TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Stefan Löfvens strategi som regeringsbildare var att utesluta Vänsterpartiet som regeringspartner. Inga kommunister i min regering. Men Vänsterpartiet behövs i budgetprocessen. Därför pengar till valda reformer och resten i utredning.


Bland vissa S-bloggare är dyrkan stor för partiet till vänster om oss. Ja stor var dyrkan i förra valet att S-bloggarna från Skånedistriktet plus bloggare från LO-kollektivet tvingade Mona Sahlin att ta med Vänsterpartiet inför 2010 års val.


Men vilket parti är värst att samarbeta med för mig som socialdemokrat sedan 1968. Jag stod på Olof Palmes sida (tillsammans med Folkpartiet) i kärnkraftsvalet och Ingvar Carlssons sida i Ja till EU samt på Göran Perssons och Anna Lindhs sida om Ja till Euro.


Och jag måste vara den S-bloggare som stött mest Thomas Bodström i kampen för att fullborda Bod(s)trömsamhället.


Och i samtliga tillfällen ovan, Olof Palme kärnkraft, Ingvar Carlsson EU och Göran Persson Euro har Miljöpartiet och Vänsterpartiet och Skånedistriktets S-bloggare varit på motståndssidan.


Samt i fallet Bod(s)trömsamhället har Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit FIENDE. Jag skall dö med stövlarna på i kampen för en upphovsrätt.


Jag är partilojal. Får acceptera ett vingklippt Miljöpartiet. Ty Miljöpartiet vet att Bod(s)trömsamhället är fullbordat.


Men.

Är det dags att normalisera Vänsterpartiet. Klockan elvatretti vet vi (2014-okt-21).

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-21, 09:12  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Inför valet 2010 kunde jag som enskild partimedlem protestera mot beslutet att Socialdemokraterna gemensamt med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställde upp med ett valmanifest. Jag protesterade genom att inte valarbeta.


Det var annorlunda nu i valet 2014 då vi rödgröna partier gick till val på egna valmanifest. Sålunda var jag valarbetare den här gången.


Förhandlingarna sker på regeringsnivå om var kompromisserna hamnar. Jag har mina hjärtefrågor som jag tidigare har skrivit om på min blogg. Framför allt rättigheterna för kulturarbetarna som till exempel upphovsrätt. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare i praktiken till just upphovsrätten. Och jag vakar. Än har det inte skett några kompromisser på det området.


Jag är också oense med de rödgrönas metoder mot Sverigedemokraterna som parti. Självklart ska vi inte samarbeta med Sverigedemokraterna men de rödgröna skall ha respekt för den parlamentariska demokratin. Det blir mycket sandlåda nu i riksdagen.


Opinionsundersökningarna visar nedåtsiffror för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna på valresultatet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vinnare. Ska vi i (S) bry oss eller ska vi säga det är långt till nästa val.


Min uppmaning.


Se upp Socialdemokrater. Hissen går ned till helvetet!

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-20, 09:28  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Min motion till Partikongressen (Socialdemokraterna) 2015. Byt ut nuvarande partiprogram mot 1920 års partiprogram. Se nedan.

 

 

Socialist Rebublic Sweden

 

PROGRAM FÖR SVERGES SOCIALDEMOKRATISKA ARBETAREPARTI.
Antaget på elfte partikongressen i Stockholm 1920.

Allmänna grundsatser.

 

Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de utsugna klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.

 

Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som lagt äganderätten till produktionsmedlen i ett mindretals händer, dömt flertalet till egendomslöshet och beroende samt gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets bestämmande drag.

 

Den privata äganderätten till produktionsmedlen var i äldre tider ett medel att tillförsäkra producenten hans produkt. Den kapitalistiska privategendomen har i stället blivit ett medel för de besittande att frånhända de arbetande frukterna av deras arbete. Denna kapitalistiska utsugning behärskar, om ock i växlande former, det moderna samhället och lämnar intet område därav oberört.
Det trycker främst sin prägel på utvecklingen i alla industriländer. I samma mån de småborgerliga samhällsförhållandena upplösas, stordriften undantränger hantverket, arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta alla marknadsgränser, i samma mån bliva de verkliga producenterna förvandlade i en klass av lönearbetare, som i sig upptager talrika elementer från de under kapitalismens utveckling nedtryckta mellanlagren och har till sitt sociala kännemärke egendomslöshet och otrygghet med därav följande beroende och förtryck.

 

Arbetsprocessens utomordentliga tekniska framsteg, den oerhört stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet av nya produktionsfält, hela denna kapitalistiska utveckling, varigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför å ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt av den egendomslösa arbetareklassen.

 

Kapitalismen visar sig därjämte oförmögen att fullt utnyttja de alltjämt växande produktivkrafterna. Planlösheten i den kapitalistiska produktionen upphäves ej ens med dess högsta organisationsformer. Det högre mått av ekonomisk ordning, som genom förtrustningen vinnes, medger icke produktivkrafternas ändamålsenliga användning och fulla utnyttjande. Utsugningen fortgår till förmån för ett allt mera koncentrerat och allt mäktigare kapitalvälde.

 

Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna ödesdigra tendens i samhällets utveckling arbetarna till en motverkande rörelse. De organisera sig mot utsugningen, som producenter i fackföreningar och som konsumenter i kooperativa sammanslutningar under en alltjämt fortgående, allt väldigare omfång antagande kamp mellan arbetare och kapitalister.
Klasskampen mellan utsugna och utsugare får sin moderna prägel.

 

 

Arbetareklassen blir medveten om sin historiska mission att vara bäraren av en ny produktionsordning, frigjord från profitintresset, och framträder som den ledande bland de utsugna folkklasser, vilka kapitalismen bragt i beroende och otrygghet.

 

Ty icke blott de industriella produktionsmedlen och de naturrikedomar, som den industriella produktionen exploaterar, hava kommit i kapitalismens händer. Den gör sig till härskare även på områden, dit den industriella storproduktionen icke trängt fram. Där den låter de gamla mellanklasserna bestå, undergräver den deras ekonomiska självständighet. Ej blott hantverkare, småhandlare och utövare av fria yrken bliva skattskyldiga till kapitalet. Som bank- och bolagskapital lägger det även jordbruksjorden under sitt välde. Jordens verkliga brukare försättas, där de icke redan i egenskap av lönarbetare vid storgods helt intaga samma sociala ställning som industrins arbetare, uti ekonomisk ofrihet, tributpliktiga till en kapitalism i ständig utvidgning.

 

Den motsättning mellan arbetare och kapitalister, som den industriella utvecklingen framkallat, vidgas sålunda till en hela samhället genomgående motsättning mellan de utsugna och deras kapitalistiska utsugare.
Men därmed följer ock en samling av alla de utsugna klasserna, som i klasskampen taga ställning sida vid sida. Denna klasskamp skall icke upphöra, förrän samhället så omdanats, att den kapitalistiska utsugningen helt är upphävd, klassamhället fallet och massfattigdomen avskaffad.
Detta åter kan endast ske genom att upphäva den privatkapitalistiska äganderätten till produktionsmedlen och lägga dem under samhällets kontroll och besittning samt genom att ersätta den nuvarande planlösa varuproduktionen med en socialistisk, efter samhällets verkliga behov planlagd, för välståndets höjande stegrad produktion.

 

Detta mål kan icke uppnås utan politisk kamp. Socialdemokratin vill därför samla och politiskt organisera de utsugna klasserna, klargöra deras roll i den sociala utvecklingen, målet och vägarna för deras klasskamp, erövra den politiska makten och på den väg och i den ordning utvecklingen själv anvisar, genomföra samhällets socialistiska organisation.

 

Arbetareklassens intressen äro desamma i alla länder med kapitalistiskt produktionssätt. Med utvecklingen av världshandeln och produktionen för världsmarknaden bliver arbetarnas ställning i varje land beroende av deras ställning i övriga länder. Arbetareklassens frigörelse är därför ett verk, vari alla kulturfolk måste deltaga. Med erkännande härav förklarar sig Sverges socialdemokratiska arbetareparti vara ett med socialdemokratin i andra länder.

 

Politiskt program.

 

I.
Yttrande- och tryckfrihet.
Religionsfrihet.
Föreningsrätt och församlingsfrihet.

 

II.
Folklig självstyrelse.
Allmän, lika och direkt rösträtt för myndiga män och kvinnor.
Republik.
Demokratiskt representationsskick.
Folkomröstning.

 

III.
Sakkunniga förvaltningsorgan, rekryterade och kontrollerade efter demokratiska grundsatser.

 

IV.
Folkligt inflytande på rättsväsendet.
Lekmannamedverkan i rättsskipningen.
Offentligt processförfarande i alla instanser.
Kostnadsfri rättshjälp.
Human strafflagstiftning. Dödsstraffet avskaffas.
Strafflagen för krigsmakten avskaffas.
Rättslig likställighet mellan man och kvinna.
Undantagslagar mot arbetarna upphävas.

 

V.
Kostnadsfri undervisning i offentliga skolor.
Gemensam folkskola som grundval för medborgarnas utbildning.
Fackskolor för hantverk, industri, handel, jordbruk och fria yrken.
Tryggat tillträde för kvalificerade till högre undervisningsanstalter. Ekonomiska hinder för deras utbildning undanröjas.
Konfessionslöst undervisningsväsen.
Främjande av det fria forsknings- och bildningsarbetet.

 

VI.
Statskyrkan avskaffas.
Av kyrkan disponerade egendomar stanna i samhällets ägo.

 

VII.
Direkt beskattning.
Progressiv inkomstskatt. Skattefritt existensminimum. Skärpt skatt å arbetsfri inkomst.
Enskild förmögenhet beskattas progressivt, särskilt genom arvsskatt.
Samhällelig kapitalbildning tryggas vid beskattningen.
Överskott från samhällets företag bidraga till budgetbehovens fyllande.

 

VIII.
Frihandel.
Utrikeshandeln organiseras under samhällets kontroll.

 

IX.
Olycksfallsförsäkring. Sjukförsäkring. Moderskapsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkring.
Pensionering av åldringar och invalider samt barn- och änkepensionering.

 

X.
Lagstadgad 8 timmars normalarbetsdag.
Förbud mot nattarbete, där arbetet ej av tekniska skäl eller i den allmänna välfärdens intresse måste äga rum.
Minst 36 timmars sammanhängande fritid i veckan.
Förbud mot användning av barn under 15 år i industrin. Likaså mot allt förvärvsarbete, som hindrar obligatorisk skolgång.
Skydd mot yrkesfara. Yrkesinspektion.
Offentlig, kostnadsfri arbetsförmedling.
En tillfredsställande lägsta lönestandard upprätthålles genom samhällets reglerande ingripande.
Arbetarskyddslagstiftningen utsträckes till hemindustrin.
Frihet att utvandra och invandra.
Arbetareskyddets och arbetareförsäkringens förmåner tillförsäkras även utländska arbetare.
Arbetareklassens rättigheter betryggas genom internationella överenskommelser.

