I veckan hade jag förmånen att få åka på en konferens istället för kommunalrådet, Lars Isacsson, ang. Rätt till heltid.
Det var en ganska så välbesökt tillställning med ett 130 tal deltagare från 46 olika kommuner, några landsting, företag, förbund och organisationer.
Det var två fullmatade dagar med föreläsningar kring hur man kan införa heltidstjänster i den kommunala sektorn.
Där var forskare som gjort avhandlingar i ämnet, nationalekonom som talade om potentiella intäkter vid ett införande av heltid. Stressforskare, Kommunals ordförande, SKL, politiker från båda blocken och så jag, Anette och Pernilla som skulle berätta hur man gör.
Kommunal ville ha lagstiftning eller reglera det i kollektivavtal – SKL säger nej till det. Politikerna från arbetsmarknadsutskottet ville att arbetsmarknadens parter skulle sköta det själva, och så där håller det på.
Alla var helt överens om att det skulle vara bra och att det går att införa heltidstjänster. Att kommunerna/landstingen borde gå före, ändå händer det inget – eller i alla fall väldigt lite och väldigt sakta.
Avesta, Hofors och Bollnäs är kommuner som redan infört heltidstjänster eller önskad sysselsättningsgrad och vi hade tillsammans ett pass där vi berättade hur det gick till.
Gemensamt för dessa kommuner är att politikerna tog ett beslut om Att införa heltidstjänster i kommunen.
För kommunerna är införandet av heltidstjänster ett måste för att bli en attraktiv arbetsgivare inför de kommande rekryteringsbehoven.
Införandet av heltidstjänster leder också till bättre kvalitet, effektivitet och ökad jämställdhet m.m. Vilket gör det ännu svårare att förstå varför inget händer.
Är frågan om heltider inte så högt prioriterad längre?
Det verkar vara enskilda politikers engagemang och mod som gör att heltider införs runt om i landet, men de är för få. Dags för politikerna på central nivå att vakna upp och ta tag i frågan igen.