TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

JH Kellgren

 

 

Litteraturbanken. Johan Henrik Kellgren

 

 

Frihetsfronten. Pro Sensu Communi, Kellgren och Rosenstein

 

 

Dagens visa. Johan Henrik Kellgren

 

 

 

Nå himlen vare lov - det finns då på jorden ännu ett folk, som har känt sig vara människor. Och har jag ej gråtit som ett barn - som en man vid berättelserna om denna stora seger. Det, som gläder mitt hopp, är den oförmodade ordning, som i själva, oordningen visat sig. Det är ej upploppet av en pöbel, som endast rasar och förstör; det är resningen av ett folk, som störtar för att uppbygga.
I ett brev
- vid underrättelserna
från Paris
om den franska revolutionens
utbrott.
I mars 1792 hade Gustaf III fallit, den 11 december hade Ludvig XVI förts inför konventets skrank, den 21 december utfärdades i Sverige det första tryckfrihetsförbudet och samma dag infördes i Stockholms-Posten Kellgrens dräpande satir Ljusets Fiender, denna storslagna apologi för upplysningstidevarvets ideal. Dikten var att betrakta såsom ett svar på de försök, som på "norr" gjordes för att förebygga de sorgliga följder, som "söder re´ n av ljuset rönt". Septembermorden och övriga förvillelser hade icke förmått skymma Kellgrens blick för den franska revolutionens omdanande, världshistoriska betydelse.

Ljusets Fiender
Saga.
(december 1792)
En faveur de la Folie,
Pardonnez à la Raison!
text: Johan Henrik Kellgren (1751-1795)
En kväll, förleden höst... Låt se! 
Om jag ej felar i mitt minne, 
Så var det kring den tjugonde 
December... Ja, min läsare;
Ty vinter-solståndet var inne, 
Och Febus, denna härskare 
Utöver ljus och rimmare, 
Som illa lyser, sämre rimmar 
I nordiske klimaterne, 
Gick nu till sängs mot klockan tre 
Att sova roligt nitton timmar...
En sådan kväll kom Lucidor 
Till stora klubben ut på Norr. 
En klubb! ...Politisk? -- Minsta spår
Därtill i manuskriptet finns ej, 
Och någon minsta nytta vinns ej 
Att veta det. -- Nog av: han kom, 
Steg in, satt ner och såg sig om 
Men såg ej skapat grand -- emedan 
Man intet ljus i rummet tänt 
Och himlaljusets president 
Gått ned till vila längesedan 
Och himlens vice-president 
Därtill befann sig uti nedan.
I tjocka mörkret hör han här 
Den dumma hopen disputera 
Med mycken hetta (som man plär, 
När man förstår sig ingendera) 
Vad form på källarstugan är, 
Vad färg på möblerna, med mera.
Till slut, när en och ann betänkt, 
Hur uppåt väggarna befängt 
Det var att, uti blindhet sänkt,  
Om form och färger resonera 
(Ty vara blind och icke se 
Var ett och samma, tyckte de), 
Så ropte en, så ropte flera: 
Ljus in!
Ljus kom -- en allmän fröjd 
Vid denna syn. Vem är ej nöjd 
På svart och vitt att skillnad göra? 
Blott här och där en mörksens vän 
Gav ljus och lampor den och den;
Och vem det var, skall ni få höra.
Den första var en surögd man. 
På honom ingen undra kan;  
han hellre ömkas av allt hjärta. 
Hur skulle ljussken ha behag, 
När minsta skymt av himlens dag 
Är för hans syn en dödlig smärta?
I samma usla ställning bragt,
En gammal nervsjuk man hörs klaga:
"Vid Gud! det står ej i min makt
Att detta grymma sken fördraga." -
Ej heller undre man härvid:
Den stackars gubben all sin tid
I mörkret famlat fram sin bana;
Men lära se och lära gå,
Är lika nödigt båda två;
Och all förmåga är en vana.
En sömnsjuk man skrek till och spratt 
Helt högt från stolen, där han satt. 
Hans namn var Dummer Jöns, Jöns Dummer, 
Till kropp och själ, båd dag och natt 
Försänkt uti ständig slummer. 
Man kan väl tänka, vilket spratt 
För sådant djur att mörkret sakna, 
Ty, när man nu hans lättja ser, 
Så skäms det dumma svinet mer  
Att ensam sova bland de vakna.
"Mig" -- hörs en svärmare därnäst -- 
"Mig skymningen behagar mest. 
O sälla skymning, nöjets dager! 
O dunkelhet, så ljuv och mild! 
När du förskönar varje bild, 
Vad gör det mig att du bedrager? 
I dig min yra fantasi, 
Utur förnuftets tyglar fri,  
Allt i ett lyckligt kaos blandar; 
Igenom dig blir skugga kropp, 
Igenom dig fylls jorden opp 
Av gudar, jättar, troll och andar. 
Nyss fick jag här en vålnad fatt 
Ur Swedenborgska andevärden. 
Men ljuset kom -- fördömda spratt! 
Dess strålar i en blink förtärde'n."
"Fördömda spratt!" -- skrek likaså 
Bakom en skärm, bort i en vrå, 
En man med schene rariteten -- 
"Snart skall man nu min konst förstå 
Bland hela svenska allmänheten! 
Det gick i skymningen så bra 
Att folkets syn och pung bedra, 
Men se´n man tänt det satans ljuset, 
Farväl med allt slags häxeri, 
Farväl med svart och vit magi!" 
Så sagt, och junkern smög ur huset.
Densamma utväg (nämligen 
Dörrns utväg) tog en ann god vän, 
Som -- ganska hederlig karl annars -- 
I mörkret nyss, av händelse, 
Råkt taga felt om fickorne 
På sin syrtut och sina grannars.
En kunskapsälskande person 
Ifrån den kungliga polisen 
(Som annars kallas plär spion) 
Kröp nu helt skamflat bakom spisen. 
Att lyss vid ljus går ganska slätt. 
Ty dels distraherar skenet, 
Dels händer, vid en snabb reträtt, 
Att man i brådskan glömmer lätt 
Den ena armen eller benet.
Med puckel fram och puckel bak,
En krympling hela kvällen skrutit,
Hur hans figur vann könets smak
(Det var i mörkret en klar sak),
Och vilka prov han därav njutit.
Men ljuset kom - och vem blev flat,
Om ej den ängsliga figuren?
Ty mer vanskapelig krabat
Man aldrig såg uti naturen.
En utlät sig: "Man vore dum 
(Se´n saken kommit har så vida) 
Att vilja ljusets gagn bestrida, 
Blott man hindrar det att sprida 
Sitt sken till hela publikum. 
Nu, och på det en dylik fara 
Ej i vårt land må äga rum, 
Är det bäst man lämnar denna vara 
Åt mig till monopolium."
"Rätt sagt!" -- hör man en annan svara -- 
"Farväl med allt politiskt skick, 
Med börd och dygder, hov och seder, 
Den stund till allmänhetens blick 
Man tillät ljuset stiga neder! 
Men nu, som överheten blott 
Har rätt att pröva, till vad mått 
En undersåte utan brott 
Må äta, dricka, se och höra, 
Så tror jag för min del (hoc est: 
Del i arrendet) vara bäst 
Att ljuset till regale göra."
Bland några, som i hemlighet
För skam skull sväljde sin förtret,
Var källarmästarn och hans drängar.
Förmodligt kunde gästerne,
Vid ljus begynna efterse
Vad drog dem gavs för deras pengar,
Ty denna konst, som kallad blev
Förr: underverk - nu: underslev,
Den konst, att göra vin av vatten,
Har än i dag det felet kvar,
Att den med svårighet bedrar
Rätt nyktert folk ... om ej om natten.
"O blygd och hån" -- skrek pastor Fån -- 
"Så grovt att gäckas med Försynen! 
Tänk, att det djärva stoftets son 
Vill mitt i natten utnyttja synen! 
Förgäves går då solen mer 
På Guds befallning upp och ner 
Att dela mänskans ljus och värma! 
Hon värma genom brasor gör 
Och genom talgljus våga tör 
Att själva dagens strålar härma. 
Snart har naturen ingen vrå 
Så djup, så dold att hitta på, 
Dit mänskans öga icke stjäl sig. 
Hon storm och böljor tygla vet 
Och räds ej i sin gudlöshet 
Att hindra åskan slå ihjäl sig."
Här brast församlingen i skratt, 
Och pastorn, fattande sin hatt, 
Svor pest och död mot sina bröder, 
Då i en hast vid trummors skräll 
Och klockors klang och lurars gnäll 
Det ropas "Ell'n är lös på Söder!" 
Man nämner gata, gränd och hus, 
Och orsaken till allt... ett ljus! 
"O Lucifers och snillets söner, 
(Av Lux är Lucifer) se här" 
-- Skrek åter Fån -- "vad frukten är, 
Som Söder ren av ljuset röner! 
Och som på Norr ett lika slut 
Helt visst en lika djärvhet kröner, 
Så fattom genast vårt beslut: 
Att allt, vad lysa kan, släcks ut!"
Ren märks bland själva ljusets vänner 
(Så mäktig är fantastens röst!), 
Hur en och annan uppstå känner 
En hemlig fruktan i sitt bröst. 
Då reser sig vid talmansbordet 
En man att stadga deras val. 
Man lyssnar, Lucidor har ordet: 
"I män och bröder", var hans tal, 
"Det finns en lag, av himlen stiftad 
För bruket av allt jordiskt gott: 
Att utan vishet, gräns och mått 
Skall själva dygden bli ett brott 
Och själva sällheten förgiftad. 
Vad nyttigt kan ej skadligt bli?
Sömn stärker -- sömn blir letargi, 
Mat föder -- mat ger obstruktioner, 
Öl värmer -- öl gör stranguri, 
Skratt muntrar -- skratt blir konvulsioner. 
Än mer: att alla dygders mor, 
Den högsta dygd, varpå beror 
All timmelig och evig lycka, 
Gudsfruktan själv, för vida sträckt, 
Har den bedrövliga effekt  
Att vissa huvuden förrycka! 
Men om en man ur dessa skäl 
Förbjöde någon kristen själ 
Att skratta, äta, dricka, sova 
Och farmför allt, sin Gud att lova, 
Då -- tvivlen ej -- är denne man 
Förutan prut ett av de båda: 
Narr eller skälm. - Och vad den våda 
Beträffa må, som yppas kan 
Av ljusets vårdslösa hantering, 
Har däremot en klok regering 
Två goda medel i sin hand: 
Spön, tjänlige att fruktan väcka 
Hos den försumliga och fräcka, 
Och sprutor, färdiga att släcka 
I hast den gruvligaste brand."
Han slöt. Ett allmänt bravoskri, 
Ett allmänt klappande i händren 
Excipe Fån & Compagnie, 
Som togo visligt sitt parti 
Och svuro sakta mellan tändren.
Sist: hur på Söder tillgått har, 
Hur med dess eldsvåda tog ända 
Och vilket nytt palats man drar 
Ur askan av det platt förbrända, 
Därom en annan gång, kanhända, 
Om Gud förlänger våra dar.

