Jag är upprörd över att Håkan Juholt fått lämna sitt partiledarskap. Socialdemokratin måste klara av att stödja sin ordförande. Det socialdemokratiska arbetarepartiet väljer inte sin partiledare på förstasidorna på aftonbladet.

Tyvärr verkar det som om media siktar på att välja partiledare åt oss socialdemokrater. Det är att förminska arbetarrörelsen och vårt parti. Media har till uppgift att granska politiker och politiken som förs. Inte att avsätta och tillsätta ordföranden i vårt parti.

Men självfallet är inte hela skulden medias. Det finns gott om ”socialdemokrater” som till varje pris försökt fälla Håkan Juholt. Man har ursäktat sig med svepskäl för att skjuta mot Håkan Juholt.

Alla med någon form av politik analys förstår dock den riktiga anledningen. Det finns en hel del rädda människor inom socialdemokratin. Håkan Juholts budskap var och förblir solklart. Juholt trodde på ett starkt socialdemokratiskt arbetareparti som vågade omfördela. Ett socialdemokrati som såg orättfärdigheten i jobbskatteavdragen och i det samhällsbygge som Reinfeldt skapat.

Någonstans djupt där inne finns en oro. Varför agerar (somliga) socialdemokrater utan att ta ansvar för medborgarna, partiet eller för de utsatta människorna i samhället? Det måste finnas krassliga personliga intressen bakom ett sådant agerande.

Vi som känner oro inför utvecklingen i partiet har ett stort ansvar. Det är upp till oss att tala ur skägget. Får man agera hur som helst mot andra medlemmar i partiet? Får man skjuta fritt mot partiordföranden? Partiet måste dra lärdom av detta.

Inom SSU har dessa tendenser funnits tidigare och dyker upp ibland. Då är det upp till oss att sätta stopp för sådant beteende, partiet mår helt enkelt inte bra av detta.

Vi kan dra lärdom av detta och påbörja det politiska arbetet mot ett jämlikt och gott samhälle. Det är det bästa alternativet för partiet och egentligen det enda. Men visst finns det några andra vägar:

1 Låta media välja vår partiordförande

2 Agera osolidariskt mot varandra

3 Öppna upp ett inbördeskrig

Många av oss behöver fundera över varför partiet bildades. Bildades partiet för att vi över 100 år senare skulle förstöra det? Var det detta Hjalmar, Gustaf, Per-Albin och såg som en vision för partiet? Vilka värderingar skulle de stå för ifall de var bland oss idag?

Som Olof Palme uttryckte det: Det är och förblir socialdemokratins historiska uppgift att steg för steg förändra detta gamla klassamhälle. Till jämlikhet och social utjämning. Till gemenskap och samhörighet i det svenska samhället.  Det är den demokratiska socialismen och det är vår stora stolthet. 

Vi måste nu finna gemenskap och samhörighet i vårt eget parti. Premissen måste visserligen vara att alla är ”demokratiska socialister”. 

”Den socialdemokratiska krisen” fortsätter. För mig ter det sig ytterst märkligt, de socialdemokratiska värderingarna bär och vinner fotfäste bland medborgarna.

Det är under dessa tider som socialdemokratin bör gå framåt. De socialdemokratiska idéerna om ett samhälle byggt utifrån människovärdet och solidariteten människor emellan stärker sitt fotfäste.

Ändå får vi bara 25 procent av opinionen. Om detta finns mycket att säga, men låt oss ta det hela med en smula humor. Det är väl allt för väl att medborgarna i landet ändå har kvar sitt förstånd. Om vi socialdemokrater skulle sätta nya opinionsrekord så skulle det vara ytterst olyckligt, med tanke på hur vårt 2011 har varit.

Själv känner jag framtidshopp. Så visst, socialdemokratin är svagt. Men det är bara vår egen organisation som är svag. Partiets idéer påverkar hela samhället och fler människor skyddar vårt samhällsbygge på bloggar och nyhetssidor än någonsin tidigare. Vi kommer klara detta, 2014 vinner vi valet.

