I veckan har vi haft möte i min nämnd. Det första eftervalet. Alliansen har makten i kommunen tillsammans med miljöpartiet.

Flera viktiga ärenden stod på agendan. Budget för Teknik och Fritidsförvaltningen år 2011 kom först. Där krockade Alliansens politik och prioritering omedelbart med vår. Alliansen lägger 20 miljoner på asfalt. Vi vill inte lägga alla 20 miljoner på vägunderhåll. Det finns andra mycket angelägna områden där vi behöver resurser. Vi vill omdisponera 5,5 miljoner.

4,5 miljon vill vi lägga på underhåll av parker, lekplatser, motionsslingor och naturstigar. På våra grönområden som är så viktiga för trivseln i bostadsområden och för folkhälsa. Resurser för skötsel och förnyelse har varit alldeles för små under en lång följd av år. Både invånare och besökare blir upprörda över vår ”övervuxna” misskötta stad, något vi alla kunnat se på Hallandspostens insändarsidor.

Vi vill öka stödet till föreningslivet och idrotten med 1 miljon kr. Det är Korpen som skall ha 80 000 kr, ett stöd som Alliansen tagit bort. Det är Konståkarna (majoritet flickor) som skall ha samma möjligheter att utöva sin sport som Ishockeyspelarna (majoritet pojkar). Det har de inte idag. Vi vill också öka aktivitetsstödet för ideell ungdomsverksamhet och skapa en ledarskapsakademi med uppdrag att underlätta för föreningar att nyrekrytera ledare och fortbilda de som varit med länge.

Som väntat blev vi inte överens med Alliansen, vi yrkade, voterade och blev överkörda.

Halmstad kommuns ekonomi 2010 kommer att bli minst 296 miljoner bättre än budget. Trots det tog Alliansen beslutet att spara 140 000 kr genom att rationalisera bort 27 julgranar. Kommunen har satt upp belysta julgranar sedan 1970-talet, en tradition som uppskattas mycket av invånarna. Förra året satte man upp 30 julgranar. I år blir det bara tre stycken, den på Stora torg och de två i Getinge och Oskarström. Vi deltog inte i beslutet, Alliansen får själv ta ansvar för sina enfaldiga besparingar, som att man ännu inte tänt gatljuset, trots 296 miljoner i överskott.

Vem kan tycka att detta agerande är förenligt med en ansvarsfull ekonomisk politik, med att hushålla med kommunens resurser för invånarnas bästa?

På agendan stod också ärendet om den omstridda strandkiosken La Playa. Nuvarande avtal med markägaren Halmstad kommun innebär att kiosken skall plockas bort den siste september. La Playas ägare vill att kiosken skall få stå kvar året om. Det är ett klart brott mot den fördjupade översiktsplanen för Tylösand som bara medger tillfällig service på stranden. Vi yrkade på avslag på ansökan, men Alliansen bordlade ärendet. Vi reserverade oss naturligtvis mot beslutet, strandskyddet är något vi alltid värnar om.

Glädjande nog tycker Hallandsposten att vår politik är väl värd att skriva om. Halmstadsborna får på så sätt reda på vad vi gör. Vi fick stor uppmärksamhet genom tre tidningsartiklar, en artikel om vart och ett av de tre ärendena.

Nästan en hel månad har det tagit för mig, att hämta mig efter den otäcka kalldusch vi fick på valnatten. Jag var inte alls förberedd. Ingen av oss hade väl på allvar trott att det kunde gå så illa som det faktiskt gjorde. Mona blev inte statsminister. Vi gjorde det sämsta riksdagsval vi gjort på nästan hundra år.

Inte är det konstigt att det från alla håll hörs höga rop på förnyelse . Självklart skall vi ha förnyelse, men vi skall inte rusa iväg och handla fort och fel. Grunden för förnyelsen måste vara en genomgripande analys av samhället som det ser ut idag. Ett samhälle med ökade klyftor, arbetslöshet, utförsäkring, fattigdom och minskade livschanser. Vi måste ta oss tid för eftertanke och dialog.

Nästan en hel månad har gått efter valet. Den glädje och kämparglöd som drev mig framåt under vår fantastiska valrörelse i Halmstad känner jag är på väg tillbaka. För nog hade vi roligt, nog var vi framgångsrika på många sätt och det skall vi hämta energi och kraft ifrån.

Valrörelsen 2010 präglades av stort engagemang och nyfikenhet hos Halmstadsborna under alla samtal om vår politik. Vi dominerade i Hallandsposten under augusti och september med debattartiklar, insändare och tät och uppseendeväckande annonsering. Ja, vi fick t o m tidningens liberale ledarredaktör att några gånger propagera för vår politik. Vi lyckades också att den sista veckan få in stort uppslagna artiklar fyra dagar i rad om 1000 kronor kortet, släckta gatlyktor, stödet till idrottsföreningar och satsningen på minskade barngrupper.