 

XI.
Bekämpande av alkoholismen. Undervisning om alkoholens verkningar på individ och samhälle. Åtgärder för undanröjande av alkoholismens sociala orsaker. Restriktions- och förbudslagstiftning.

 

XII.
Expropriationsrätt för samhällets behov.

 

XIII.
I samhällets ägo överföras:
alla för en planmässig folkhushållnings genomförande erforderliga naturrikedomar,
industriföretag,
kreditanstalter,
transportmedel och kommunikationsleder.
Sakkunnig ledning av samhällets företag under garantier mot byråkratisk skötsel.
Arbetare och konsumenter deltaga i samhällsföretagens förvaltning.
Samhällelig kontroll över företag, som kvarstå i enskild ägo.

 

XIV.
Samhället befrämjar kooperationen.

 

XV.

A.
Tvångsköp av större jordegendomar i enskild ägo.
Vanhävdade egendomar indragas till samhället.
Fideikommissinstitutionen upphäves; samhället inlöser fideikommissen.
Statens jorddonationer återgå till samhället.
Styckning av samhällets jordegendomar endast om naturförhållandena göra stordrift olämplig.
Upplåtelse av samhällets större jordegendomar till enskilda sker under garantier för det allmännas och för jordbruksarbetarnas intressen.
Samhällets för småbruk avsedda jordegendomar upplåtas till brukarna mot tryggad besittningsrätt.

 

B.
Koncessionssystem, som lägger kontrollen över jordköp i samhällets hand, för i enskild ägo befintliga jordbruksföretag.
Torpare och arrendatorer å jord i enskild ägo skydda genom arrendelagstiftning. Ersättning av jordägaren för nyodlingar och jordförbättringar.
Vid jordägares frånfälle inlöser staten, därest arvingarna så önska, egendomen i syfte att trygga deras möjlighet att bruka fädernejorden.
Hela landet omfattande vanhävdslag.

 

C.
Egnahemsrörelsen lägges helt i samhällets hand.
Samhället ställer mot avgäld medel till förfogande åt egnahemstagaren för uppförande av åbyggnader.

 

XVI.
Inkomstens och förmögenhetens fördelning regleras.

 

XVII.
Folklig kontroll över utrikespolitiken. Den hemliga diplomatien avskaffas.
Ett demokratiskt organiserat folkens förbund.
Internationell ordningsmakt och avrustning.



2014-10-14, 09:05  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vårt parti, Socialdemokraterna, är ett intresseparti och dessutom verkat i många år. Därför finns det stoff att plockas upp till vår nackdel i en sandlådedebatt.


Nedan är några länkar som tar upp exempel.

www.svensktidskrift.se

arkiv.rodarummet.org

www.expressen.se

I denna tråd fortsätter jag med att ta upp Arthur Engberg (S) som kan, i dag, lastas för skrift i arbetarpress och ord i riksdagen. Nedan är något jag, subjektivt, vill att alla ska minnas Arthur Engberg.


Slutsats. Socialdemokraterna förlorar om vi gör riksdagen till en sandlåda.

Hälsingesången


Hälsingland



Hälsingesången
text: Arthur Engberg

Såg du det landet, där sjöarna ler,
och där forsens språng
är en jubelsång
mitt i skogens trolska drömmarsal?


Såg du det landet, där lurarna ger
mellan gran och tall
sina återskall
bland kullar, berg och dal?


Såg du väl detta land, som heter Hälsingland, vårt land,
där många för oss brutit bygd med stark och senig hand,
där de som vi har älskat bäckens sorl och brus,
där de som vi har drömt i sommarnattens ljus?


Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
Hälsingland, där kvinnor, män
bor och bygger än.

Ja, vårt land är Hälsingland,
Hälsingland med sjö och strand,
ja, vårt land, vårt land är Hälsingland!


 

 

Tidigare blogginlägg
2013-04-12

Lyckligt det land vars kyrkominister kan så många brännvinsvisor

 

Den engbergska(S) psalmboken

eller

när Ecklesiastikdepartementet utökade sitt inventarium med en orgel

 

Källa: Emil Liedgren, Den svenska psalmboken, 1910, eget förlag
Nils och Lars Beltzén: Arthur Engberg - publicist och politiker, Prisma, 1973

Lyckligt det land vars kyrkominister kan så många brännvinsvisor!
Lennart Bernadotte

 

På wikipedia:  den eklundska psalmboken efter karlstadsbiskopen Johan Alfred Eklund (1863-1945).

Visornas hemsida: den engbergska(S) psalmboken

 

 

Det var en skolad marxist och socialdemokrat, med målet att bli det socialdemokratiska partiets ordförande, som drev på att 1937 års psalmbok blev Wallinska psalmbokens ersättare. I dag i sin tur ersatt av den nya psalmboken av år 1986. För att göra listan fullständig bör nämnas att Wallinska psalmboken av år 1819 ersatte den karolinska av år 1695.

 

"Jämte folkvisan var psalmen länge det förnämsta, för att ej säga enda poetiska element, som ingick i allmogens hemliv och barnuppfostran." skriver Emil Liedgren i Den svenska psalmboken.

 

C. J. L Almquist skriver (1838) i "Svenska fattigdomens betydelse": "Till bondfolket tränger ingen annan skrift ännu än psalmboken, katekesen och stundom bibeln." Psalmboken var i ett par århundranden folkboken framför andra. Bibeln var alltför dyr.

 

"Huvudsumman av ett folks böner, som ännu vid morgonens uppgång höjer hjärtat till Gud med tacksägelse och om aftonen överlämnar sig åt Gud med förtröstan, består av valda verser ur vår psalmbok", vittnar Samuel Ödmann (1814). Av samme författare kan man läsa hur morgonpsalmerna löd i vardagsstugan alltifrån fyratiden på morgnarna, då de sju spinnrockarna började sin entoniga och sömngivande surr. Det var psalmsången, som hjälpte spinnerskorna att hålla sig vakna utan fåfängligt snack.

 

Nu ett hopp fram i tiden till det Strindbergska uttrycket avser med Det Nya riket. Sverige upplevde då folkrörelsernas uppkomst; frikyrkan, godtemplarna och arbetarrörelsen. Som motkraft stod statsmakten med dess institutioner - däribland statskyrkan. Via folkbibliotek hade profan prosa och poesi nått ut till allmänheten. Psalmbokens verser var ej ensamma. Lina Sandells lågkyrkliga alster vann stor populäritet. I den engbergska(S) psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

 

Den litterära Wallinska psalmboken av år 1819 hade således fått medtävlare till den andliga spisen. Men en ny psalmbok dröjde och dröjde och dröjde. Det socialdemokratiska partiet med dess partiledare Per-Albin Hansson tog över regeringsrodret 1932 och visade på stor handlingskraft.

 

Det socialdemokratiska partiet hade vid begynnelsen av sina pionjärår aktivt bekämpat statskyrkan och till och med aktivt bekämpat kristendomen. Den politiska arbetarrörelsen splittrades i två partier 1917. Således kändes en lättnad i partileden då man gjorde sig av med barlasten och kunde med enig blick arbeta, med kompromisser, framåt, för att förändra nationen, staten, konungariket Sverige. Krav på statskyrkosystemet och monarkiens avskaffande som finns nämnt i partiprogrammet lades i malpåsen. Konung Gustav V och Statsminister Per Albin Hansson respekterade varandra fullt ut. Flertalet av statskyrkans ledare hade fortsatt att gå i fredspristagaren och ärkebiskopen Nathan Söderbloms fotspår. Ingenting av den polarisation som fanns mellan pionjärårens socialdemokrati och konung statskyrka fanns i det svenska trettiotalet, det vill säga efter Ådalshändelserna 1931.

 

Det ödesmättade 1930-talet hade vid ingången utrikes börjat med att vassa och hårda vindar börjat blåsa, och kyrkan och kristendomen, som länge betraktas som hinder för utvecklingen, upptäcktes plötsligt vara eller kunna bli värdefulla bundsförvanter i kampen för hotade liberala, demokratiska och humana intressen. Den västerländska moralens och kulturens väktare och "diktens lösa folk" i vårt land fördes närmare den kristna fronten. Denna utveckling är utan tvivel en förutsättning för vad som nu skedde i psalmboksfrågan.

 

På 1932 års kyrkomöte, i en motion hade hemställts att framställning måtte göras att åstadkomma ett slutligt förslag till reviderad psalmbok. Detta borde framläggas för nästa kyrkomöte. Huvudmotionär var kontraktsprosten Gunnar Ekström i Falun. Kyrkomötet beslöt i enlighet med motionärens förslag.

 

Kyrkomötets skrivelse inregistrerades på ecklesiastikdepartementet i början av september 1932. Några veckor senare installerade sig Engberg som chef för detta departement. På hans arbetsbord låg alltså då såsom ärende att ta itu med den för kyrkans gudstjänstliv så betydelsefulla frågan om en nygestaltning av den Wallinska psalmboken.

 

När frågan skulle börja rullas upp, hade Engberg att välja på två vägar: en större kommitté eller ett enmansuppdrag. Han valde det senare ty "Kungl. kommittéer tillhöra icke de varelser som föda levande ungar. De föda icke heller levande psalmer."

 

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittér, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937.

 

J. A. Eklunds mest kända psalm, "Fädernas kyrka", finns inte med i den nya psalmboken(1986). Visornas hemsida finns den med för eviga tider. Och (som en smäll på 1986 års psalmbokskommitté´s kollektiva fingrar), den finns representerad i Den Svenska Sångboken.


Publicisten, politikern Arthur Engberg, som aldrig blev socialdemokratisk partiledare.

Varje gång du sjunger psalmen Morgon mellan fjällen. Tänk.

Den är bearbetad av en socialdemokratisk kyrkominister som kunde många många brännvinsvisor.

 

 

psalmboken

 

 

 

Morgon mellan Fjällen

 

 

Morgon mellan fjällen


text: Betty Ehrenborg-Posse
musik: K H E Hauser
bearbetad: Statsrådet Arthur Engberg (s)

 

Morgon mellan fjällen,
Hör, hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

 

Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god.

 

Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

 

Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod!
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud är god,
Gud är god.