 

 


 

Tidigare blogginlägg

202-mars-5

De Tre Gracerna (Johan Henrik Kellgren)

 

 

De Tre Gacerna

 

 

 

Ulla Fersen (1748-1810)


Statsfru i Gustav III:s hov, modell till Venus, som stiger ur badet, staty, Nationalmuseum.


G. J. Ehrensvärd


Höpken var den äldste sonen till den vid korruptionsriksdagarna kände presidenten, baron Carl Höpken. En bortskämd uppfostran var dess första lott, en stor del av de korruptionssummor, fadern kunde förtjäna, en senare och gladare lott, men ett frö till liderlighet och slösande den säkraste. Han blev fänrik vid gardet, blev omtyckt för sin vackra figur, men kunde aldrig i någon god societet producera sig. Då lätta dragonkåren 1769 skulle uppsättas, blev han vid densamma den äldste kapten. Han var då icke 20 år och hade redan förslösat faderns halva egendom. Vid hovbalerna blev han kär i dåvarande hovfröken Ulla Fersen, den vackraste, den behagligaste och den livligaste av den tidens hovfröknar. Hennes skönhet gav henne tusende tillbedjare och nästan lika många oförsiktigare friare. De blevo dock småningom slagna ur brädet av hertig Fredrik, som lika så ung som kär emellan överenskommet; de hade växlat ringar, och hertigen givit henne stora presenter. Prins Carl hade samma giftermålsspekulationer med fröken Brita Horn, nuvarande grevinnan Ekeblad. Men greve Axel Fersen var klarsyntare än greve Adam Horn; han såg, att detta äktenskap skulle bliva olyckligt och bringa många oredor å stad; det var första gången han hindrade sin familjs förenande med konungafamiljen; han har även gjort detsamma sedermera med sin egen dotter. Sådant blev Ulla Fersens öde; hon hindrades att bli en olycklig prinsessa, för att dela sin tid uti ett ännu olyckligare öde att bliva Höpkens hustru. Han blir kär i henne. Beslut togs av dess familj, att den förste, som henne skulle begära, skulle få henne, både att undvika prinsens giftermål, som ock hindra henne från andra olyckor, som tycktes vara henne oundvikliga. Höpken begär och får henne. Presidenten Höpken tyckte sig redan lycklig att hava förenat sin familj med greve Fersens, och greve Fersen fick ett nytt band uppå honom i partivägen. Ulla Fersen betalte Höpkens kärlek med den häftigaste genkärlek. Man tyckte sig se Psyche i Kärlekens armar eller Agnes Sorel, som älskade den vackre Monrose. Deras kärlek var en beständig jouissance. De frågade icke efter fat att äta uppå; deras förnämsta husgeråd var en säng, och denna sängen hela deras lycka. Så förflöto deras första år; då den första vällusten var tillfredställd, började bägges passioner att upplivas, hennes att behaga andra och hans att trösta sig med vin och spel.


Hertiginnan Charlotta (sedermera drottning - hertigen - Prins Carl sedermera Karl XIII)


Gift såsom helt ung och i saknad av en vårdad uppfostran, kastade hon sig genast in i en mängd äventyr. Alla herrar voro roade av hennes muntra och kvicka konversation; men hennes man, som var svartsjuk och brutal, grälade på henne, så snart hon talade med någon, och nöjde sig slutligen ej med hårda ord utan började misshandla henne. Själv vistades han på värdshus och brukade supa sig full samt spela höga spel, varvid han för det mesta förlorade, och det beklagansvärda tillstånd, varuti han således lämnade sin hustru, har säkerligen bidragit till hennes nuvarande levnadssätt, ty sedan hon på sätt och vis lever skild från sin man, har hon riktigt slagit sig lös.


- - -


Man måste vara överseende med hennes fel, som ju mest skada henne själv; men vad som är svårare att förlåta är allt det myckna bråk, som hon ständigt ställer till. Som hon lyckats innästla sig uti kungens gunst, tål hon icke, att han visar uppmärksamhet emot någon annan, och hon vill gärna gå och gälla för att vara favoritsultaninna, ehuru ej alltid med vidare framgång. Hennes natur företer en egendomlig blandning av förstånd och lättsinne, och det är ej utan att hon är litet elak. Jag skulle ej vilja vara hennes förtrogna vän, ty hon är ej särdeles grannlaga och skulle utan tvekan sätta den heligaste vänskapsförbindelse på spel, endast för nöjet att få säga en kvickhet; lika ogärna skulle jag vilja vara på spänd fot med henne, ty sina ovänner behandlar hon skoningslöst och skyr ej att utsprida allt möjligt förtal. Hennes ganska lysande själsgåvor äro föga uppodlade, och hon är ej vidare road av läsning och saknar fullständigt allt begrepp om det passande; det är något, som hon ej ens känner till namnet. Hon är mycket behaglig och ser verkligen särdeles bra ut och liknande, åtminstone då hon ännu hade hela sin fraicheur i behåll, fullkomligt en Hebe, varför kungen också lät den namnkunnige bildhuggaren Sergel sätta hennes huvud och anletsdrag på en Venusbild.


Augusta Fersen (1754-1846)


Statsfru i Gustav III:s hov


Hertiginnan Charlotta (sedermera drottning - hertigen - Prins Carl sedermera Karl XIII)


Vi skulle nog icke kommit att vara hos änkedrottningen, om inte grevinnan Löwenhielms återkomst givit hertigen anledning att hellre vistas på Ulriksdal. Ni har kanske svårt att fatta vad hennes återkomst kan hava för inflytande på vårt val av vistelseort. Skälet är dock ganska enkelt. Innan jag kom hit till landet, var hertigen mycket lierad med henne, men blev tvungen att för min skull avstå ifrån henne, och för att få honom att glömma bort sin kärlek skickade konungen hennes man som minister till hovet i Dresden, dit hon följde honom. Nu är hon emellertid återkommen, och det är ej omöjligt, att hennes kärlek till hertigen varit en medverkande anledning härtill. För den händelse att denna kärleksintrig skulle börjas på nytt, är jag i sanning i behov av allt mitt filosofiska lugn för att hålla god min. Jag känner inte alls till vad hertigen tänker härvidlag och har ännu ej haft tillfälle att göra några iakttagelser och är inte ens nyfiken att få veta någonting härom, emedan jag alltid är mycket försiktig och grannlaga i sådana där saker. Skulle det hända mig detsamma som så många andra kvinnor, får jag bära min olycka med tålamod och hålla god min i elakt spel.