Siffrorna talar sitt tydliga språk.  Vi fick var tredje väljare att rösta på oss lokalt. Vi är det största partiet i Halmstad. Vi behöll alla våra mandat i kommunfullmäktige. Vi har med mycket bred marginal gjort det bästa lokala valet i förhållande till riksdagsvalet sedan 1998.  

Vårt val av lokala frågor visade sig ha stort genomslag i debatten, t ex Ungdomslöftet,1000 kronors kortet, Tända Gatlampor, Kulturhuset, Aktivitetsstödet osv.

Vi skall inte låta vår framgångsrika valrörelse lokalt överskuggas av den djupa besvikelsen i riksdagsval och regionval. Nu är vi i början av striden för att vinna regeringsmakten 2014. 

Den kampen ser jag fram emot med glädje och tillförsikt. 

Vem vill egentligen ha en arbetsgivare vars största ambition är att bli av med sina anställda. En arbetsgivare som helst betalar någon annan, vem som helst, för att göra jobbet. En arbetsgivare som högt och ljudligt talar om för oss, och hela världen, att vi offentliganställda inte håller måttet. 

Det finns många fler skäl till varför jag inte gillar Alliansen som arbetsgivare. Som att de la ner Arbetslivsinstitutet när de kom till makten för fyra år sedan. Arbetslivsinstitutet som genom sin forskning ökade vår kunskap om arbetsskador relaterade till dålig arbetsmiljö. Som att de tog bort stödet till utbildning av skyddsombud. Som att de drastiskt minskade resurserna till Arbetsmiljöverket och deras arbetsmiljöinspektörer. De som kontrollerar att arbetsgivarna följer arbetsmiljölagen och föreskrifter så att våra arbetsplatser är sunda, säkra och utvecklande. Men - det är ju inte så konstigt, en god arbetsmiljö kostar pengar, och det tycker inte Alliansen att vi är värda. I Halmstad släcker de t o m gatlyktorna för kommunens nattpatrull.

Nog är det en rasande tur att Alliansen, vår nuvarande arbetsgivare, bara har en tidsbegränsad anställning på fyra år.

Vi måste säga ifrån på skarpen. Alla vi offentliganställda, lärare, barnskötare, sjuksköterskor, enhetschefer, anläggningsarbetare, psykologer, arbetsförmedlare, utredare, planarkitekter, ingenjörer, rörmontörer, läkare, arbetsledare, telefonister, vaktmästare, maskinförare osv.
Vi förtjänar en arbetsgivare som visar oss respekt och ger oss bra arbetsvillkor.

SÅ TA CHANSEN – SPARKA ALLIANSEN!

– VARFÖR?    – DÄRFÖR!

All privatisering handlar om ideologi. Officiellt handlar borgerlig politik om att privatisera för att öka valfriheten och sänka kostnaderna för medborgarna.

I Halmstad har privatisering av vår kommunala verksamhet gått med rasande fart under de fyra senaste åren när Alliansen innehaft makten.

Hälften av socialförvaltningens gruppboende för funktionshindrade, 20 stycken, har privatiserats. Och inte har det inneburit någon valfrihet för brukarna eller personal, eller minskade kostnader. Däremot är anhöriga och gode män oroliga för hur brukarna har det, för bristande kvalité i verksamheten. För när nu verksamheten drivs av ett privat företag, Carema, som på samma sätt som alla privata företag har målet att tjäna så mycket pengar som möjligt, är det inte längre brukarnas intressen som är i centrum. Carema har drastiskt skurit ner på personalen och förändrat arbets- och lönevillkor för de som jobbar så att vinsten ökar i företaget.

Härnäst kommer Kommunhälsan att privatiseras, trots att den utredning som föregick beslutet visade att för verksamheten värdefulla kunskaper och nätverk då går förlorade. Också Patrikshill och Andersbergs äldreboende kommer att privatiseras av Alliansen. Borgarna tar ingen hänsyn till valutgången den 19 september. Man struntar helt enkelt i folkviljan, i demokratin.

Borgarnas lista är lång på planerade privatiseringar i Halmstad. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att se ut i vår kommun om borgarna får fortsätta fyra år till.

Lyssna på Stellan Skarsgård när han redogör för sin analys av Alliansens privatiseringshysteri. Den är väl värd att lägga på minnet.

VILKET SVERIGE VÄLJER DU?

Den 19 september är det val. På andra sidan valdagen väntar två helt olika Sverige.

Antingen bygger vi Sverige starkare genom att hålla ihop och ta vara på nya möjligheter tillsammans. Eller så river vi ner vad vi gemensamt byggt upp, och utgår från att ensam alltid är stark.

