Idag var det en sån dag som jag gått och varit nervös för ganska länge, jag skulle hålla ett politiskt anförande inför ca 120 pensionärer. Huvudtalare var LO:s förre detta ordförande Bertil Jonsson som var kanonduktig att tala och att visa upp skillnaderna mellan vår politik och högerns. För mig gick det helt ok även om man alltid vill göra saker mer och mer säkert och bättre men den enda vägen dit är ja att öva och öva....
För den som orkar läsa så var det i alla fall detta i stora drag som jag talade om.
Tal till Pensionärer, Avesta Parken 2010-08-12
Först så vill jag börja med att tacka er alla, inte bara för att ni tagit er tid att komma hit idag, vilket vi så klart också är tacksamma över. Utan jag skulle vilja tacka er alla för det arbete, slit och engagemang ni lagt ned vilket lett till det välstånd vi har i Sverige idag. Ni har tillsammans med era generationskamrater lagt grunden till mycket av det vi idag i Sverige tar för givet. Ett Sverige i sammanhållning – en offentligt finansierad välfärd - en vård för alla där behoven avgör inte plånbokens storlek - en skola för alla, en grundskola där barn från alla samhällsklasser skulle få samma möjligheter att göra olika val. I fackföreningsrörelsen har ni kämpat för en stark omställningsförsäkring – A - kassa, om livets omständigheter skulle göra så att ni eller någon av era kamrater hamnade utanför arbetsmarknaden.
Vad händer nu med allt det som ni varit med om och byggt upp och som tillsammans med den maktbalans mellan arbetsmarknadens parter som en stark fackföreningsrörelse ger skapade den svenska modellen. En modell som varit och är ett föredöme i världen.
Under en moderatledd regering där klyftorna ökar, där skolan ses som en mjölkko för privata vinster, där människor trängs ut från A-kassa och fackföreningar.
Ett Sverige där den moderatledda regerings politik lett till.....
1) Hög arbetslöshet bland unga – ingen synvilla
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa (Eurostat). Trots jobbkris skars 20 000 helårsplatser bort inom Komvux mellan helåret 2006 och helåret 2009. (Skolverket)
(2) 25 000 färre jobb i välfärden
Under det senaste året har antalet sysselsatta i den skattefinansierade välfärden vård, skola och omsorg – oavsett driftsform - blivit 24 000 färre. (SKL)
(3) 12 000 utförsäkrades - 370 fick jobb
Vid årsskiftet kastades över 12 000 personer ut ur sjukförsäkringen, pg. regeringens stupstock. Efter ett halvår har endast 370 av dessa (3 %) fått ett vanligt osubventionerat jobb. (Försäkringskassan)
(4) Pensionärsskatt – diskriminerar äldre
Idag betalar en pensionär med normal pension 700 kronor mer i skatt varje månad pg. regeringens politik. (RUT)
(5) Var tredje arbetslös är långtidsarbetslös
Andelen som är långtidsarbetslösa är historiskt hög (SCB). Regeringen har halverat antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen (Arbetsförmedlingen).
(6) Rödgröna budgeten: 9 av 10 tjänar på den
9 av 10 inkomstgrupper får en ökad disponibel inkomst med den rödgröna budgeten. (RUT)
(7) 100 000 färre jobb – svensk arbetsmarknad halkar efter
466 600 personer är arbetslösa. Under mandatperioden har sysselsättningen minskat motsvarande 100 000 färre jobb (SCB). Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än genomsnittet i Europa, sedan hösten 2006. (Eurostat)
(8) Den rikaste procenten har fått 25 gånger mer
Den enskilda procentenhet (1 %) som tjänar bäst har fått lika mycket genom regeringens politik som 25 % av svenska folket tillsammans. (RUT)
(9) 100 miljarder i sänkta skatter
Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Nu har detta förbytts i ett stort underskott (Finansdepartementet). Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder kronor (RUT). Nu planerar man för att sänka skatten med ytterligare 100 miljarder kronor. (sammanställning utspel)
(10) (M) är ett bidragsparti
Socialbidragen ökar i 8 av 10 av landets kommuner (Socialstyrelsen). Det är över 70 000 personer fler i utanförskap än vid valet, enligt moderaterna egen definition ”bred arbetslöshet” (RUT) Barmfattigdomen är rekordhög och har ökat med 30 % under mandatperioden (RUT).
Därför är det här valet ett ödesval, vilken väg ska Sverige gå?
Vill vi ha ett Sverige i sammanhållning ett Sverige där klyftorna minskar snarare än ökar? Vill vi ha en offentligt finansierad välfärd med vård efter behov eller ett system där de som har råd med privata försäkringar har gräddfiler in i vården?
Vill vi ha ett Sverige där vi säljer ut våra gemensamt ägda företag för att ge utrymme åt ytterligare skattesänkningar till de som redan har mest?
Nej vi tycker inte det och därför är det så viktigt att de som delar våra socialdemokratiska värderingar också går och röstar den 19 september!
Valet den 19 är i mångt och mycket ett moraliskt val, särskilt för människor i min generation och som har ett arbete, vi är de som fått ta del av en del av skattesänkningarna och kan då kanske klassas som vinnare i den moderata politiken, men vinnare på vems bekostnad?
Jo på barnens bekostnad som fått färre antal lärare i skolan.
På de arbetslösas bekostnad, på de som tvingats ut ur A-kassan och tvingas leva på socialbidrags bekostnad.
På de utförsäkrats från sjukförsäkringssystemet bekostnad och på pensionärerna som trots att pension är uppskjuten lön betalar i snitt 700 kr mer i skatt bekostnad.
Jag är mer övertygad idag än någonsin tidigare att vi behöver en rödgrön regering som ser till att använda en reell fördelningspolitik både när det gäller mellan oss människor och regioner. I kölvattnet av den finanskris som varit och är så blir det så tydligt vilka som är de stora förlorarna. Som ordförande i Omsorgsstyrelsen så har jag sett resultaten av en kris där de våra gemensamma krympande resurser användes till skattesänkningar istället för till jobbskapande åtgärder och i kommuner och landsting.
Det första tecknet var antalet anmälningar om barn som far illa, under 2009 hade vi en 30% ökning av anmälningar.
Nästa tecken var att försörjningsstödet ökade, nu 2010 ser vi en dramatisk ökning av alkohol och drogmissbruk hos våra unga vuxna. Under perioden jan - jun har vi 2010 2044 vårddygn mer än samma period 2009.
Den senaste konsekvensen vi sett är att antalet fall av kvinnomisshandel ökar.
Vi jobbar självklart stenhårt för att stötta, hjälpa och leda de här människorna men det arbetet är tycker jag i fel ände, det är Jobben först som gäller och krafttag mot arbetslösheten först och främst, men även fler vuxna i skolan och en utbyggd vuxenutbildning och mycket av de här problemen skulle minska.
Den andra vägen är ett Sverige med ökade klyftor med ökade avstånd mellan de som har och de som inte har.
De som är med och de som står utanför, i ett sånt Sverige blir de här konsekvenserna vardagsmat och det är INTE ett Sverige som jag vill ha.
I Avesta så har vi under mandatperioden fortsatt med den populära pensionärsfesten varje höst som arrangeras av pensionärsföreningarna med stöd av Avesta Kommun, vi har som en av landets första kommuner levt upp till vallöftet att Heltid är en rättighet – deltid en möjlighet och till detta årsskifte så har Avesta Kommun inga ofrivilliga deltidsarbetslösa och alla anställningar är i grunden 100%,
Vi har startat en arbetsträningsplats SIVA – service, där människor som hamnat utanför den ordinarie arbetsmarknaden istället för att bara passivt få ta emot försörjningsstöd skottar snö och klipper gräs åt pensionärer.
Vi har infört något som vi kallar Avestamodellen 2.0 ett samarbete mellan socialtjänst och skola som syftar till att hjälpa barn och ungdomar med behov av särskilt stöd.
Vi har gått igenom en ekonomisk kris utan motstycke, vi har sparat 40 miljoner så klart inte utan att det märks men vi har gjort det utan uppsägningar som var den moderatledda oppositionens recept-sparka 100 personer.
För våra unga har vi byggt skateparken som nu är Avestas kanske mest besökta turistmål. Vi har startat ett boende för ensamkommande flyktingbarn i som fungerar otroligt bra.
Vi har startat ett seniorcenter på Myrgatan i Avesta där det kommer ca 500 besök i månaden och som varit en succé hittills.
Mycket har gjorts men mycket återstår och man blir aldrig klar men Vi kan inte vänta med att fortsätta utveckla möjligheternas Avesta.
Ni pensionärer utgör nu 25 % av Avestas befolkning och det är en stark och kraftfull del av vår befolkning som jag hoppas att tillsammans med oss vill fortsätta att utveckla Avesta till en än bättre plats att leva på.
Vi har ett åldersspann i pensionärsgruppen på 35 år och det är klart att behoven och önskemålen inte är de samma, de som är 35 år yngre än mig är 5 år och de som är 35 år äldre 75 och det är klart att vi har olika erfarenheter och preferenser, därför är det viktigt att inte se pensionärerna som en grupp och tro att de bara är intresserade av vissa frågor. Det har jag lärt mig i pensionärsrådet att de frågor som det blir mest diskussion kring är frågor som är allmängiltiga för alla, hur ska vi minska drogmissbruket, vilka företagsetableringar är på gång, hur ska kollektivtrafiken ordnas, hur gör vi så att maten vi äter produceras så nära den som äter den som möjligt.
Det vi vill att kommunen gör för pensionärsgruppen är att vi fortsätter stötta pensionärsorganisationerna i deras aktiviteter, att vi stöttar senioridrottandet som ökar i Sverige, jag var i Åsbo på PRO:s riksmästerskap i orientering och det var en härlig upplevelse. Att vi bygger ut seniorcenter i alla kommundelar, att vi som vi gjort i samarbete med PRO och SPF tillsammans med det kommunala bolaget GBAB möjliggör för seniorboenden även i andra kommundelar än i centrala Avesta och med andra bostadsbolag.
För de som på grund av ålder och sjukdom inte klarar sin vardag själv ska det finnas hemtjänst och vård och omsorgsboende utan krångel och med hög kvalitet. Vi har idag 191 platser heldygnsplatser och vill bygga ut Baldersgården med ytterligare 15 + 19 korttidsplatser genom att lämna lasarettet och Lindhagen. Det är som vi ser det en nödvändighet för att öka det behov som vi är övertygade om kommer att öka i takt med att vi blir allt fler äldre. Vi har tagit det beslutet i Omsorgsstyrelsen men det ska godkännas i KF efter valet och jag hoppas verkligen att det blir av och att det blir rätt majoritet med tanke på att oppositionen har 6 miljoner mindre i sin budget för omsorgen än vad vi röd-gröna har.
Med det så tackar jag för mig och jag hoppas att ni tar er demokratiska rättighet och röstar den 19 september.
