att han hört ett ord därav. Men då han rest sig från bordet går han bort till pianot och sätter sig att preludiera; och ur tongångar och ackorder växer småningom fram något mäktigt, majestätiskt, outsägligt gripande - Sorgmarschen vid en Hjältes bår, ur Sinfonia Eroica...

 

Agnes´ tårar flyta strida och hon flyr brådstörtat in i skymningen, till den lilla sängkammarsoffan, för att där gråta ut outsägliga känslor; dit kommer även fru Anna-Lisa och dit kommer till sist Geijer. Musiken har lättat hans hjärta och mitt emellan sina kära, med Agnes´ huvud mot sin axel och Anna-Lisas trofasta hand i sin berättar han om sin aftonpromenad och allt vad han därunder kommit att tänka på.

 

Det blir ett rikt tankebyte.

 

26 april

 

Karl Johans begravning.

 

Erik Gustaf Geijer håller griftetalet. Inget mästerverk. Det finns återgivet i ett par sidor i de samlade skrifterna.

 

Dock har tusen och åter tusen läst skildringen ovan i Anna Hamilton Geetes klassiska verk i fyra delar;

 

I solnedgången
Minnen och bilder från
Erik Gustaf Geijers senaste levnadsår

 


 

 

Motionen

 

Motion till riksdagen
2014/15:61
av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Förslag till riksdagsbeslut

 

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utredning bör tillsättas för att utreda det svenska statsskicket i syfte att införa republik.


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insyn i kungliga hov- och slottsstatens ekonomi och verksamhet.


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphäva monarkens åtalsimmunitet.


Ett modernt och demokratiskt statsskick
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Detta är den allra första meningen i Sveriges grundlag. Det är den politiska demokratins grundläggande princip. Vi anser att det är otidsenligt att den formella statschefen, kung eller drottning, ärver sitt ämbete och inte utses under demokratiska former.


I dag har kungen ett antal politiska uppgifter utöver den formella uppgiften som statschef. Han är ordförande vid särskilda informationskonseljer med regeringen och vid den särskilda konselj i vilken regeringsskifte äger rum (RF 6 kap. 6 §). Han är dessutom ordförande i Utrikesnämnden där rikets förhållande till främmande makt avhandlas.


Det främsta ämbetet och förtroendeuppdraget i en demokrati, statschefens, ska tillsättas enligt demokratiska principer. Det är en självklarhet i alla andra offentliga sammanhang. All makt ska på riktigt utgå från folket och folkets val. Därför är det dags att tillsätta en utredning som ska ta fram en ny modern och demokratisk modell för det svenska statsskicket. En sådan utredning bör utgå från att Sverige ska införa republik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


Granskning av monarken


I dagens svenska monarki kan statschefen, för närvarande kung Carl XVI Gustav, inte granskas på något formellt sätt. Den granskning som sker är endast den genom media. Detta är en allvarlig brist som behöver åtgärdas, oavsett om Sverige ska övergå till republik eller inte. All annan offentlig verksamhet kan granskas av någon form av fristående revision. Enligt regeringsformen granskar riksdagen rikets styrelse och förvaltning, men inte kungahuset. Övrig offentlig verksamhet granskas både utifrån hur väl uppgifterna sköts och ur ett ekonomiskt perspektiv. Statschefen har specificerade uppgifter som självklart borde kunna granskas på samma sätt som all annan verksamhet som finansieras med offentliga medel. Verksamhetens effektivitet och hur den ekonomiska ersättningen används bör vara föremål för offentlig granskning. Ibland framförs synpunkter på att monarken måste få ha sin privata ekonomi ifred och att det därför inte går att granska kungahuset på samma sätt som annan verksamhet. Ett sätt att lösa det skulle kunna vara att monarken får ett arvode för sitt uppdrag. Detta arvode kan då finansiera privata utgifter. I de fall andra medlemmar i kungafamiljen vikarierar för monarken får de då ett arvode.


Omkostnader för representation, statsbesök och andra uppgifter som ingår i uppdraget bör finansieras genom anslag till Kungliga Hovstaterna. De utgifterna är då tydligt avskilda från monarkens privata ekonomi och borde utan svårigheter kunna granskas.


Andra personer med statliga uppdrag granskas på detta sätt, statsministern får ett månadsarvode för sitt uppdrag som statsminister. Utlägg för resor, representation m.m. som ingår i uppdraget ersätts ur budgeten för regeringen och är offentliga.


Riksdagen tillkännagav i december 2011 att regeringen skulle genomföra en översyn


för en ökad insyn i hovstaten, men samtidigt respektera statschefens privata sfär och inte utgöra någon ändring i den nuvarande konstitutionella ordningen. Beslutet var ett steg i rätt riktning men otillräckligt. Utskottet konstaterade 2013 att en kompletterande överenskommelse träffats och att den borde innebära ökad insyn i den verksamhet som bedrivs inom ramen för hovstaten. Utskottet ansåg att erfarenheterna av den nya ordningen som överenskommelsen innebär bör avvaktas innan frågan prövas på nytt och avslog därmed Vänsterpartiets yrkande. Vår uppfattning är att den träffade överenskommelsen mellan regeringen och Riksmarskalksämbetet när det gäller insyn i den verksamhet som bedrivs inom ramen för Hovstaten, inte är tillräcklig. Vad som ovan anförts om granskning och insyn i Kungliga Hovstaternas verksamhet och ekonomi bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


Avskaffa monarkens åtalsimmunitet


I den gällande författningen ges monarken en rättslig immunitet som principiellt skiljer sig från den begränsade immunitet som gäller för riksdagsledamöter. Den senare gäller endast ”yttranden och gärningar under utövandet av uppdraget” och den kan upphävas av riksdagen enligt särskilda regler (RF 4 kap. 12 §). Motivet för immuniteten är att förhindra att juridiska och polisiära maktmedel missbrukas i politiska syften. Med monarkens immunitet förhåller det sig annorlunda.


Monarken är personligen immun mot rättsliga åtgärder, medan en demokratiskt vald statschef kan ha en begränsad immunitet i sin funktion. Om monarken skulle köra för fort så kan hen inte straffas för det. Om hen skulle stoppas av polisen och de misstänker att hen är alkoholpåverkad kan de inte begära utandningsprov. Monarken kan faktiskt inte straffas för något brott över huvud taget.


Oavsett hur statschefen utses är det inte rimligt med total åtalsimmunitet. En utredning bör få i uppdrag att ta fram en modell med begränsad åtalsimmunitet för statschefen, liknande den som gäller för riksdagsledamöter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
.


Jonas Sjöstedt (V) Jens Holm (V) Maj Karlsson (V) Hans Linde (V) Karin Rågsjö (V) Mia Sydow Mölleby (V)

 

Länk riksdagen

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 


 

 



2014-10-22, 09:39  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Stefan Löfvens strategi som regeringsbildare var att utesluta Vänsterpartiet som regeringspartner. Inga kommunister i min regering. Men Vänsterpartiet behövs i budgetprocessen. Därför pengar till valda reformer och resten i utredning.


Bland vissa S-bloggare är dyrkan stor för partiet till vänster om oss. Ja stor var dyrkan i förra valet att S-bloggarna från Skånedistriktet plus bloggare från LO-kollektivet tvingade Mona Sahlin att ta med Vänsterpartiet inför 2010 års val.


Men vilket parti är värst att samarbeta med för mig som socialdemokrat sedan 1968. Jag stod på Olof Palmes sida (tillsammans med Folkpartiet) i kärnkraftsvalet och Ingvar Carlssons sida i Ja till EU samt på Göran Perssons och Anna Lindhs sida om Ja till Euro.


Och jag måste vara den S-bloggare som stött mest Thomas Bodström i kampen för att fullborda Bod(s)trömsamhället.


Och i samtliga tillfällen ovan, Olof Palme kärnkraft, Ingvar Carlsson EU och Göran Persson Euro har Miljöpartiet och Vänsterpartiet och Skånedistriktets S-bloggare varit på motståndssidan.


Samt i fallet Bod(s)trömsamhället har Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit FIENDE. Jag skall dö med stövlarna på i kampen för en upphovsrätt.


Jag är partilojal. Får acceptera ett vingklippt Miljöpartiet. Ty Miljöpartiet vet att Bod(s)trömsamhället är fullbordat.


Men.

Är det dags att normalisera Vänsterpartiet. Klockan elvatretti vet vi (2014-okt-21).

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-21, 09:12  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Inför valet 2010 kunde jag som enskild partimedlem protestera mot beslutet att Socialdemokraterna gemensamt med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställde upp med ett valmanifest. Jag protesterade genom att inte valarbeta.


Det var annorlunda nu i valet 2014 då vi rödgröna partier gick till val på egna valmanifest. Sålunda var jag valarbetare den här gången.


Förhandlingarna sker på regeringsnivå om var kompromisserna hamnar. Jag har mina hjärtefrågor som jag tidigare har skrivit om på min blogg. Framför allt rättigheterna för kulturarbetarna som till exempel upphovsrätt. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare i praktiken till just upphovsrätten. Och jag vakar. Än har det inte skett några kompromisser på det området.


Jag är också oense med de rödgrönas metoder mot Sverigedemokraterna som parti. Självklart ska vi inte samarbeta med Sverigedemokraterna men de rödgröna skall ha respekt för den parlamentariska demokratin. Det blir mycket sandlåda nu i riksdagen.


Opinionsundersökningarna visar nedåtsiffror för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna på valresultatet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vinnare. Ska vi i (S) bry oss eller ska vi säga det är långt till nästa val.


Min uppmaning.


Se upp Socialdemokrater. Hissen går ned till helvetet!

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-20, 09:28  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Min motion till Partikongressen (Socialdemokraterna) 2015. Byt ut nuvarande partiprogram mot 1920 års partiprogram. Se nedan.

 

 

Socialist Rebublic Sweden

 

PROGRAM FÖR SVERGES SOCIALDEMOKRATISKA ARBETAREPARTI.
Antaget på elfte partikongressen i Stockholm 1920.

Allmänna grundsatser.

 

Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de utsugna klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.

 

Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som lagt äganderätten till produktionsmedlen i ett mindretals händer, dömt flertalet till egendomslöshet och beroende samt gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets bestämmande drag.

 

Den privata äganderätten till produktionsmedlen var i äldre tider ett medel att tillförsäkra producenten hans produkt. Den kapitalistiska privategendomen har i stället blivit ett medel för de besittande att frånhända de arbetande frukterna av deras arbete. Denna kapitalistiska utsugning behärskar, om ock i växlande former, det moderna samhället och lämnar intet område därav oberört.
Det trycker främst sin prägel på utvecklingen i alla industriländer. I samma mån de småborgerliga samhällsförhållandena upplösas, stordriften undantränger hantverket, arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta alla marknadsgränser, i samma mån bliva de verkliga producenterna förvandlade i en klass av lönearbetare, som i sig upptager talrika elementer från de under kapitalismens utveckling nedtryckta mellanlagren och har till sitt sociala kännemärke egendomslöshet och otrygghet med därav följande beroende och förtryck.

 

Arbetsprocessens utomordentliga tekniska framsteg, den oerhört stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet av nya produktionsfält, hela denna kapitalistiska utveckling, varigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför å ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt av den egendomslösa arbetareklassen.

 

Kapitalismen visar sig därjämte oförmögen att fullt utnyttja de alltjämt växande produktivkrafterna. Planlösheten i den kapitalistiska produktionen upphäves ej ens med dess högsta organisationsformer. Det högre mått av ekonomisk ordning, som genom förtrustningen vinnes, medger icke produktivkrafternas ändamålsenliga användning och fulla utnyttjande. Utsugningen fortgår till förmån för ett allt mera koncentrerat och allt mäktigare kapitalvälde.

 

Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna ödesdigra tendens i samhällets utveckling arbetarna till en motverkande rörelse. De organisera sig mot utsugningen, som producenter i fackföreningar och som konsumenter i kooperativa sammanslutningar under en alltjämt fortgående, allt väldigare omfång antagande kamp mellan arbetare och kapitalister.
Klasskampen mellan utsugna och utsugare får sin moderna prägel.

 

 

Arbetareklassen blir medveten om sin historiska mission att vara bäraren av en ny produktionsordning, frigjord från profitintresset, och framträder som den ledande bland de utsugna folkklasser, vilka kapitalismen bragt i beroende och otrygghet.

 

Ty icke blott de industriella produktionsmedlen och de naturrikedomar, som den industriella produktionen exploaterar, hava kommit i kapitalismens händer. Den gör sig till härskare även på områden, dit den industriella storproduktionen icke trängt fram. Där den låter de gamla mellanklasserna bestå, undergräver den deras ekonomiska självständighet. Ej blott hantverkare, småhandlare och utövare av fria yrken bliva skattskyldiga till kapitalet. Som bank- och bolagskapital lägger det även jordbruksjorden under sitt välde. Jordens verkliga brukare försättas, där de icke redan i egenskap av lönarbetare vid storgods helt intaga samma sociala ställning som industrins arbetare, uti ekonomisk ofrihet, tributpliktiga till en kapitalism i ständig utvidgning.

 

Den motsättning mellan arbetare och kapitalister, som den industriella utvecklingen framkallat, vidgas sålunda till en hela samhället genomgående motsättning mellan de utsugna och deras kapitalistiska utsugare.
Men därmed följer ock en samling av alla de utsugna klasserna, som i klasskampen taga ställning sida vid sida. Denna klasskamp skall icke upphöra, förrän samhället så omdanats, att den kapitalistiska utsugningen helt är upphävd, klassamhället fallet och massfattigdomen avskaffad.
Detta åter kan endast ske genom att upphäva den privatkapitalistiska äganderätten till produktionsmedlen och lägga dem under samhällets kontroll och besittning samt genom att ersätta den nuvarande planlösa varuproduktionen med en socialistisk, efter samhällets verkliga behov planlagd, för välståndets höjande stegrad produktion.

 

Detta mål kan icke uppnås utan politisk kamp. Socialdemokratin vill därför samla och politiskt organisera de utsugna klasserna, klargöra deras roll i den sociala utvecklingen, målet och vägarna för deras klasskamp, erövra den politiska makten och på den väg och i den ordning utvecklingen själv anvisar, genomföra samhällets socialistiska organisation.

 

Arbetareklassens intressen äro desamma i alla länder med kapitalistiskt produktionssätt. Med utvecklingen av världshandeln och produktionen för världsmarknaden bliver arbetarnas ställning i varje land beroende av deras ställning i övriga länder. Arbetareklassens frigörelse är därför ett verk, vari alla kulturfolk måste deltaga. Med erkännande härav förklarar sig Sverges socialdemokratiska arbetareparti vara ett med socialdemokratin i andra länder.

 

Politiskt program.

 

I.
Yttrande- och tryckfrihet.
Religionsfrihet.
Föreningsrätt och församlingsfrihet.

 

II.
Folklig självstyrelse.
Allmän, lika och direkt rösträtt för myndiga män och kvinnor.
Republik.
Demokratiskt representationsskick.
Folkomröstning.

 

III.
Sakkunniga förvaltningsorgan, rekryterade och kontrollerade efter demokratiska grundsatser.

 

IV.
Folkligt inflytande på rättsväsendet.
Lekmannamedverkan i rättsskipningen.
Offentligt processförfarande i alla instanser.
Kostnadsfri rättshjälp.
Human strafflagstiftning. Dödsstraffet avskaffas.
Strafflagen för krigsmakten avskaffas.
Rättslig likställighet mellan man och kvinna.
Undantagslagar mot arbetarna upphävas.

 

V.
Kostnadsfri undervisning i offentliga skolor.
Gemensam folkskola som grundval för medborgarnas utbildning.
Fackskolor för hantverk, industri, handel, jordbruk och fria yrken.
Tryggat tillträde för kvalificerade till högre undervisningsanstalter. Ekonomiska hinder för deras utbildning undanröjas.
Konfessionslöst undervisningsväsen.
Främjande av det fria forsknings- och bildningsarbetet.

 

VI.
Statskyrkan avskaffas.
Av kyrkan disponerade egendomar stanna i samhällets ägo.

 

VII.
Direkt beskattning.
Progressiv inkomstskatt. Skattefritt existensminimum. Skärpt skatt å arbetsfri inkomst.
Enskild förmögenhet beskattas progressivt, särskilt genom arvsskatt.
Samhällelig kapitalbildning tryggas vid beskattningen.
Överskott från samhällets företag bidraga till budgetbehovens fyllande.

 

VIII.
Frihandel.
Utrikeshandeln organiseras under samhällets kontroll.

 

IX.
Olycksfallsförsäkring. Sjukförsäkring. Moderskapsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkring.
Pensionering av åldringar och invalider samt barn- och änkepensionering.

 

X.
Lagstadgad 8 timmars normalarbetsdag.
Förbud mot nattarbete, där arbetet ej av tekniska skäl eller i den allmänna välfärdens intresse måste äga rum.
Minst 36 timmars sammanhängande fritid i veckan.
Förbud mot användning av barn under 15 år i industrin. Likaså mot allt förvärvsarbete, som hindrar obligatorisk skolgång.
Skydd mot yrkesfara. Yrkesinspektion.
Offentlig, kostnadsfri arbetsförmedling.
En tillfredsställande lägsta lönestandard upprätthålles genom samhällets reglerande ingripande.
Arbetarskyddslagstiftningen utsträckes till hemindustrin.
Frihet att utvandra och invandra.
Arbetareskyddets och arbetareförsäkringens förmåner tillförsäkras även utländska arbetare.
Arbetareklassens rättigheter betryggas genom internationella överenskommelser.

 

XI.
Bekämpande av alkoholismen. Undervisning om alkoholens verkningar på individ och samhälle. Åtgärder för undanröjande av alkoholismens sociala orsaker. Restriktions- och förbudslagstiftning.

 

XII.
Expropriationsrätt för samhällets behov.

 

XIII.
I samhällets ägo överföras:
alla för en planmässig folkhushållnings genomförande erforderliga naturrikedomar,
industriföretag,
kreditanstalter,
transportmedel och kommunikationsleder.
Sakkunnig ledning av samhällets företag under garantier mot byråkratisk skötsel.
Arbetare och konsumenter deltaga i samhällsföretagens förvaltning.
Samhällelig kontroll över företag, som kvarstå i enskild ägo.

 

XIV.
Samhället befrämjar kooperationen.

 

XV.

A.
Tvångsköp av större jordegendomar i enskild ägo.
Vanhävdade egendomar indragas till samhället.
Fideikommissinstitutionen upphäves; samhället inlöser fideikommissen.
Statens jorddonationer återgå till samhället.
Styckning av samhällets jordegendomar endast om naturförhållandena göra stordrift olämplig.
Upplåtelse av samhällets större jordegendomar till enskilda sker under garantier för det allmännas och för jordbruksarbetarnas intressen.
Samhällets för småbruk avsedda jordegendomar upplåtas till brukarna mot tryggad besittningsrätt.

 

B.
Koncessionssystem, som lägger kontrollen över jordköp i samhällets hand, för i enskild ägo befintliga jordbruksföretag.
Torpare och arrendatorer å jord i enskild ägo skydda genom arrendelagstiftning. Ersättning av jordägaren för nyodlingar och jordförbättringar.
Vid jordägares frånfälle inlöser staten, därest arvingarna så önska, egendomen i syfte att trygga deras möjlighet att bruka fädernejorden.
Hela landet omfattande vanhävdslag.

 

C.
Egnahemsrörelsen lägges helt i samhällets hand.
Samhället ställer mot avgäld medel till förfogande åt egnahemstagaren för uppförande av åbyggnader.

 

XVI.
Inkomstens och förmögenhetens fördelning regleras.

 

XVII.
Folklig kontroll över utrikespolitiken. Den hemliga diplomatien avskaffas.
Ett demokratiskt organiserat folkens förbund.
Internationell ordningsmakt och avrustning.



2014-10-14, 09:05  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM