Ett halvt år i politiken är inte mycket. Änå har det hänt en hel del när det gäller opinonen i den svenska politiken. När året började fanns det inte mycket till optimism i det socialdemokratiska partiet. Alliansregeringen satt stilla i båten med en säker ledning i opinionen. man behövde inte göra särsklit mycket. Själv hade jag nästan gett upp hoppet om en valseger 2014. jag började fundera på hur vi skulle agera för att kunna återta regeringsmakten 2018.
Nu när halvårsskiftet närmar sig är läget helt annorlunda. Vi socialdemokraterna har ökat med mer än 10% i opinionen. Allianspartierna har minskat i motsvarande grad. Att socialdemokraterna är landets största parti råder det inte längre någon tvekan om.
Hur har allt detta kunnat hända på så kort tid. Det handlar om trovärdighet för socialdemokraterna och för den socialdemokratiska partiledningen. det handlar om den plitiska kursen som är tydlig och koncentrerad till jobben, jobben och jobben. det handlar om en politik som tar tillbaka en stor del av den arbetande befolkningen. Socialdemokraterna betraktas inte längre som som ett parti bara för de arbetslösa , sjuka och utslagna utan också som ett parti för de som har arbete.
Socialdemokraterna förmår dra till sig den politiska vänstern och den politiska mitten. Man skulle kunna tro att vänsterpartiet skulle öka när socialdemokraterna går mot mitten. Så är det emellertid inte. Vänsterpartiet förlorar till socialdemokraterna. Vänsterpartiet må vara högljudda och ideologiska korrekta men de upplevs inte som trovärdiga och utan trovärdighet vinner man inga väljare.
Nu gäller det att inte slå sig till ro. Nu gäller det att hålla kursen. Nu gäller det att inte den grupp i partiet som tvingade in vänsterpartiet i samarbetet inför det förra valet år bestämma dagordningen. Om så blir fallet kommer en del av de återvunna väljarna att snart lämna igen. Socialdemokraterna har hittat tillbaka till att bli det som varit det traditionella , nämligen att vara ett parti för de breda lagren bland befolkningen i Sverige.
2012-06-22, 09:59 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokraterna 
Jag håller med om det mesta, men har ändrat lite i din text. Ändringarna kan du se själv.
- Socialdemokraterna betraktas inte längre som som ett parti BARA för de arbetslösa , sjuka och utslagna utan också som ett parti för de som har arbete. - Nu gäller det att varken den grupp i partiet som bjöd in miljöpartiet till samarbete eller den grupp i partiet som tvingade in vänsterpartiet i samarbetet inför det förra valet år bestämma dagordningen. I den här texten har jag inte ändrat något: - Socialdemokraterna förmår dra till sig den politiska vänstern och den politiska mitten. Det är det, som är det fina i kråksången. Socialdemokratin har BREDDATS mot mitten, INTE FLYTTAT sig mot mitten. De "nya moderaternas" framgångar berodde på att m insett att man vinner val genom majoriteter, och därför förändrade man sig från ett renodlat högerparti till ett mitten - högerparti. Nu har de flesta socialdemokrater insett att man vinner val genom majoriteter, och därför har förändrat sig till att bli ett mitten - vänsterparti. Man har tagit farväl av både Sahlins strageti att göra s till ett renodlat mittenparti - och (förhoppningsvis) även sagt nej till Silfverstrands linje att göra s till ett renodlat vänsterparti, som söker sin identitet genom samarbete med grupper till vänster om vänsterpartiet. Sjöstedt åtnjuter egentligen inget lågt förtroende, men förtroendet för Löfven är större. Och vänsterpartiet har ju en både historisk och dogmatisk belastning. När Sjöstdet påkande att hans parti är det enda riksdagsparitet som är helt emot "vinster i välförden" (defintion?) trodde jag på en ökning för i partisympatierna. Men den uteblev. Sahlins ensidiga fokusering på de socialt och ekonomiskt marginalserade, i kombination med en tydlig högervridning av partiets övergripande mål, påminner om en nu nattstånden debatt, som började spira redan under 1960-talet. Den debatten utgick från att "Folkhemmet är snart färdigbyggt, så nu behöver vi inte längre kämpa för dem som redan är inne, utan måste bli ett parti för dem som fortfarande står utanför." Sahlin gjorde s till ett parti för minoriteter (småföretagare, invandrare och arbetslösa) i stället för ett parti för både majoriteter och minoiriteter. Väljarstödet skulle leveras av miljöpartiet, som skulle bli "en språngbräda till alliansen för att bryta blockpolitiken". Det enda jag saknar från Sahlins partiledartid, är att hon insåg småföretagarnas betydelse både som väljare och potentiella arbetsgivare. Och det höga väljarstödet, innan hon sålde valsegern till mp. Kampanjerna mot "vinster i välfärden" handlar ju egentligen om att - med storbolagens övervinster som förevändning - klämma åt hederliga småföretagare genom att förbjuda vinstudelning på deras satsade kapital, och eventuellt även tvinga dem att byta bolagsform från aktiebolag till ekonomisk förening. Detta har iofs ingen praktiskt betydelse eftersom det går att köra firman med nollresultat, genom att betala ut lite högre lön till sig själv, men det ger en besk eftersmak av dogmatisk-socialistisk företagarfientlighet. Vilket retar både ägare och anställda i småföretagen. Vi borde ju i stället diskutera faktumet att storbolagen äter ut både de kvarvarande offentliga verksamheterna och småföretagen, och att de gör det genom ACKUMULERADE VINSTMEDEL, som ytterst härrör från skattemedel. Det är värdeökningen och inte vinstutdelningen, som borde fokuseras på. Men det begriper inte den som inget vet om företagande, utan har fått hela sin världsbild från socialistiska pamfletter samt tidningen Offensiv. Visst behövs en upprensning i vinstträsket, men kasta inte ut barnet med badvattnet!
Vill också tillägga, att ju mer man analyserar, desto tydligare framgår att varje majoritet är uppbyggd av minoriteter. Exempelvis fokuserade Sahlin på minoritetersnas tillhörighet till just en minoritet, utan att tala om att de flesta, som tillhör en minoritet, också tillhör en majoritet, exempelvis majoriteten löntagare.
De "nya moderaterna" lyckades med konststycket att påvisa att majoriten löntagare tillhör den ännu större majoriteten ARBETANDE, varmed de proklamerade sig själva som "det nya arbetarpartiet". Därmed splittrade de arbetarklassen, genom att exkludera alla arbetslösa arbetare. Å andra sidan exkludear många socialdemokrater företagarna genom att proklamera sig som ett parti för "löntagare" alternativt "arbetare och tjänstemän". Exkluderar man då inte också arbetslösa och studerande, som inte har någon självklar tillhörighet till någon av de grupperna?
Jag håller också med om det mesta men är kanske inte lika optimistisk
I GP-Sifos undersökning som publicerades i veckan så hade (s) 38,8% och alla jublade för dom jämför med det väljarstöd som (s) hade under den korta men olyckliga Juholt-eran- Men den jämförelsen är inte relevant. Om vi jämför med motsvarande månader under den förra mandatperioden så hade (s) ett väljarstöd på mellan 41,4-43,6% i Sifos mätningar för månaderna mars-juni 2008 (i juli görs ingen mätning men i augusti 2008 så hade (s) 42,8%) Det är dessa siffror som vi ska ha som referenser. Vi ska komma ihåg att det alltid brukar vara en period mellan valen då regeringen ligger lågt i mätningarna och oppositionen högt. Vi ska komma ihåg att den borgerliga propagandaapparaten går på tomgång eller rättare sagt, den är för tillfälligt avstängd. Mot bakgrund av det så ska man nog inte säga att halvåret slutade i moll utan snarare att det går ”sådär” för partiet just nu. Självklart så ska man inte göra om misstaget från förra mandatperioden att sätta sig i samma båt som Vänsterpartiet. Och det beror inte bara på att de saknar trovärdighet utan för att de har en dålig politik vilket antagligen är orsaken till att de ligger så lågt i opinionsmätningarna trots Umeå-messias ankomst. Han kom sågs men segrade inte. Men det är inte fel på honom som person och han är säkert trovärdig i någon mening men han står för en dålig politik. Och till skillnad mot vad en del tycks tro är inte trotskisterna i RS heller någon trovärdig samarbetspartner.
Lars Johannson
"Umeå-Messias" är Umeå stadsförsamlings kyrkokörs gestaltning av Messias i Händels musikaliska verk "Messias", enligt samstämmiga uppgifter på nätet. Jag visste inte att Sjöstedt är aktiv i sin hemstads kyrkokör! Om du med "Umeå-Messias" menar Jonas Sjöstedet, så är dock hans parti en ungefär 50 gånger bättre samarbetspartner för s än trotskist-sekten, som en f.d. s-riksdagsledamot ständigt höjer till skyarna som den rätta skolan för s-politiker. Snacka om "friskola"! Med det räcker inte. Och mp är inte heller någon bra skola för s. Det märkliga är att samarbetsivrarna, vare sig de vill ha samarbete med V eller Mp, så ofta hänvisar till allt som dessa partier har att lära ut. Och nog ligger deras undervisningern flera snäpp närmare verkligheten än trotskisternas undervisning Frågan är emellertid om S ska ställa sig under något annat partis ledning, eller prestera en egen politik. Väljarna har i vart fall stora förhoppningar om att det senare ska ske. Detta visar det rekordhöga förtroende för Stefan Loöfven. Trotskisternas syfte är självfallet att rasera det förtroende, så att socialdemokratin blir som en herrelös hund, som de kan sätta sitt eget koppel på. Mona Sahlin åtnjöt personligen inget högt förtroende. De mycket imponerande resultaten av väljarundersökningarna under hennes parteledartid (45,0 % i de bästa mätningarna) visar snarare förtroende för partiet än för partiledaren. Det förtroende var som bortblåst, direkt efter offentliggörandet av samarbetet med Mp. Sahlins onödigt hårda utfall mot V, gjorde inte saken bättre. Det gav V nya sympatisörer inom socialdemokratins vänsterflygel. Samarbetet kom att bli negativt även för V. Sahlin lyckades sätta tunghäfta på V-ledaren Lars Ohly i speciellt de fördelningspolitiska frågorna, med följd att missnöjda f.d. S-väljare gick till SD i stället för till V. Du har helt rätt i att regeringen brukar ligga lågt i mätningarna mellan valen, och oppositionen högt. SD har legat högt två år före valet under hela 2000-talet, och ligger relativt högt nu också. Vänsterpartiet framstår inte längre som gossen Ruda i svensk politik, vilken lockar till sig missnöjes- och protestväljaran. Det är givetvis som ett oppiositionsparti, och inte som ett blivande regeringsparti, som V kan ha en framtid. En ideologisk fight mellan S och V skulle gynna båda partierna, samt reducera väljarstödet för SD. V framstår alltför mycket som ett intresseparti för anställda i den offentliga sektorn och deras chefer samt för politiker som vill detaljreglera medborgarnas liv. Och inte som det breda arbetarparti, som partiet ibland har försökt utmåla sig som.
Lars Flemström
"Umeå-Messias" är Umeå stadsförsamlings kyrkokörs gestaltning av Messias i Händels musikaliska verk "Messias" Med ”messias” så menade jag messias i ordets ursprungliga betydelse dvs ”den utvalde”. Och med Umeå-messias helt enkelt att han (Sjöstedt) är den utvalde från Umeå. Under den sista tiden före kongressen då det i princip var klart att Sjöstedt skulle väljas så så hypades han av vänsterpartiets sympatisörer. Han var den utvalde som skulle frälsa V och ta massor av väljare i första hand från (S). Även många inom borgerligheten och (s) gick på det där och såg Sjöstedt som en tänkbar ”gamechanger” som skulle förändra det inbördes styrkeförhållandet bland de rödgröna partierna. Men nu kan vi notera att så har det inte blivit. Och det lyft i opinionen som brukar kallas ”Westerberg-effekten” ska komma direkt då den nye partiledaren har mediernas och allmänhetens uppmärksamhet för att man han är nyfiken på den nye partiledaren har att tillföra. Sen är man tillbaka i den grå vardagen. Westerbergeffekten uteblev för Sjöstedts del vilket jag tror beror på två orsaker. 1. Sjöstedt utnyttjade inte den uppmärksamhet som han hade som nyvald partiledare utan var aningen passiv. Nu har han inte den uppmärksamheten längre eftersom valet av Sjöstedt nu är gårdagens nyhet. Passiviteten kan bero på den spänning som finns i partiet mellan de förnyare som vill att V ska vara ett modernare vänsterparti som tex Stig Henriksson och Lönnroth mfl och gammelkommunisterna som mer eller mindre krossade förnyarna på en tidigare partikongress i de interna stridigheterna. För att göra partiet mer attraktivt för fler väljare så måste man helt enkelt köra över gammelkommunisterna. Men antagligen har inte Sjöstedt ett så starkt mandat så han kan göra det. Därav försiktigheten. 2. Den viktigaste orsaken som är att Vänsterpartiet helt enkelt har en dålig politik som inte attraherar väljarna. Du skriver: ”Vänsterpartiet framstår inte längre som gossen Ruda i svensk politik, vilken lockar till sig missnöjes- och protestväljaran.” Men Vänsterpartet har ju inte lyckats med att locka till sig missnöjes- och protestväljarna. Under åren 2002-2010 så tappade (s) 600.000 väljare. Inte en enda av dessa gick till V om vi räknar netto. Samtidigt så fick vi ett nytt parti i riksdagen SD, som verkar vara det parti som tog missnöjes och protestväljarna som fanns i (s) och annorstädes men som inte haft något riktigt parti att räkna med på riksnivå på den här sidan Ny Demokrati. Nu har dom det. Miljöpartiet tror jag heller inte på. Traditionell socialdemokratisk politik handlar om tre saker. 1. Gemensamma lösningar 2. Minska klyftorna 3. Utveckling och tillväxt. Det största felet med Mp är att dom är tillväxtmotståndare dom ser tillväxt som något dåligt medan man i traditinell socialdemokrati sett den som något bra. Eftersom man är oense i en så central fråga så tror jag inte på samarbete med Mp. ”så är dock hans parti en ungefär 50 gånger bättre samarbetspartner för s än trotskist-sekten, som en f.d. s-riksdagsledamot ständigt höjer till skyarna som den rätta skolan för s-politiker. Snacka om "friskola"!” Extremt omdömeslöst av den fd riksdagsmannen att ge sig i lag med trottarna och att skriva i deras tidning. Att dom har samma åsikt i en fråga ursäktar inte tilltaget. Det finns säkert någon fråga där man som socialdemokrat har samma åsikt som Knutbysekten men inte ger man sig i lag med dom för det. Hade det varit på Palmes tid så hade han fått lämna partiet.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Jan Andersson
 Valkrets: Helsingborg, Skåne Adress: Stuvaregatan 11 25267 Helsingborg Mobil: 0732-315954 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
Jan Andersson, Stuvaregatan 11, 25267 Helsingborg, Mobil: 0732-315954, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Jan Andersson, www.s-info.se
0,07617
