Ardalan Shekarabi gör idag ett bra inspel ifrågan om vinster i välfärden på DN-debatt. På uppdrag av tankesmedjan Arena Idé har han tittat på de rättsliga aspekterna av eventuella förändringar . han har tittat på modeller i andra länder och de fördelar och nackdelar sådana modeller har.

I sin artikel pekar han på olika handlingsvägar för att avslutningsvis hamna i en som han kallar möjlig handlingsväg.

- Tydliga kvalitetskrav bör skrivas i kontrakt med privata utförare.

- Ett tak på vinstutdelning bör införas.

- De kommuner och landsting som vill kan vid upphandling ställa krav på s.k. non-profit vid upphandlingen.

Jag tycker inspelet är bra. det gäller att hitta en modell som gör att den maktkoncentration i form av stora riskkapitalbolag som idag lägger under sig en allt större del av marknaden försvinner från välfärdssektorn. samtidigt ska vi inte slänga ut barnet med badvattnet. de många små aktörer av tidigare förskolelärare, lärare , sjukvårdspersonal m.fl som bedriver verksamhet och som vill ha en rimlig avkastning för att de gör det behövs i välfärdssektorn.

I Shekarabis förslag finns det dels en central reglering men också en möjlighet för den som finansierar verksamheten dvs enskilda kommuner och landsting att få bestämma. det tycker jag är bra. Ansvars- och finansieringsprincipen är bra liksom att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt.

Dock tycker jag att hans förslag ska kompletteras med bestämmelser om offentlighet med hur offentliga medel används och meddelarfrihet. jag tycker också att kvalitetskrav ska gälla alla verksamhete också de kommunala och landstingskommunala.

Den övergripande viktigaste frågan är nämligen kvaliteten i välfärden. Sikten får inte skymmas av olika modeller och olika lagstiftning. att skolan är bra för alla elever och att äldreomsorgen är bra för alla liksom att föräldrar, elever och äldre får möjligheten att göra egna val är bärande principer i en socialdemokratisk politik.