Socialdemokraterna är på väg att återerövra de väljare som tidigare valt att gå över blockgränsen till de borgerliga partierna. Man gör det med en politik som är traditionellt mitten- vänsterorienterad. Fredrik Reinfeldts framgångar beror till stor del på att han förstod att moderaterna inte kunde stå långt ut på högerkanten. Inga val kunde vinnas om man inte också vann en stor del av de s.k. mittenväljarna. Han lyckades därför att socialdemokraterna inte fann någon motmedicin.
Nu tycks partiet ha gjort det. Mittenväljarna återvänder i snabb takt. En del tycker att politiken inte är tydlig nog. Andra tycker att vänsterprofilen inte är tydlig nog. Men titta på vänsterpartiet. Det partiet går kräftgång därför att Jonas Sjöstedt inte förmått förnya partiet utan mest framstår som en traditionell arg vänsterpartist.
Partiet under Stefan Löfven och Magdalena Andersson tillsammans med den gode retorikern Mikael Damberg har gett socialdemokraterna en större trovärdighet. Man har koncenterat sig på jobbfrågan. man har inte utmanat genom att föreslå slopat jobbskatteavdrag, slopad fastighetsskatt och bortagande av RUT. Man har intagit en pragmatisk inställning till vinsteri välfärden , även om det på detta område återstår en del att göra för att se till att de offentliga skattemedlena stannar kvar i välfärden.
Jag har tidigare påpekat att valet ännu inte är vunnet. Ledningen måste givetvis konkretisera sin politik på ett antal område. men när man gör det gäller det att hålla kursen. Det gäller att inte sväva ut. Valet kommer att vinnas av det parti som vinner väljarna i mitten.
Valet kommer att vinnas av det parti som lyckas med konststycket att både behålla sina egna kärnväljare och vinna de lättrörliga mittenväljarna. I övrigt instämmer jag med det som du har skrivit.
Det har M gjort genom att föra en mitten - högerpolitik, och det kan S göra genom att för en mitten - vänsterpolitik. Naturligtvis tycker jag inte om att regeringen har vräkt pengar över dem, som redan har det relativit bra. Jag borde ha fått pengarna i stället. Men nu står valet för S mellan valseger och fortsatt alliansstyre med fortsatta försämringar för dem som redan har det sämst ställt. Man måste bromsa innan man kan vända. Men det finns en lyxvänster, som inte personligen har något att förlora på fortsatt alliansstyre och därför inte behöver tänka valtaktiskt. Mona Sahlin förstod visserligen att man måste vinna mittenväljarna, men hon förstod inte att man dessutom måste behålla kärnväljarna. S hade gått för långt högerut under hennes partiledartid. Hon förlorade stora delar av kärnväljarna när hon gick i allians med Mp. Och när hon även tvingades ta med V i samarbetet förlorade hon även de mittenväljare som skulle vinnas. S måste nu lära sig att: Det finns potentiella S-väljare som ogillar Mp. Det finns potentiella S-väljare som ogillar V. Det finns potentiella S-väljare som ogillar både Mp och V. Det finns potentiella S-väljare som t.o.m. ogillar S, men ändå är beredda att rösta på S i ett läge när S är nära att få egen majoritet - för att minimera risken att Mp och /eller V får något att säga till om. S måste nu skaka av sig ryggsäckarna Mp och V, och göra klart att det finns flera regeringsalternativ om alliansen skulle förlora valet utan att S får egen majoritet. 1) En socialdemokratisk enpartiregering som stöds av V, förutsatt att V inte ställer några krav på politikens innehåll. 2) En socialdemokratisk vågmästarregering, som driver igenom sin politik med hoppande majoriteter, d.v.s med stöd av vänsteroppositionen i vissa frågor och med stöd av högeroppositionen i andra frågor. 3) En blocköverskridande regering, och då i första hand S + Fp och i andra hand S + Kd. En koalitionsregering med C måste däremot anses utesluten. Det är ju eftergifterna till C som har förstört alliansens energipolitik. Det måste bli ett slut på Fälldin-oredan i Svensk politik. Det är på grund av eftergifterna till C, som den interna borgerliga energiuppgörelsen inte kan ligga till grund för blocköverskridande förhandlingar om energin. Ett närmande mellan S och C, skulle på samma sätt som Sahlins uppgörelse med Mp vara en signal till de socialdemokratiska kärnväljarna att det blir ännu värre dyrtider med nya elcertifikat och ännu högre straffskatt på begagnade bilar, samt indragna bussturer på landsbygden. Mp och C använder ju miljö- och klimatalarmismen för att klämma åt låg- och mellaninkomsttagare, som har inga eller begränsade resurser att investera sig ur miljöavgifterna. Lyxvänstern har kanske för egen del råd att byta upp sig till en splitterny bil varannat år. Så visst finns det en sosse-höger i vänsterskrud, som nöjer sig med ett halvbra valresultat för S och en "rödgrön" regering, där Mp och /eller V får ett avgörande inflytande i viktiga frågor. Jan Andersson: Jag tror att socialdemokraterna självständigt ska gå till val med en politik som inte stänger några dörrar till samarbete med andra partier. Jag tror inte att vänsterpartiet som det uppträder idag ska vara med bland dessa samarbetspartners. det är nog bäst också för vänsterpartiet som genom den politik partiet driver idag bäst passar som ett oppositionsparti.
Tack för dina ord Jan Andersson.
Fredrick Reinfeldt fortsätter inte bara med sin sanering-och åtstramningspolitik utan sedan 2007 lagt ned i sin överfulla soptunna i Rosenbad, det som det Socialdemokratiska Partiet byggt upp för att ivarata FN-och EU-stadgan, om en myndighet som ivaratar hållbar utveckling och en strategi för hållbar utveckling. Detta är en skam som innebär att den svenska Alliansregeringen har brutit med råge mot FN-och EU-stadgan. Sverige är det enda land i EU som INTE har en myndighet och en strategi för hållbar utveckling. Det kan vi tacka de nya Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna för. Hållbar utveckling, fick sin internationella spridning i samband med FN-rapporten”, Vår gemensamma framtid”, även kallad Brundtlandrapporten. FN-rapporten definierar hållbar utveckling som en utveckling som citat” tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”.slut citat. Hållbar utveckling handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska negativ påverkan på naturen och människors hälsa. Detta kan indelas i två Hållbarhets-och Utvecklingsområden som Alliansregeringen brutit mot; 1. En Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls. 2. En Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt. För att uppnå hållbarhet skall fyra systemvillkor uppfyllas. Detta har INTE den svenska Alliansregerinegn uppfyllt under sex år; A. Att förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen. B. Att förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen. C. Att inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder. D. Att inte hindra människor att tillgodose sina behov. Enligt FN och EU skall alla länder inklusive Sverige ha en myndighet och en strategi för hållbar utveckling. Det har Fredrick Reinfeldt sanerat bort i sin sanerings-och åtstramningspolitik som innebär att Sverige har drabbats av ett utanförskap och ojämlikhetsskap som dramatiskt ökar varje dag. Alliansens utanförskap och ojämnlikhet visar sig i fattigdomens Sverige, där Kulturjournalisten och författaren Dan Jönsson reser till tolv svenska orter, en för varje månad. Dan Jönsson vill undersöka hållbarhetens utveckling och strategi, ekonomins baksida och Dan Jönsson iakttar utanförskapet och fattigdomens Reinfeldtland i chockvågor och i skräck idag 2012. Författaren Dan Jönssons samhällsbok” Ingenmansland”, har idag skiljt agnarna ifrån vetet och åskådliggör utanförskapet och fattigdomen i Sverige på ett synligt chockerande sätt. EU och FN har uppmanat alla länder inklusive Sverige att ha en myndighet för hållbar utveckling. I Sverige var det Hållbarhetsrådet som var det rådet. Fredrick Reinfeldt lade ner Hållbarhetsrådet 2007 trots krav ifrån det Socialdemokratiska Partiet, Oppositionens partier och Europakommissionen. Alliansregeringen inrättade sedan en kommission för hållbar utveckling 2008 som lades ner 2009. Idag finns INGET Hållbarhetsråd eller strategi för Hållbar utveckling i Sverige. Detta kan vi tacka Fredrick Reinfeldt, Annie Lööf, Jan Björklund och Göran Hägglund för. Detta som den svenska regeringen har nedprioriterat och lagt ned strider mot FN-och EU-stadgan. Nu är det dags att det Socialdemokratiska Partiet tillsammans med Oppositionens partier lyfter fram denna mycket viktiga fråga. Jan Andersson: Hållbarhetsfrågorna är viktiga , både de ekologiska , sociala och de ekonomiska.
Resultatet är ett kvitto på att man är på rätt väg och att de i partiets vänsterflygel som förespråkar att (s) politiskt ska närma sig Vänsterpartiet är helt fel ute.
Trots att Vänsterpartiet nu har en ledare som verkar sympatisk och som alla gillar så stannar väljarstödet på 4,4% i GP-Sifos väljarundersökning. http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.979550-valjarna-flyr-vansterpartiet Jan Andersson: Delar helt din uppfattning.
Om Socialdemokraterna kan knappast få över 40 % av rösterna i valet, utan att ett eller två av de nuvarande riksdagspartierna åker ur riksdagen. Det kommer då att räcka med mindre än 50 % av rösterna i valet för att S ska få egen majoritet i riksdagen, kanske 47 %.
Om S får c:a 45 % av rösterna i valet, så räcker det däremot knappast för egen majoritet, utan S måste ha stöd av något annat parti för att bilda regering. Det kanske räcker att ett annat parti lägger ner sina röster vid valet av statsminister för att den socialdemokratiska statsministerkandidaten ska vinna omröstningn i riksdagen. För V finns då följande alternativ: 1) Ja. S-kandidaten vinner. 2) Avstår. S-kandidaten vinner. 3) Nej, S-kandidaten förlorar. Uppdraget att bilda regering kan då gå till den borgerliga statsministerkandidaten I praktiken kommer valet för V att stå mellan Ja och Avstår. Genom att välja alternativet Avstår kan V blockera borgerlig regeringsmedverkan samtidigt som partiet visar sitt missnöje med socialdemokratin. Vad skulle få V att rösta Ja i ett läge, när S skulle vinna statsministervalet även om V väljer Avstår? Svaret är givet: Att V får påverka innehållet i den socialdemokratiska regeringspolitiken. V kommer i det läget sannolikt inte att kräva ministerposter, eftersom man då tvingas ta ansvar för hela regeringspolitiken. De borgerliga partierna kommer säkert att försöka skrämma marginalväljarna mellan blocken med "kommunistspöket", d.v.s. att V kommer att påverka politiken om S vinner. Resultatet av en sådan skrämseltaktik kan dock bli det rakt motsatta. När och om det står klart att allianspartierna kommer att förlora valet, att det inte blir någon borgerlig regering, kan de välja att lägga sina röster på S i syfte att V och Mp INTE ska få någon chans att påverka den socialdemokratiska regeringspolitiken. Chansen att det ska bli en sådan taktikröstning ökar givetvis om S gör klart på att man inte tänker sätta sig i förhandlingar med vare sig V eller Mp om innehållet i politiken. V får gärna stödja det socialdemokratiska alternativet som - sett ur V:s synvinkel - det minst dåliga av alla dåliga alternativ, men något att säga till om kommer V inte att få. Detta bör vara ett klart besked till väljarna. Om V på något sätt skulle blockera möjligheten för S att bilda en socialdemokratisk enpartiregering finns två möjligheter för S: I) Att bilda en socialdemokratisk minoritetsrgering, som driver igenom sin politik med hoppande majoriteter. II) Att bilda en koalitionsregering ihop med något annat parti. S bör göra klart för väljarna att Mp i det läget inte kommer att vara någon självskriven partner, att man i första hand kommer att försöka komma överens med något av de nuvarande allianspartierna. Något ideologiskt närmande till V och /eller Mp bör alltså inte ske, utan S måste driva sin egen politik, och söka stöd hos väljarna för den. De individer på s-partiets vänsterflyger, som förespråkar ett närmande till V, är alltså helt fel ute. Ännu mer fel ute är man, när man inte längre förespråkar ett närmande till V, utan snarare till sekterna till vänster om V. Det är illa nog om S framstår som ett parti, som är berett att göra eftergifter till V och /eller Mp. Men det är självklart ännu värre om S framstår som ett parti som avgrundsvänstern dribblar med.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Jan Andersson
 Valkrets: Helsingborg, Skåne Adress: Stuvaregatan 11 25267 Helsingborg Mobil: 0732-315954 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
Jan Andersson, Stuvaregatan 11, 25267 Helsingborg, Mobil: 0732-315954, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Jan Andersson, www.s-info.se
0,06250
