Jag mötte schackspelaren idag. Träffades av hans svarta ögon, liksom när giftpilen tränger genom köttets tunna väv. Han vandrade ensam kajen fram, utan sina lydiga pjäser. Under mörka moln med sekunder av tvekan i luften. Den fräna doften av ondska drog hastigt förbi…
Den som drar svärd skall med svärd förgås. Men rättvisan tar ofta långväga staven. Den som sjunger falskt sjunger sällan för öppen ridå. Därför kan han fly i skydd utav mörkret, med pjäserna utkastade på brädet framför sig…
Endast de få vågar titta och se, den split han sår ifrån korgen. Endast de få vilja släcka den eld, som i avund, missunnsamhet och vrede han tänt. Ack hade jag tro, skulle jag sända en myriad av hämndens änglar till hans läger att förgöra hans stam…
Men jag är en fredlig man så jag kokar kaffe istället.

Detta inlägget förstod jag inte, rörigt, har du börjat missbruka?? Eller har du mött Mona Muslim???
Alltså, jag tycker du behärskar språket men måste du vara så mörk i de dikter du publicerar här? Allt kan inte vara svart.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
|
|