Fascismen vinner mark i Europa, allt fler partier bildas och samlar sympatisörer. Det är ett hot mot det demokratiska samhället, men också ett hot mot freden på sikt. Fascismen är idag starkare än när Adolf Hitler kom till makten 1933. Ett faktum som borde mana oss till eftertanke.

Senast i raden av läder som drabbats av den bruna vågen är Grekland. Landet befinner sig i en ekonomisk kris av gigantiska mått, med en arbetslöshet som totalt slår ut den yngre generationen. Ekonomisk, politisk och social kris är faktorer som alltid gynnat högerextremismen och nu krattat manegen för ”Den gyllene gryningen”.

Partiet bildades 1985 av en grupp fascister, flera med rötterna i den militärjunta som styrde Grekland 1967-1974. Söndagen den 6 maj fick partiet 8 % av rösterna i parlamentsvalet, vilket gav dem 21 mandat. Partiet leds av Nikolaos Michaloiloiakas och man har en hakkorsliknande symbol som partimärke.

Det är helt i linje med den politik partiet står för, med judehat och kravet att kasta alla immigranter ur landet. Partiet vill också minera gränserna för att hålla främlingar ute. Det är i mångt och mycket en politik man delar med övriga Europas fascistiska rörelser, som vinner mark för varje dag som går.

I Ungern finns Jobbik och deras uniformerade fraktion, det fruktade Magyar Garda. I Frankrike Front National, i Belgien Vlams Belang och i Nederländerna det så kallade Frihetspartiet. På närmare håll ser vi främlingsfientliga krafter som Fremskrittspartiet i Norge, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna växa sig starka och ta plats.

Om den ekonomiska krisen eskalerar i Europa, arbetslösheten stiger och klassklyftorna breder ut sig, kommer dylika partier att kunna dra fördelar. Då är det möjligt att dessa nätverk utnyttjar situationen till för att uppnå sina mål. Vi har sett det ske förut och det kan mycket väl hända igen.

Här hemma fick Sverigedemokraterna 5,7 % av rösterna 2010 och kunde därför marschera in i Sveriges Riksdag. Våra väljare har följt den Europeiska strömmen. Det är ett fenomen vi måste se som en varning.

Jag tänker på Björn Afzelius sång; ”När fascismen kommer smygande tillbaks, så är det du och jag som måste stå emot”. Fascismen smyger inte längre, den marscherar genom Sverige och Europa till ekot av stöveltramp.

Vågar vi chansa på att blunda och hoppas det är borta när vi tittar fram igen? Jag vågar inte ta den risken, jag är en av dem som tänker stå emot.

 Nikolaos Michaloiloiakas