|
Jag skrev mitt senaste inlägg i augusti 2011. Jag kände att det fanns ingen energi kvar. Du kan skriva mer eller mindre kloka inlägg under flera år men det är först när du gör fel som som omgivningens intresse vaknar. Man blir trött, ledsen och i sämsta fall bitter. Detta fenomen har vi sett otaliga exempel på men jag släpper det nu. Ett stort tack till Anna, dottern som vägrar att ge sig. Om vi kan se Socialdemokraternas nuläge utifrån ett hälsoperspektiv så har läkningsprocessen pågått ett tag, vi har haft politisk sjukgymnastik. Vi har inte haft styrkan att arbeta fullt ut. Arbetarrörelsen har gått på kryckor med gips. I vanliga fall så skriver kamrater vänliga glada tillrop på gipset, men vi har inte gett varandra den goda uppmärksamhet som konvalescenter behöver för att tillfriskna snabbare. Det är nu kliniskt bevisat att även en ideologi kan få en depression. Men den kan inte lyckopiller. Man kan inte utmana en hästsvans med en mustasch. Det handlar om andra mer djupt liggande frågor som kräver reflekterade erfarenheter. Nu är läget ett annat. Vi har kastat kryckorna, rullstolen har ställts i förrådet, tankarna har klarnat och motivationen har återvänt. En stor skillnad är att nu finns det en generalplan och resurser att genomföra den. Ett ledarskap som vet värdet av att ta hand om de sina. I hälsoperspektivet talar man om psykisk, fysisk och social hälsa. Men sällan om den kanske i vårt fall viktigaste delen, existentiell hälsa. Den existentiella hälsan reser frågan om varför skall man bli frisk? Varför skall man bry sig om sin hälsa? Varför inte bara lägga sig ner och dö? Det finns ju andra som kan ta över frågorna och spelar det egentligen någon roll om det är röd eller blå färg i regeringen? Den typen av politiskt existentiella tvivel ersätts nu av en växande kamplust. Rörelsen är medveten, välutrustad och fullständigt klar över vad som gäller. Skall Sverige återfå sin socialt väl ansedda position i Europa behövs ett regeringsskifte. Skall den som arbetar känna trygghet, rättvisa och en framtidstro som inte bygger på konkurrens utan på ett väl etablerat välfärdsarbete så måste vi Socialdemokrater stå upp för vår politik. Skall den som utrangerats från arbetslivets få upprättelse krävs att vi återtar det politiska kommandot. Jag ser två starka skäl att sluta grotta ner sig i oförrätter och kasta av sig offermanteln. Anna och Stefan. Nu kör vi!
2012-01-28, 13:35 Permalink
Andra bloggar om: Stefan Ssu Framtid Socialdemokrati
Stefan Löfven är Alliansens favorit....dessutom vill han ansluta Sverige till katastrofalliansen EMU...vilket folket röstat n e j till...i Socialdemokraternas kultur lyssnar man inte till folket !...men det gjorde Juholt...därför fick han "foten"...och nu har sossarna gått Alliansen till mötes om "pakten"...helt emot folkviljan !!
...så sossarna lär nog få använda kryckorna även framöver...sen tycker jag att alla sossar bör kolla följande klipp : Vi måste prata om kapitalismen del 1/3 http://www.youtube.com/watch?v=RPQaf53M88k Vi måste prata om kapitalismen del 2/3 http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=uuhJAFreS8I Vi måste prata om kapitalismen del 3/3 http://www.youtube.com/watch?v=wDOu5CQwbcs&feature=endscreen&NR=1
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