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-13, 11:13  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Stefan Löfven vill inte höra talas om vänster och höger i det interna samtalet. Och märkligt nog även i det externa samtalet i en Agenda-intervju.


Vänstern inom Socialdemokratin har blåst till anfall mot övriga inom socialdemokratin. Ett distrikt utmärker sig, Skånedistriktet.


Allt började med Mona Sahlins agerande som partiledare. Hon kom på att samarbeta med Miljöpartiet. Och den linjen har Stefan Löfven fortsatt där vi nu har Miljöpartiet som koalitionspartner.


Mona Sahlin tvingades ta med Vänsterpartiet i samarbetet och resten vet vi. Katastrofvalet 2010. Vilka stod bakom Det RödGröna samarbetets utvidgande. Jo just det. Skånedistriktet.


Valet av Håkan Juholt är Skånedistriktets förtjänst. Och nu har Håkan Juholts talskrivare, Daniel Suhonen skrivit en bok. Blåser till strid.


Daniel Suhonen ville inte sabotera riksdagsvalet 2014 och gick med på kompromiss i Vinster i Välfärden på kongressen i Göteborg 2013 sant att ge ut boken efter valet 2014.


Nu finns ingen hämsko. Pang på högerkrafterna inom Socialdemokratin.


Valresultatet för socialdemokraterna var detsamma som katastrofvalet 2010. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod still. Före detta Moderater och den väntade ökningen för Socialdemokrater gick till Sverigedemokraternas fördel.


Vi har upplevt ett sandlådeval, allt handlade om Sverigedemokraterna, och vi har valt en sandlåda som parlament. Vi socialdemokrater (läs Anders Lindberg Aftonbladet med socialdemokratiska fans) tillåter våld samt utvissling som politisk metod mot ett partis valkampanj. Samt en socialdemokratisk riksdagsledamot gillande av Vänsterpartiets tröjkampanj i talmansvalet. Sandlåda helt enkelt.


Här står vi nu. Och opinionssiffrorna kommer att visa om jag har rätt.


Sammanfattning. Kommer diskussionen handla om Håkan Juholts sorti. Min mening är att grundfelet är vårt samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt att vi får uppleva sandlåda i parlamentet.


2014-10-12, 09:58  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Gustaf III

 

 


Länk: Svenska akademiens hemsida


Platsen är Gustaf III:s arbetsrum
Personer: Gustaf III, konungen
Elis Schröderheim, statsekreteraren



(Konungen reser sig från skrivbordet, går några steg framåt.
Statssekreteraren Schröderheim kommer in.)



Konungen:
Tiden är nu inne att fullborda något, varpå jag varit betänkt allt sedan mitt vistande i Frankrike första gången, men som jag uppskjutit hittills, för att låta de anlag växa till ryktbarhet, dem jag framdragit ur mörkret.


Saken tål ej längre uppskov.


Hertigen av Södermanland drager till sig allt vad ordensvurm heter i mitt rike. De bära offentligt hans färger. Jag vill, att landets snillen skola bära konungens. Det skall tvinga de andra att skämmas.


Med ett ord: jag stiftar en konglig svensk akademi, i likhet med den franska.


En plats där skall bli högsta målet för snillets tävlan, åtrå och hopp, det skall tillika utstaka den riktning, den bana, de hava att gå, för att vinna framgång.


Snillen äro ofta hetsiga och förlöpa sig gärna. Inbillningens överdrift förer dem på villostigar; men på detta sätt håller man dem i tygeln. De bliva ett stöd åt konungadömet och konungarnas personlighet.


Nå Elis, har du något att invända mot min plan?


Statsekreteraren:

Ers Majestät tycks skämta, eller anser Ers Majestät sin underdånigste tjänares omdöme sämre, än den eländigaste skrivare. Huru skulle eljest någonting kunna invändas mot en plan, värd lika mycken beundran som tacksamhet.


Konungen:


Det är mig kärt, att höra dig vara av samma tanke som jag. Uppriktigt sagt räknade jag därpå, och har skickat efter dig egentligen för att sätta upp en lista till utnämningarna. Frankrike, med sin stora folkmängd och sitt överflöd på litteratörer, inrymmer dem 40 akademiska hedersrum. Ett sådant antal är alldeles för stort för Sverige. Vi skulle ej kunna fylla alla dessa länstolar, utan att nedstiga ända till skräp, eller till folk som ej kunde uppbära det akademiska anseendet.


Hälften mot i Frankrike kan vara lagom för oss; men som det ökar utmärkelsen ju färre, som hava den, så nedsätter jag antalet till, aderton. För att ge glans åt inrättningen och lyftning åt snillena skola mina akademister utgöras, om varandra, av mecenater och arbetare på litteraturens fält. Så är det även i franska akademien. Den svenskas årliga högtidsdag skall firas på min store företrädares födelsedag, vars namn folk själv, genom sina ombud, givit min son, arvingen till min tron. Du känner nu ungefär min avsikt. Låt mig höra dina kandidater. det skall, innan jag gör mitt val, roa mig att känna dem, även om jag icke antar dem.


Statsekreteraren:


I sanning, Ers Majestät, ämnet är mig så överraskande, att jag svårligen till Ers Majestäts höga nöje lärer kunna lösa uppgiften. Då min store konungs vilja likväl städse är min högsta lag, skall jag vid detta tillfälle endast lyda.


Den skald alldeles egen i sitt slag, vars make intet land och ingen tid kunna uppta, vars lyra är en bland de skönaste sinnebilderna på fotställningen av Gustaf den vittres ärestod, och vars danelser, ögonblickliga tjusningsutbrott, ingivelsens helgjutna svärmerier, avspegla nordens folkliv, liksom de italienska improvisatörerna söderns, - med ett ord: Bellman ...


(Konungen avbryter)


Konungen:


Ingalunda. Det är ett snille, ett sällsynt snille, som jag värderar, som ej blivit obelönt och som jag ej heller framgent skall glömma; men i min akademi passar han icke. Hans sångmö är alltför självsvåldig; för mycket rankor i håret och intet tecken till fikonlöv, där det så väl behöves! Du vet att jag inkognito hör honom med nöje både vid Hasselbacken och Gröna Lund, ja, att han ofta inlåtes vid våra förtroliga kretsar här på slottet; men akademien är något helt annat; där fordras allvar och anständighet, jag menar ej blott hos personen, utan även i dikterna. Jag vill, att det mest lysande i hov och stad, av bägge könen, skall tävla att få bevista akademiens sammanträden; men våra grevinnor och fröknar skulle ej våga ta solfjädern från ögonen utan att rodna mitt igenom sminket, om de högtidsdagarna befunno sig ansikte mot ansikte med den, som så illa tilltyglat la haute volée, som Bellman, t.ex, i Till de förnäma.


(Schröderheim suckar)


Statsekreteraren:


Tyvärr går svenska akademien således miste om Sveriges största ryktbarhet bland skalderna!


Konungen:


Vidare i uppgiften om dina kandidater.


Statsekreteraren:


Hos baron Ehrensvärd sammanträffar så mycket utmärkt, att avgörandet är svårt, vilkendera skickligheten hos honom är den mest övervägande. Hans teckningar hava redan så högt värde, att eftervärlden knappt lärer kunna uppväga dem med guld. Hans konstkärlek och konstsinne, hans fina och djupa omdöme göra honom lika mycket på snillets och smakens vägnar till en i alla avseenden behörig konstdomare.


Konungen:


Det där allt är icke så orätt. Men Ehrensvärd är för mycket egen i åsikter och framställningssätt. Han kunde som konstdomare innefatta en akademi för sig och göra övrigas närvaro där överflödig. Åsikterna skulle icke stå väl tillsammans med mina övrige akademisters, och framställningssättet är för litet akademiskt; det saknar rundning och prydnader, det är blomsterfattigt. - Nå, du synes bestört, Elis, över min utgallring. Bekymra dig ej därom. Mönstringen roar mig i alla fall. Fortfar!


Statsekreteraren:


Då snille ej ensamt blir nog, törs jag väl knappt nämna Lidner ...


Konungen:


Nej, nej! Den liderliga slyngeln, som oaktat mina välgärningar stötte sig ohjälpligt med min oförgätlige Creutz, till vilken jag skickade honom i Paris. Lidner lever ju nu här hemma nästan som lösdrivare och har till och med varit anvärvd till soldat. Det är förbi med min nåd för honom. Jag vill ej ens mera höra nämnas den uslingen, som sätter en fläck på skaldeyrket.


Ja, den olycklige, den oförlåtligt lättsinnige, den fallne och förlorade!... Och ändå ömmar mitt hjärta för den stackars människan; ändå lider jag av denna snillets förnedring; ändå vet jag, att min store och ädelmodige konung icke vredgas på mig, utan tvärtom hyser ett fruktsammare medlidande än mitt för den yrande skalden.


(Konungen går till chiffonniern, öppnar en låda, tar fram några dukater och lämnar Schröderheim.)


Tillställ honom dessa, Elis; men icke från mig, hör du!


Den olycksfågeln må aldrig få veta från vem detta lilla understöd kommit.


(Schröderheim fattar hänryckt Gustafs hand och kysser den.)


Det finns blott en Gud och en Gustaf ...


Se så. Tillbaka till vår mönstring.


Statsekreteraren:


Den store hävdatecknare, som ägnat särskild omsorg åt den store konungs historia, vars minne den nya stiftelsen avser att i främsta rummet hedra, näst Ers Majestäts eget - Hallenberg - torde kunna betraktas som självskriven till en plats i svenska akademien.


Konungen:


Självskriven, min kära Elis, är ingen! Det är just däruti fördelen ligger av hela inrättningen och varigenom den blir en prydnad och ett stöd för konungadömet. Det är gott och väl, att föremålet äger behöriga egenskaper som akademist; men det är i alla fall nåden, som skall framdraga, livgiva och beskydda dem, det är konungsligt hägn, av vilka de städse skola erfara sitt behov och sitt beroende. Det är just detta, som utgör borgen för andan och riktningen av skrifterna ...


Statsekreteraren:


Unge Thorild, ehuru något uppbrusande, är en snillrik litteratör, som redan ådragit sig Ers Majestäts höga uppmärksamhet ...


(Faller in)


Konungen:


Men som aldrig får plats i min akademi, såvida han icke lägger bort sina brushuvudslater. Låt honom ivra för konungadömets bästa lika mycket, som honom ivra för sin så kallade frihet, så får man se huru det kan gå framledes jag har på långt håll låtit ge honom en vink därom, men ännu åtminstone tycks han föredraga sina drömbilder. Det är de där otäcka amerikanska begreppen, som förfört och som skulle förrycka all ungdom här i landet, om jag ej gåve ärelystnaden hos våra snillen en annan riktning. Därtill skall svenska akademien bidraga, både med sina ledamotsplatser och sina belöningar.