- - -


Hon är onekligen förtjusande, hennes ansiktsdrag äro behagliga, hennes utseende tilltalande, och i stor toalett är hon riktigt ståtlig, ehuru hon kanske är litet för fetlagd. Ni skulle ha sett hur alla människor tittade på mig, jag försökte därför att se alldeles likgiltig ut, ehuru jag verkligen var mycket nyfiken.


- - -


Ehuru jag naturligtvis ej vidare kan tycka om grevinnan Löwenhielm, måste jag göra henne den rättvisan, att hennes personliga egenskaper till en viss grad tvinga mig att ursäkta hertigens otrohet; hennes goda karaktär ger mig anledning att hoppas, att om hon får makt över hertigen, så lockar hon honom dock aldrig till något, som vore honom till men. Jag är mycket lugnare att veta honom fästad vid henne än vid mången annan kvinna och hoppas genom mitt uppförande kunna tydligt lägga i dagen min högaktning för henne, så att jag därigenom gör mig förtjänt av hertigens vänskap.


- - -


Det är verkligen förvånande, att den elakhet, som råder fruntimmer emellan, kan gå så långt, att ej ens de närmaste anhöriga skona varandra, varpå jag helt nyligen sett ett exempel med tvenne systrar. Det hände nämligen härom dagen, att grevinnan Löwenhielm kom något för sent till middagen, sedan vi redan suttit mer än en kvarts timme till bords, och att olyckligtvis baron von Essen kom in samtidigt. Detta sammanträffande föreföll oss alla, som kände till den förbindelse, som är dem emellan, ganska komiskt, och somliga kunde ej avhålla sig från ett småleende. För min del låtsades jag av grannlagenhet ej märka något, emedan jag satt bredvid hennes syster, grevinnan Höpken, men denna vände sig genast till mig och sade:


'Tänk om något sådant skulle ha hänt en annan stackare, vilka sköna förebråelser man då skulle fått höra; men min syster är alltid ursäktad, och det kan betraktas bara som ett bevis på hennes uppriktiga natur och hennes rättframhet, att hon inför hela världen lägger i dagen sitt kärleksförhållande till den där släte figuren Essen.'


'Visserligen är hon ej försiktigare än andra', svarade jag, 'men mild och god till sin natur försöker hon att vara vän med alla och lägger sig inte i vad andra göra, därför är hon också mindre utsatt för obehag än de flesta.'


Det är ett märkvärdigt tidens tecken, att den ena systern så där kan vilja förtala den andra inför en person, som hon ej är vidare intim med. När icke ens blodsbandet anses heligt, huru skall man då kunna hava förtroende för något vänskapsband? Jag tycker, att om man också inte har något gott att säga om sina anhöriga, bör man ändå låta bli att förtala dem, ty det är varken vackert eller passande.



Lovisa Sparre (1745-1817)


Statsfru i Gustav III:s hov


Johan Gabriel Oxenstierna


I afton var jag på couren och ledes av alla krafter vid den ängsligaste av alla ceremonier, som äro uppfunna. Vad kan vara ledsammare än att stå och tiga i två eller tre timmar för att se några människor liksom krypa fram ur ett foder, och visa sig som rariteter på en viss stund och så åter stoppas in igen. Jag vore aldrig på någon cour, om ej för att se grevinnan Meyerfelt, en skönhet som den förra världen hade tillbedit på knä och givit offer åt som Venus och Diana.


Hertiginnan Charlotta (sedermera drottning - hertigen - Prins Carl sedermera Karl XIII)


Hon är mycket kvick och bildad men ganska elak och endast rolig, när hon får driva med någon, vilket hon sällan underlåter, och detta gör henne opålitlig och hjärtlös. Hon anses vara rätt mycket begiven på kärleksäventyr, ehuru hon har stor förmåga att hålla sina förbindelser hemliga; för närvarande lyckas det henne dock icke, därför att hennes älskare har samma håg som hon för att skämta, och denna deras gemensamma svaghet har röjt dem. Skandalhungriga människor vilja också påstå, att det ej så mycket är hjärtats böjelse, som plägar fästa henne vid hennes älskare, utan fastmer deras frikostighet med presenter. Jag erkänner dock, att jag ej vill tro på en så nedrig beskyllning, och i allmänhet tror jag ej gärna mera än hälften av vad folk säger, ty nu för tiden äro alla människor här i Stockholm förfärligt elaka. Den, som för närvarande åtnjuter grevinnan Meyerfelts gunst, är en överstelöjtnant baron Ehrensvärd, som är särdeles kvick men ganska elak. Han har stått synnerligen väl hos kungen, men har fallit i onåd efter den sista riksdagen, där han visade sig vara alltför frispråkig.



källa:


De tre gracerna,
minnen och anteckningar från
Gustaf III:s Stockholm,
af Carl Forsstrand,
Hugo Gebers förlag, 1912

 


 

 

Gratiernes Döpelse
text: Johan Henrik Kellgren

 

 

 

 

 

Jag vördnad har för alla slags Gudinnor

I Himmel och på jord;
För Friherrinnor och Grevinnor,
Och för Herdinnor - med ett ord,
För allt det Kön som sluts på innor:
Åt alla vill jag aktning ge,
Men dyrka - endast tre:
Och vem kan mer ett hjärta röra,
Än de?
Vad vällust att dem höra!
Vad tjusning att dem se!


 

Fastän de vanligt icke täljas
Bland de Kastalska Flickors tropp!
De dock med nöje bland dem dväljas,
Och deras sällskap muntra opp.
Den Skald förgäves söker röra,
Som ej åt Gratier offrat har;
Hans sång skall stanna vid vårt öra,
Och kölden bli i hjärtat kvar.


 

För dig Camillas Skald! för dig man såg dem ömma:
Hur har du dem belönt? - Jag lämnar Snillets Gud
Och Hjärtats Gud, att samfällt döma
Din trolöshet att Lyrans ljud
För Hovens dumma stoj förglömma.


 

* * *


 

En vacker dag, det var ej länge sen,
Då mera böjlig, mera len,
Sig rösten gör utur min lunga,
Jag fick den djärva håg, att Gratiers ära sjunga;
Men aldrig jag beskriva kan,
Hur det mig innerligt förtretat,
Då jag med fåfäng flit i Skalders hävder letat,
Och deras vissa namn ej någorstädes fann.


 

Jag var ej sen, att mig besvära
Hos dagens Furste, snillets Far:
"Apollo! säg, till ditt försvar
Vad skäl kan du väl förebära?
Du namn åt spöken givit har,
Åt dem, som livets tråd förtära,
Och dem, som dödens plågor nära;
Men deras namn, av vars behag
Vårt hjärta eldas för din ära,
Man föga känt, till denna dag" -
Apollo fann mig äga skäl att klaga:
Det mycket nog var funnit av en Gud,
Då jordens Gudar plä behaga
attt ringa folk på porten jaga,
Som våga sanning föredraga -
Vad hände? Astrild själv fick Vishets-Gudens bud,
Att denna sak uppå sitt ansvar taga:
"Res! - var Apollos ord - och sök kring världen opp
Tre dödliga, som bäst förtjäna
Att sina namn de trenne Gratier läna." -
Han for; och under vagnens lopp
Han tänkte för sig själv: men bör jag ej befara,
Att denna färd kan räcka dag och år,
Om ej en utväg finns, att fåfäng möda spara?
Lät se! - Då i min Mors och i Apollos spår
Man Gratier vanligt skåda får;
Så bör, om samma sed på jorden skulle gälla,
Jag strax min fart förutan tvekan ställa,
Bort till den sälla boningstrakt
Där Gustafs och Sofias makt,
Ljus och behag åt världen dela:
Ja; jag ej kan uti min gissning fela -
Han kom, och med förundrad håg
I Stockholm tre Grevinnor såg,
Så lekande, behagliga och täcka,
Att han sig hin i våld i början ville ge
Det Täckhets-Nymfen alla tre
På jorden stigit ned, att honom skamlöst gäcka -
Men - frågar någon frågare,
Ett folk, som plär en dödlig ledsnad väcka -
Än i Olympen då? Vad gjordes, taltes om
Imedlertid, tills Astrild återkom?
Jo väl; bland ett och annat mera,
Man talte om den smak för platt och torrt och kallt
Som nu bland Skalder överallt,
Och mest vid Bälten tycks regera:
Ja, ropte man med harm och sorg,
Den jord blott vide bär, som fordom burit lagrar,
Och mot en enda Gyllenborg,
Har Sverige minst ett hundra Bagrar.
Diskursen blev ej lång - Man snart den tidning bar,
Att Astrild åter anländ var.
Han trädde in: - "Jo, på min heder,
Min lärda Far! den vill jag se,
Som mera skicklig är, till Himlens Envoyé;
Fort, att man allt till dops bereder:" ...
Så talte han; och i ett ögonblick
Var allt i skick.


 

Att själva Akten nu beskriva,
Och nätt och noga uppsats giva,
Hur den och den var klädd, vem för och efter gick;
Det må en annans storverk bliva:
Ceremoni är ej min smak,
Fast annars en gudomlig sak.
Allt nog; jag vann vad jag begärde,
Tog därpå Astrild uti famn,
Och for åt jorden mina färde,
Förnöjd, att under kända namn
Få, efter denna dag, de trenne Gratier prisa:
Augusta, Ulla och Lovisa.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-21, 03:55  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vi som är i dag 60 plus och då det begav sig FNL:are, gick ut på gatorna den 20:e december och skrek ut, Leve leve leve FNL

 

 

 

... the "National Front for the Liberation of South Vietnam" on December 20, 1960, issued a political program and a manifesto....

 

Befria Södern   ljudfil  klicka på spellistan 

 

 


Visit Reds's Site At
http://musik.tebordet.net
For More Music

 

 

fnl vietnam

 

Liberate the South

 

 

 

 


 

Befria södern
text och musik:
Huynh Minh Sieng
svensk text:
Ola Palmaer
Noter: Sånger för socialism,
Pierre Ström (sammanställda av),
Arbetarkultur, 1981



 

Till vapen vi i sorg och vrede går,
ett enat folk bakom gevären står.
När vi askan ser från den brända byn,
så stiger vårt hat mot skyn.


 

Vi slår tillbaka,
vi går mot seger,
och USA fördrivs från Söderns land
med fasor, död och brand.
Så svär soldat med dessa ord
i våra döda hjältars namn
att hämnas den förödda jord
där fienden drog fram.
Det stundar tider för oss med
när vi ska få en evig fred.


 

Vårt land har delats - sedan många år
dess höga berg och floder skilda går.
Nu vi lova dig mäktiga Mekong
och er stolta berg Trung Son.


 

Vi slår tillbaka,
vi går mot seger,
och USA fördrivs från Söderns land
med fasor, död och brand.
Så svär soldat med dessa ord
i våra döda hjältars namn
att hämnas den förödda jord
där fienden drog fram.
Det stundar tider för oss med
när vi ska få en evig fred.



 

ALuu Huu Phuoc (Composer)
Pen name: Huynh Minh Sieng, Anh Luu, Hong Chi.
Date of birth: September 12th 1921
Native place: Hau Giang
Some of his well-known songs:
- Bach Dang River
- The festival of children in the world
- The call for youth
- The age of twenty
- Liberate the south
- The youth in a state of preparedness


 

 

Ola Palmær avled den 22 april 2011, 78 år gammal.

 

Född:
1932-09-17
Död:
2011-04-22

Alternativnamn:
Ola Palmaer

Beskrivning:
Bibliotekarie, sångtextförfattare, författare, översättare. Född Ola Wilhelm Palmær i Johannes församling, Stockholm, död i Sköndal, Stockholm.

 

 


Tidigare blogginlägg.  Tema Vietnam

 

Pete Seeger

 

 

Visornas hemsidas Fredspris går till Pete Seeger

 

 

Länk: A Nobel Peace Prize for Pete Seeger

 

 


 

 

 

 

(IF YOU LOVE YOUR UNCLE SAM) BRING THEM HOME
Pete Seeger


If you love your Uncle Sam,
Bring them home, bring them home.
Support our boys in Vietnam,
Bring them home, bring them home.


It'll make our generals sad, I know,
Bring them home, bring them home.
They want to tangle with the foe,
Bring them home, bring them home.


They want to test their weaponry,
Bring them home, bring them home.
But here is their big fallacy,
Bring them home, bring them home.


I may be right, I may be wrong,
Bring them home, bring them home.
But I got a right to sing this song,
Bring them home, bring them home.


There's one thing I must confess,
Bring them home, bring them home.
I'm not really a pacifist,
Bring them home, bring them home.


If an army invaded this land of mine,
Bring them home, bring them home.
You'd find me out on the firing line,
Bring them home, bring them home.


Even if they brought their planes to bomb,
Bring them home, bring them home.
Even if they brought helicopters and napalm,
Bring them home, bring them home.


Show those generals their fallacy:
Bring them home, bring them home.
They don't have the right weaponry,
Bring them home, bring them home.


For defense you need common sense,
Bring them home, bring them home.
They don't have the right armaments,
Bring them home, bring them home.


The world needs teachers, books and schools,
Bring them home, bring them home.
And learning a few universal rules,
Bring them home, bring them home.


So if you love your Uncle Same,
Bring them home, bring them home.
Support our boys in Vietnam,
Bring them home, bring them home.


Words and Music by Pete Seeger
© 1966 Storm King Music, Inc.


(From Broadside #71, June 1966: "A woman told me, 'I'm praying every night, please bring my son home safe.' I told her, 'Haven't you learned the lesson of the song WE SHALL OVERCOME? There's no solution for you or your son or me and my son unless it's a solution for all of us. It's got to be 'WE' or there's no solving the problem.' Now I don't claim this song is as good as it should be. But I was hoping for a song which would be good for a group of people to sing over and over again, and a frame in which new verses could be improvised, and the melody and harmony developed as the singers got with it.")

 

socialistic republic of Vietnam

 

Socialistiska Republiken Sverige

 

Proletärkult

 

Proletärkultur - mp3:or, texter och noter

 


 

 

Ho Chi Minh

 

 

Doan Quan Viet-Nam Di
Ut till fronten
[March to the Front]


Socialistiska republiken Vietnams nationalsång


Framåt kamrater, Vietnams soldater
vi försvarar vårt land mot krig och nöd.
Imperialisterna slår vi tillbaka
deras angrepp ska bli deras död.
Trots att fiendens bomber blir fler
kan vårt motstånd aldrig slås ner.
Ut till fronten skyndar vi.
Framåt! Mot seger!
Vårt folk står enat och starkt.



Framåt kamrater, Vietnams soldater
låt oss enas i kampen för vårt land.
Vi försvarar den jord som vi odlar
vi går fram med geväret i hand.
Trots att fiendens bomber blir fler
kan vårt motstånd aldrig slås ner.
Ut till fronten skyndar vi.
Fram! För folkets sak!
Framåt! Mot seger!
Vietnam står enigt och starkt.

Verse 1
Soldiers of Vietnam, we go forward,
With the one will to save our Fatherland
Our hurried steps are sounding on the long and arduous road
Our flag, red with the blood of victory, bears the spirit of our country
The distant rumbling of the guns mingles with our marching song.
The path to glory passes over the bodies of our foes.
Overcoming all hardships, together we build our resistance bases.
Ceaselessly for the people's cause we struggle,
Hastening to the battle field!
Forward! All together advancing!
Our Vietnam is strong eternal.


Verse 2
Soldiers of Vietnam, we go forward,
The gold star of our flag in the wind
Leading our people, our native land, out of misery and suffering
Let us join our efforts in the fight for the building of a new life.
Let us stand up and break our chains.
For too long have we swallowed our hatred
Let us keep ready for all sacrifices and our life will be radiant.
Ceaselessly for the people's cause we struggle,
Hastening to the battlefield!
Forward! All together advancing!
Our Vietnam is strong eternal.

Lời bài hát Quốc Ca Việt Nam:


Đoàn quân Việt Nam đi
Chung lòng cứu quốc,
Bước chân dồn vang trên đường gập ghềnh xa,
Cờ in máu chiến thắng mang hồn nước,
Súng ngoài xa chen khúc quân hành ca,
Đường vinh quang xây xác quân thù,
Thắng gian lao cùng nhau lập chiến khu,
Vì nhân dân chiến đấu không ngừng,
Tiến mau ra sa trường.
Tiến lên! Cùng tiến lên!
Nước non Việt Nam ta vững bền.