Frågan är bara hur många kamrater som Ylva Johansson och bäste Anders Johansson som skall fortsätta jakten på Håkan Juholt fram tills dess.

Som sagt var vår ideologi är på frammarsch och vi skall skatta oss lyckliga som har en duktig partiledare. Frågan är bara hur länge som Johansson med vänner skall försöka ta all heder och ära ifrån Juholt.

Försök ta lite ansvar för partiet kamrater! Om vi förmår att göra det, då kommer även partiet känna av medvinden som finns där ute i samhället.

Jag läste en artikel i aftonbladet nyss. Den gjorde mig upprörd, nedstämd och ledsen. En rullstolsbunden person som inte har samma grundläggande friheter som oss andra på grund av en allt för byråkratisk välfärd där var och en får betala egenavgifter (i detta fall över 17 000 kr/år). 

Alla människor skall ha samma möjlighet att röra sig fritt i samhället. Då är det inte rimligt att man måste betala en avgift för at komma ut och in i sin egen bostad. Det torde heller inte rättfärdigt att personen i fråga måste beställa ”sin resa” dagen innan och på så vis omöjliggör spontanitet.

Jag vill dra två politiska slutsatser av detta.

För det första skall välfärden återigen bli ett prioriterat ämne. Vi kan inte låta plånboken avgöra frågor som berör människor på ett så grundläggande sätt. Det måste alltid finnas en rättviseperspektiv som leder till att en persons rättigheter alltid går före ekonomiska intressen (det gäller även utvisningshotade Ganna, 91-år och svårt sjuk). Vi måste också vara väl medvetna om att det är genom en stark kollektiv välfärd utan vinstintressen som medborgarna rättigheter värnas bäst. Det är genom kollektivet som individuell frihet uppstår. Ett fåtal har råd att betala ur egen plånbok. En majoritet har det inte. Det finns de som säger att Sverige inte mår dåligt av mer privata lösningar. För det stora flertalet så är detta inget alternativ då möjligheterna att fortsätta ett gott liv trots sjukdom är förunnat få.

För det andra så skall inte rättsäkerheten och solidariteten bygga på att media lyfter fram ”snyft” historier. Ganna och Anders möjlighet till rättvisa och trygghet skall inte bygga på att media väljer att ta upp deras situation. Inga politiska parti bör dra populistiska poäng och hävda deras rätt i media för att därefter inte leverera förändringar i praktiken. Solidaritet och rättvisa är inget som man känner för att det är synd om något. Det är grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Vi måste bygga en välfärd som handlar rättfärdigt i fall som berör människor oavsett ifall deras fall granskas i media. Då och enbart då har vi ett välfärdsamhälle att tala om. 

Det finns helt klart alternativ till en "skattesänkar" politik. En anständig politik där samhället utformning bygger på ett ansvarstagande medborgare emellan. Vi som är goda iakttagare ser att moderaterna slänger sig med politiska truismer från meningsmotståndare "framåt tillsammans" när de med handling bygger ett kallare och ett obehagligt samhälle där man skäms över sättet som människor behandlas.  

Jag uppskattar aftonbladets sätt att hantera kommentatorfältet . Du måste vara inloggad på facebook eller på annat sätt påvisa din riktiga identitet. Det gör att de anonyma internet ”hatarna” inte kan skriva vilken smörja som helst.

Läs följande ledare och kommentarerna. Numera utgör väljarna och läsarna socialdemokratin beskydd på nätet. När inte vi lyckas föra fram socialdemokratiska åsikter så tar medborgarna det ansvaret. Jag är nöjd, mycket nöjd över aftonbladet!

Förövrigt bör Palestina få medlemskap i FN. Dagens ros till Janne Melin!

SSU har fått ett medlemstillskott på ungefär 12-13 personer under senaste sex månaderna. Det känns både roligt och spännande. Nu skall ungdomen engageras inom det socialdemokratiska arbetarepartiet också!

Det är viktigt att värva nya medlemmar både till partiet och SSU. Men det är inte det enda som har vikt. Vi glömmer ibland bort att ge dem möjligheten att snabbt komma in i den politiska debatten. Därför skall vi hålla en medlemsutbildning för dessa nya begåvningar.

Målet är att rusta den med verktygen att påverka samhället. Det görs genom folkbildning och vi har därför kontaktat ABF. De ställer upp med all tänkbar hjälp och är guld värd. Det är roligt att vara en del av rörelsen när den faktiskt är en folkrörelse med många olika organisationer och grenar som kan hjälpa varandra.

SSU har även värvat några äldre personer som är för gamla för att vara med i SSU. Förhoppningsvis kommer partiet att engagera även dem inom politiken.


Men tankarna för mig ändå till Olof Palme och hans tanke om engagerad gemenskap. ”Socialdemokratin måste skapa en engagerade gemenskap inom samhället” om jag inte misstar mig så löd citatet så. Det är också viktigt att vi skapar den gemenskapen inom rörelsen.

Det kommer tillfällen då olika personer har olika syn på politiken. Det kan rätt resultera att fokus försvinner från politiken. Men allteftersom tiden går så får man en tankeställare av en god kamrat i rörelsen. Då inser man att man måste stå över det fjuttiga småtjafset och gå vidare. Igår hade vi inom SSU ett sådant samtal med en inflytelserikt person inom partiet.

Det var bra. Nu kan vi köra igång. Ungdomen måste engagera sig politiskt, det är målet. Verktyget är hela arbetarerörelsen och vi kommer använda oss av rörelsen.

Vi har även startat ett antal utskott inom SSU haninge som skall arbeta med ett antal frågor.

1)       1 Barnfattigdom

2)       2 Miljö

3)       3 Internationell politik

4)       4 Kulturpolitik

5)       5 Bostadspolitik

6)       6 Folkhälsa

Jag kommer återrapportera hur dessa utskott arbetar och vad de kommer fram till. Det är spännande tider för SSU haninge och det är återigen roligt att vara en del av partiet.

När jag blev medlem i socialdemokraterna så fick jag höra talas om s-info. Det tog mig praktiskt taget ett år att göra en enda kommentar på hemsidan. På s-info finns det så många duktiga socialdemokrater på en och samma hemsida. Må hända att det finns ett och annat stolpskott, men det finns det inom hela näringslivet och inom alla politiska organisationer.

Jag fick min egna hemsida allt eftersom tiden gick. Dock försvann lusten efter ett tag. Det beror på att jag flyttade från ett partidistrikt till ett annat. Flytten är i sig själv oproblematiskt, det sker genom en enkel flytt av adress och medlemskap. Min syn på partiet och dess mål förändrades inte. Tycka vad man vill om detta utan tog med mig den till mitt nya partidistrikt. 

De värderingar och åsikter jag fick med mig kommer prägla min syn på socialdemokratin. Problemet är att det skiljer sig åt från den politiska verklighet som jag befinner mig i idag. En del socialdemokrater kommer avvisa detta bestämt. Men någonstans inners inne kommer alla hålla med mig om att det förhåller sig på ett sådant vis. De olika geografiska distrikten har olika åsikter i vissa frågor. T.ex. de som berör storstad och landsbygden.

En stor förändring var jag på många sätt intet beredd på. Det har resulterat i att jag fortsätter vara engagerad i partiet och dess politiska inriktning, men har valt att inte ta och vara lika synlig på platser som s-info. Tyvärr har det med fört att jag inte har bloggat om mina politiska erfarenheter eller åsikter. 

Jag kommer börja blogga igen, denna gång på riktigt. Det blir ingen ”nystart” i samma tappning som tidigare. Den här gången skall jag framföra mitt perspektiv i alla frågor!

Det kommer förmodligen ge tillskott i debatten. S-info i sig är ett fantastiskt forum, men det måste också finnas plats för egna åsikter i en större grad än vad jag kanske har tillåtit mig själv tidigare.

Ett särskilt tack till Ola Möller, Bo W, och Bengt S som ändå påverkat mig iden mån att jag börjat skriva på den här hemsidan. S-info är viktigt för den socialdemokratiska debatten och på så vis för partiet FÖRNYELSE i riktigt, rättfärdig och rättvis riktning.

Jag fick följande kommentar på min blogg:

-       - På vilket sätt menar du att "svensken" anser att t.ex. du måste ge upp din identitet för att bli accepterad? Jag har ofta läst samma slags tankar på vänsterbloggar, men det är aldrig någon som närmare förklarar vad man menar. Det låter ju onekligen som lite överdrivet för en annan invandrare. Kan du ge några exempel där din identitet går förlorad om du "tar seden dit du kommer"

Det är en intelligent frågeställning som bör besvaras. Jag har under dagen funderat på svaret och måste göra en mindre ändring i frågeställningen. Om ”svensken” ersätts med systemet så är jag redo att besvara frågan.

Vi kan börja med de mindre diffusa exemplen. I Sveriges kalender kan man hitta många namnsdagar. Men ett av världens vanligaste namn Mohammed fattas. Idag har Engelbrekt namnsdag vilket 96 personer heter. Mohammed däremot  bärs av ungefär 10 000 människor. Namnet utgör en del av en persons identitet. I systemet finns det inte plats för en person som bär namnet Mohammed. Där har vi ett tydligt tecken på strukturell diskriminering av människor med annan etnisk bakgrund än normen.

När en person med annan etnisk bakgrund söker arbete eller bostad bemöts personen allt som oftast på ett annorlunda sätt än en person med ett ”svenskt” namn. Ingen betraktar namnet Mohammed som svenskt trots att mer eller mindre alla känner någon som bär namnet.

Men vi kan fortsätta vidare till andra områden. När jag gör ett misstag så får jag ofta höra ”så gör man faktiskt inte i Sverige” eller något i stil med det. Om en av mina kamrater gör samma misstag så får den personen aldrig utstå sådana uttalanden. Då är det istället misstaget som hamnar i fokus.

Jag förväntas också visa någon form av tacksamhet för att jag får lov att bo i Sverige. Jag har aldrig personen valt att flytta till Sverige och därför tänker jag inte stirra ner och tacka för vänligheten som Sverige visat mig. Jag vill däremot arbeta för att Sverige skall vara ett bra land att leva i. Oavsett ifall man är rik eller fattig, oavsett ifall man är invandrare eller etnisk svensk. Jag ska inte behöva visa mer tacksamhet än någon annan på grund av att jag är född i Somalia det torde vara självklart.

När man ska fira sommaravslutning i skolan skall det ske i en kyrka. Men tänk om det finns en buddhist, jude eller muslim som vill fira avslutningen på ett annat vis? Vore det fruktansvärt ifall skolbarnen får testa att gå till något annat än en kyrka och vidga sina kulturella och religiösa vyer?

Jag förväntas också alltid vara muslim. Något som jag inte är och därför anses vara konstig. Om jag inte är muslim… Vad är jag då? Kanske något så vanligt som en ateist!?

Men i det samhällsystem som vi lever i förväntas jag ha vissa karaktärsdrag. När jag avviker från dessa så vill folk inte acceptera det. Då ska man helt enkelt placera mig i ett annat fack. Jag tillåts inte vara en invandrare i alla sammanhang. ”Men inte är du en invandrare Mahamed. Du är ju så svensk och inte som dom där andra”. Sådana kommentarer är inte helt ovanliga i olika sociala situationer. Människor blir nämligen alltid förbryllade när de möter en person som är invandrare och som har ”anpassat” sig så väl i samhället att det inte går att skilja den personen åt från ”riktiga svenskar”.

Är det så märkligt att det finns personer som faktiskt har en annan etnisk bakgrund än normen lyckas i livet? Måste man då skilja den personen ifrån resten av skaran människor som inte har lyckats? Måste man se till att den personen blir ”en i gänget” istället för ”en av dom där”.

Många sverigedemokrater skulle nog se mig som ett bra exempel på invandring. (Ifall de ens har en sådan term.) Men samtidigt kommer jag aldrig bli en jämlik med dem. Det beror väl på att jag är född på en annan ort än dem.


För mig är min bakgrund något som innebär en stolthet. Jag är stolt över att vara somalier samtidigt som jag är stolt över att vara en del av det svenska samhället. Jag kommer dock aldrig att ge upp min bakgrund för att det ska passa normen. Det är ett pris som jag inte är villig att betala. Och jag vill ge alla kritiker något att tänka på framöver.

Med tanke på hur områden som rosengård ser ut så är det anmärkningsvärda inte hur många invandrare som misslyckas. När man inte har skolor som fungerar, socialvård eller sjukhus. Det anmärkningsvärda är hur många som faktiskt lyckas. Det är många som skapar en utväg ur en social återvändsgräns.

Även för dem som lyckas så definierar rasism och dessa strukturer framtiden. Man bemöts med en viss misstanke som andra framgångrika människor i samhället inte bemöts med. Man utsätt för systematisk misstänkliggörande som andra inte blir utsatta för och får vänja sig vid att ständigt bli utsorterad från andra invandrare, även dom som kommer från samma land. Återigen för att utomstående skall kunna sätta personen i ett fack. Vi måste nämligen alla befinna oss i fack! Duktig invandrare, utbildad invandrare, kriminell invandare och lat/fuskande invandrare.

Det är också många som misslyckas och istället känner en skam över att inte kunna förse sin egen familj med ekonomiska resurser. Under sådana omständigheter blir människor bittra och det är inte på individnivå som vi skall analysera dessa problem. Det är sociala, politiska och samhällsenliga strukturer. Därför finns ingen lösning att finna i sverigedemokraternas svar. De har nått vägs änden genom att kritisera individerna och dess handlande. Människor blir inte farliga på grund av deras etniska tillhörighet.

Människor blir farliga när de utsorteras och utpekas som en börda för samhället. Människor blir kriminella när de känner en hopplöshet för framtiden och därför försöker finna kortsiktiga utvägar. Människor blir farliga därför att de inte accepteras i samhället som de är. Människor blir farliga när de känner att deras kulturella och politiska identitet misstänkliggörs och ignoreras.


Där har vi de stora problemen. Men vi finner också lösningarna i ovannämnda problemen. Om vi bara förmår att skapa ett samhälle där alla accepteras och tillåts vara annorlunda utan att diskrimineras. Då har vi också ett samhälle som är hållbart i längden. Ett samhälle som inte har några överordnade eller underordnade på olika grunder. Ett mer jämlikt samhälle är ett bättre samhälle. Både för etniska svenskar och oss andra. Men det är också ett samhälle som är värt att försvara för den som utgör normen. När någon är förtryckt så är ingen egentligen fri i dess ädlaste bemärkelse. 

Kärnan i mitt budskaps återfinns i socialdemokraternas grundläggande ideologi. Därför är jag en stolt socialist och partimedlem. Inom ramen för mitt parti och vårt arbete så finns alla människors intressen bevarade. Där var och en har sina rättigheter men också skyldigheter. Det är något som är värt att kämpa för. Något som gör att jag känner ett samhällsansvar att delta i politiken för att få ut budskapet om social demokrati som vår partiledare brukar säga.