Statsekreteraren:


Ers Majestät har i sina stater en skald, något fri stundom, det är sant, men kvick och ledig; den förste som givit oss svenska lustspel av egendomlig och ursprunglig art, bland vilka till och med i Ers Majestäts hov med nöje blivit uppfört Tillfälle gör tjuven ...


Konungen:

Hallman! Nej; ingalunda. Om han aldrig skivit något mer, än Tillfälle gör tjuven och sina kvicka, men plumpa, förlöjliganden, så kan hända. En sådan författare passar ej till akademist och hans ruskiga levnadsvanor ännu mindre.


Statsekreteraren:


Gud vet om jag då ens törs nämna författaren till Kapten Puff...


(Konungen avbrytande)


Konungen:


Kexell?... Fy! De där herrarna stinka av brännvin så, att jag tycker mig känna lukten ända hit.


Statsekreteraren:


Den flitigaste och fruktsammaste författare i hela Ers Majestäts rike är ofelbart Gjörwell ...


(Faller in)


Konungen:


Men också den kärvaste. Till akademist passar han icke.


Statsekreteraren:


Kärvheten är ett fel, som åtminstone ej lärer kunna förebrås den muntre Envallsson, som skrivit Slåtterölet eller kronfogdarna, och översatt Figaros bröllop.


Konungen:


Det hör till det löjliga slaget; min akademi skall hålla sig endast till det allvarsamma. Dessutom är herr Envallsson notarius publicus. Huru tycker du väl, att en sådan skulle uppbära värdigheten av en bland de aderton i svenska akademien?


Statsekreteraren:


Det finns två med namnet Fant.


Konungen:


Ingendera anstår mig. Den enes rim äro lika sträva, som den andres prosa.


Statsekreteraren:


Liljestråle torde då knappt vara värt att jag nämner?


Konungen:


Visst icke; ty även om hans sångmö vore lika täck, som han nu i stället är pedantisk, finge han aldrig inträde i min akademi. Han är och blir en obotlig Mössa, och i deras sällskap ha ännu aldrig glädjen och behagen trivts.


Statsekreteraren:


Lannerstiernas vers äro visserligen ledigare...


Konungen:


Hans språk är föråldrat: det är språkets föryngring, min akademi får sig ålagt.


Statsekreteraren:


Elers sångmö har jag hört vinna till och med Ers Majestäts eget höga bifall.


Konungen:


Åh, ja --- Men åtminstone dröjer det, innan ordningen kommer till honom.


Du håller dig ganska följdriktigt till den negativa sidan av kandidater.. Jag har ingenting däremot; tvärtom roar det mig. Har du ännu flera av det slaget?


Statsekreteraren:


Jag dristar ej avgöra, om Ers Majestät räknar dit Ödmann, vars frejdade litterära namn lika litet stannat inom Uppsala, som Norbergs inom Lund; men ingendera skulle vanpryda den lysande stiftelse, på vilken Ers Majestät nu är betänkt.


Konungen:


Men de skulle ge den ett alltför fornåldrigt utseende. I ett lärt samfund, alltför gärna! men min akademi blir vitter. Det är blomman av snille och smak, jag vill samla kring min tron.


Statsekreteraren:


Lannérus har skrivit en avhandling om orsakerna till sedernas förfall, vilken vunnit både ett pris och allmänt lovord...


Konungen:


Låt så vara. Må han bli ledamot av samfundet Pro Fide et Christianissmo; av svenska akademien blir han det icke.


Statsekreteraren:


Min sista och adertonde kandidat vore den bekante Lidén, ryktbar och berömd i så många avseenden.


Konungen:


Men hans skrifter äro icke av beskaffenhet, att åt författaren förtjäna ett rum i akademien.


Din lista är således slutad.


Nu kommer ordningen till mig, att låta dig höra mitt beslut.


Vid sidan av Höpken, Karl Scheffer, Herrmansson och Fersen, sätter jag Oxenstierna och dig själv.


Se så, ingen orimlig blygsamhet, Elis!! Hela världen vet och erkänner, att du förtjänt din akademiska länstol. Jag förlåter dig Gustava Gök för det nöje, du skänkt skådeplatsen uti Fjäsken.


Jag sätter där vidare Gyllenborg, Rosenstein, Botin, Murberg, Nordin, Leopold, Armfelt, Sjöberg, Adlerberth, Kellgren, Celsius och biskop Wingårdh


(småskrattande) jag säger med flit biskop Wingård, ty det är i egenskap av prelat, jag gör honom till akademist.

Källa:
M. J. Crusenstolpe
Morianen
Albert Bonniers förlag 1880

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-11, 06:16  Permalink  2 kommentarer
Andra bloggar om:  



Liberaldemokraterna.

 

 

liberaldemokraterna 

 

 

 

 

Min berättelse om Liberaldemokraterna (2010-2014). Fem röster i Riksdagsvalet 2014

 


 

Liberaldemokraterna och Almedalen 2011
2011-07-03


Ett av de två partier som kallar sig Liberaldemokraterna skall visa upp sig i Almedalen och förklara sig officiellt - Vi är ett registrerat parti. Jag talar om Alexander Bard-partiet.


Men förvirringen är stor bland avgrundsliberalerna.


Flertalet av de ledande liberaldemokraterna var för ett år sedan riksdagskandidater för Piratpartiet. Och i dag, 3 juli söndag, pushas det fram riksdagskandidaten Carl Johan Rehbinders blogg som viktig för Piratpartiet.


Förvirring är ordet. Ty Carl Johan Rehbinder är liberaldemokrat.


Om en vecka har vi facit. Är det veckan, som vi har framför oss, Liberaldemokraternas vecka. Frågetecken.


Var jag står i liberalismen och i demokratisk socialism. Väljer medvetet Olof Palmes uttryck inte Håkan Juholts social demokrati.


Liberalismen som ideologi är en fara för den demokratiska socialismen. Här gäller det att se upp.

---


Avgrundsliberalen Alexander Bard nu Centerpartist
2011-09-04


Det är ett nöje att följa Liberalen Alexander Bard hoppande från tuva till tuva.

De liberala tuvorna är Frihetsfronten (dock ej parti), Piratpartiet, Liberati (nedlagt men då FP), Liberaldemokraterna, Liberala nätverket.

Atlantångarna, som Alexander Bard säger, är Centerpartiet och Folkpartiet.


Alexander Bard har varit (är) medlem i alla de uppräknade sju organisationer. Med reservation för Frihetsfronten.


I veckan hoppade Alexander Bard av ledningsgruppen för Liberaldemokraterna för att i stället stödja Annie Lööf som partiledare i Centerpartiet.


Sejouren i Piratpartiet var det mest pinsamma i Alexander Bards partival. I seminarier har Alexander Bard, med sin förankring i musikbranschen, skällt ut Piratpartister.

Förklaringen till inhoppet i Piratpartiet var en liberaldemokratisk kupp att ta över Piratpartiet. Men Anna Troberg(PP), som partiledare, gick i spetsen för att slå ned kuppförsöket i sin linda.


Liberaldemokraterna gav ett löfte att bli parti i Almedalen 2011. Men, de 1500 namnen var inte insamlade. Ett fiasko helt enkelt.

Utan Alexander Bard i ledningen skall Liberademokraterna bli ett parti med sikte på partistämma mars 2012.

Ja ja. Vad har jag upplevt detta tidigare i mitt politiska liv.


Jo.


Avgrundsvänstern.


Och nu.


Avgrundsliberalismen.

----

När skall Liberaldemokraterna (Sverige) bli ett parti?
2012-02-19


Alexander Bard trollade fram ett parti Liberaldemokraterna som skulle presenteras för Almedalen 2011 som ett "riktigt" parti. Men det blev ett praktfiasko.
I dag är Alexander Bard centerpartist.
En interimstyrelse finns och förberedelse pågår. Dock. För att registrera ett parti måste 1500 namn samlas in. Piratpartiet och Feministiskt parti klarade av det på några månader.
Men än (2012-02-19) har inte Liberaldemokraterna klarat av det. Målet är ett konstituerande årsmöte i mars 2012 som har flyttats fram till våren 2012.
Medborgarlön och plattskatt är receptet som röstmagnet. Plus skåpmat från Piratpartiets katastrofvalmanifest från 2010.
Som Sveriges främste forumtroll (Piratpartiet, Liberaldemokraterna) bevakar jag i händelsernas centrum timme för timme.
När skall Liberaldemokraterna (Sverige) bli ett parti?

----

Finns liberalismen på riktigt?
2012-06-30


Ett år har lagts till solvarvet Almedalen. Och vi blev lovade då att ett nytt parti skulle uppenbara sig. Liberaldemokraterna. Men ledaren Alexander Bard fick kalla fötter och hoppet låg hos en ny ledare i Centerpartiet, Annie Lööf. Inget Liberaldemokratiskt parti än. De 1500 signaturerna har ej samlats in. Finns liberalismen på riktigt?

Piratpartiet har tre liberaler i betald tjänst, Christian, Rick och HAX. Kompromissen med vänsterkvinnan Amelia och partiledaren Troberg, som är ett origo. Kompromissen skulle bli en humanism utan religionsinblandning. Ursäkta jag hängde aldrig riktigt med snacket. Och medlemsmötet punkterade även den, humanismen, som ideologi. Finns liberalismen på riktigt?

Manliga språkröret förklarade sin kärlek till liberalen Karl Staaff. Men det stannade med en artikel. Finns liberalismen på riktigt?

Så har vi Folkpartiet Liberalerna. Ska vi där hitta liberalismen. Nja. Makten kräver ett batongspråk. Finns liberalismen på riktigt?

Och Annie Lööf som skulle frälsa Sverige med Stureplancenterism. Men det blev bara just floskler. Finns liberalismen på riktigt?

Vi har en tokig politisk mandatperiod. Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill inte stå med Svarte Petter. Därför turas dessa två oppositionspartier om att rädda Alliansregeringen. FRA-frågan, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen. Och för Miljöpartiet flyktingpolitiken. Finns liberalismen på riktigt?

Vad finns kvar? Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Desto tydligare. Finns liberalismen på riktigt?

Vänsterpartiet med en engagerad men ack isolerad röd Jonas Sjöstedt. Finns liberalismen på riktigt?

Nu börjar Almedalen. Får jag ett svar på min fråga. Finns liberalismen på riktigt?