Lời 2


Đoàn Quân Việt Nam đi
Sao vàng phấp phới
Dắt giống nòi quê hương qua nơi lầm than
Cùng chung sức phấn đấu xây đời mới
Đứng đều lên gông xích ta đập tan
Từ bao lâu ta nuốt căm hờn
Quyết hy sinh đời ta tươi thắm hơn
Vì nhân dân chiến đấu không ngừng
Tiến mau ra sa trường
Tiến lên! Cùng tiến lên!
Nước non Việt Nam ta vững bền.

socialist republic of Vietnam

 

 

 

 

Balladen om Ho Chi Minh
text och musik: Ewan MacColl
Översättning: Knutna Nävar


Långt borta, bortom oceanen.
Långt bortom havets östra strand
fanns en man som var ledare för folket i Vietnam
och hans namn det var Ho Chi Minh.
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


Ho Chi Minh var sjöman på haven.
Han levde länge borta från sitt land.
Han såg imperialismens härjningar,
utsugning och förtryck.
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


Ho Chi Minh gick upp bland bergen
tränade upp ett gerillaband.
Dom blev hjältar i det vietnamesiska folkets kamp
för ett enat och fritt Vietnam.
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


Fjorton män blev till hundra
blev hundra tusen - och Ho Chi Minh
han ledde och enade Vietnams starka folkarmé
för landets befrielse.
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


Varje bonde är en soldat
när kvällen kommer, tar han sitt gevär.
På dagen jobbar han på fälten.
Detta är folkets motståndskraft.
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


Från alla berg och djungler,
från risfälten och slätterna
marscherar män och kvinnor i befrielsearmén.
Folket segrar där dom drar fram!
Ho, Ho, Ho chi Minh
Ho, Ho, Ho chi Minh.


The Ballad Of Ho Chi Minh
Ewan MacColl composition


Far away across the ocean,
Far beyond the sea's eastern rim,
Lives a man who is father of the Indo-Chinese people,
And his name it is Ho Chi Minh.
Ho, Ho, Ho Chi Minh.
Ho, Ho, Ho Chi Minh.


From VietBac to the SaiGon Delta
From the mountains and plains below
Young and old workers, peasants and the toiling tenant farmers
Fight for freedom with Uncle Ho.
Ho, Ho, Ho Chi Minh, etc.


Now Ho Chi Minh was a deep sea sailor
He served his time out on the seven seas
Work and hardship were part of his early education
Exploitation his ABC.


Now Ho Chi Minh came home from sailing
And he looked out on his native land
Saw the want and the hunger of the Indo-Chinese people
Foreign soldiers on every hand.


Now Ho Chi Minh went to the mountains
And he trained a determined band
Heroes all, sworn to liberate the Indo-Chinese people
Drive invaders from the land.


Fourteen men became a hundred
A hundred thousand and Ho Chi Minh
Forged and tempered the army of the Indo-Chinese people
Freedom's Army of Viet Minh.


Every soldier is a farmer
Comes the evening and he grabs his hoe
Comes the morning he swings his rifle on his shoulder
This the army of Uncle Ho.


From the mountains and the jungles
From the ricelands and the Plain of Reeds
March the men and the women of the Indo-Chinese Army
Planting freedom with vict'ry seeds.


From VietBac to the SaiGon Delta
Marched the armies of Viet Minh
And the wind stirs the banners of the Indo-Chinese people
Peace and freedom and Ho Chi Minh.

 

Lyndon Johnson told the nation

 

 

 

 

Lyndon Johnson Told the Nation

Lyndon Johnson Told the Nation


Words and Music by Tom Paxton


I got a letter from L. B. J.
It said this is your lucky day.
It's time to put your khaki trousers on.
Though it may seem very queer
We've got no jobs to give you here
So we are sending you to Viet Nam


[Cho:]
Lyndon Johnson told the nation,
"Have no fear of escalation.
I am trying everyone to please.
Though it isn't really war,
We're sending fifty thousand more,
To help save Viet nam from Viet Namese."


I jumped off the old troop ship,
And sank in mud up to my hips.
I cussed until the captain called me down.
Never mind how hard it's raining,
Think of all the ground we're gaining,
Just don't take one step outside of town.


[Cho:]


Every night the local gentry,
Sneak out past the sleeping sentry.
They go to join the old VC.
In their nightly little dramas,
They put on their black pajamas,
And come lobbing mortar shells at me.


[Cho:]


We go round in helicopters,
Like a bunch of big grasshoppers,
Searching for the Viet Cong in vain.
They left a note that they had gone.
They had to get down to Saigon,
Their government positions to maintain.


[Cho:]


Well here I sit in this rice paddy,
Wondering about Big Daddy,
And I know that Lyndon loves me so.
Yet how sadly I remember,
Way back yonder in November,
When he said I'd never have to go.


[Cho:]


Apparently this song has metamorphosed over time. Here are some of the alternative lyrics.


I got a letter from L. B. J.
It said this is your lucky day.
Time to put your khaki trousers on.
We've got a job for you to do:
Dean Rusk has caught the Asian flu,
And we are sending you to Viet Nam.


We landed in some swampy hole,
We went out on a night patrol.
Just who was who was very hard to tell.
With Martha Raye and thirteen mayors,
Half of Congress and six ball players,
And Ronald Reagan yelling, "Give 'em hell!"

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

Saigon Bride is a poem written by Nina Duscheck and put inot music by Joan Baez in 1967.It is an anti-war song, written at the height of the Vietnam War.

 

 

Vietnam war

 

 

Joan Baez

 

 

 

SAIGON BRIDE
(Music by Joan Baez, Lyrics by Nina Duscheck)


Farewell my wistful Saigon bride
I'm going out to stem the tide
A tide that never saw the seas
It flows through jungles, round the trees
Some say it's yellow, some say red
It will not matter when we're dead


How many dead men will it take
To build a dike that will not break?
How many children must we kill
Before we make the waves stand still?


Though miracles come high today
We have the wherewithal to pay
It takes them off the streets you know
To places they would never go alone
It gives them useful trades
The lucky boys are even paid


Men die to build their Pharoah's tombs
And still and still the teeming wombs
How many men to conquer Mars
How many dead to reach the stars?


Farewell my wistful Saigon bride
I'm going out to stem the tide
A tide that never saw the seas
It flows through jungles, round the trees
Some say it's yellow, some say red
It will not matter when we're dead

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

Knutna Nävar

 

Knutna Nävar 

 

Länk. Proletärkultur

 

 


 

Hallå där Bonde 

 

 

 

 

Knutna Nävar - Hallå Där Bonde Lyrics
Song details
Title Hallå Där Bonde
Artist Knutna Nävar


-Hallå där bonde, får jag gömma mig här?
Jag kommer från Saigon med åtta gevär.
Dom har jag snott från en amerikan.
Han trodde jag ville skjuta på mitt folk, den fan.


-Nej, nej kommunist. Gå nån annanstans!
Jag blir hängd direkt om dom visste var du fanns.
Jag vill bruka min åker och ha lugn och ro,
och dina gevär får inte riset att gro.


-Men vem äger åkern där du sliter din rygg?
När godsägar'n tar skörden, är det då du är trygg?
Dina barn är nakna och din hustru sjuk,
och det finns inte många riskorn i din magra buk.


-Nej, det finns inte mycket som lindrar eländet.
När byfogden ta't skatten och godsägar'n arendet.
Men du som springer runt, och skjuter och slåss,
inte hjälper du väl mig att från min börda komma loss?


-Jag kämpar för din rätt att då skörda var du slår.
Jag slåss mot den klass som över din arbetsdag rår!
I städernas fabriker fick jag lära mig detta:
Vi måste slåss tillsammans för att magarna mätta!


Minns du när imperialisterna bar franska namn?
När vi segrat fick bönderna jorden.
Några år fick ni bruka era åkrar ifred,
sen kom herrarna tillbaka och tog den.
Dom kom med vapen i hand!
Och med en ny bundsförvant,
nu stod det MADE IN USA på gevären.
USA's kapitalister behövde mer profit,
dom kom hit med den stora dundra hären.


Så vill du se dina söner växa upp till fria män,
så får du lära dig att skilja på fiende och vän.
Och vem som är din fiende det ser du ju själv,
så ta nu ett gevär och gå med i FNL!


-Fast du kommer från fabriken förstår du mig rätt väl,
och visst vill jag kämpa för att slippa vara träl.
Men jänkarna har bomber och Saigon har tanks,
mot en sådan övermakt har vi väl ändå ingen chans?