Vi socialdemokrater tror på samarbete, på att vi skapar mer med gemensamma krafter än var och en för sig. Ingen är så stark att hon eller han aldrig behöver någon annans stöd. Och ingen är så svag att hon eller han inte kan bidra med något. När vi stöttar varandra utvecklas vi själva.

Så föds kraft och idéer som får Sverige att lyfta.

En politik som väver samman trygghet med tillväxt kallar vi den svenska modellen. Den fungerar, den vill vi utveckla.

BINGO FÖR DE RIKA!

De borgerliga tidningarna gör ständigt reklam för Rutavdraget. Rutavdraget som gör det billigt att köpa hushållstjänster för välbeställda och friska medborgare. Maud Olofsson gör också vad hon kan för att stödja Rut. Hon varnar för att 5 000 jobb kommer att försvinna om avdraget tas bort.

Men Maud säger inget om de 5 gånger 5 000 jobb som redan har försvunnit. De 25 000 jobbsom det senaste året gått förlorade inom vård, skola och omsorg. Och att det är främst kvinnor som blivit av med jobbet. Det säger Maud absolut inget om.

Maud har dessutom fel när hon säger att Rutavdraget avskaffat svartjobben inom hushållsbranschen. ”-Det ligger i sakens natur att man inte vet hur den svarta sektorn påverkas” konstaterar nationalekonomerna Anders Forslund och Magnus Henrekson (SvD100304).

Maud har också fel när hon påstår att det framförallt är kvinnor som startat företag med hjälp av Rut-avdraget. Varken Skatteverket, Bolagsverket eller arbetsgivarorganisationen Almega vet hur många av de nystartade hemserviceföretagen startats av eller drivs av kvinnor.

Maud tycker att det är viktigt att Rutavdraget finns kvar. Maud är övertygad om att hushållsbranschen är helt bidragsberoende - och vill fortsätta att ge dem bidrag.

Nu hör det till saken att det är mycket ovanligt med hushållsnäratjänster hemma hos de som har låg lön. Siffror från SCB visar att det är de mest välbetalda som har nytta av Rutavdraget. De 10 procent som tjänar mest får 41 % av skatteavdraget. Av de som tjänar över 1 miljon kronor utnyttjar 14 %  avdragen. Av de som tjänar under 280 000 kr utnyttjar mindre än 1 % avdragen (SvD100304).

Nog känns det fel att ha ett bidrag som är så klart riktat till de som har allra mest. Är de rika verkligen bidragsberoende? Det tror inte jag. Nog har de råd att betala vad tjänsterna kostar.

Det handlar om politik och värderingar. Det handlar om hur vi skall använda våra skattepengar. Skall vi använda dem till att subventionera gräsklippning, tvätt, städning för de rika..……… eller skall vi använda pengarna till att gemensamt ta ansvar för våra barn, för våra äldre och för vår framtid.

För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi satsar 12 miljarder mer än alliansen på vård, skola och omsorg. Vi satsar på välfärd för alla.

För Moderaterna är sänkta skatter det viktigaste. De satsar 12 miljarder på ytterligare jobbskatteavdrag. Det blir 12 miljarder mindre till vård, skola och omsorg. Färre lärare, läkare, kuratorer, sjuksköterskor, fritidsledare och större barngrupper på förskolan och fritids.

Det är hög tid att byta regering! 

Igår följde jag SVT:s Ekonomidebatt med utfrågning av Anders Borg och Thomas Östros.

Anders Borg har ägnat fyra år åt att sänka skatter för de rika, demolera välfärden, kasta ut sjuka ur sjukförsäkringen och låta arbetslösheten skena. De som har det bäst har fått mest. Alliansen vill få förnyat förtroende från väljarna och fortsätta med samma gamla högerpolitik som nu splittrar och drar isär Sverige.

Thomas Östros använde debatten till att på ett alldeles strålande sätt beskriva och argumentera för de rödgrönas alternativ till regeringens politik. Alliansens företrädare ställde försåtliga frågor, ämnade till att visa luckor i vår ekonomiska politik. Det misslyckades de helt och hållet med. Istället  använde Thomas frågorna till att i sina svar ännu tydligare lyfta fram och tydliggöra skillnaderna mellan våra olika samhällsmodeller och grundläggande värderingar.

När det blev Thomas tur att ställa frågor till Anders, klargjorde han att Alliansen vill sänka skatterna till vilket pris som helst. Alliansen väljer ett Sverige där bara den starkes rätt gäller.

Vi socialdemokrater väljer en samhällsmodell där vi gemensamt tar ansvar för välfärden. Där var och en bidrar efter förmåga och får efter behov. Där alla, unga och gamla, kvinnor och män, kan färdas väl genom livet -  där alla får chansen att förverkliga sina drömmar.