Jag är förtroendevald i Kommunal sedan över tio år och har som Huvudskyddsombud sett oräkneliga exempel på vilka hårda villkor våra medlemmar tvingas leva med under sjukdomstid.

Det var ingen dans på rosor att vara sjuk för tio år sedan heller, men idag har det via politiska reformer blivit en ren katastrof för tiotusentals svenskar. Det är inte acceptabelt i ett av världens allra rikaste länder.

Jag möter undersköterskor, vårdbiträden och Habiliteringspersonal som ägnat decennier av sina liv i hårt arbete för offentlig sektor. Dom har med varma händer tagit hand om våra gamla, sjuka och handikappade, ända tills den dagen olyckan eller sjukdomen slagit till med full kraft.

Då har de med all rätta förväntat sig stöd av vår allmänna sjukförsäkring, som de själva varit med och finansierat via skattsedeln under tio, tjugo eller trettio års tid av hårt arbete…

Men det är ingen självklarhet längre. Regeringen har infört en sjukförsäkringsreform som gör tillvaron till ett lotteri för den som är sjuk.

Det är inte längre en rättighet för den som är sjuk att få hjälp via försäkringen, det är en möjlighet. Det handlar om hårdare tag mot dem som inte arbetar.

Det är orättfärdigt, omoralisk och oanständigt för en så välmående och framgångsrik nation som Sverige. Men framförallt, det behöver inte vara så.

Många kommunalare jag mött de senaste åren har efter decennier av hårt arbete i kommunen drabbats av ohälsa, olycksfall, eller mycket allvarlig sjukdom. Ibland med dödlig utgång. De har nekats sjukpenning eller sjukersättning och efter en tids sjukdom kastats ut ur det svenska sjukförsäkringssystemet.

Inte för att de blivit friska, utan för att regeringen säger att det skall vara så! Då har man kommit till oss för att få hjälp att överklaga Försäkringskassan beslut. Det tar oändligt mycket tid, energi och kraft av den som är allvarligt sjuk, att bedriva en överklagningsprocess mot en statlig institution. Det kan ta allt från månader till år innan processen når sitt mål. Oavsett om man får rätt eller får avslag…

Under tiden är man totalt utlämnad åt omgivningens goda vilja att få hjälp med att betala hyra, sina lån och räkningarna. Man får hjälp av släkten att köpa mat, kläder till barnen och att kunna fira födelsedagar och helger…

Arbetslöshet drabbar ofta den som blivit utförsäkrad. När Försäkringskassan inte längre betalar sjukersättning tvingas man tillbaka till sin arbetsgivare som i många fall kan betala sjukpenningen under viss tid, enligt gällande kollektivavtal. Men mycket snart tröttnar arbetsgivaren, eftersom den anställde är för sjuk för att utföra ett faktiskt arbete för den lön man betalar ut. Då blir vederbörande uppsagd på grund av personliga skäl. De personliga skälen för uppsägning är - att man är sjuk!

I detta läge går den uppsagda och sjuka kommunalaren till Arbetsförmedlingen, för att söka A-kassa till sin och familjens försörjning.

För att få A-kassa måste man dock stå till arbetsmarknadens förfogande. Det gör inte det sjuka vårdbiträdet eller undersköterskan. Hon är alldeles för sjuk för att jobba. Det säger ju till och med hennes läkare! Men regeringens reformer säger att den som inte arbetar – den skall heller inte äta…

Då återstår att söka försörjningsstöd hos socialtjänsten. Men försörjningsstöd från det sociala är ingen självklarhet som så många verkar tro. Det är ingen medborgerlig rättighet att få socialbidrag som det också heter. Det är en möjlighet…

Först skall du ha sålt av alla dina tillgångar och använt dessa pengar till din och familjens försörjning. Så tvingas den sjuke att ägna sig åt försäljning av sin bostadsrätt, försäljning av bilen och annat som går att omvandla till mat och hyra.

På detta sätt drabbas inte bara den sjuka, utan även hennes familj. Jag har sett otaliga familjer slitas upp med rötterna i spåren av utförsäkringsreformen...

Det är orättfärdigt, omoralisk och oanständigt för en så välmående och framgångsrik välfärdsnation som Sverige… Men framförallt, det behöver inte vara så.

Den som från början var en frisk och framgångsrik skattebetalare har nu reducerats till en siffra i statisktiken. En medborgare i så kallat utanförskap. Sjuk och utstött ur det svenska sjukförsäkringssystemet har hon blivit arbetslös och gått från full inkomst till sjukpenning, vidare genom regeringens utförsäkring till socialbidrag i bästa fall. Ett socialbidrag som motsvarar kanske 60 procent av den tidigare lönen. Hur många sjuka familjeförsörjare kan bekämpa cancer och samtidigt ta hand om sin familj under sådana förhållanden?

En resa från full inkomst till total ekonomisk misär för henne och familjen. Varför? Jo, för att hon drabbats av sjukdom i det nya kalla Sverige! Men det behöver inte vara så!

Sverige är ett av världens allra rikaste länder, med en lång tradition av solidarisk finansierade trygghetsförsäkringar. Där vi alla är med och delar på riskerna och gemensamt skördar frukten av vårt framgångsrika arbete.
Jag som kommunalare förespråkar ett samhällssystem där vi som står i solen och värmen, tillåts hålla ett paraply över den syster eller bror som står i regnet. Därför kräver vi att regeringen river upp hela sin sjukförsäkring och gör om den från grunden.

Jag tycker att svenska folket har rätt till ett sådant system som Pingvinerna har. Ja, blunda för en stund och tänk er ett vindpinat Sydpolen med 40 minusgrader och en bitande iskall vind. Där ser ni stora klungor med hundratals Pingviner stå tätt, tätt sammanpackade på isen.

De har skapat ett system där de som är svaga, sjuka eller trötta sitter i mitten av klungan där det är varmt, tyst och ges vila. De andra står runtom och skyddar dessa individer med sina kroppar mot vinden och kylan.

När Pingvinerna i mitten återhämtat sig är det deras tur att stå ytterst.

Så skulle vi också kunna ha det i Sverige, så skulle vi kunna göra istället för att kasta ut våra sjuka kamrater kylan. Pingvinerna har sett det som regeringen vägrar att se; alla tjänar på ett solidariskt samhälle!

Krister Kronlid talar vid Påskuppropet i Uddevalla