I Sverige ser vi konsekvenserna genom en bilindustri i kris, varsel i tiotusental, som när de går vidare till uppsägningar kommer att leda till omfattande lidande för väldigt många människor i Västsverige.

Bankjätten Carnegie föll pladask men restes omedelbart upp igen av den borgerliga regeringen, de anser det vara självklart att skattemedel skall användas till att stötta bankvärlden och finansinstitut. Men när det gäller bilindustrins Volvo och SAAB finns inget intresse att finna hos regeringen, vilket orsakar vrede bland de drabbade och deras familjer.

Näringsminister Maud Olofsson (c) står mitt i händelsernas centrum, utan att lyfta ett finger för Sveriges löntagare och deras framtid. Hon förlitar sig helt på att den mytomspunna ”marknaden” skall reda upp situationen, och tycker inte att politiken skall lägga sig i. Mauds enda praktiska förslag har varit att IF Metall borde använda sin samlade ekonomi till att ta över SAAB och bli storföretagare istället för fackförbund. Korkat och oförskämt!

När arbetslösheten väl blir ett faktum står många utan A-kassa, efter borgarnas fördyring och försämring av densamma. De kommer att tvingas söka socialbidrag för sig och sina familjer, om de inte omedelbart hittar nya jobb i krisens Sverige. Bland bilarbetare med A-kassemedlemsskap innebär det ändå en halvering av den tidigare inkomsten, som skall betala räkningar och ge barnen mat...

Vi kommer att få se ökad nyfattigdom och vidgade samhällsklyftor, där arbetslösa står sida vid sida med våra utförsäkrade sjuka. Regeringen bygger samhället utifrån det som Marion Radetzki (m) uttryckte i SVT: s Uppdrag Granskning för några år sedan; ”Hungriga vargar jagar bäst”. Den utvecklingen måste vi stoppa i valet den 19 september!

För mig är den lilla människan och rätten till ett arbete mycket viktigare än finansmarknadens möjligheter att profitera, spekulera, och därmed riskera hela den globala marknaden… Vi socialdemokrater anser att marknaden är en utmärkt tjänare, men en urusel herre…

Krister Kronlid