---

Vad säger Liberaldemokraterna idag om favoritliberalen Annie Lööf.
2012-08-02


Liberaldemokraterna lade ut ett löfte att bli registrerat parti Almedalen 2011. Men den drivande Alexander Bard vurmade för den stora liberalen Annie Lööf och hoppade in studsande som Centerpartist.
Liberaldemokraternas konstituerande årsmöte skulle äga rum mars 2012. Men icke. Och för att röra till det ordentligt - det finns två Liberaldemokratiska partier i Sverige. Ett tredje om man räknar in Piratpartiet.
Favoritliberalen Annie Lööf är ett skämt. Det vet vi (svenska folket) idag. Samtidigt som kretsen kring Frihetsfronten med Henrik Alexandersson, som ideolog, kämpar tillsammans med MEP Christian Engström (PP) och Rick Falkvinge (PP) att Piratpartiet ska bli ett liberalt alternativ i riksdagsvalet 2014.
I EU-valet går Piratpartiet fram som just Piratpartiet i kraft av succén 2009 men det är riksdagsvalet 2014 denna tråd tar upp.

Piratpartiet arbetar på en breddning av sakpolitikprogrammet. Principprogrammet är fastslaget på ett medlemsmöte och är väl okey som dokument.

Centerpartiets ställning som favoritliberaler är från valkampen 2006 och öppenhetsmanifestet. Men som många liberala partier i regeringsställning i Europa är det svårt att vara part i en liberal-konservativ/borgerlig regering. Exemplen ser man från Sverige, Tyskland och Storbritannien samt i en del östeuropeiska diton.

Jag tror inte att valet 2014 blir ett blockval. Alliansen går säkert ut som ett block i valkampanjen medan de tre röd-gröna partierna går ut självständigt. Dramatiken äger rum efter valnatten 2014.

Det går aldrig att säga bestämt vad som blir het valfråga om två år. Folkpartiet kommer att lyfta fram kärnkraften, Socialdemokraterna jobben. Miljöpartiet klimatet. Idel gissningar.

Men var får liberalerna plats i valet 2014. Piratpartiet är kända för integritet och fildelning. För Liberaldemokraterna är sex och droger en valfråga.
Vad kommer det svenska folket engagera sig i valet 2014. Är det fildelning, sex, droger. Eller är det Arbete åt alla. I Alliansregeringen är Liberalismen död.

---

Jag har Buggat Liberaldemokraterna juli 2013. Agent 007 Minata SAPO.
2013-07-23


Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Juli 2013.

Agent 007 Minata SAPO.


se även nedan (Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Maj 2013.)

A. Hur går det för våran namninsamling någon som vet? Blir det någon riksdagskandidatur för oss 2014? :). Känns som det börjar bli dags för mig att engagera mig snart nu när det börjar närma sig
B. A, du är välkommen att engagera dig och fler med dig! Blir det något valdeltagande för Liberaldemokraterna kommer det att bli på kommunal nivå. Som vi ser det i styrgruppen just nu, blir det svårt att organisera ett deltagande på riksnivå 2014. Vår ambition har varit att ställa upp i riksdagsvalet, men givet den utveckling vi haft och de förutsättningar vi står med just nu (inga pengar för kampanj m m) så är det mer realistiskt att ta sikte på 2018. Jag skulle vilja be dig och alla andra som vill engagera sig att överväga att organisera er i lokala föreningar runt om i landet och att växa underifrån. Här kan styrgruppen agera som ett stöd i såväl sakfrågor som i organisationsfrågor.
A. B: Jag organiserar mig gärna lokalt, men jag vill RÖSTA på Liberaldemokraterna i riksdagsvalet, även om vi absolut inte kommer in. Det är en symbolisk handling, för att visa vad jag tycker är rätt.
B. Det står dig IOFS fritt att göra det vilket jag skulle uppmana alla att göra.
B. Och kanske föddes en idé där...
C. Jag skickar in en lapp eller två med underskrifter i veckan. Ska försöka samla fler.
B. Skicka det till rätt adress bara. Ping D.
D. Nu är frågan bara - vad är rätt adress, med tanke på att F fortfarande är försvunnen?
B. Det är din adress D!
A. Så hur många namn har vi på ett ungefär? Lite nyfiken , jag ville ju veta hur det går
D. Som jag har förstått det, så ligger det ca 1200 namnunderskrifter hemma hos F, och vi behöver alltså 300 till.
Min adress:
Liberaldemokraterna
c/o D
Åvägen 1
311 01 Ankeborg
A. 300 underskrifter på 1,5 år borde vi ju klara! Hur är det med F? Hur länge har han varit försvunnen
D. Sedan i november förra året har ingen i partiet haft någon kontakt med honom över huvud taget.
D. Och ja, vi borde kunna få ihop 300 namnunderskrifter, och det hade kunnat hända för länge sedan, om det hade funnits några personer som hade tagit stafettpinnen alla de gånger vi har uppmanat till aktivism. Det har varit dåligt med det, helt enkelt.
E. Är han bortrest eller vad?
D. Vi vet inte.
A. Att han är borta så länge är ju sjukt läskigt! Har Liberaldemokraterna varit i kontakt med polisen om hans försvinnande? Piratpartiet klarade 1500 namn under den tiden från det grundades i början 2006 till innan valet samma år(det tog faktiskt kortare än så). Jag tror insamlandet kommer gå bättre ju närmare valet vi kommer, helt enkelt därför att vi är mer motiverade. Jag jobbar iaf bättre närmare deadlines
D. Ja, det är läskigt, men flera av oss har gjort allehanda efterforskningar utan resultat. Men det verkar i alla fall som att han lever.




Buggningsprotokollet. Liberaldemokraterna. Maj 2013.
Agent 007 Minata SAPO.

A. Hur står det till med namnunderskrifterna? 10 000?

B. Ping! C, har Du koll?

D. Ingen har koll för närvarande, eftersom alla namnlistor finns hos E, som har varit spårlöst försvunnen i ett halvår. Det behövs 1500 underskrifter för att registrera partiet, och jag tror att vi har ca 1200. Men vi kommer alltså inte åt våra handlingar. Detta är också orsaken till att vi inte har kunnat uppdatera hemsidan.

F. Ok, så vad är plan B, börja om med underskrifter och regga en ny domän att placera en ny website på?

D. Att börja om med namnunderskrifterna tror jag inte är realistiskt i dagsläget - inte minst med tanke på hur ett fåtal av oss faktiskt har jobbat med att få in dessa namnunderskrifter, och trots tjat och påminnelser är det inte många som har bidragit med lite aktivism. Det är uppenbarligen mer attraktivt att sitta vid ett tangentbord och ha åsikter än att faktiskt agera praktiskt.

D. Vi har ett antal domäner reggade, men alla rättigheterna finns hos E, som alltså är spårlöst försvunnen. Det betyder att vi inte kan få bort den gamla hemsidan, och vi kan inte peka om domänen. Vi har dock en alternativ domän vi kan använda till dess att vi har fått ordning på all formalia. Och - vi har kommit en bit med att skapa en helt ny hemsida, men den behöver putsas på lite till innan den går att använda. Jag skulle behöva hjälp av någon som är duktig på Wordpress.

D. Med andra ord - om du som läser detta känner att lite aktivism vore trevligt, och du är en hejare på Wordpress, så är du välkommen att höra av dig till mig.

C. Ping E.

F. Underskrifterna måste vara på papper eller hur?

D. Japp.

F. Oh! Jag vet! beetlejuice beetlejuice beetlejuice!

G. Försvunnen?? Känner inte någon i Liberaldemokraterna någon som kan ta reda på vad som hänt E?

C. Vi har försökt

D. Ja, ojojoj, vad vi har försökt - du anar inte. Vi har ryckt i alla kontakter vi har, jag har t.o.m. pratat i telefon med hans stackars gamla mamma, utan att få fram något vettigt alls.

D. Och du anar inte vilka vilda teorier vi har bollat.

A. fan

D. Ja, det har vi också sagt, många gånger.

H. Tråkigt när det blir så. Fast vissa människor har ju ett behov av att "försvinna" i perioder (jag har tyvärr själv gjort så några gånger)... kanske är han en av dem.

I. Kan vara vettigt att kontakta polisen? Ifall något hänt?

J. Det börjar nog vara så, ja.

A. Och missing people därefter.

K. Vem vattnar hans blommor medan han är borta?

J. Är det här det stannar?

A. JAPP.

J. Jag har vissa problem att ringa polisen från Tyskland och försöka förklara omständigheterna. Kan någon närmare E (i Sverige) göra det?

A. NEJ.

D. Nu förstår jag inte riktigt dina versaler här, A. Vad är det du vill hävda egentligen?

A. Att det är kört.

D. Och då har du information som jag inte har. Vad vet du om E, eller om Liberaldemokraterna, som jag inte vet?

A. Jag vet att E inte går att nå, och att det därför inte går att fortsätta att samla in namn.

A. Alltså kommer det heller inte gå att rösta på Liberaldemokraterna i valet 2014.

A. Informationen var inte svår att ta reda på, den står här ovan, och du är med och delger den.

D. Du kommer alltså inte med något nytt. Jag tror inte att det finns någon i dagsläget som tror att det kommer att gå att rösta på Liberaldemokraterna 2014. Och givetvis går det att fortsätta samla in namn. För detta behöver vi inte E. Alltså är det inte "kört", mer än att vi inte kommer att ha en valsedel 2014. Vi får se hur det går 2018.

A. Okej.. Synd.

A. Ja det får vi göra. Säg till om du behöver hjälp.

J. Jag har ingen blekaste aning om hur mycket folk känner varandra i Liberaldemokraterna, jag är lite på avstånd. Men om man inte har fått tydliga indikationer om att han har dragit iväg frivilligt eller är sjuk (var han inte allvarligt sjuk nyligen?) så är det lite läbbigt om de som står honom närmast inte ringer polisen. Sen är det ju dessutom olyckligt om alla namnunderskrifterna finns hos honom. Men med lite tur kanske det kommer klarhet snart så att underskrifterna kan användas. Under tiden kan kanske några samla in de 200 sista?

---

Avgrundsliberalen Alexander Bard nu Piratpartist
2014-02-19


Jaha. Nu lämnar Alexander Bard Centerpartiet och hoppar till Piratpartiet.

Liberaldemokraterna har en ordförande som är försvunnen med de insamlade namnen för en partibildning.

Folkhjälten från FRA-striden, Camilla Lindberg, har för länge sedan lämnat Folkpartiet och finns nu på Junilistans andra plats.

Avgrundsliberalismen i dag och i går avgrundsvänstern.

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-10, 10:46  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



I partiledardebatten igår (2014-okt-08), i replikskiftet, tog Stefan Löfven upp Sverigedemokraternas historia och kontrades med Socialdemokraternas dito.

 

I denna tråd, 9 oktober, tar jag upp Vänsterpartiets historia.

 

Montag, der 9. Oktober 1989 stod Vänsterpartiet (då VänsterPartiet Kommunisterna) på DDR:s sida. Jonas Sjöstedt gick in i Kommunistisk Ungdom.

 

I dagarna tar Stefan Löfven ställning.

 

Inga kommunister i våran regering.

 

Leipzig Nikolaiirche

 

Länk. Wendepunkte

 

 

Källa: SVD Leipzigs böner blev hörda (Håkan Holmlund)


Fredsbönerna i Leipzig 1989 var tillämpad teologi i ett nästan helt sekulariserat land, och var en starkt bidragande orsak till att östra Europa kunde kasta av sig kommunismen. Det var "Kyrka för andra"-programmet som hade öppnat de östtyska kyrkorna för underjordiska protestgrupper.


Måndagskvällen den 9 oktober 1989 gick ett gigantiskt demonstrationståg genom den östtyska staden Leipzigs centrum. Cirka 70 000 människor, många med brinnande ljus i händerna, drog sakta fram på gatorna. Några skanderade slagord, många sjöng. Gatorna kantades av tusentals militärer och poliser som strax innan fått order att inte ingripa mot demonstranterna. I sista stund hade ett planerat blodbad förhindrats. Den här måndagskvällen var ett av de historiska ögonblick som skapade dagens Europa. En månad senare öppnades Berlinmuren. Ett knappt år senare var Tyskland återförenat.

 

 

Leipzig 

 

 

 

 

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-09, 07:32  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Jahapp. Vi (Socialdemokraterna Miljöpartiet och Vänsterpartiet) sätter till en utredning om Vinster i Välfärden. Klar 2016 eller 2018 eller om 15 år.

Länk. Bengt Silfverstrand. Som socialdemorkat skäms jag över att adelns privilegier inte är avskaffade

 

 

Anf. 107 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det var en särskild socialismutred-
ning som satt i 15 år och till slut 1936 något rann ut i
sanden. Jag hoppas verkligen att det här beslutet i dag
inte leder till samma långbänk och sedan leder ut i
intet.


Herr talman! Sedan var det socialistutredningen som det blev intet av, som Lönnroth [Riksdagsledamot Vänsterpartiet] uttrycker saken.
Det blev dock rätt bra för arbetarklassen i Sverige under 1900-talet. Det finns en del andra exempel där socialismen blev mera av och där det inte är riktigt lika bra ens i dag.


den 7 Mars 2001
Göran Magnusson, Socialdemokraterna
Valkrets Västmanlands län


Länk till riksdagsprotokollet


Godbitar från riksdagsprotokollet den 7 Mars 2001


Anf. 60 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Flera år efter uppgörelsen berättar
Tage Erlander om varför spärren till riksdagen blev
just 4 %. Det är ju sannerligen inte någon nivå base-
rad på relevanta demokratiska avvägningar. Nej, det
var den krassa taktiska verkligheten som gällde och
som avgjorde. Tage Erlander berättar att han ville
hålla spärren på så låg nivå att kommunisterna -
numera Vänsterpartiet - skulle kunna hålla sig kvar i
riksdagen. Han berättar också att folkpartiledaren
Bertil Ohlin hade ett annat intresse. Han ville ha en så
hög spärr som möjligt för att hålla det dåvarande
Kristen demokratisk samling - numera Kristdemo-
kraterna - utanför riksdagen. Erlander föreslog 3 %
och Ohlin 5 %, och sedan blev kompromissen 4 %.
Där har vi spärrens metafysiska grund.
Föga anade väl Bertil Ohlin att om hans förslag
vunnit gehör så skulle hans eget parti ha drabbats 32
år senare. Vi hade bara varit fem partier i riksdagen i
ett sådant läge.
Anf. 100 MATS EINARSSON (v):
Så till ett annat ämne. I gårdagens nummer av den
republikanska tidningen Expressen kunde vi på s. 3
läsa ett inlägg av det liberala ungdomsförbundets
ordförande Birgitta Ohlsson under rubriken "Fega
folkpartister!" Hon skriver bl.a:
"I morgon" - alltså i dag - "ska den svenska riks-
dagen ta ställning till om monarkin, denna motbju-
dande kvarleva från den tid då Sverige var en dikta-
tur, ska ersättas med det moderna statsskicket repu-
blik. Men som vanligt i Sveriges riksdag finns det
bara ett riktigt modigt parti, vänsterpartiet," - vi tack-
ar och bockar - "som fullt ut vågat att motionera om
att monarkin ska avskaffas. Republikanska partier
som liberala folkpartiet och socialdemokraterna svi-
ker sina ideologiska ideal för att inte stöta sig med
den rojalistiska väljaropinionen."
Och Birgitta fortsätter:
"Kungar och drottningar hör hemma i sagorna och
inte i en modern demokrati.
Definitivt ska de aldrig vara stödda av ett liberalt
parti. Slå oss med häpnad, Lars Leijonborg och övri-
ga folkpartistiska riksdagsledamöter. Stöd vänster-
partiets motion och våga stå för de republikanska
ideal som så många av er brann så intensivt för under
er tid i folkpartiets ungdomsförbund."
Så långt Birgitta Ohlsson, liksom jag själv med-
lem i den nyligen bildade och snabbt växande Re-
publikanska Föreningen. Intresserade ledamöter är
välkomna.
Republikfrågan väcker åter intresse i allt vidare
kretsar. Men det är ju som bekant inte första gången
som riksdagen debatterar frågan. Och det är inte
första gången som liberaler och socialdemokrater
fegar. Jag tittade i bokhyllan i går kväll och hittade
Fredrik Ströms memoarer I stormig tid. Ström var
ledamot av första kammaren, partisekreterare i det
odelade arbetarpartiet före 1917 och en av de ledande
i vårt parti som då bildades. Han berättar bl.a. om hur
det gick till när den första motionen om republik
väcktes år 1914 i Sveriges riksdag. Motionär var Carl
Lindhagen, en gång i tiden liberal i likhet med Bir-
gitta Ohlsson och Lars Leijonborg, men vorden soci-
aldemokrat och sedan vänstersocialist, en mognads-
process som man väl kanske inte kan hoppas på när
det gäller Lars Leijonborg. Ohlsson har ju tiden för
sig.
Nåväl, Ström skriver:
"Det fanns de som ansåg att motionen utan vidare
borde avvisas och icke remitteras till konstitutionsut-
skottet. Talmännen sades ha varit oense. Slutligen
remitterades motionen för författningsenlig behand-
ling. Talmän och partiledare hade enats om att via
konstitutionsutskottet begrava motionen i tysthet.
Hjalmar Branting kom en dag till mig" - alltså Fred-
rik Ström - "och sade: 'Lindhagen är då en konstifik
människa. Tror han verkligen att man kan föreslå
kungen att avsätta sig själv!' 'Han lägger ett senap-
skorn i jorden' svarade jag."
Men Lindhagens angrepp på majestätet lät sig inte
jordfästas i stillhet. Ström skriver vidare:
"Det var dödstyst i kammaren, då Lindhagen be-
steg talarstolen. Han kritiserade skarpt utskottets och
alla partiers hållning i frågan. Även sitt eget parti,
socialdemokraterna, kritiserade han, hänvisande till
partiets republikanska programpunkt. Partiledarna
hade överenskommit att frågan skulle falla i tysthet.
Men den spänning varmed kammaren lyssnade till
motionären och de bravorop som hälsade anförandet
och kanske även en insikt om, att frågan en gång
väckt icke kunde tigas ihjäl, måhända också en lust
att ta en dust med den envise borgmästaren, föranled-
de partiledarna att begära ordet och bemöta motionen
och motionären." Så långt Ström.
Det vore mig fullständigt främmande att jämföra
mig själv med Lindhagen. Men det skulle ju inom
parentes sagt vara stimulerande att få åtminstone lite
av det motstånd som han förärades i republikfrågan.
Men republikmotståndare av Brantings, Staafs och
Edéns kaliber saknas måhända.
Herr talman! Jag ska inte uppehålla mig vid alla
de principiella argumenten mot monarkin. Jag får i
stället rekommendera vår motion till läsning. Där har
vi dessutom försökt att utveckla de starkaste argu-
ment för monarkin som vi har kunnat hitta, eftersom
rojalisterna är ovilliga eller oförmögna att göra det
själva.
Lindhagen begärde på sin tid votering och fick 18
röster för sitt yrkande. Men senapsfröet var satt, och
frågan är om det inte på senare år har börjat gro igen.
I varje fall ser jag fram emot betydligt fler än 18
röster för reservation nr 10, vilken jag yrkar bifall till.
Jag instämmer självfallet också i bifallsyrkandena till
övriga reservationer där vänsterpartister finns bland
undertecknarna.
Anf. 105 JOHAN LÖNNROTH (v):
Redan 1956 konstaterade konstitutionsutskottet att
ståndslagstiftningen inte låter sig förenas med nutida
uppfattning om samhälleliga plikter och förmåner.
Mot den bakgrunden trodde jag kanske att konstitu-
tionsutskottet 45 år senare skulle vara moget att be-
sluta att definitivt avskaffa de sista resterna av denna
lagstiftning. Ändå nöjer jag mig efter viss tvekan med
den ganska svaga skrivning som utskottet presterar,
att det finns "skäl att pröva förutsättningarna för och
konsekvenserna av en ändring av den nuvarande
regleringen".
Men jag skulle nog ändå vilja höra hur utskottets
ordförande eller Pär-Axel Sahlberg, som jag har för-
stått är djupt inblandad i den här frågan, tolkar denna
skrivning. Är det en klar och tydlig beställning till
regeringen att lägga fram ett förslag som avskaffar
den här lagstiftningen? Vad är det i så fall för tids-
perspektiv? Handlar det om ytterligare 45 år, eller
kan man räkna med att det här kommer under min
levnadstid? Eller är det rentav så att vi ska kunna göra
det ganska snabbt?
Min tvekan inför denna tolkning ökade faktiskt
efter det att jag hade hört Nils Fredrik Aurelius in-
lägg. Jag skulle gärna vilja höra vad övriga i utskottet
anser om det som han säger. Jag skulle t.ex. gärna
vilja höra vad min folkpartistiska kollega Helena
Bargholtz anser om att ha blivit liksom även Karin
Pilsäter utmålad av Nils Fredrik Aurelius som frasra-
dikal utan sinne för proportioner.
Aurelius hänvisar liksom Riddarhusets företrädare
till något slags avtal med adeln i samband med 1800-
talets författningsreform. Det gör mig något betänk-
sam. Varför gäller då inte de s.k. avtal som man
gjorde med överklassen en gång om den graderade
rösträtten? Eller avtalet med männen om att enbart de
skulle ha rösträtt och inte kvinnorna? Har moderater-
na över huvud taget accepterat den allmänna rösträt-
ten och de demokratiska fri- och rättigheterna, som
den gamla högern en gång så livaktigt och helhjärtat
bekämpade?
Aurelius jämför med kommunistpartiernas privi-
legier i Östeuropa och säger att de kanske var något
slags adel. Det ligger kanske en del i den jämförelsen.
Låt oss driva den lite längre.
Är Aurelius för att de tidigare makthavande
kommunistpartierna ska få behålla de byggnader som
de ägde på den tid när partiet och staten var ett?
Skulle han försvara en lagstiftning i nuvarande Ryss-
land som reglerade kommunistpartiets uttag av med-
lemsavgifter, med vars hjälp kommunistpartierna
skulle vårda sina statliga byggnader? Skulle han god-
känna en lagstiftning i Ryssland eller Kina som sade
att kommunistpartiernas medlemmar har en särskild
plikt att bete sig höviskt och artigt mot varandra?
Jag kom att tänka på en hög kubansk partifunktio-
när, som lätt irriterat sade till mig när jag senast var
på Kuba: Ni tjatar och tjatar om det här med mänskli-
ga fri- och rättigheter och politiska fångar! Tacka vet
jag den riktiga högern i USA! Den håller inte på med
det här tjafset.
Adelns särställning i lagen har kanske inte någon
större praktisk betydelse. Det finns många väsentliga-
re frågor. Både frågan om monarkin och kanske ännu
mer frågan om de historiska arrendena, som är en
gammal kvarleva där riksdagen borde komma till
skott, är betydligt viktigare. Men principiellt är detta
faktiskt en viktig fråga, som handlar om alla männi-
skors lika värde. Jag tycker att vi borde kunna enas
om vikten av denna grundläggande demokratiska
värdering.
Anf. 106 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Tidigare talare har här gått tillbaka
till 1915, 1916 och 1917, och vid den tiden beslöt
någon socialdemokratisk partikongress - kanske var
det t.o.m. före partisprängningen - att frågan om
revolutionen skulle utredas. Jag brukar ibland säga att
det fortfarande är på den vägen.
Det här ska kunna gå snabbare. Jag hoppas att
riksdagen om ett eller annat år ska klara detta. I vart
fall borde vi kanske försöka hitta en lösning innan
uppenbarhetsrekvisitet slopas och författningsdom-
stolar införs. Då kan det kanske bli ännu svårare att få
någon ordning i den här frågan.
Anf. 107 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det var en särskild socialismutred-
ning som satt i 15 år och till slut 1936 något rann ut i
sanden. Jag hoppas verkligen att det här beslutet i dag
inte leder till samma långbänk och sedan leder ut i
intet. Jag förstår fuller väl att det finns en rad praktis-
ka problem. Det måste göras någon uppgörelse med
Riddarhuset. Det är viktigt att vi kan bevara det kul-
turarv som vårt grannhus innebär.
Min fråga är mycket konkret: Uppfattar Göran
Magnusson beslutet som ska fattas i dag som en be-
ställning att regeringen ska lägga fram förslag och
verka för att vi tar bort lagstiftningen?
Anf. 108 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Om det vore en beställning skulle
det naturligtvis stå att det är en beställning. Det är
alldeles klart - som jag uppfattar det - att om inte
regeringen eller den utredning som ska genomföras
hittar ett avgörande skäl för att detta offentligrättsliga
reglerande måste bestå, är det avsikten att det ska
upphöra. Vi har inte uppfattningen att man ska of-
fentligrättsligt reglera saker och ting som inte behö-
ver vara så. För min del tror jag - och det står inte i
utskottets bedömning - att adelsmännen och kvinnor-
na - det kanske inte heter adelskvinnor - har tillräck-
lig livskraft för att hålla i gång verksamheten utan ens
det minsta lilla stöd från statens sida.
Herr talman! Sedan var det socialistutredningen
som det blev intet av, som Lönnroth uttrycker saken.
Det blev dock rätt bra för arbetarklassen i Sverige
under 1900-talet. Det finns en del andra exempel där
socialismen blev mera av och där det inte är riktigt
lika bra ens i dag.

Anf. 113 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! På den första punkten är vi totalt
överens. Det finns många viktigare författningsfrågor.
Jag, Karin Pilsäter och Bengt Silfverstrand tyckte att
det var en liten principiellt väsentlig fråga, och vi
motionerade i frågan. Det förhindrar oss inte alls att
ägna mycket mera kraft och tid åt andra väsentligare
frågor.
Sedan finns det ganska aktuella fall då högern,
svenska Moderata samlingspartiet, åtminstone inte
aktivt ville ta avstånd från diverse högerdiktaturer.
Både vi och ni har lik i garderoben. De kan var och
en göra upp med på ömse håll.
Nu diskuterar vi adelsfrågan. Jag litar på majori-
teten av utskottet, att meningen med det beslut vi
snart ska fatta är att vi äntligen ska avskaffa den sista
resten av det gamla ståndssamhället.
Anf. 115 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:

Herr talman! Det var Voltaire som sade att man
skulle krossa den skändliga. Johan Lönnroth har väl
ungefär samma inställning i förhållande till adeln och
i sitt korståg mot adelns privilegier.
Vilka är då adelns privilegier i dag? Jo, det är rät-
ten att resa utomlands utan att fråga kungen. Jag kan
berätta att jag förra veckan reste utomlands utan att
fråga kungen, men jag är inte av adelssläkt utan är av
bondesläkt. Det privilegiet är inte mycket värt i dag.
Sedan finns det en rätt att ta ut skatt av släkterna,
av huvudmännen. Den rätten finns t.ex. för olika
trossamfund i Sverige. Det är inte heller något kons-
tigt. Det återstår en punkt, nämligen att riddarhusord-
ningen förändras genom att Riddarhuset begär att
regeringen fastställer en föreslagen förändring i rid-
darhusordningen.
Det är vad Johan Lönnroth egentligen angriper.
Det är inte så förfärligt omfattande saker det handlar
om. Det finns inga faktiska privilegier längre. Jag
gick med på skrivningen om att detta kunde utredas,
fastän jag närmast tyckte att det var obefogat.
Dessutom sitter Johan Lönnroth i finansutskottet.
Han borde vara väldigt rädd om de intäktskällor som
finns för statskassan. Därvidlag fyller Riddarhuset en
betydande funktion.
Anf. 117 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:

Jag har
tidigare ställt den här frågan till Mats Einarsson. Om
ni tittar på svenska flaggan här i kammaren, är nu
nästa steg i Lönnroths kampanj att ta bort korset i
flaggan?
Anf. 119 BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Det var mycket historia på sluttam-
pen och tal om lik i garderober och sådant. Nils Fred-
rik Aurelius kan i varje fall inte kalla mig för kom-
munist, trots att jag nu ska ta upp en fråga som jag
inte tror att han vill diskutera, nämligen statsskicket.
Jag skulle vilja få svar på några mycket enkla frå-
gor. Vilka principer talar för monarki enligt Modera-
terna, enligt Folkpartiet, enligt Kristdemokraterna och
enligt Centerpartiet? Märkligt nog måste jag också
ställa frågan till Socialdemokraterna: Vad är det för
principer som talar för monarki?
Det här betänkandet tar upp statsskicket. En stor
majoritet vill inte ens fundera på eller utreda alterna-
tiv till ärftlig monarki. Men det finns i detta betän-
kandet inte ett enda motiv till varför man värnar mo-
narkin.
Finns det ingen som brinner för monarkin? Är det
ingen som kan ge oss tveksamma ett enda skäl för
monarkin? Det finns inte här i betänkandet. Det står
inte en rad. Det står bara: Vi brukar avstyrka sådana
motioner, och det ska vi fortsätta med.
Det är märkligt! Jag vill ha svar. Vilka principer
talar för monarkin?
Det finns några principer man kan tala om. Är det
att en familj ansågs vara utsedd av Gud för 190 år
sedan? Det kan möjligtvis vara en princip. Är det att
uppdraget som statschef ska gå i arv? Det kan vara en
princip som några kan tycka är helt okej.
Är det för att man anser att endast en drottning,
om än av icke kunglig börd, kan föda en statschef?
Det kan möjligtvis finnas sådana principer. Är det för
att man anser att en statschef ska utses i sin mammas
mage? Är det så? Det kan vara så.
Är det för att man anser att den franska ätten Ber-
nadotte står över andra ätter? Ja, visst kan det möj-
ligtvis finnas sådana principer. Fast jag tycker att det
är oändligt svårt att hitta några som helst intellektuellt
gångbara argument för en ärftlig monarki. Det kan
finnas alla möjliga känsloskäl, men då ska man säga
det.
I ett betänkande i Sveriges riksdag som avstyrker
alla tankar på något annat än ärftlig monarki måste
det finnas något intellektuellt hållbart argument, och
det gör det inte!
Reservation 10, som jag yrkar bifall till, bygger
bl.a. på en motion från en antal miljöpartister. Vi
yrkar inte på något omedelbart införande av republik.
I motionen yrkar vi på en bredare utredning om vilka
alternativ som egentligen finns till en ärftlig monarki
i ett modernt samhälle.
Det kanske inte ens är så att en traditionell repu-
blik är det enda alternativet. Det kanske finns många
andra alternativ. Varför vågar vi inte utreda det?
Varför?
Kravet på republik har funnits i Socialdemokra-
ternas partiprogram sedan 1911. Carl Lindhagen, som
Mats Einarsson talade om här förut, motionerade här i
riksdagen om införande republik redan 1912. Det
hade han ingenting för.
Om man tittar på partiprogram har det funnits en
majoritet i riksdagen för avveckling av monarkin
under många år, om man får tro partiernas partipro-
gram. Men det ska man tydligen inte. Vad är det för
fel på Socialdemokraternas partiprogram, Göran
Magnusson? Det står ju där att monarkin ska av-
vecklas.
Det är genant för en demokrati att hålla sig med
en princip som säger att det högsta ämbetet ska gå i
arv, att en släkt har i uppdrag att producera statsche-
fer och att statschefer utses redan i livmodern. Det är
märkligt. Det är konstigt.
Aftonbladet skriver på sin ledarsida: Det är prin-
cipiellt oacceptabelt att rikets högsta ämbete går i arv
inom en enda familj. I en demokrati ska alla, oavsett
börd, ha en chans att bli statschef. Monarkin hör till
den fördemokratiska tid då folk trodde att kungen och
all annan överhet var förordnad av Gud. Vad säger
Göran Magnusson om det?
Liberala Expressen skriver på sin ledarsida:
Kungahusets existens är ett kraftfullt ställningstagan-
de för idén om att vissa människor av födsel är finare
än andra. Det är inte jag som säger det, utan det är
Expressens ledarsida, liberal. Där sägs också: Ett
argument som inte utropas, men som viskas i salong-
erna och som därmed påverkar vårt samhälle, är att
det ska vara skillnad på folk och folk. Vissa hierarki-
er, skriver Expressen, ska vara av ödet orubbliga.
Folk ska inte få för sig att de kan bli vad som helst,
t.ex. statschef. Kryperiet för kungahuset visar kraften
i detta sociala kontrakt. Monarkin skapar undersåtar,
något som demokratin försökt utrota. Jag tycker att
Expressen tar i lite grann, men det är i varje fall en
liberal tidning. Hur ser Helena Bargholtz, närstående
Expressen, på det?
I Dagens Nyheter - jag vet inte vad den är närstå-
ende; det beror på vem som skriver - står: Att monar-
kin just nu fungerar till belåtenhet kan dock inte vara
avgörande för att vi också i framtiden ska stå upp för
den rest av ett fördemokratiskt samhälle som en kung
eller drottning är.
I ett land där den offentliga makten utgår från fol-
ket, kanaliseras genom allmänna val och utövas av
människor som vunnit sina landsmäns förtroende är
det följdriktigt att också innehavaren av det högsta
ämbetet väljs. Givetvis är medlemmarna av familjen
Bernadotte välkomna att ställa upp som kandidater
till statschefsuppdraget.
Ingvar Svensson! Hur ser du på det? Silvia till
president - ja, det kanske inte är så dumt.
Det finns en sorts bred uppslutning bland många
människor från olika tänkande; liberaler, socialister
och gröna om att monarkin bör avvecklas på något
sätt. Utöver landets tre största tidningar är det många
ungdomsförbund som driver frågan - allt från Miljö-
partiets ungdomsförbund Grön Ungdom till Ung
Vänster och Folkpartiets ungdomsförbund. Debatten
har tagit fart.
Sedan några miljöpartister lämnade in en motion
har detta blivit en av de frågor som jag har fått mest
reaktioner på. De flesta är riktigt lyckliga, och en del
är alldeles rasande, förbannade eller ilskna - om man
nu inte får säga så fula ord i Sveriges riksdag.
Vad är det då för argument som ändå någonstans
framförs för argument?
Argument ett, som jag har hört och uppsnappat i
bl.a. flera TV- och radiodebatter under den sista ti-
den, är att blivande statschefer behöver en särskild
uppfostran redan som barn. Men det motsägs ju av att
många andra statschefer har minst lika stora kvalifi-
kationer som de svenska - om det kan vi väl ändå
vara överens.
Argument två är att konungahuset är bra för ex-
porten. Men att kungahuset är så bra för industrin
motbevisas varje dag av Nokia. De har en president i
Finland, vad jag vet. Även om det skulle vara så att
kungen medverkar till att Sverige exporterar ett JAS-
plan till Sydafrika är det ändå ett uselt argument för
monarkin. Det heter att vi har konstitutionell monar-
ki. Men ibland tycks argumenten, när det kniper och
allt oftare, bygga på att vi har en kommersiell monar-
ki. I en TV-debatt sade en rojalist t.o.m. att det är ett
bra varumärke. Jaha. Ska vi föda upp varumärken?
Med vilken rätt gör vi det?
Argument tre, som jag har hört i de senaste de-
batterna, är följande: Monarki inger stabilitet och
kontinuitet. Så argumenterar man i diktaturer också,
så det är väl inget speciellt bra argument. Det hör
liksom inte hemma i en demokrati. Om man dess-
utom anser att kungahuset är en symbol så måste jag
säga att det är pinsamt att i grundlagen slå fast att de
barn som föds av en drottning ska framleva sina liv
som symbol för ett land. Det är inte bra - jag tycker
faktiskt inte att det är bra.
Argument fyra är att alla inte kommer att kunna
ställa sig bakom en vald statschef. Det är ett argument
som ofta framförs. Därför skulle det vara bra med
ärftlig monarki. Det argumentet innebär således att
man underkänner demokratins grunder. I en demo-
krati ges människor utrymme att ha olika åsikter och
tycka olika saker. En del tycker bra om Göran Pers-
son och andra tycker bra om Bo Lundgren. Det är
alldeles lysande - det är det som demokratins kärna.
Det är inget fel.
Herr talman! För 190 år sedan utsågs en släkt
inom vilken det än i dag ska produceras nya statsche-
fer för landet Sverige. Eller som en rojalist i en debatt
hävdade: ett varumärke. Som icke-monarkist skulle
jag aldrig ta det ordet i min mun och framföra det
som ett argument. Men en rojalist kan göra det! Det
strider såväl mot vet och sans som mot de mest
grundläggande principerna i en demokrati.
Grundfrågan är solklar: Vem kan på ett trovärdigt
sätt motivera att statschefen för ett modernt land utses
genom arv? Snälla ni som står bakom majoriteten,
berätta det för mig! Ge mig ett bra argument.
En annan fråga som måste tas upp här är med vil-
ken moralisk rätt vi tvingar barn att bli uppfostrade
till blivande statschefer och att från födseln vara of-
fentliga personer vare sig de vill eller inte. Vilken etik
har egentligen vi som grund för detta? Måste inte
varje ung människa ges rätten att växa och utvecklas
så fritt som möjligt utan att konstitutionen säger: Du
ska bli statschef. Du ska uppfostras till statschef.
I betänkandet återger man andra skrifter, och skri-
ver: Prinsar och prinsessor av det kungliga huset ska
uppfödas i samma lära - dvs. samma religion - och
inom riket.
Hör ni inte att detta tillhör en gammal tid? Prinsar
och prinsessor ska uppfödas! Jag tänker på kyckling-
ar, eller varumärken.
En majoritet tycker enligt opinionsmätningarna att
det är trevligt, oförargligt och kanske t.o.m. bra med
en tradition som kungahuset. Det är ett helt respekt-
fullt argument. Det garanterar dessutom att inte en
äldre Göran Persson, en äldre Carl Bildt eller någon
gammal miljöpartist skulle bli president, och det kan
säkert många tycka vara ett alldeles utmärkt skäl till
att ha kvar monarkin.
Jag tror i alla fall att tiden är mogen för att hitta
andra modeller än en ärftlig monarki. Jag tror också
att tidpunkten för avskaffande av principen att en
släkt som är vald 1810 ska tillsätta kungar respektive
drottningar i all framtid kan diskuteras. Man kan
fastställa ett datum så småningom. Men framför allt
är det bra med en utredning som kan kika på vilka
alternativ som finns.
Ge mig nu ett, två eller tre principargument för att
ni avslår en utredning om alternativ till monarkin! Ge
mig några sakliga argument för varför monarkin ska
vara kvar.
Till Moderaterna vill jag ställa en mycket enkel
fråga. Anser ni att det är rätt att ärva ett ämbete?
Tycker Nils Fredrik Aurelius att det är rätt eller fel?
Det är en enkel fråga. Är det rätt - ja eller nej?
Till Kristdemokraterna skulle jag vilja ställa frå-
gan: Med vilken rätt uppföder vi barn till statschefer?
Är det rätt? Har det med etik att göra? Är det rimligt?
Visar det respekt för individen?
Till Socialdemokraterna vill jag ställa frågan: Vad
är det för fel på ert partiprogram?
Till Folkpartiet vill jag hemskt gärna ställa frågan:
Hur ser ni på ert ungdomsförbunds ställningstagande?


 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-07, 11:26  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



I valet 2010 vägrade jag att valarbeta. Men jag lade min röst i riksdagsvalet på socialdemokraterna. Och naturligtvis i kommunen och landstinget.


Som kulturarbetare är mina motståndare Piratpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. För dessa tre partier är för Fri Fildelning.


Som aktiv Amnestymedlem arbetade jag på individnivå indirekt mot Kommunismen och Fascismen.


Inför valet 2010 samarbetade Mona Sahlin (S) med Peter Eriksson (MP) och Maria Wetterstrand (MP). Ett parti som är för Fri Fildelning. Och även Vänsterpartiets Lars Ohly (V) som början av sin partiledarkarriär öppet var kommunist. I frågan om Fri Fildelning tog V-kongressen 2008 beslut att säga ja.


Jobbkongressen 2009, bearbetades temagruppen att neutralisera IPRED-lagen av representanten för Sossar mot Storebror, Björn Sundin (S) och i plenum Jytte Guteland (S) och Åsa Westlund (S). Leif Pagrotsky (S) föredragande kompromissade och Kongressen tog beslut i en KORKAD text. Dumskallar. Vad har Polisen att göra i en civilprocess. Det fanns en motion att avskaffa IPRED. Motionen avslogs. Hjältarna för Kulturabetaren i partiet är förstås Thomas Bodström (S) och Leif Pagrotsky (S).


Som partiledare hade vi då Mona Sahlin (S) som trots partiets storlek var Maria Wetterstrands (MP) lillasyster. Maria Wetterstrand (MP) roll som storasyster kunde säga till sin lillasyster att IPRED är skit. Fanns bara en sak att göra. Vägra valarbeta.


Vad som förstärkte mitt beslut att vara passiv valet 2010 var förstås Vänsterpartiets berättigande i en socialdemokratiskledd regering.


I årets val, 2014, engagerade jag hårt som valarbetare. Frågan om Fri Fildelning är död.


Valnatten 2010. Hoppades tre lyckohopp. Första hoppet. Piratpartiet sex promille. Andra hoppet. Ingen kommunist som statsråd. Och ingen FriFildelningsförespråkande Miljöpartist som statsråd.


Valnatten 2014. Två lyckohopp. Piratpartiet fyra promille. Stefan Löfven statsminister. Observera ordningen. När det gäller Vänsterpartiet och Miljöpartiet litar jag på att Stefan Löfven kan täppa till munnen på miljöpartisterna i regeringen och att Vänsterpartiet inte kommer att ha något inflytande.


Inga kommunister i våran regering.

 

minata tube

 

mayday

 

joe hill dot TV


 

min blogg 

 




2014-10-05, 10:11  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM