Jag läser just nu Emma Leijnses bok "Godkänt" som är en reportagebok om svenska skolan. Den har fått mycket bra recensioner i Dagens Nyheter och i Aftonbladet. I Aftonbladet tycket recensenten att boken borde bli obligatorisk för svensk skolpolitiker. I DN tyckte recensenten att Emma Leijnes borde tussas ihop med Jan Björklund som har en mycket förenklad syn på skolan och skolans utveckling.
Det har Inte Emma Leijnse. Hon beskriver sakligt den oroande utveckling som skett i svensk skola både under tidigare socialdemokratiska regeringar och som accelerat under den borgerliga alliansregeringen. Hon beksriver att vi ligger på genomsnittet eller under genomsnittet när det gäller elevernas kunskap i naturvetenskap, matematik och läsförståelse, Framför allt beskriver hon hur skillnaderna i svensk skola ökat dramatiskt undet senare år, hur elevernas föräldrars utbildningsbakgrund fått altt större betydelse. Skolan kompenserar inte längre för skillnader utan försärker skillnader.
Men hon beskriver inte bara det negativa. Hon lyfter fram olika exempel på skolor som vänt en negativ utveckling och nått bättre resultat. Hon är inte den som anger enkla lösningar som t.ex om vi bara stopar friskolorna eller det fria skolvalet löser vi problemen eller om vi förbjuder vissa driftsformer blir skolan automatiskt bättre.
Några saker pekar hon på. Valfriheten och konkurrensen har ett pris. När skolor konkurrerar handlar det inte alltid om att konkurrera med den bästa undervisningen utan det handlar ibland om skolor som ger högre betyg , har centralt beläna lokaler och annat som inte har med undervisningens kvalitet att göra. Alltför mycket pengar som borde gått till att utveckla undervisningen går istället till marknadsföring.
Hon pekar på lärarnas situation. det handlar inte bara om att de har för låg lön. det handlar minst lika mycket om deras arbetssituation. de måste få mer tid att ägna sig åt huvuduppdaregt , nämligen att undervisa och förbereda undervisningen.
Det handlar om att forskningen måste göra intåg i skolan. den är på väg att sakta göra det. det är t.ex väl belagt att varken mindre klasser, fler betyg eller nivå grupperingar har någon positiv effekt. Däremot har snabb återkoppling, förtroendefulla relationer lärare -elev, kamratpåverka och kamrathandledning stor betydelse. Kunskap om vad som ger bättre resultat bör spridas ut i skolan och ett samarbete mellan skla och foskning byggas ut på ett lokalt plan.
Frågan är hur vi politiker tar till de kunskaper som finns om utvecklingen av skolan. det är lätt att debatten och därmed också lösningarna blir förenklade. jag tror att vi måste arbeta med ett batteri av åtgärder som syftar till att öka kvaliteten i skolan och ge alla elever en likvärdig utbildning.
- Lärarna är skolans viktigaste resurs .De måste få ägna sig åt sitt huvuduppdrag. - Forskningen och skolan måste finna varandra i ett nära samarbete. - Rätten att välja skola måste få finnas kvar. Men vi måste medverka till att hitta system så att valet ska handla om undervisningens kvalitet. - resurserna till olika skolor och olika kommuner måste inriktas på att behoven är olika och resursfördelningen ska syfta till att göra undervisningen mer likvärdig. - skapa ett regelverk som för att huvuddelen av eventuella överskott återinvesteras i undervisningen. - skapa ett regelverk att det ska råda offentlighet till hur alla offentliga medel används oavsett vem som är huvudman för en skola. - meddelarfrihet ska råda inom all offentligt finansierad verksamhet. - Kommunerna som finansierar skolan ska bestämma om, när och var skolor ska etableras. Ansvar och finansiering hänger därmed ihop. - Skolinspektionens uppgift blir att bedöma skolornas kvalitet och att de lever upp till de mål som staten satt upp.
Huvudfokus på debatten bör från socialdemokratisk sida handla om hur kvaliteten och likvärdigheten i skolan ska öka, inte på enkla lösningar eller enskilda driftsformer.
Du glömmer den viktigaste variabeln: hur skolan
skall kunna attrahera duktiga lärare. Se som ex. naturvetenskap/teknik. 3% av 10 000 sökande till alla lärarutbildningar 2012 hade denna bakgrund. 3 pers. i landet sökte till en utbildning till kemi- lärare 2010. Har kommunerna rätt att bedriva undervisning utan lärare i naturvetenskapliga/ tekniska ämnen? Skall vi ha en skola med enbart kvinnor i katedern? Håller med Thorvaldson: det här kommer att kosta pengar. Du har rätt i att lärarna måste få återgå till den autonomi de hade före kommunaliseringen. Då fungerade skolan bättre.
Följande kopierar jag från Kent Perssons blogg:
"De största skolreformerna sedan folkskolans införande är nu sjösatta. Kunskapskraven har skärpts och blivit tydligare genom nya läroplaner för förskolan, grundskolan och gymnasiet. Ett nytt betygssystem har införts med fler steg och betyg från årskurs 6. Stödet till de elever som behöver extra hjälp har stärkts, likaså uppföljningen av elevernas kunskaper. Samtidigt genomförs stora satsningar på att förbättra lärarnas utbildning, kompetens och karriärmöjligheter." Mycket av detta återfinns i Emma Lejnses kravkatalog. Är då Björklunds reformer bara ett tecken på en förenklad syn? Jan Andersson: Du kan omöjligen ha läst boken. var i hennes bok finns krav på betyg i flera steg t.ex. På vilket sätt har Björklund angripit problemet med att skillnaderna ökar mellan barn beroende på föräldrarnas utbildningsbakgrund. sanningen är att han inte gjort ett förbannat dugg.
Jag har bara läst ditt inlägg och ditt referat av vad Emma Lejsne anser vara viktigt. Allt finns inte i Björklunds reformer, men en del borde Emma Lejsne kunna hålla med om.
Stödet till de elever som behöver extra hjälp har stärkts, uppges det. Jag uppfattar att detta syftar till att angripa problemet med olika förutsättningar från barn med föräldrars olika utbildningsbakgrund. Jag kan lova dig att Alliansens reformer av skolan har gjorts med övertygelsen att detta förbättrar skolan, inte med avsikten att öka skillnader mellan barn.
Replik till Per Kjellén och svar beträffande Kent Perssons blogg.
Jag läser bland annat med stor förvåning citat från Kent Perssons blogg. 2006 tillkännagav skol-och utbildningsminister samt därtill nuvarande vice statsminister Jan Björklund (FP) att den svenska skolan skulle styras upp ordentligt. Nu skulle Alliansen visa det svenska folket. Men Jan Björklund hade så bråttom att hinna sätta sin prägel på Sveriges utbildningssystem och ett batteri av neoliberala Alliansreformer har trätt laga kraft såsom nytt betygssystem, nya läroplaner, lärarlegitimation, ny lärarutbildning, ny gymnasieskola med flera. Detta innebar i slutändan att han glömde de väsentligaste. Nu 2012 kan man se resultatet. Svensk skol-och utbildningspolitik har rasat enligt internationella undersökningar till bottenträsket. Svenska skolungdomars resultat är i botten och Sverige stagnerar i konkurrenskraft betydligt. Jan Björklunds (FP) reformagenda på utbildningsområdet kan te sig produktiv och ambitiös ur Alliansens synsätt, men skrapar man lite på ytan så visar sig återkommande grava misslyckanden och bristande resultat under sex års tid. Trots detta framhåller Kent Perssons i sin blogg inte sanning men otaliga lögner. Svenska skolungdomars resultat blir allt sämre och sämre. Trots detta satsar Jan Björklund på elitsatsning inom skola och utbildning som inte har givit något resultat. Sedan när det inte gav något resultat hoppade Jan Björklund på med att alla lärare skulle ha lärarlegitimationen. Beslutet kom 2008 och den skulle träda i kraft 1 juli 2012. Nyligen kom beskedet att hela reformen skjuts upp på obestämd tid på grund av att Skolverket inte hinner med alla ansökningar samt att det fortfarande finns flera frågetecken kring själva legitimationen och dess genomförande. Allt detta slutade i total Allianskaos. Den nya lärarutbildningen skulle vara en satsning tillsammans med lärarlegitimationen för en stark framtida lärarkår. Även här är det stora gigantiska problem. I flera dagstidningar läser vi idag att det är kris då femtiotal lärosäten såsom Göteborgs universitet, Malmö Högskola och Linnéuniversitetet står med flera tomma platser på lärarutbildningarna till hösten 2012. Inte nog med detta Allianskoas. Intresset för att bli lärare är mycket lågt. Detta kan vi tacka Jan Björklund för. Lärarförbundet flaggar nu idag den 22 augusti 2012 för en djup varaktig nationell lärarkris. Detta kompletteras av en ytterst hård kritik mot Jan Björklunds och utbildningsdepartementets sätt att genom tilldelningen formligen utarma de mindre högskolorna till fördel Stockholms lärosäten. Jan Björklunds nya gymnasieskola innebär att den inte ger eleverna någon högskolebehörighet om de inte väljer till rätt elitkurser. Sedan hoppade Jan Björklund på att svensk skolungdom skulle lära sig tyska och franska och skulle få extrapoäng. Allt hamnade i en Alliansröra av sällan skådat slag. Första åren antalet sökande till de praktiska och teoretiska utbildningarna. 2010 och 2011 gav en varnande blinkande rödsignal. Men det brydde sig inte Jan Björklund om. I år ser det ännu sämre ut men Jan Björklund väljer ändå att föreslå ytterligare en förenkling av gymnasieutbildningen. Han tänker sig en kortare yrkesutbildning på ett eller två år som skulle ge ett yrkesdiplom. Samtidigt visar alla utredningar och analyser att kunskaps- och utbildningskraven på arbetsmarknaden blir allt högre. Det är en tydlig linje från Jan Björklund med kortare och begränsade utbildningar och ingångslöner som är 40 procent lägre än det avtalsmässiga. Det kallar jag för en formidabel våldtäkt på hela det svenska skol-och utbildningspolitiken att satsa på Jan Björklunds vettlösa skol-och utbildningsagenda för svensk ungdom. Alliansregeringen tycker om att prata om samhällsnyttan av skolan, vad skolan kan erbjuda svenskt näringsliv i form av kompetent arbetskraft. I Jan Björklunds utarmade skola och utbildningsdepartementet har han målat in sig i ett hörn när han tror att alla problem i skolan kan lösas med hjälp av värdelösa yrkesdiplomer och poängsystem. Är det inte dags att anställa fler lärare med dräglig överkomlig lön, sätta sig ned i en blocköverskridande skol-och utbildningspolitik samt att göra klasserna mindre? Härmed blir Jan Björklunds(FP) skol-och utbildningspolitik klart underkänd. Härmed får Kent Perssons blogg klart underkänt. Det blir ett stort F i betygen och inga yrkesdiplom delas ut till Jan Björklund och Kent Persson! Jag håller med Jan Andersson att den kraxande kråkan Jan Björklund inte har gjort ett " förbannat" dugg utan sett till att Svensk konkurrenskraft har blivit betydligt sämre.
Replik till Carl Schad.
Jag erkänner att jag inte är kunnig i skolpolitiken. Dock mitt intryck är att Den svenska skolan sedan 70-talet har förlorat i kvalitet. Björklund/Alliansen har tagit sig an uppgiften att förbättra skolan. Under flera år, redan före 2006, har flera förslag kommit från framför allt Björklund. Generellt sett har dessa förslag mötts med en massiv kritik från alla, absolut alla instanser, involverade i skolpolitiken. Efter debatterande och malande har de båda Lärarförbunden accepterat det mesta av Björklunds förslag. Efter debatterande och malande har Socialdemokraterna accepterat det mesta av Björklunds förslag. Efter debatterande och malande har Björklunds förslag formulerats i propositioner, som tagit till sig väsentliga synpunkter från andra än regeringen. Dessa propositioner har sakta blivit antagna av riksdagen och först nu börjar förändringarna verka. Kommer Socialdemokraterna att riva upp alla de beslut som tagits om Socialdemokraterna vinner regeringsmakten efter 2014 års val?
Replik Per Kjellén.
Chocken som jag anat länge har kommit idag den 23 augusti 2012. De nya Moderaterna har tröttnat på Folkpartiets Partiordförande Jan Björklund. Idag den 23 augusti 2012 totalsågar nu de nya Moderaterna Jan Björklunds sanerings-och åtstramningspolitik beträffande skola och utbildningspolitiken. Folkpartiets sanerings-och åtstramingsårgärder har inte varit tillräcklig när det gäller skol-och utbildningspolitiken. Nu har Tomas Tobé, skolpolitiske talesperson för de nya Moderaterna gett sig in i leken och han har gjort att den inte bara brännhet utan glödhet. Reaktionerna har varit våldsamma över hela Sveriges avlånga land mot de nya Moderaterna och Folkpartiet . Detta förslag är destruktivt och kontraproduktivt men Tomas Tobé (M) vill gå ännu hårdare fram. Risken är stor att det blir en ordentlig härdsmälta för både de nya Moderaterna och Folkpartiet under hösten och våren 2012-2013. Tomas Tobé (M) vill att fler skall gå elitklassutbildningar som i framtiden ger jobb. Han drar fram speciellt Stockholmsområdet. En åtgärd som nu Tomas Tobé överväger är att dra ned antalet platser på Estetiska, Naturvetenskapliga, Samhällsvetenskapliga, Tekniska, Barn och Fritid, Bygg-och Anläggning, El och Energi, Fordons och Transport, Hantverks, VVS-och Fastighets, Vård och Omsorgs samt Restaurang-och Livsmedelsprogrammen. I förlängningen önskar han att dessa läggs ned. Är det inte dags för klåfingriga M-och FP-politiker att hålla sig borta från människors livsval? Om nu dessa gymnasieutbildningar håller måttet skall den självfallet få finnas på samma villkor som alla andra. Alla gymnasieutbildningar skall vara av högsta kvalitet och tillgängliga för det svenska folket. Att nu destruktiva klåfingriga M-och FP politiker anpassar antalet utbildningsplatser för vad man tror skall passa den lokala Stockholms arbetsmarknad i framtiden är det en helt fel och mycket farlig väg att gå på för den borgerliga regeringen. Tomas Tobé(M) föreslår nu att utesluta 90 % av den svenska skol-och utbildningsprogrammen för det svenska folket och svensk ungdom. Håller inte Alliansens gymnasieprogram den kvalitet som krävs är det programmet som skall förändras, inte antalet utbildningsplatser.
Jag är inte chockad. Jag tycker att Tomas Tobé har rätt att 90 procent av svensk ungdom inte skall utbildas till balettdansare* på skattebetalarnas bekostnad.
Jag tycker däremot att om 90 procent av svensk ungdom vill utbilda sig till balettdansare så skall de få det - men förutsättningen är att kostnaden skall belasta eleverna. Men med min logik betyder det, att om det skulle vara så att 90 procent av svensk ungdom skulle vilja utbilda sig för en befintlig arbetsmarknad, så skall de fortfarande betala detta själva. Detta betyder, att vare sig Carl Schad eller Jan Andersson eller jag själv för den delen skall lägga sig i hur svensk ungdom önskar utbilda sig. Utanför Sverige finns det otroligt många ungdomar som vill utbilda sig till goda samhällsmedborgare. Det betyder, att världen kommer inte att gå under, inte ens Sverige kommer att gå under, därför att svensk ungdom bara vill bli balettdansare. Skall då svenska politiker inte engagera sig i svensk ungdoms utbildning. Carl Schad föreslår en enkel och kristallklar lösning på denna uppgift: Det är dags för klåfingriga politiker att hålla sig borta från människors livsval? *balettdansare är ett exempel och skall generalisera yrken som av politiker anses olämpliga för svensk ungdom.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Jan Andersson
 Valkrets: Helsingborg, Skåne Adress: Stuvaregatan 11 25267 Helsingborg Mobil: 0732-315954 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av G W - 22 augusti 13:28, 2012 
Jan Andersson, Stuvaregatan 11, 25267 Helsingborg, Mobil: 0732-315954, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Jan Andersson, www.s-info.se
0,06641
