Det har ju gått ett tag nu men kände att jag ville kommentera att jag blev nominerad som nummer ett på fullmäktigelistan av Avesta Arbetarkommun. Det är självklart en stor ära men också ett stort ansvar och det är med skräckblandad förtjusning som jag tar mig an uppgiften. Men det är långt kvar till valet och fram tills dess är det full fokus på de uppdrag jag har nu och samtidigt vara mycket aktiv i valrörelsen.

Att Agneta bara skulle sitta i en period var hon tydlig med från första början av den här mandatperioden, det är en förlust för Avesta men det är vad Agneta vill göra av sin egen framtid som är det viktiga och rätta för henne.

Att vara nominerad som nummer ett innebär att vid en valseger så är det jag som är kommunalrådskandidat från Socialdemokraterna och det känns som tidigare nämnt både inspirerande och en aning skrämmande. Men även om det är en del ångest och funderingar över om jag kommer att klara av det så är det samtidigt en chans jag inte kan säga nej till. Jag är en sann demokrat och är väldigt stolt över det demokratiska system vi har i Sverige och ser den här perioden i mitt liv där jag är mitt i det demokratiska systemet som en viktig lärdom.

Om det blir så att jag kommer att arbeta heltid som politiker så är det den dagliga kontakten och relationen med elever som jag kommer att sakna mest, men då får jag kompensera det med mitt engagemang som ungdomsledare i Avesta AIK. Det är ju även så att de som nominerat och röstat fram mig är medvetna om att jag är en tvåbarnspappa och inte har tid att vara på möten varje kväll i veckan utan familjen går först.

Ikväll är det utmärkelsemiddag för omsorgen på restaurang Älvan, alltid spännande att se vilka jag känner av de som ska få utmärkelser, i år så vet jag i alla fall min kompis Nana och hon har redan lovat att jag ska få ge henne en kram. Annars kan det vara lite knepigt det där när man ska ge blommor till någon, ska man ta i hand eller krama? Vill ju inte utsätta någon stackare för att bli tvångskramad ;)