Som alla andra känner jag en eftertänksamhet och en sorg över de liv som massmördaren Breivik tog för ett år sedan på Utöya och i Oslo.
I krigstid vänds alla normala begrepp på ända och människor blir präglade av sin omgivning och sina upplevelser. Man kan förstå att de spärrar som brukar finnas inte längre gäller.
Men som människa har man svårt att förstå vad som rör sig i själen på de som sänker alla trösklar och stänger av all empati i fredstid.
Man kan bara hoppas att Breivik blir inlåst och ignorerad för resten av sitt liv.
Förresten antar jag att Reinfeldts frånvaro i Norge igår beror på att det var partikamrater från fel parti som blev offer....Eller var han kanske inte inbjuden?