Ser vi slutet på blockpolitiken?

Ser vi slutet på blockpolitiken?

Gårdagens politiska debatt var intresant och på många sätt klargörande. Sant är att oppositionen är mer splittrad än tidigare. Varje parti kommer att gå till val på sin egen politik. Avståndet mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna är, som K.G. Bergstöm påpekar, större än på länge, framför allt om den ekonomiska politiken men också i frågan om vår relation till EU. Däremot står Socialdemokraterna och miljöpartiet fortfarande nära varandra i de viktigaste politiska frågorna.

Allianspartierna försöker verka eniga. Men enigheten består i att moderaterna bestämmer när det gäller. Centerpartiet tillåts sticka ut om arbetsrätten och sänkta ingångslöner men när det gäller tvingas de ställa in sig i ledet. Samma gäller Jan Björklund. Han tillåts sticka ut om euron och om kärnkraften men inte heller han bestämmer dagordningen.

Kanske ser vi också när det gäller alliansen slutet på en situation då ett parti bestämmer över de andra. Alla partier vill överleva och vill växa och finner sig nog inte i längden att låta andra partier bestämma över dem. Detta särskilt som man inte lyckas leverera när det gäller jobb, infrastruktur och utbildning.

Kanske ser vi slutet på blockpolitiken. Kanske ser vi början på en ny era då alla partier går till val på sin egen politik. Kanske får vi ett läge där regeringsfrågan avgörs efter det att väljarna i de allmänna valen lagt sin röst. Det vore bra för Sverige om blockpolitiken går mot sitt slut.

I dag går företrädare för Näringslivet ut och efterfrågar uppgörelser över blockgränsen. Överenskommelser om energipolitik, om näringspolitik, om forskningspolitik, om skattepolitik m.m. Det är bra. Fackföreningsrörelsen borde göra detsamma . För att Sverige ska klara sig som en stark nation i framtiden behövs ibland överenskommelser över blockgränsen. Detta har Fredrik Reinfeldt konsekvent nekat till hittills. De andra partierna borde köra över honom. Han är förvisso Sveriges statsminister, men är ingen härskare av guds nåde. Han leder inte ens Sverisges största parti. Han borde vara mer ödmjuk. Och han borde tänka mer på Sverige än på moderaterna.

2012-05-07, 09:53 Permalink
Andra bloggar om: Blockpolitik

Kommentar av 2000aldrig 2000aldrig - 7 maj 13:09, 2012

Dagens gåta: Vad är det för skillnad på en partiledardebatt?

http://bit.ly/IBeiMq

Kommentar av Carl Schad - 7 maj 15:42, 2012

Jan Anderssons frågade om vi ser slutet på blockpolitiken?

Mitt svar är ja.

Är det inte dags att bryta upp Alliansens blockpolitik?

Allianspartiernas retorik förolämpar medborgarna.

De nya Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraternas demonisering av varandra kommer att leda till röstskolk och ökat politikerförakt där främlingsfientliga partier nu får tillträde till den politiska makten.

Detta har vi sett i Sverige, Frankrike, Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Tyskland.

Alliansens retorik är en förolämpning mot det svenska och europeiska folket som vill ha trygga och rationella politiska lösningar.

Det som är bestående har de nya Moderaternas Ordförande Fredrick Reinfeldt klart deklarerat att det inte kommer att ske någon form av blocköverskridande överenskommelse varse det gäller Energi-Arbetsmarknads-Social-Näring-Innovation-Forskningpolitiken med Sveriges största parti,det Socialdemokratiska partiet.

Detta är en skam för de nya Moderaterna.

Det kunde man klart höra ifrån SVT:s partiledardebatt i Agenda den 6 maj 2012.

Endast med stabila,sociala och näringspolitiska åtgärder skulle Sverige gå en fantastisk framtid till mötes. Endast med utbildning och kunskap kan Sverige ta sig ut denna sociala och ekonomiska kris.

I SVT:s Partiledardebatt i Agenda sträckte Socialdemokraternas Partiordförande Stefan Löfven ut handen till sådana åtgärder över blockgränsen.

Men De nya Moderaternas Ordförande Fredrick Reinfeldt var totalt ointressead, arrogant och visade på en sällan skådad översittarmentalitet precis som Nicolas Sarkozy gjorde inför hela det franska folket.

I länder med tvåpartisystem finns en tydlig utveckling. Medborgarnas intresse för politiken minskar och valdeltagande sjunker.

Den parlamentariska politiken blir allt mer intern.

Människor uppfattar nu Alliansens politik som ett läggspel för särskilt konservativt intresserade, vilket i sin tur ger näring åt politikerförakt.

Udda fundamentalistiska och extrema grupper, inte sällan med högerextrem/nazistiskt och/eller främlingsfientlig bas, får luft under vingarna när människor vänder de etablerade Allianspartierna ryggen.

Sverige är inget undantag.

De strömningar som finns i den europeiska liberalkonservativa politiken finns också här i Sverige.

Detta kan vi tacka idag Allianspartierna för, d.v.s. Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och de nya Moderaterna för.

Vilka konsekvenser får en blockpolitik a la Alliansen organiserad i ett de facto en-parti-system långsiktigt, för Demokratin?

Banar det i själva verket väg för främlingsfientliga partiers marsch in i maktens centrum?

Det hade varit intressant att få de här frågorna belysta, av Alliansens partiers Ordförande, d.v.s. Annie Lööf, Göran Hägglund och Jan Björklund som borde ha funderat; Det är inte för sent att bryta Alliansens blockpolitik.

Jag är fortfarande förundrad över de små borgerligas totala tystnad om Demokratins spelregler.

När den borgerliga alliansen bildades tog svensk politik ännu ett steg på vägen i cementerandet av en benhård blockpolitik där Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna smälter samman och bildar identitetslösa urvattnade dinosauriekolosser.

Jag tycker att detta är något som kväver en viktig funktion i vår demokrati.

Politiska partier är och bör vara uttryck för idéer om hur ett samhälle skall se ut men många fenomen i samhället leder istället mot ett utsuddande av Allianspartiernas ideologiska kärna, demokratin och politikens livsluft.

Jag vill alltså ha en demokrati där väljarna får tydligt åtskiljda alternativ, där partier håller sig till sin ideologi och därmed låter valet gå ut på att välja åskådning istället för att välja mellan Allianspartiernas olika idémässigt urvattnade laguppställningar.

Alltefter bildandet av "Allians för Sverige" har detta blivit normen för hur politiska åskådningar skall presenteras.

Ihopsamlade små intetsägande borgerliga partier där de olikheter som stuckit ut som identitetsskapande spetsar har filats ner till små trubbiga och vaga olikheter.

Alla dessa små borgerliga partier har samlats kring en arrogant intetsägande Fredrik Reinfeldt som skall leda Sverige och alla politiska kommentatorer har köpt den syn som Fredrick Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingman förmedlar, nämligen den att inte diskutera politik utan att smutskasta det Socialdemokratiska Partiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

De nya Moderaternas Partisekreterare Kent Persson har visat Alliansens väg med arrogans och översittarmetoder inför valet den 14 september 2014.

Varför måste Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna sälla sig till någon slags gemensam liberalultrakonservativ linje med de nya Moderaterna som anförare i sitt Alliansblock?

Varför måste Alliansens partier ha en gemensam linje i alla frågor inom respektive moderatvalblock?

Varför har Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna realiserat ut välfärden i Sverige?

Var det på grund av den borgerliga blockpolitiken?

Varför säljer dessa små borgliga partierna svenska statliga företag?

Var det på grund av den borgerliga blockpolitiken?

Alliansen har nu gjort Sverige och det svenska folket en otjänst med att vara samlade att realisera ut hela Sverige AB och samla sig kring samma linje i alla frågor.

Detta har fått journalister att hela tiden utkräva svar om gemensam politik på alla områden ifrån de små borgerliga partierna.

Detta dödar Demokratin och främjar främlingsfientliga partiers intåg i maktens centrum.

Om jag står för en viss åskådning så vill jag naturligtvis att denna åskådning skall få ett genomslag då jag röstar.

Vid det här laget lär alla som tänker rösta den 14 september 2014 vara medvetna om att en röst på Annie Lööf, Göran Hägglund och Jan Björklund också är en röst på Fredrick Reinfeldt och hans nye arrogante partisekreterare Kent Persson.

Men jag vill ju att min röst skall räknas som en röst på det parti vars valsedel jag stoppar i kuvertet, överhuvudtaget inte på ett urvattnat blocköverskridande Alliansalternativ.

Därför anser jag att Alliansens blockpolitik är och förblir en sorgerlig Allianshistoria idag.

Kommentar av Leif Andersson - 7 maj 18:19, 2012

Håller med om att blockpolitiken borde skrotas. Undersökningar visar att de flesta svenskar vill ha en "mittenpolitik". Därför är det högst olämpligt med en regering ledd av moderaterna eller en regering ledd av S där V ingår. Istället bör S försöka samarbeta med Mp och Fp.

Kommentar av Stig Berglund - 9 maj 00:38, 2012

Blockpolitiken Höger/Vänster har börjat rämna i fogarna i och med att Sverigedemokraterna fått vågmästarställning. Jag menar att det kan leda till något positivt för Sverige.

Oavsett om Höger eller Vänster regerar så är det bara ca 4 av 10 som är helt nöjda. Det är blockpolitikens dilemma. Mer än halva Sveriges befolkning är inte nöjda vem som än regerar av Höger/Vänster.

Hur borde våra folkvalda politiker göra i stället?

SAMARBETA ÖVER BLOCKGRÄNSERNA!

Vi medborgare går till val var fjärde år och röstar på det parti vi tycker är bäst, eller minst dåligt. Om vi kunde skulle vi gärna plocka ihop det bästa från varje parti, en del från Höger och en del från Vänster. Vi vill oftast ha en slags mittenmix, optimal för oss och respektive individ.

Våra folkvalda politiker vet om att det är på det sättet oavsett partitillhörighet. Men prestigen och egot gör att detta förträngs. Har man fått makten i ett val då kör man sin egen (ego)-politik med raka rör. Man lyssnar på oppositionen med döva öron och njuter av maktruset.

I krig- och extrema kristider har det hänt att politikerna gått samman över blockgränserna och tagit breda beslut för Sveriges och folkets bästa. Politikerna kan samarbeta om dom måste alltså. Varför måste det vara krig eller kris för att samarbeta över blockgränserna? Det behöver inte vara så. Det finns undantag. Undantaget i dag heter Sverigedemokraterna. Högern och Vänstern jämställer Sverigedemokraterna med krig och kris och har tvingats till samarbete i några frågor. Jag menar att det kan leda till något positivt för Sverige oavsett om man kommer från Höger eller Vänster. Paradoxsalt medverkar Sverigedemokraterna indirekt till detta. Mitt upprop blir därför följande.

SAMARBETA ÖVER BLOCKGRÄNSERNA I VARDAGSPOLITIKEN!

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.