När det gäller biblar på hotellrum, har jag lite svårt att förstå, att detta skulle vara en så het potatis. För mig är det helt naturligt, att i ett land, där över 70% omfattar den evangeliskt lutherska läran, att det där ligger en bibel på hotellrummen; lika naturligt, som att koranen ligger på ett hotellrum i Teheran eller att Mormons bok liggger på hotellrummen i de hotell som drivs av mormonrörelsen.

Just detta, att bibeln ligger synligt på rummet, tycks dock vara en springande punkt och då inte bara för Leif Andersson och aktiva ateister, utan även för andra personer, jag talat med. Även vissa hotell tycker att det är en besvärande fråga, hur de skall göra med alla gidonitbiblar. Detta kanske kan förklara tilltaget, att förpassa bibeln till hatthyllan. Troligen är det en känslig fråga, framför allt för konferenshotellen.

Jag kan se två lösningar på problemet:

1. Bibeln blir kvar pån hotellrummet, dock inte synligt framme. Den kan läggas

   i en skrivbordslåda, eller i en av lådorna vid sängen. I rummet finns dock

   noga anslaget, var intresserade kan få tag i bibeln och att koranen och

   ev. annan religionslitteratur kan efterfrågas i receptionen. Denna lösning,

   för att hotellen skall slippa samla ihop alla biblarna, som är utlagda.

2. Bibeln, koranen etc. förvaras inte på hotellrummen. Genom anslag

    informeras om, att bibeln,Koranen mfl. kan efterfrågas i receptionen

    Här kan man t. o. m. tänka sig, att hotellet då köper in ett mindre antal

    " riktiga biblar " med såväl nya- som gamla testamentet. Större blir nog

    inte efterfrågan.

Problemet borde inte vara så stort. Människor, med behov av att läsa ett avsnitt ur bibeln, koranen mfl. på kvällen, väljer nog i regel att ta med ett

eget exemplat för läsning.

Jag tror och hoppas, att åtminstone mitt andra skisserade förslag, skulle kunna godtas av Leif Andersson och föprhoppningsvis även av andra ateister

och andra personer. Av debatten har jag dock förstått, att Göran Skytte

absolut driver kravet, att biblar skall ligga på hotellrummen. Inom parentes skall sägas att de hotell Skytte avsåg att bojkotta var Scandic och inte Grand.

Om vissa hotellgäster finner biblar på rummen, som provocerande och som

en påprakning, så är jag beredd att gå dem till mötes och själv kan jag mycket väl, efter att ha tänkt igenom det, kunna acceptera, att bibeln, koranen mfl. får efterfrågas i receptionen, bara detta tydligt klargöres.

Hellre biblar i receptionen än på en hatthylla. Bibeln skall heller inte användas i provocerande syfte.

Det viktiga dock är:

ATT HOTELLEN I SVERIGE ERBJUDER BIBLAR, GÄRNA DÅ SVENSKENGELSKA OCH NÅGRA PÅ ANDRA SPRÅK, TILL BESÖKANDE GÄSTER. DET ÄR EN SJÄLVKLAR SERVICE.

DET ÄR OCKSÅ VIKTIGT ATT ETT LÄMPLIGT ANTAL FINNS ATT TILLGÅ AV KORANEN OCH ANDRA RELIGIÖSA SKRIFTER ( t. judiska )

Genom detta kan Sverige visa, att vi är ett evangeliskt-lutherskt land, men

att vi även är öppna för andra religionsutövare; vi har helt enkelt religionsfrihet. Sverige erbjuder även frihet från religion.

Jag efterfrågade branschorganisationens synpunkter på frågan, men något svar fick jag inte. I debatten framkom dock en annan synpunkt, som hotellen kanske kunde ta efter. Varför inte, utöver biblar, koranen m.m., även erbjuda någon form av boklåda ? Det vore kanske något att tänka på.

Hoppas att jag nu, åtminstone till viss del, lyckats gå Leif Andersson till mötes.

Jag har under några dagar varit på kurs i Stockholm. Genast

undersökte jag hotellrummet efter en eventuell gidonitbibel.

Missnöjd konstaterade jag att, någon sådan fanns inte på rummet.

Min tanke först var, att detta måste bero på, att hotellet endast
är trestjärnigt. Efter att ha öppnat ena lådan till ett av nattduksborden

fanns jag dock, att där låg bibeln.

Denna gång kunde jag inte bärga mig utan uppsökte en av portiererna.

Jag framförde min belåtenhet med, att det faktiskt fanns bibel på rummet,

men undrade varför, i fridens namn, man göme den i nattduksbordet?

Portiern kunde inte ge mig ett svar, men upplyste mig om, att hotellet

faktiskt drevs av KFUM. Utan att nämna namnet Göran Skytte, upplyste jag

honom om, att det finns personer, som skulle kunna bojkotta hotellet, om de

inte höll sig med biblar på rummen. Detta var han medveten om.

Nu brukar jag själv inte sitta och läsa bibeln på kvällarna och kan väl inte

räknas in bland gruppen djupt troende. Jag lät dock bibeln ligga väl synlig

på mitt nattduksbord och denna gång fick den ligga kvar.

Jag frågar mig nu: Är detta en linje, att vi skäms för att Sverige de

fackto är ett evengeliskt-lutherskt land ? Är detta ett lite märkligt sätt

att ta hänsyn till andra religioner och religionsutövare ? Är man besvärad över, att gidoniterna förser hotellen med biblar? Jag vet inte.

Vid mitt förra Stockholmsbesök var bibeln gömd på hatthyllan; denna gång

i nattbordslådan. Vad är meningen ? Kryper vi för andra länder ?

I denna fråga är jag helt enig med Göran Skytte. På ett svenskt hotell

skall det självklart finnas en svensk-engelsk bibel på hotellrummen och

den skall ligga framme, klart synlig. Det är en självklar service.

PALME
Jag var, förra veckan, den 8 oktober och såg filmen Palme.
Det var en angelägen film. Ingen människa i landet kunde
undgå att förhålla sig till Olof Palme och inte heller jag,
eftersom jag gick på bio i förhoppning om, att min bild av
Olof Palme skulle fördjupas och att jag skulle få svar på
vissa frågetecken.

Filmen hade, som jag uppfattade det, försökt, att främst ge en bild av personen Olof Palme.

Filmen tog upp bl. a.

1. Internationalisten, världspolitikern Olof Palme och
på det internationella området, är det ganska klart
att hans regeringstid innebar ett trendbrott. Från den
tidigare relativt passiva utrikespolitik, som präglat vårt
land, fick vi en utrikespolitik med strävan att vara en röst
i världen. Tidigare sa vi: Sverige är ett litet land, vi kan
inte göra så mycket, vi skall hålla käften. I och med Olof
Palme fick vi en utrikespolitik som sa. Sverige är ett litet
Land, MEN VI SKALL INTE HÅLLA KÄFTEN, VI KAN
OCH MÅSTE PÅVERKA. Vi fick en utrikespolitik, där
Sverige aktivt försökte medla fred i olika konflikter. Olof
Palme gjorde sig också känd, genom att sammanträffa och
samtala med ledare i olika länder, som övriga världen hade
vänt ryggen. Vi tog aktivt avstånd från apartheit i Sydafrika,
mot juntorna i Grekland, Chile och Spanien, mot USAs bombningar
Nordvietnam m.m. Klart är, att Olof Palme hade en stor del i denna
omsvängning mot en aktiv utrikespolitik och att han även fick stå som
symbol för denna. Han hävdade med kraft, människors lika världen,
samt länders, även små länders rätt till självbestämmande.
Olof Palme tummade inte på sin övertygelse om det demokratiska
samhällsskiket. Vi ett besök i Nicaragua uttryckte han i ungefärliga
ordalag. Vi stödjer Er rätt till självständighet, men vi vill att Ni anordnar
fria och allmänna val.
Olof Palme blev känd och aktad över hela världen och det är
onekligen så, att Olof Palmes internationella engagemang fick
stor betydelse, även om hans ansträngningar tyvärr inte ledde
till så stora konkreta förändringar.

3. Personen Olof Palme. Filmen försökte även sätta fingret på:
Vem var Olof Palme ?, Vem var han, som person. Här tyckte
jag filmen misslyckades och det är inte så underligt. Ingen
människa har väl någonsin lyckats få ett grepp om Olof Palme
som person ? Han var i många stycken mångfacetterad. Det
blev mest en skildring av Olof Palme som omtänksam familjefar
och som en viktig samtalspartner till Tage Erlander.

Det finns mycket mer att säga om filmen ” Palme ”, men jag stannar här.
Så här långt skall jag drista mig till att svära i kyrkan genom att bekänna,
att jag själv under 70- och tidiga 80-talet närmast avskydde Olof Palme.
Jag tillhörde då inte det socialdemokratiska partiet, utan befann mig längre
vänsterut. Egentligen borde jag, logiskt sett, ha njutit av, hur han i debatter
tvålade till sina motståndare, men det gjorde jag inte. Inom parentes kan
jag berätta, att jag då även träffade socialdemokrater, vilka inte kunde med
Olof Palme och vilka kände en betydligt större avsky för Olof Palme än vad
jag själv gjorde.

Min bild av Olof Palme var huvudsakligen sprungen från hans framträdanden
i TV-debatter och på hans tal. Något lite har jag läst vad han skrivit. Kort och gott: Min bild av Olof Palme grundades huvudsakligen kring hans FRAMTONING ( som jag uppfattade den ).

Här upplevde jag en debattstil, präglad av överlägsen självgodhet, där han
närmast förlöjligade sina motståndare. Han strödde en massa, oftast billiga, kvickheter omkring sig om sina motståndare. Det var en debattstil och en framtoning, som jag inte tyckte gagnade arbetarrörelsen. Hans framträdanden var även späckade med en massa polemiska påståenden, som staplade på varandra bara framstod, som plattityder.

WIFE SWAP
Så här i sommartider händer det, att jag själv ofta brukar
slappa framför TVn och då gärna titta på en del egentligen
ganska löjliga program. Ett av dem är WIFE SWAP, som går
i TV7. Det kan verka löjligt att en vuxen karl sitter och spanar
in sådana program, men så är fallet.

Mitt intryck är, att det är de så kallade ” karriärkvinnorna ” som går segrande ut i programmet, medan de starkars ” manskvinnorna ” närmast förlöjligas. Det är de starka yrkeskvinnorna, som dessutom, genom programmet, lyckas genomdriva de flesta förändringarna. Ungdomarna i familjerna, särskilt flickorna, vill ha en stark yrkeskvinna, som förebild. ” Hemmafruarna får egentlig ingen struktur på sin familj och deras betydelse för barnen består mest i att släppa dem till fria aktiviteter, som TV-spel, TV, studsmatta etc. ” Karriärkvinnorna ” organiserar ofta hela sin familj och här krävs ordning och struktur för att livet skall fungera. Barnen och maken får en helt annan och mera aktiv roll i hemmet och måste hjälpa till. Även hemmet blir
som ett företag.

Leder då fruarnas 14-dagarsbyte till någon förändring? I de flesta fall gör det faktiskt det. I karriärkvinnornas fall blir förändringarna oftast mycket små; de kanske utökar tiden något mera med sin familj och kanske deltar något mera i barnens aktiviteter.

De som borde ha stört hjälp av programmet är de så kallade hemmafruarna, vilka i många fall inte har något eget liv. I några fall inför familjerna lättnader i städhysterin och i ett av de senaste avsnitten hade hustrun för avsikt att skaffa sig ett jobb och egna intressen.
Nåväl, skulle det vara bra med en svensk version av WIFE SWAP på någon av de svenska kanalerna ? Även om programmet innehåller en del inslag av FörnedringsTV,  så tror jag faktiskt det. Det skulle kunna innebära ett lyft i och med att familjer, både de som deltar i programmet och de som ser programmet skulle kunna få en del nyttiga tankeställare och kanske förändra sina liv och relationer till det bättre. Min för-hoppning är då främst en förbättring för de sämst ställda familjerna och för de kvinnor som är mest fjättrade vid hemmet. Varför inte pröva ? Kanske kan programmet åstad-
komma en litet lyft.

Jag har även gjort en längre version av inlägget som går att läsa på:
www.berntortner.blogspot.se

Här på Västkusten utnyttjar vi ofta, i marknadsföringen, vår

rika tillgång på fisk och skaldjur, hummer, havskräftor,räkor,

musslor och ostron. Vi har, såväl mussel- som ostronakademier.

Inte att förglömma också sillen och konservindustrin.

I Östergötland, som jag kommer ifrån, lever man högt på, att den

store Charles Emil Hagdahl var bördig från Linköping. Man har Hagdahls-

akademin och delar dessutom ut ett årligt pris i Hagdahls anda.

Dessutom satsar man hårt på att lancera gårdsförsäljningen på olika

platser i Östergötland.

På många håll i landet utnyttjar man den rikiliga tillgången av närodlade

grönsaker på olika torgmarknader.

Listan kan göras lång över alla försök att lansera länens och orternas

unika matkulturer och det är riktigt och viktigt.

Alla de här ansträngningarna tror jag emellertid, huvudsakligen, endast

får en symbolisk betydelse. De syftar till att försöka ange riktningar.

Jag tror att det är hög tid att vi stiger ned och försöker att få en

större besöksfrekvens på de enskilda matställena; restauranger, caféer,

grillar, glassbarer, pizzerier etc.Vi bör sätta focus på de enskilda mat-

ställena, dvs. börja nedifrån.Kommunens invånare och besökande turister måste få en känsla för Brittas restaurang och gärna Britta själv och den mat hon serverar. Britta bör bli liksom en kändis i kommunen. Ryktet om den goda maten på Brittas restaurang bör spridas över hela Småstad och ut över landet. Så småningom kanske fler restauranger på orten, förutom Brittas, blir kända och uppskattade och utifrån detta kan man då få fram något, som skulle kunna vara ett samlat koncept.

Vid ett besök hos goda vänner i Helsingborg fick jag ta del av en broschyr:

" Med smak av Helsingborg ". Stadens matställen var inbjudna att lämna ett

recept, som sedan fotograferades och gavs ut. Restaurngerna och krögarna

( i vissa fall köksmästarna ) presenterades. Syftet var här, huvudsakligen, att

våra pensionärer skulle få tips om god, näringsriktig och enkel mat att laga, men denna idé skulle lätt kunna övergå till en broschyr med huvudsakligt syfte att locka turister.

Att inta en god måltid med familjen på en bra restaurang, kan vara minst lika viktigt, som att gå på Skansen eller Vásamuséet.

Många restauranger på mindre orter, har problem att överleva under lågsäsong. Här gäller det, att försöka utöka säsongen, så gott det går.

Det blir då viktigt att förmå kommunens egna invånare till lite flera restaurngbesök.

Har de då, genom en broschyr, tagit del av ett bra mattips från " Brittas restaurang", faller det sig naturligt, att de blir nyfikna och gör ett besök på restaurangen. Det kan naturligtvis även gälla en grill, en glassbar, en pizzeria etc.

Sverige har varit framgångsrikt på det kulinariska området och bl. a. haft

en världsmästare och en världstvåa i matlagning. Svenska kocklandskapet har skördat ideliga framgångar och bl. a vunnit VM ett antal gånger.

Låt oss försöka ta vara på dessa framgångar, men vi måste börja nedifrån.

Till sist, vill jag bjuda på ett recept:

  Förra månaden, 6 juni, firade vi, som vanligt Sveriges Nationaldag.

  I min kommun, upplevde jag, att firandet var bra och välordnat; lagom

  långt och utan alltför stora åthävor. Det var musikkåren, samt en sånger-

  ska, tal, hissande av fanan, samt utdelande av Kulturpris, Kulturstipendium,

  Ledarpris samt Idrottspris. Tillställningen tog väl ca 2 timmar i anspråk

  och mera behöver det inte vara. Jag saknade emellertid något och det

  återkommer jag till.

  I går, söndagen den 22 juli, hölls en minnesstund för offren på Utöja.

  Detta skedde utanför Bohusläns Muséum i Uddevalla och SSU-Bohus-

  län hade arrangerat manifestationen på ett förnämligt sätt. Även detta

  lugnt och värdigt, utan överdrifter med tal av SSU Bohusläns ordförande

  Shaniaz Hama Ali samt AFs representant Klaus Lintho. Hannah Martinsson

  sjöng några sånger. Till sist släpptes ett antal lyktor upp i luften, till minne

  av de 69 personer, som fick sätta livet till på Utöja och utanför regerings-

  byggnaden i Oslo.

  Vad har då Utöja med Sveriges nationaldag att göra ? Jo, jag ser en

  koppling och denna blev för mig, betydligt klarare i och med den 22 Juli.

  För att gå tillbaka till nationaldagen. Det är viktigt, att vi i Sverige firar en

  nationaldag. Liksom människor i andra länder, har vi rätt att få känna glädje

  och stolthet över vårt land. Att bracka ned på det egna landet inger inte

  respekt och våra nya svenskar skulle undra över en sådan attityd.

  Som jag tagit upp tidigare, var det en viktig sak, vi misslyckades med vid

  firandet av nationaldagen. Våra invandrare eller nya svenskar, som vi

  kanske hellre skall kalla dem, lyste till stor del med sin frånvaro. Vi hade

  misslyckat med att få med dem i gemenskapen.

  Vid besök ute i landet fick jag, genom TV, tillfälle att beskåda national-

  dagsfirandet på annat håll. Där hade man gett nationaldagen en karaktär

  av folkfest. I inslagen kunde man se t. ex. dansgrupper från Balkan,

  sånggrupper från andra länder etc. Visst, vi svenskar är bra, men genom

  nationaldagen fick nu olika invandrargrupper möjlighet att även visa upp

  sin kultur. De fick visa på, att vi är också bra.Det är ett ypperligt tillfälle,

  att genom nationaldagen även ge våra invandrare/nya svenskar möjlighet

  att få visa upp sig och i sin tur få vara stolta över sina hemländer, sina

  ursprung.

  Mitt förslag är:

  - GÖR HELA NATIONALDAGEN TILL EN FOLKFEST

  - INBJUD SÅNGGRUPPER, SÅNGARE, DANSGRUPPER ETC.

     FRÅN ANDRA KULTURER ATT FRAMTRÄDA

  - ORDNA EN VÄLKOMSTCEREMONI MED MIDDAG FÖR VÅRA

     NYA KOMMUNINVÅNARE ( SVENSKAR SOM INVANDRARE)

     PÅ NATIONALDAGEN

Från gårdagens manifestation för offran från Utöja minns jag delar

av det fina och personliga tal, som Shaniaz Hama Ali höll. Hon sa något

i stil med:

MOT DEM, SOM VILL BEGRÄNSA MÅNGFALDEN, BÖR VI SVARA MED

ÄNNU MERA MÅNGFALD.

MOT DEM, SOM VILL BEGRÄNSA KULTUREN, BÖR VI SVARA MED ÄNNU

MERA MÅNGKULTUR

Sverige är ett mångkulturellt land. Låt oss ta fasta på och

utveckla detta.Svenska flaggan och Svenska nationalsången hör till men:

 Nationaldagen skall även vara en dag, då vi

 ger uttryck för gemenskap och solidaritet.

" Tillsammans skall vi leva, var syster och var bror "

  SSU-Bohusläns distriktsordförande Shaniaz Hama Ali talar vid minnes-

  högtiden över dödade kamrater på Uöja och utanför regeringsbyggnaden

  för ett år sedan. 22 Juli 2011.

Jag har, under tre dagar, haft förmånen, att i samband med en kurs, få övernatta på ett fint hotell i Solna.

En effektiv kurs kräver, att all service skall finnas på hotellet. Deltagarna skall inte behöva gå ut på stan för fika, lunch och middag. Det blev, helt följdriktigt, ett fyrstjärning hotell.

Hotellrummet var bra och allt man kunde önska, fanns,

vilket anstår ett fyrstjärnigt hotell. Jag tittade emellertid, speciellt efter en sak: Finns det bibel på rummet ? Jo, mycket riktigt, det fanns,i svensk och engelsk version, dock, av någon oförklarlig anledning, undangömd på en hatthylla.

Jag har dragit mig till minnes en historia, berättad av Göran Skytte, hur han protesterade mot Grand Hotell

i Stockholm, för deras underlåtenhet, att förse sina hotellrum med biblar. Därefter bojkottade Göran Skytte

Grand Hotell. Vi kan naturligtvis skratta åt hela historien men:

För en gångs skull, eller i frågan om biblar på våra svenska hotellrum, vill jag hålla med Göran Skytte. Frågan kan verka liten och löjlig, men den

har en viktig innebörd. I fallet Göran Skytte, talar vi

om en person med djup Gudstro och djupt Gudsengagemang, men frågan rör, enligt min mening, inte huruvida hotellgästerna är troende, djupt troende, vanekristna eller, rent av, ateister. De kan även vara muslimer, budister, mormoner el. dyl.

Sverige är, till övervägande delen, ett evangeliskt-lutherskt land, vare sig vi tycker om det eller inte. De flesta människor, som utöver någon form av religion i Sverige, tillhör den evangeliskt-lutherska läran. Det är till och med lagstadgat, att vår kung/statschef, måste bekänna sig till den evangeliskt -lutherska läran.

Därför är det viktigt, när utländska besöker kommer till ett svenskt hotellrum, att det då ligger en bibel på hotellrummet och då gärna en svensk-engelsk version.

Utländska hotellgäster, som inte tycker om religion och inte är intresserade av att läsa ett stycke ur bibeln på kvällen, kan bara låta boken ligga. På större hotell, t.ex. Grand i Stockholm, bör t. ex. Koranen eller dyl. kunna efterfrågas i receptionen. Att Grand Hotell skall hålla med biblar på sina hotellrum, är lika naturligt som, att mormons bok, skall finnas på hotellrummen

i alla Mariotts hotels i USA och på andra platser.

Huruvida det finns biblar på hotellrummen, är egentligen inget problem för Göran Skytte personligen. Troligen har denne Gudsman ett eget exemplar i bagaget, noga läst och sönderläst med anteckningar i kanten. För Sverige och besöksnäringen är det en fråga om TYDLIGHET. Sverige är ett land, som står för någonting.Välkommen till Sverige-ett Evangeliskt-Lutherskt land. Att plocka bort biblarna från hotellrummen, eller att inte hålla med sådana är ett sätt, att signalera till utländska besökare: Välkomna till

Sverige ! Vi är ett ( djävla ) land, som inte står för någonting ! Detta inger ingen respekt. Biblarna på hotellrummen är bara ett exempel; kryperiet inför eventuella besökares önskemål kan fortsätta på område efter område.

TYDLIGHET GER RESPEKT-LÅT OSS VAR TYDLIGA.

Att hålla med biblar på våra hotellrum är ett sätt att visa tydlighet.

Mitt strå till stacken bestod i, att jag tog ned bibeln från hatthyllan och lade fram den synligt på bordet. Detta fick dock göras efter varje hotellstädning.

Har nyss skrivit och lämnat in ett Medborgarförslag angående introduktion av främst nyanställda, men det kan även röra t. ex. våra nya svenskar.

Jag minns själv, när jag tidigare arbetat inom industrin och inom landstinget, vilket oerhört omfattande program, man då haft för introduktion av nyanställda.

Det har handlat om facklig information, information om skyddsverksamheten, om ANT-frågor, företagshälsovården, företagets historia, rundvandring för att besöka olika delar av produktionen m.m. Inom industrin skedde introduktionen under en längre period. Den var obligatorisk och ersättare sattes in, när jag och andra var iväg på introduktion. Samma var det

inom landstinget, när jag arbetade inom mentalvården.

När jag nu har arbetat en lång rad av år inom kommunal verksamhet, så har introduktionen varit, i det närmaste obefintlig, förutom för ca 20 år sedan, när man inom vissa av kommunerna jag arbetade i, hade viss introduktion.

För mig, är det självklart, att även människor, som skall arbeta inom en kommunal förvaltning, skall erhålla en viss introduktion. Kostar detta då inte bara en massa pengar till ingen nytta? Utan att direkt ha tillgång till någon beräkning kring vinst och kostnader, skulle jag vilja säga nej. Introduktion lönar sig, liksom i industrin.

En viss introduktionskostnad har en kommun alltid för en anställd, oavsett huruvida det finns ett introduktionsprogram eller ej. Varför då inte satsa ordentligt på introduktionen och driva den utifrån ett strukturerat program ? Människor kan då lättare komma in i arbetet. De kan se sin roll i ett större sammanhang. Det är viktigt att alla invånare arbetar mot den gemensamma vision, som kommunen har satt upp.

Hur introduktionen skall gå till på den enskilda arbetsplatsen är en fråga för just den enskilda arbetsplatsen, liksom vilken introduktion, som skall utgå från respektive förvaltning. Politiken kan dock

utforma riktlinjer.

Utöver detta kan en kommun anordna en förvaltningsövergripande introduktion, på vissa håll i landet kallad AMBASSADÖRSUTBILDNING. Den kan vända sig till nyanställda, som en påbyggnad på den

arbetsplats- och förvaltningsintroduktion, men även till

intresserade politiker, nya svenskar eller andra intresserade. Man kan ta upp kommunen historia, näringsliv, visionen och mycket annat. Vi får då fram

medarbetare, som i verklig bemärkelse blir AMBASSADÖRER för kommunen.

Ja, nu har valberedningen bestämt sig; deras namn är Håkan Juholt. Det har sagts, att det är överraskande och att han är en kompromiss etc. men jag skall inte ge mig in i den diskussionen.

Saken är den, att vi gräsrötter inte har så stora möjligheter att bedöma olika kandidater till partiledarposten. Ofta har vi inte ens stött på dem

i det politiska arbetet. Vi blir mer eller mindre tvugna att lita på omdömet från våra riksdagsledamöter, distriktsordföranden mfl. Klart är, att media, i synnerhet poltiska reportrar, har mycket större kunskap om t. ex. Håkan Juholt än vad vi gräsrötter har.

Nåväl, på mig verkar det, som om Håkan Juholt har alla förutsättningar att bli en bra partiledare, med de omdömen man har gett honom, som god retoriker

sprungen ur genuin arbetarklass. Han har dessutom inte varit indragen i den tidigare maktkampen, utan har kommit in, som en joker i leken, vilket gör, att han mera förutsättningslöst kan ta sig an uppgiften.

Så här med facit i hand hade det emellertid varit bra

om de olika kandidaterna, Damberg, Östros mfl. på ett tidigt stadium hade gått ut och deklarerat vad de står för, sin visioner, tankar, hjärtefrågor etc. ( utan att föregripa den demokratiska diskussionen inom partiet ). Då hade även vi gräsrötter haft större möjligheter att b edöma våra kandidater.

Det hade även varit bra, om Håkan Juholt hade förekommit i diskussionerna på ett mycket tidigare stadium, dvs. om han inte kommit in som en joker i leken. Genom att han då hade kunnat ge uttryck för sina tankegångar kring partiledarskapet på ett tidigare stadium i processen, hade han efter extrakongressen kunnat få en lite extra styrfart och kunnat gå ut med bättre pondus.

Valet av partiledare hade då sluppit att få karaktären av ett nästan smaklöst taktikspel, där Juholt drog längsta stået.