-Deras vapen är moderna, himmeln flygplanen bär.
Men vi har ett helt folk bakom våra gevär!
Och vi går mot seger överallt där vi strider,
för innerst är vår fiende en pappers-tiger.


-Det har gett mig hopp, det du säger kommunist!
Kanske kan vi ändå vinna friheten till sist.
Kom in kamrat! Du får gömma dig här,
och lär oss bönder hur man sköter ett gevär.---

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


-------

 

Om FNL:s kamp via flygblad (engelska)

 

 



2014-12-20, 00:05  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



I den skola jag gick i, från 1957-1969, fick vi lära oss att Socialdemokraterna satt i regeringsställning sedan 1932. Med undantag för semesterregeringen.


I framtiden kan skoleleverna få lära sig att Alliansregeringen sitter i regeringsställning sedan 2006 med undantag för samarbetsregeringen hösten 2014- våren 2015.


Socialdemokraterna gör ett misstag som går tillsammans, uti val, med Miljöpartiet. Inse att Miljöpartiet är ett sänke.


Extravalet i mars 2015 kommer som dominerande fråga handla om invandring. I den frågan står det rödgröna blocket mot det blåbruna blocket. Alltså i minoritet enligt opinionsundersökningarna.


Ledningen inom det Socialdemokratiska partiet tror och arbetar på ett höger-vänsterval. Men varför så låga siffror för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Även 32 procent för Socialdemokraterna är en låg siffra.


Mitt råd till min partiledning. Bryt bandet med Miljöpartiet. Om ni inte vill lyssna på mej. Jag är ju förtroendevald kyrkopolitiker (S). Lyssna då på Göran Persson (S) före detta partiledare. Pubertala Troféer är ordet.


Skon heter Miljöpartiet. Den skon som klämmer.

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-19, 12:47  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



KristDemokraterna har redovisat en öppning att frångå den av Miljöpartiets överenskommelsen med den förra Alliansregeringen och nu Socialdemokraterna i samarbetsregeringen.


Nu börjar normaliseringen av Sverigedemokraterna på riktigt.


Vad gör mitt parti, Socialdemokraterna? Fortsatt lojal mot Miljöpartiet, kanske.


Dagens presskonferens från Kristdemokraterna om flyktingpolitiken påminner mig om Kristdemokraternas presskonferens i Almedalen 2006 om Fastighetsskatten som blev en blå matta för Alliansregeringens åtta år.


Påminnelse. Före Reinfeldt-eran dominerade den aktiva flyktinpolitiken av samarbetet Socialdemokrater och Moderater. I Reinfeldt-eran och Löfven-eran är den aktiva flyktingpolitiken samma som Miljöpartiets dito.


Skon heter Miljöpartiet. Det är den skon som klämmer. Bromma flygplats, Förbifart Stockholm, Flyktingpolitiken.



 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-18, 13:28  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Före Fredrik Reinfeldt (M). Vår politik inom socialdemokratin, i flykting- invandrarpolitik, byggde på en samsyn och aktivt samarbete mellan de socialdemokratiska och moderata riksdagsgrupperna.


Sedan kom Alliansens uppbyggnad och slog sönder samarbetet S och M. Att Miljöpartiet fått en kil i Alliansamarbetet i invandrarpolitiken alliansens andra mandatperiod är påhejat av FP + C + KD. Resultat en väljarflykt från M.


Samarbetsregeringen, S + MP, har som resultat att Socialdemokraterna ansluter sig till Miljöpartiets flyktingpolitik. De socialdemokrater som röstade på Moderaterna 2010 fortsatte till Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna missade målet på 35 procent.


Under perioden 2005 och fram till nu har Moderaterna och Socialdemokraterna samarbetat att bygga upp Bod(s)trömsamhället. Samarbetet är så starkt att dagens Miljöpartister som sitter i samarbetsregeringen inte har en chans att ändra Bod(s)trömsamhällets sex pelare (Lex The Pirate Bay, IPRED, polismetodutredningen blir lag, Datalagringsdirektivet, Utökad FRA-shop, Povel Ramel-direktivet).



Detta blogginlägg är inspirerat av ett Öppet brev från Tomas Hedlund. Redaktör Huvudstadsbladet.


Länk till det öppna brevet.


citat

 

Ta ansvar!


Den sista delen riktar sig enbart till Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra, Socialdemokraterna och Moderaterna – TA ANSVAR NU!


Stefan Löfven och Socialdemokraterna – det går inte att sitta och vänta på att Moderaterna ska komma till förhandlingsbordet så länge Miljöpartiet ska vara med och förhandla! Bjud in Anna Kinberg Batras trupper till förhandlingar med enbart Socialdemokraterna. Stäng ute Miljöpartiet!


Anna Kinberg Batra och Moderaterna – skrota Alliansen, de sänker er bara! Gå ihop med Socialdemokraterna nu och gör upp med dem. Spelar ni korten rätt så är ni Sveriges största parti i valet 2018.


Använd det hemska parlamentariska läget att stärka Sverige nu, det kommer att vara än värre efter 22 mars. Därför ska ni låsa in er, förslagsvis på Harpsund och inte komma ut därifrån förrän ni är överens om en budget och hur landet ska styras på bästa sätt.


slut citat

 

 


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-17, 04:43  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Det finns dokumenterat på min blogg om, på grund av särintresse, mitt missnöje med Miljöpartiet. Jag ställde upp som valarbetare och har som åskådare betraktat spelet under och efter valet 2014. Kan bara konstatera att jag fick rätt i mina tvivel över att samarbeta med Miljöpartiet. Vi står nu inför ett gigantiskt misslyckande från min partiledning att bedöma spelet att leda konungariket Sverige. Jag har på min blogg gjort jämförelsen mellan Piratpartiet och indirekt Sverigedemokraterna. Piratpartiet fegade ut om The Pirate Bay. Sverigedemokraterna fegade inte ut.

"Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande," sade dåvarande statsminister Carl Bildt i november 1992 när man inte längre höll fast vid en övervärderad kronkurs.


Men på samarbetsregeringens pressträff igår (2014-december-15) fanns ingenting om eget misslyckande. Vad Göran Persson ger uttryck för i Agendaintervjun var känt före valet. Omöjligheten att Jan Björklund (FP) och Annie Lööf (C) skulle sitta i samma regering som Miljöpartiet.


Hela tiden handlar det om att Miljöpartiet inte är dugligt som en samarbetspartner i en socialdemokratiskledd regering. Ett sådant kan bara leda till det som vi ser nu. Kaos. Nu. En samarbetsregering som administrerar en alliansbudget och får storstryk i utskotten.


Extravalet i mars 2015 kommer att bli en exakt kopia av det ordinarie valet: Ett sandlådeval. Där vi de sju demokratiska partierna visslar ut det odemokratiska partiet på torgmöten. Där huvudfienden är Sverigedemokraterna och den heta frågan är invandring. Och det är Miljöpartiets invandrarpolitik som de sju partierna gemensamt slåss för.


Sammanfattning. Skon heter Miljöpartiet. Den skon som klämmer.

 

 

Carl Bildt

 

 

Foto: Johan Ödmann

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 








2014-12-16, 08:54  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



spanien munkavlelag

 

 

Länk. Nu bär Spanien munkavle 2 dagar (Nathalie Mark)

 

 

citat

Så har det hänt. Det som jag så innerligt hoppades inte skulle hända. Hoppades men aldrig riktigt vågade tro på. I Spanien tog man under torsdagen ett stort kliv in i fascismen då de röstade igenom det lagförslag som kommit att kallas för ”munkavlelagen”.


Munkavlelagen är en lag som regeringspartiet PP har drivit igenom. PP, eller Partido Popular (”folkets parti”), är ett högerkonservativt parti som har sin grund i Alianza Popular, som grundades i slutet av 1980-talet av personer som stöttat Francos diktatur men som även förespråkade övergången till demokrati. I dag har partiet enskild majoritet i båda kamrarna och har med många snabba reformer helt försökt tysta det Spanien som så nyligen känt demokratins vindar blåsa.


slut citat

 

 

 

 


 

 

Festskrift


utgiven i anledning av


Statsrådet och chefen för justitiedepartementet, kommendören med stora korset av Kungl. Nordstjärneorden, riddaren av ryska S:t Annae-ordens 1:sta klass m. m.


Hr GUSTAF ALBERT PETERSSONS


60-års födelsedag


den 7 april 1911


samt Högst Densammes


5-åriga biläger med svenska Rättvisan


den 29 maj 1911

Av


Minnesgoda offer.

 


 

 

Tidigare blogginlägg
2011-juli-25
Gagnar det staten så slå till!

 

Den Svenska Socialismens Apostel författade en broschyr:


 

"Huru hindra könsdriftens onaturliga tillfredsställande
samt de så väl deraf som ock af återhållsamhet framkallade sjukdomarna?"


 

Den 14 februari 1888 blev sålunda denna broschyr, se titeln ovan,
författad av August Palm, belagd med kvarstad.


 

Av vem?


 

P. A "Gagnar det staten så slå till!" Bergström


 

alias

 

Kung Bergström, vår kvarstadsfader, Ers kvarstadsmajestät...


 

... Nu vet Sveriges folk vad det är frågan om. Efter tullarne på rågen och mjölet och
brödet och köttet och fläsket och fisken kommer tullen på tanken,
som hittills alltid betraktats som tullfri... (Axel Danielsson)


 

Fader vår!


 

(Tillegnad vår kvarstadsfader. För alla trogne kättare att dagligen bedja.)


 

Fader vår, som är i Stockholm;
föraktadt vare ditt namn;
en annan tillkomme ditt embete
och ske ej din vilja
hvarken i himmelen eller på jorden,
ty vårt dagliga bröd låter du kapitalisterna stjäla från oss;
och betala du våra skulder
så som vi betala dina,
och inled oss ej i ringdansen ikring guldkalfven,
utan fräls oss ifrån din åsyn;
ty din är blott makten ej rätten, riket eller herrligheten,
och derför så fort som möjligt marsch med dig in i evigheten.
Amen!


 


 


Tidigare blogginlägg
2011-april-11
Anno 1909 (K. G. Ossian-Nilsson)

Den mest uppseendeväckande hädelsemålet kom emellertid i november 1908, då den ryktbare Lundaprofessorn Knut Wicksell åtalades för ett föredrag: "Tronen, altaret. svärdet, penningpåsen", hållet i Stockholms Folkets Hus, där han vågat uttrycka sej vanvördigt om den gamla legenden om Jesu onaturliga födelse.


 

Åtalet väckte stor ovilja, och ingen ville tro sina öron, när huvudstadens rådhusrätt den 17 december dömde W. till 2 månaders fängelse för hädelse. Hela den ärliga frihetspressen och den del av den liberala, som ej alldeles korrumperats, protesterade kraftigt. Hovrätten korrigerade straffet till 300 kronors böter, men Högsta domstolen, till vilken W. ingivit en glänsande försvarsskrift, återställde rådhusrättens barbariska dom, och professorn gick i fängelse. Det var nu K. G. Ossian-Nilsson skrev sin dråpliga satir.

 

 

 

Anno 1909
text: K. G. Ossian-Nilsson


 

Anno trettonhundranie
i medeltiden i Rom
en professor teologie
lär bespottat jungfru Marie
högtsaliga jungfrudom,
anno trettonhundranie
i medeltiden i Rom.


 

Anno trettonhundranie
då trodde även de frie
på under och könlösa blom,
och att världen var skapt klockan tie
samma dag den var öde och tom -
ergo vässade döden sin lie
och påven sin fjäder till dom.
Men det dröjde med påvens dom:
en professor teologie,
hur kätterskt och vilt han skrie,
han är dock en teologie
professor för påven i Rom.
Han faller ej så för en lie
som ett tyst hänvissnande blom.
Han varder en stor heresie
profet, och bak hänglås och bom
han predikar för alla de frie
som en gud från sin helgedom.


 

Thy mildrade påven sin dom:
professorn fick böta en tie
riksdaler till gynekologie
institutet i staden Rom
anno trettonhundranie
för en högtsalig jungfrudom.


 

Anno nittonhundranie
en professor ekonomie
av oss upplyste och frie
nyss undfått en annan dom:
för tvivel på könlösa blom
och en moders jungfrudom
anno nittonhundranie
är han satt bakom hänglås och bom.
Eller var det kanhända i Rom
anno trettonhundranie?


 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-14, 12:00  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Jaruzelski

 

 

 

Länk. BBC (engelska)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidigare blogginlägg

2013-dec-13
Zwyciezymy. Vi ska vinna. Militärkuppen i Polen 13. dec. 1981.

 

Zwyciezymy. Vi ska vinna.

 

Vi ska vinna. Polen. 

 

 

Källa. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Länk.

 

General Jaruzelski satte in armén mot landets befolkning den 13 december 1981. Det proklamerades militärt undantagstillstånd.


Orsakerna till militärkuppen låg djupt i den polska efterkrigshistorien. Utvecklingen av den fria fackföreningen Solidaritet och landets hotande ekonomiska kollaps angav Jaruzelski som de främsta orsakerna till nödläget. I mera förtäckta ordalag antydde han att polackerna själva måste lösa sina problem, annars hotade den store grannen i öster göra det åt dem.


Militären ersätter partiet.


Jaruzelski lyckades sätta landet i ett psykologiskt chocktillstånd. Man internerade regimkritiker, men även korrupta och inkompetenta partibyråkrater. Antalet dödsoffer under kuppdagarna uppgick till cirka ett tjugotal, mestadels strejkande arbetare.


Jaruzelskis kupp var ett försök av det moraliskt bankrutta kommunistpartet att återta sin ledande roll. Det gick nu inte. De idéer som Lech Walesa och Solidaritet representerade hade segrat i folkmedvetandet. Vad Jaruzelski gjorde var att uppskjuta deras definitiva genombrott, detta på grund av det kalla krigets geopolitiska realiteter.


Jaruzelski trodde antagligen ärligt att han räddade landet genom kuppen. Alternativen var, som han såg det, båda lika osmakliga sovjetisk invasion eller inbördeskrig. För sent insåg han att partiets ledande roll var förbi.


När nya storstrejker drabbade landet 1988-89 och krav om demokrati åter växte sig starka, hade Jaruzelski ändrat inställning. Han hade åter kunnat använda armén, men valde i stället förhandlingar med Solidaritet och katolska kyrkan. Han medverkade till att kommunistpartiet sommaren 1989 led ett förödmjukande nederlag i fria val.


General Jaruzelski har bett polackerna om ursäkt för de dödsoffer som krävdes 1981. Han har dock inte ångrat kuppen, utan fortsatt hävda att det var den minst onda utvägen.

 

 


 

Länk: Aldrig inom Polens gränser skall en ryss bli bofast

 

Jeszcze Polska nie zginela
text: Josef Wybicki (1747-1822)
musik: Mikael Kleofas Oginsky (1765-1831)

 

Än är Polen ej förlorat,
än dess söner finnas!
Det, som våldet från oss rövat,
än kan återvinnas.
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 

Över Weichsel, över Warthe
vi till Polen slå oss,
lärt vi ha av Bonaparte
att i striden stå oss.
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 

Likt Czarnieckis tappra skaror
uti svunna tider
glatt vi trotsa tusen faror,
prövningar och strider.
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 

Aldrig inom Polens gränser
skall en ryss bli bofast;
högt mot solen klingan glänser,
lyft för Polen trofast!
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 

Mana icke stolta anor
oss att offra blodet,
hör du icke: trummor, fanor
ge oss åter modet!
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 

Glada jubla polska bröder:
Moskvas fall syns hägra!
Raclawitzas liar måste
med Guds bistånd segra!
Upp, Dombrowski, framåt!
Från Italien uppåt!
För oss genom segrar
åter till vårt Polen!

 


 

Bakunins tal Helsingborg 1863


Polackerna kämpa icke blott för sin egen frihet, utan för alla folk, som lida genom den moskovitiske tsarens förtryck.


Dessa folk måste ingå ett förbund för att tillintetgöra denne dödsfiende.


I ären vår främsta, vår naturligaste bundförvant, och vi räkna på er, svenskar, ty vi veta, att vid åsynen av Polens lidanden, olyckor och ansträngningar kan ingenting hålla edra hjärtans verop tillbaka, och vi veta, att edra handlingar icke skola stå edra ord efter. Leve Sverige!


Bakunin, som fann en fristad i August Blanches hem, Malmgården, vid ankomsten till Sverige 30 mars 1863.

Ryssland - En Molok som uppslukar Europa


Folk efter folk har det ryckt ur civilisationens famn och fastkedjat vid sig. Också tänka vi oss Ryssland såsom en enda ofantlig fästning med Svarta havet och Östersjön till löpgravar och med 60 millioner livstidsfångar inom sina murar.


Den är hemsk, denna seklers natt, detta djupa mörker - och varför allt detta? Varför, om ej för att uppställa en statsidé av järn, ett moloksystem, som rullar fram, krossande under sina hjul hela generationer!


August Blanche

 

 


Polens Historia - animation

 

History of Poland

 

Polens Historia - animation

 


 

 

Tidigare blogginlägg
2014-feb-7
Jacek Kaczmarski Mury Stocznia Gdańska SOLIDARNOŚĆ

 

SOLIDARNOŚĆ

 

 

solidarnosc

 

 

 

solidarnosc

 

 

 

 

 

 

Mury

 

Autor: Jacek Kaczmarski
Rok powstania: 1978
Kompozytor: Lluis Llach
Wykonanie oryginalne: Lluis Llach

 

 



On natchniony i młody był, ich nie policzyłby nikt
On im dodawał pieśnią sil, śpiewał, że blisko już świt
Świec tysiące palili mu, znad głów unosił się dym
Śpiewał, że czas, by runął mur, oni śpiewali wraz z nim


Wyrwij murom zęby krat
Zerwij kajdany, połam bat
A mury runą, runą, runą
I pogrzebią stary świat!


Wkrótce na pamięć znali pieśń i sama melodia bez słów
Niosła ze sobą starą treść, dreszcze na wskroś serc i dusz
Śpiewali wiec, klaskali w rytm, jak wystrzał poklask ich brzmiał
I ciążył łańcuch, zwlekał świt, on wciąż śpiewał i grał


Wyrwij murom zęby krat
Zerwij kajdany, połam bat
A mury runą, runą, runą
I pogrzebią stary świat!


Aż zobaczyli ilu ich, poczuli siłę i czas
I z pieśnią, że już blisko świt, szli ulicami miast
Zwalali pomniki i rwali bruk - Ten z nami! Ten przeciw nam!
Kto sam, ten nasz najgorszy wróg! A śpiewak także był sam


Patrzył na równy tłumów marsz
Milczał wsłuchany w kroków huk
A mury rosły, rosły, rosły
Łańcuch kołysał się u nóg...


Patrzy na równy tłumów marsz
Milczy wsłuchany w kroków huk
A mury rosną, rosną, rosną
Łańcuch kołysze się u nóg...

english


Walls


He was inspired and young, they were a legion
He gave them strength with his song, singing that the dawn is near.
They'd light thousands candles for him, smoke rising over their heads,
He sang it was time for the wall to fall...
They sang together with him:


Pull the teeth of bars from the walls!
Tear off the chains, break the whip!
And the walls are falling, falling, falling
And will bury the old world!


Soon they knew the song by heart and just the melody without the words
Carried the old meaning, shivers through hearts and heads.
So they sung, clapped to the rhythm, their applause sounding like gunshots,
And the chain was a burden, the dawn was dawdling...
And he still sung and played:


Pull the teeth of bars from the walls!
Tear off the chains, break the whip!
And the walls are falling, falling, falling
And will bury the old world!


And they saw their numbers, they felt their strength and the time,
And singing that the dawn is near, they marched into the streets;
They destroyed monuments and uprooted pavements — This one is with us! This one is against us!
Who's alone is our worst enemy!
And the singer was also alone.


He looked at the steady march of the crowds,
Silent he listened to the thunder of their steps,
And the walls grew, grew, grew
The chain dangled at the feet...


He looks at the steady march of the crowds,
Silent he listens to the thunder of their steps,
And the walls are growing, growing, growing
The chain dangles at the feet...

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV

 

 



2014-12-13, 04:14  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



stenen i grönan dal

 

 

Länkar Stenen i grönan dal

 

Bo Oscarsson

 

 

mevik.se (pdf)

 

 


 

 

Stenen i grönan dal

"De svenske taga vid utländska seder
och kränka så sin forna heder
dock står stenen i grönan dal:


Då kyrkor varda fångehus
gudstjänsten mister sitt rätta ljus
så står stenen vid lag


När skalkar och bovar trivas
och ärlige män fördrivas
så står stenen vid makt


När präster varda bönder
och bönder allas vidunder
Då ligger stenen omkull."

 


 

 

Stenen i grönan dal. Faller stenen omkull 22 mars 2015?


Just nu snurrar det runt i min socialdemokratiska skalle.


Partiledaren Stefan Löfven säger si ena dagen och så andra dagen. Skånesocialdemokraterna röstar på den Sverigedemokratiska budgeten. LO-ordföranden ringer till partiledaren och kräver. Göran Persson säger sådant. Mona Sahlin pikar Göran Persson. Och Margot Wallström dissar blockpolitiken.


Den enda i partiet som har en idé och vision. Är jag. Bod(s)trömsamhället. Men jag ignoreras. Kanske är jag tokig trots allt.


Stenen i grönan dal kommer att välta när jorden går under. Jag tror stenen välter den 22 mars nästa år.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-12, 10:11  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



I dag fyller Nils Ferlin 116 år  (2014 11:e december)

 

Nils Ferlin (1898-1961)

 


 

På Arendorffs tid
text och musik: Nils Ferlin (1898-1961)


 

På Arendorffs tid
då var himmelen vid
då var stjärnorna nära att se.
Det var glädje och skratt;
blev man haffad en natt
var de' ingenting särskilt me' de'.
Det var uppåt, det kan jag förkunna,
fast man bodde ibland i en tunna.
Och man frös och man svalt
men man klarade allt.
De' var ingenting särskilt me' de'.


 

Nu är tillvaron hård
så på gata som gård,
så på krog som på pilsnerkafé.
Man får sitta så tyst
som ett trä och en byst:
kan ni se något särskilt i de'?
Nej, på Arendorffs tid fick man andas
och med grevar och friherrar blandas.
Var man dum i sin trut
ja, så åkte man ut:
De' var ingenting särskilt me' de'.


 

Det var lustiga år,
men med slätkammat hår
nivelleringen gjorde entré.
Och så blev det så här:
vi är lika som bär.
Kan ni se något särskilt i de'?
Folk betalar sin skatt och är snälla
fastän inte ett skvatt originella.
Nu är tillvaron platt
som en nedsutten hatt.
Ja' ser ingenting särskilt i de'.


 

Ja, man lever och tär
på den kropp som man bär,
och så ligger man där ett-tu-tre.
Och så fraktas man bort
i en billig transport.
De´ är ingenting särskilt me´ de´.
Om en fågel en drill ville drilla
vid ens färd var det inte så illa,
men om prästen är skral
och drar in på sitt tal
är de´ ingenting särskilt me´ de´.

 


 

 

Victor Arendorff (1878-1958)


 

 

Vid ett fattighjons kista
text: Victor Arendorff (1878-1958)
musik: Tommy Rådberg


 

På fattighusets gård en simpel likvagn står,
på den en svart och lika simpel kista,
och fattighjonet Lundström, vilken dog i går,
i denna sover nu sin sömn, den sista.


 

På locket finns det ej en enda liten krans
och inga blommors vällukt luften fyller,
men solen lyser fram ibland, och då dess glans
den svarta kistan som med guld förgyller.


 

Och ingen vänlig har vid porten granris strött,
där djupa hjulspår tecknat sig i gruset,
ty vad betyder det, månnväl, att någon dött,
det är så vanligt här på fattighuset.


 

Kring vagnen några hjon... Men ej en snyftning hörs
och ingen sorgens suck bärs bort med vinden,
och ingen enda valkig hand till ögat förs
och ingen förkläddssnibb lyfts upp mot kinden.


 

Men Lundström, sörjs du ej av fattighusets hjon,
så lyss hur gårdens sparvar sorgset spela!
De sakna dig, ty aldrig av din brödranson
åt dem du mera skall små smulor dela.


 

Och där - se gårdens gamla katt kring vagnen går,
ty hon och Lundström voro goda vänner,
men aldrig av hans frukost mer en bit hon får,
ej mer hans grova händers smek hon känner.


 

Din kvast i redskapsboden nog i undran står,
varför i dag din hand ej skaftet fattar,
och krattan väntar på dig, ty den ej förstår
varför idag du inte gården krattar.


 

Så sov i frid! Du är ju saknad, du, ändå,
om ock blott av en sopkvast och en kratta,
och även sörjes du av sparvarna de små
men allra mest av gårdens gamla katta.


 

Vi kunde skramlat till en krans kanhända
vi stackars hjon på detta fattighus,
att som en sista hälsning Lundström sända,
men allt vi få går åt till kaffe och till snus.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-12-11, 07:52  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM