Det är tydligt att avståndet mellan socialdemokraternas och vänsterpartiets ekonomiska politik ökar. Medan socialdemokraterna under Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons betonar ordning och reda i statsfinanserna så börjar vänsterpartiet återigen ifrågasätta överskottsmålet.
Socialdemokraterna är också försiktiga med att föreslå nya skattehöjningar. Man utgår från läget i dag och vill inte förändra alltför mycket i människors vardag. Inga förändringar av jobbskatteavdragen, fastighetsskatten och RUT och ROt föreslås. Däremot föreslås en nedtrappning av jobbskatteavdraget för folk med höga inkomster, ett höjning av restaurangmomsen och av arbetsgivaravgiften för företag som har unga anställda. Man vill i stället för att smeta ut insatserna mot ungdomsarbetslösheten rikta insatserna mot just de ungdomar som är arbetslösa. Förslaget om ungdomskontrakt är ett sådant förslag som ställer krav både på samhället och de unga.
Vänsterpartiet går en annan väg. Man föreslår stora skattehöjningar och går tillbaka till en politik där man med ökande skatter lovar allt till alla. För växer bilden fram av ett parti som egentligen inte är så intresserade av att sitta vid regeringsmakten. Man tycker det är bekvämare att sitta utanför och attackera.
Jag tycker att socialdemokraterna agerar klokt. Jobben och kampen mot arbetslösheten ska stå i fokus. Den orättvisa stämpeln som moderaterna försökt sätta på socialdemokraterna som ett bidragsparti som lovar allt till alla och därmed också riskerar statsfinanserna ska tvättas bort. Detta är enligt min mening en klok taktik. Första kommer ordning och reda i ekonomin och jobben. När tillväxten ökar så ska den fördelas på ett rättvist sätt . Då kommer också höjningar av taket i a-kassan, förbättringar av sjukförsäkringen, en rättvis skatt för pensionärer och inte minst kvalitetsförbättringar i skola , vård och omsorg.
Reinfeldt kommer säkert att skjuta in sig på skilnaderna mellan oss socialdemokrater och framför allt vänsterpartiet. Då gäller det att inte låta Jonas Sjöstedt bestämma dagordningen för debatten. Den politik han företräder har mycket litett stöd bland svenska folket. Folket vet att politik inte är att lova allt till alla och svenska folket vill definitivt inte ha stora skattehöjningar. Framför allt vill svenska folket inte äventyra svensk ekonomi.
Löfven kan peka på att socialdemokraterna har en lång historia av att gå till val på egen politik för att efter valet söka parlamentariska lösningar. Dessutom är inte alliansens alternativet så tydligt i dag. Två av partierna kan mycket väl hamna under 4% och hur ser då Reinfeldts alternativ ut. Ska han ge upp på en gång eller kommer han att söka lösningar med andra partier? Hur ser dessa i så fall ut? Står han och faller med att alla fyra partierna kommer in i riksdagen? Iså fal lever han högst osäkert ? Om detta vet vi idag inget. Reinfeldt ger inga svar.
Jag noterar att det finns socialdemokrater som är frustrerade över att allt inte är på plats i den socialdemokratiska politiken. Jag tycker att partiledningen ska ta denna frustration med lugn. Ledningen verkar ha folkets förtroende när de agerar eftertänksamt och inte rusar ut i en löfteskarusell.
2012-05-03, 09:23 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokraterna 
Jan Andersson skriver:
"Vänsterpartiet går en annan väg. Man föreslår stora skattehöjningar och går tillbaka till en politik där man med ökande skatter lovar allt till alla. För växer bilden fram av ett parti som egentligen inte är så intresserade av att sitta vid regeringsmakten. Man tycker det är bekvämare att sitta utanför och attackera." Det där är ju precis samma retorik som moderaterna kör med mot sossarna. Helt galet av Jan använda den retoriken mot vänstern detta förstärker ju de som påstår att det spelar ingen roll vem man röstar på sossarna är detsamma som Alliansen. Som jag tidigare påpekat finns en högerfalang inom sossarna den bekräfytade Jan mycket tydlig med sitt debattinlägg. Jag tycker Vänstern kommer med kloka förslag som detta mot bankerna, som detta att skapa jobb o.s.v Att sedan folkstödet inte finns för detta är en helt annan sak. Men man vill nåt väl i alla fall. Sossarna de vågar inte förändra nåt för då vet man att man direkt får på "näbben för att man höjer skatter. Nä Jan det där utspelet var lågt. Sköt eran Sossepolitik och slå mot Alliansen istället för att slå mot det parti som ni tvingas söka stöd av för att nå makten. Jan Andersson: Samarbetet mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna inför valet 2010 byggde på att vänsterpartiet accepterade det finanspolitiska ramverk som vi socialdemokrater sjösatte på 90-talet. detta har nu vänsterpartiet övergett. Nu släpper man budgetrestriktioner och ökar skatterna. det är inte vi socialdemokrater som ändrat oss . det är vänsterpartiet. Dessutom spelar man Reinfeldt i händerna. han kan peka på ett parti som inte bryr sig om ordning och reda i ekonomin. jag slår mot allainsen och jag vill återvinna regeringsmakten. Du och vänsterpartiet vill tydligt inrätta er på en evig oppositionspolitik. Däri skiljer vi oss åt.
Tycker även du ska byta bild på bloggen, jag är trött på läsa dina moderatinlägg och se en bild där allt är blått.
Tecken på en infiltrerad Moderat tycker jag fraträder tydligt ur din politiska synpunkt. Det är självklart ett bekvämt sätt att skaffa sig försörjning spela röd men tala blått. Jan Andersson: Om du med moderatinlägg menar att det är moderat politik att ha ordning och reda i finanserna och att föra en politik som gör att framtida generationer inte ska betala för det som vi idag spenderar så är vi nog rätt många socialdemokrater som är moderater. Men du har fel. Socialdemokraterna har alltid stått för ordning och reda i ekonomin. det är förutsättningen för långsiktigt jobbskapande och för välfärd.
Nog är det många socialdemokrater som väntar sig att Stefan Löfven eller Margareta Andersson någon gång ska säga något om riskkapitalbolagens härjningar inom de skattefinsierade sektorerna, om kraftigt försämrade villkoren och den orättvisa beskattningen för sjuka och arbetslösa och om den relativa försämringen av skatterna för pensionärerna. Jag hörde att Löfven kortfattat nämnde de försämrade villkoren i sjukförsäkringen, men det var också det enda.
Det är säkert också många utanför S-leden som reagerar mot det jag nämnt ovan så det behöver inte vara en taktisk nackdel. Arbetslösheten är självfallet en viktig fråga men politiken omfattar ju så mycket. På lång sikt kan det kanske till och med vara en belastning att lova för mycket. Full sysselsättning är sannolikt en utopi. Politikernas möjligheter är begränsade, andra faktorer som inhemsk och internationell konjunktur och konkurrens har större inverkan. Jan Andersson: Det kommer säkert förslag om hur vinsterna i välfärden ska hanteras. Det är bättre att man tar lite tid på sig än att man kommer fram med ogenomarbetade förslag. Dock menar jag att det är än viktigare att vi socialdemokrater kan presentera en politik där vi i kommunerna kan föra en skola , vård och omsorg av bästa kvalitet. Om vi inte kan erbjuda de bästa alternativen i kommunal regi kommer folk att bli besvikna. Full sysselsättning är ett mål att sträva mot. Ökad sysselsättning ger bättre ekonomi och minskade klyftor. Det är den viktigaste frågan just nu.
Till skillnad mot BL är jag rejält less på alla illa klädda sossar, de flesta män och även en del kvinnor, som fastän de har goda löner tydligen vill visa "solidaritet" med de fattiga genom att se ut som om de har köpt kläderna på Myrorna. För små skjortor och inga slipsar, samt kavajer som inte räcker runt magen. Men gå då till Myrorna och se vad som finns där. Själv köpte jag upp halva lagret av NYA slipsar i 200-kronorsklassen för endast 10 kr /st.
Tror ni att de fattiga arbetarna för 100 år sedan, som kom till 1 majdemonstrationerna i sina finkläder, hade tolererat så illa klädda talare som idag? Löfven ett undantag och det räcker nog till halva valsegern. Jan Andersson borde ha dragit åt slipsen före fotograferingen, men annars är det inget fel på klädseln. Att lossa något på slipsen under arbetstid är väl annars acceptabelt. Men åtskilliga sossar, som inte är tvingade därtill av extremt låga inkomster, bör lägga av SLASHAS-stilen! Jan Andersson: Under Bryssel-åren bar jag ofta slips. Nu gör jag det mycket sällan. men jag förstår uppriktigt sagt inte vad det har med mina politiska åsikter att göra.
Bertil Lunds senaste utspel är det vanliga flaggviftandet, slipsarna ska av, speciellt om de har fel färg. Sossarna ska bli en kopia av vänsterpartiet, och så vidare. Hade det varit en framgångsväg hade v redan varit största parti.
Själv lyssnade jag på vänstepartiets torgmöte, som hölls före sossarnas, som jag också lyssnade på. V hade inga konkreta besked förutom att ungdomen måste fostras för revolution och att vi minsann inte skulle söka "kortsiktiga vinster i riksdagen". Talarna stormskällde på sossarna, som beskylldes för att vara en del av "mitten-högeralliansen". Vill vänsterpartiet bli en del av denna "allians"? Om s inte får tillräckligt väljarstöd för att bilda en enpartiregering med egen majoritet i riksdagen, är det ju bara att ställa ultimatum till v "Stödjer ni oss eller borgarna?". Det behövs inga kohandlingar, kompromisser eller ministerposter till v. Vilket inte alls bör avhålla s från att stödja bra förslag som läggs fram av v i riksdagen. Det finns säkert åtskilliga v-förslag, som förtjänar att stödjas, om statsfinanserna utvecklas bättre än väntat. S bör däremot som blivande regeringspolitik undvika att lova sådant, som man inte vet säkert att man kan hålla. Inte minst därför behövs vänsterpartiet, som en obunden och frispråkig opposition till vänster. Att inte ta regeringsansvar kan faktiskt också vara ett sätt att ta ansvar för ett parti som vänsterpartiet. Att v nu tydligen har valt att spela på de sossefientliga strängarna, kan möjligen dra en del väljare från sd. Alla gillar inte alla. Missnöjes- och protestväljare, som röstar mot "etablissemanget" kommer alltid att finnas. Inte ens s-politiker gör allting rätt. Och visst finns det enskilda människor, som kommer i kläm, även när beslutsfattarna är socialdemokrater. Det är bra om v anstränger sig för att vara en röst för de människornan - en röst som inte heller bensin på de etniska skillnaderna och konflikterna, utan trots allt står för mer konstruktiva lösningar. Sd:s valfilm, där en armé av muslimska kvinnor med barnvagnar attackerade de svenska statfinanserna, var ju en light-version av Breiviks manifest. Vänsterpartiet behövs alltså i riksdagen, men om v blir alltför stort blir det svårt för s att neka ministerposter till v, och dessutom svårt för v att avstå från ministerposter - och då blir ju v i praktiken en del av "etablissemanget". Eftersom allianspartierna dock regerar tillsammans, är det betydligt svårare att upplösa den borgerliga alliansen före valet än det var att upplösa det rödgröna samarbetet. Men den borgerliga alliansen var dock en allians för att vina val och regera tillsammans, inte för att driva en gemensam oppositionspolitik. Så vi får väl se vad som händer, om det borgerliga regeringsalternativet fälls av valresultatet. Om det borgerliga regeringsalternativet inte kan vinna majoritet ens med stöd av sd, så har det borgerliga regeringsalternativet fallit. Eftersom 70 % av mp-väljaran identifierar sig själva som "vänster" är det osannolikt att mp kommer att stödja tillkomsten av en borgerlig regering, även om mp återtar "vågmästar"-rollen. Det är sannolikt att mp i det läget kommer att göra ett utpressningsförsök mot s, att mp kommer att kräva ministerposter mm för att stöda bildandet av en s-regering. Det bör s inte gå med på. Eftergifternas till mp under de senaste socialdemokratiska mandatperioderna har förstört mycket, inte minst de befintliga järnvägarna har fått förfalla. Vi har dessutom den kraftiga obalansen mellan elproduktion och -konsum, speciellt i södra Sverige. Vars elkunder alltså får betala dyrt för stängningen av Barsebäck. Alltför många sossar har sett upp till miljöpartisterna, som om de vore experter på allting. Vad kommer mp att göra om deras krav på ministerposter mm varken tillgodoses av Löfven eller Reinfeldt? De kan faktiskt rösta nej till båda regeringsalternativen. I det läget, om s inte kan bilda regering ens med stöd av v: återstår minst två intressanta alternativ: 1) En blocköverskridande regering, t. ex. s + fp. 2) En socialdemokratisk vågmästarregering, som driver igenom sin politik med hoppande majoriteter, d.v.s med stöd av vänsteroppositionen (v + mp) i vissa frågor och med stöd av högeroppositionen (de nuvarande allianspartierna) i andra frågor. Liberalen CG Ekman ledde två kortvariga vågmästarregeringar före och efter år 1930. För eftervärlden är Ekman mest känd för ett par rejäla skandaler, som han var inblandad i. Vilket tyvärr undanskymmer att flera viktiga reformer, som på sätt och vis lade grunden för det långvariga socialdemokratiska regeringsinnehavet efter valet 1932, genomfördes under hans tid. Det är obestridligt att Ekman lyckades plocka det gottaste från både höger- och vänsteroppositionen. Och jag tror att de många väljare, som tvekar eller hoppar mellan blocken idag, vill ha något liknande. Goda idéer har ju inte alls saknats på den borgerliga sidan, men genomförandet har ofta blivit pannkaka p.g.a. ideologiska låsningar, och inte minst marknadsfundamentalismen. Flera av avregleringarna har gått för långt, vilket drabbar både privatpersoner och företag. Den elintensiva storindustrin vill ha en mer reglerad elmarknad, och även de privata tågbolagen vill ha återreglering av banunderhållet, så att deras tåg kommer fram i tid. De borglerliga partierna har varit duktiga på att kritisera brister i den socialdemokratiska regeringspolitiken före 2006, och den kritiken är förstås giltig än idag. Men i regeringsställning har den borgerliga alliansen snarast förvärrat än avhjälpt bristerna. S har förlorat två val i rad genom eftergifter till v och mp. Jan Andersson: Jag trodde att Jonas Sjöstedt skulle förnya vänsterpartiet och genom denna förnyelse bredda sitt parti och göra det till ett betydligt större parti. Av detta ser vi ingenting. Det är the same as usual. det är samma högljudda retorik. det är att lova allt till alla. Det är att spela hasard med svensk ekonomi. jag förstår uppriktigt sagt inte hur man resonerar i vänsterpartiet. Har man inte förstått att svenska folket faktiskt vill ha ordning och reda i ekonomin. För övrigt delar jag Ann Marie Lindgrens uppfattning om att Löfven inte gjort någon högersväng. Men tyvärr har vänsterpartiet gjort en vänstersväng genom att frångå den uppgörelse som fanns mellan de rödgröna partierna om det finanspolitiska ramverket.
Tack Jan Andersson för dina kloka ord. Precis som Jan Andersson skriver skall,citat"
Jag tycker att socialdemokraterna agerar klokt. Jobben och kampen mot arbetslösheten ska stå i fokus. Den orättvisa stämpeln som moderaterna försökt sätta på socialdemokraterna som ett bidragsparti som lovar allt till alla och därmed också riskerar statsfinanserna ska tvättas bort. Detta är enligt min mening en klok taktik. Första kommer ordning och reda i ekonomin och jobben. När tillväxten ökar så ska den fördelas på ett rättvist sätt . Då kommer också höjningar av taket i a-kassan, förbättringar av sjukförsäkringen, en rättvis skatt för pensionärer och inte minst kvalitetsförbättringar i skola , vård och omsorg,slut citat. Det finns tydligen en del som gapar efter mycket men som mister hela stycket. De nya Moderaterna har proklamerat att de är de nya arbetarpartiet. Så fel de har. De får de gärna vara men det Socialdemokratiska partiet har under 100 år varit ett arbetareparti där jobb,jämlikhet, social rättvisa och människan har stått i fokus. Nu har det Socialdemokratiska Partiet tagit ett steg till. De är nu Sveriges Företagarparti med inriktning på en dynamisk aktiv närings-och innovationspolitik. Bottenplattan är lagd och är nu färdiggjuten. Den ser bra ut.Arbetarna har gjort ett bra jobb. Nu är det dags att gå vidare och resa stommen,bjälklaget och taket. Jan Andersson: Vi är ett parti för växande företag genom en aktiv näringspolitik och vi är det enda arbetarepartiet med den enda riktiga jobbpolitiken.
Svar till Jan : som skriver:
"Dessutom spelar man Reinfeldt i händerna. han kan peka på ett parti som inte bryr sig om ordning och reda i ekonomin." Jonas sjöstedt säger att allt är finasierat i hans politik. Inte för att jag är vänsterpartist, Men jag tror mer på Jonas Sjöstedt sannig gällande finasiering än Reinfeldts. Det Reinfeldt gjort gällande ekonomin är en fullständig katastrof. Hela bördan är lagd på de svaga grupperna i samhället. Så Jan du uppvisar en tydlig högersida som jag helt ogillar. Jag tycker vi ska ligga oerhört lågt med att kritisera Vänstern. Det är den hand som kanske kommer föda en socialistisk valframgång. Jan Andersson: Jag är mest besviken över att vänsterpartiet inte tycks ha viljan att förnya sig alls. Visst finansierar säkert vänsten sina förslag båpde med tillfälliga skattehöjningar och bestående skattehöjningar bl.a. på bensin. Men frågan är om det är detta som svenska folket vill ha.
Vänsterfästet i Norr är inte att förakta, detta jämfört med den högersocialism som finns i storstäder, och bland de längre söderut.
Jonas är en duktig talare och kunnig med bred erfarenhet. Tycker inte sossarna ska kritisera Jonas för mycket för då missar man själv röster på det. Det är helt förståeligt att Sossarna måste ligga lågt med återställare Då kommer högern direkt skrika om att sossarna höjer skatterna. Ska man vinna valet måste man hålla sig retoriskt nära moderaterna. Det är därför Vänstern har en friare roll där de kan vräka på om de verkliga orättvisorna och där ta sina väljare. Underskatta inte vänstern. Jan Andersson: Det tycks vara så att både folket i norr och i resten av landet mer gillar Löfven bättre än Sjöstedt. Och jag tror uppriktigt sagt inte Sjöstedt är så korkad att han kommer att förhindra en socialdemokratisk regering.
Jag håller alltså med Jan om att Socialdemokraterna måste hålla ett tydligt avstånd till Vänsterpartiet. Men S måste också hålla ett tydligt avstånd till Mp.
Men omvänt gäller också att Vänsterpartiet bör hålla ett visst avstånd till S. Till skillnad mot Jan tror jag mig veta hur man resonerar inom V. Det är ett resonemang, som stöds av stora delar av Mp och även av en del socialdemokrater, och som grundar sig på en mycket stark misstro mot nationalekonomer. Man vill inte ha ordning och reda i statens finanser, eller anser att detta fixar sig på något sätt, ändå. Man hyser dessutom, speciellt inom Mp en motvilja mot politikens "hårda" frågor, och moraliserar gärna mot personer som är intresserade av dessa. De utmålas som kalla och cyniska. Det gamla talesättet om kommunisterna "De ville så väl, men det blev så fel" är en träffande beskrivning även på Mp. Mp är faktiskt sämst på sina egna hjärtefrågor, såsom energi, järnväg och kollektivtrafik. Med mp:s felsatsningar ökar bilberoendet för både privatpersoner och företag. Tillgången till elenergi kommer att bli osäker och vindkänslig och kärnkraftens avfallsproblem kommer att förbli olöst under tusentals år. Icke desto mindre hyllas "mp-magistrarna" som experter och ytterst pålästa inom just dessa områden. Men att vara "påläst" är inte samma sak som att vara expert. Det imponerar på den okunnige, men inte på de verkliga experterna. Vetenskapsakademin har nyligen dömt ut de enorma satsningarna på vindkraft. En undersökning av journalistkårens partisympatier, som redovisades i förra veckan, visar att 40 % av alla journalister (över hälften av journalisterna inom public service) sympatiserar med Mp - samt att detta gynnade Mp i valrörelsen. Den kritiska granskningen av Mp uteblev. MP är alltså det mest överrepresenterade partiet bland journalisterna, tätt följt av V. S och M är däremot underrepresenterade. De rödgröna partierna tillsammans rasade kraftigt i valet, samtidigt som ett av dessa partier, Miljöpartiet, gick starkt framåt. Det märkliga är att även V, trots att även V är överreprenterat inom journalistkåren, också backade, om än inte lika tydligt som S-raset. Sd gynnades också av media, kanske på grund av journalisternas och särskilt ledarskribenternas inbördes tävlan om att tycka mest illa om partiet, vilket parades med en illa döld förtjusning speciellt bland kvinnliga journalister för de manliga sd-arnas välknäppta kavajer. Man hade kanske väntat sig stöveltrampande flåbusar i SS-uniformer? Jag tror inte att Vänsterpartiet är ute efter att vinna val. V vill helt enkelt samla oppositionen till vänster om socialdemokratin, alla som obektivt skulle vinna på en s-politik, men likväl har ett horn i sidan till s, av en eller annat orsak. Och det finns många. Inget parti, som vill ta ansvar, kan helt undvika att begå misstag, som både drabbar kollektiv och enskilda personer. Frågan är bara vilket parti, som fångar in missnöjesväljarna. Undersökningar visar att en majoritet av SD-väljarna tillhör de socialskikt, som sedan gammalt har räknats till Vänsterpartiets kärnväljare, alltså de personer som har de lägsta inkomsterna, de otryggaste anställningarna, eller är arbetslösa eller sjuka. SD skyller på invandrarna. Högerextremister har i alla tider försökt splittra arbetarklassen efter etniska linjer. V skyller på kapitalismen och den ojämna fördelningen av inkomster och förmögenheter. En frän klasskampsretorik kan kanske vara ett sätt att locka tillbaka de väljare, som vill protestera mot både socialdemokratin och de nuvarande regeringspolitiken. Men det råd, som jag vill ge till Vänsterpartiet, är dock att lägga tonvikten vid förbättringar för de sämst ställda. Vem som äger AB Svensk Bilprovning är ingen huvudfråga i valet för den som inte ens äger en bil. Ett parti, som vill erövra regeringsmakten måste dock ha breda majoriteter bakom sig. Det är skillnad mellan små partier, som vill bli aningen större, och stora partier, som vill bli störst. Jag håller helt med Jan Andersson om att "Löfven kan peka på att socialdemokraterna har en lång historia av att gå till val på egen politik för att efter valet söka parlamentariska lösningar." Och vilka parlamentariska lösningar, som blir möjliga efter valet, är det väljarna som ska avgöra. Alla dessa opinionsinstitut och kommentatorer som pratar om "det rödgröna regeringsalternativet" gör socialdemokratin en björntjänst. Ett parti som ger intryck av att inte ens försöka få egen majoritet i riksdagen, kommer inte att få det. "Det är bättre att spänna en båge som brast, än att inte spänna en båge", skrev Verner von Heidenstam. von Heidenstam var rikemanssonen som chockerade sin omgivning med att byta sida i rösträttstriden med att skriva "Det är en skam, det är en fläck på Sveriges banér att rösträtt heter pengar." Han fick nobelpriset i litteratur 1916. Idag skulle vi kunna skriva "Det är en skam, det är en fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar". För att ändra på det, måste regeringsmakten erövras. Det var först sedan rösträttsstriden hade vunnits, och sedan s fått ett tillräckligt stor eget regeringsunderlag i riksdagen, som de stora reformerna började genomföras.
svar till Lars Flemström - 3 maj 16:34, 2012
Många svaga grupper som blivit behandlade som nåt katten lämnat efter sig. Ja de röstar inte ens på Sossarna. Många lämnar helt klart sin röst på Vänstern. När sossarna inte levererar till dessa så sviker de självklart sossarna. Pensionärerna är en grupp och självklart många sjuka, arbetslösa. Vem av de etablerade partierna idag värnar egentligen om de svaga grupperna på allvar. Ingen! Så enkelt är det. Jobbskatteavdraget är väl självklart ingen rättvis skatt. RUT är väl inget avdrag som gynnar fattiga pensionärer fast man försöker med siffertrollande få det dit. All politk sosse eller moderat är för en övre medelklass och däröver. Vi har tydligt gått mot ett Amerikaniserande om det råder ingen tvekan. Det blir förmodligen även vårt fall på sikt.
Svar till Bertil Lund
Jag tycker inte alls att vare sig S eller V ska "ligga oerhört lågt" med att kritisera varandra. Det vore att förolämpa de väljare som tvekar mellan S och V. Om de väljarna får känslan av att varken S eller V är speciellt intresserade av deras röster, kanske en del av dem lägger sina röster på SD i stället. SD hade mycket högre väljarstöd i opinionsundersökningarna ett par år före valen 2002 och 2006 än strax före dessa val. Inför valet 2010 lyckades man behålla de höga talen i opinionsundersökningarna ända fram till valet. Det var ett resultat av det idiotiska försöket att vinna valet med en rödgrön allians. Detta medförde ju att valkampen mellan S, V och Mp upphörde. Alla gillar inte S, det bara är så. Och för dem kan V vara ett alternativ. Men omvänt gäller också att alla fattiga gillar inte V, bara för att de är fattiga. För dem kan S vara ett alternativ. Det kan vara personer som har negativa erfarenheter av kommunismen från sina tidigare hemländer. Och det finns dessutom personer med låga inkomster som kommer från borgerliga miljöer här i Sverige, och skyr kommunismen som pesten. För en del av dem kan det vara ett jättestort kliv att rösta på S. Hjälp dem att ta det steget! Vänsterpartiet ska vinna sina röster på egna meriter, och inte på att socialdemokratin ligger lågt i förhållande till V.
"Om de väljarna får känslan av att varken S eller V är speciellt intresserade av deras röster, kanske en del av dem lägger sina röster på SD i stället. "
skriver Lars Flemström - 3 maj 17:05, 2012 Vill nog hålla med där. Avvägningen är viktig.
Varför kommer jag att tänka på Thomas Östros när jag läser ditt inlägg? Numera boss för banksektorns lobbyorganisation. Så var det med den mannens ideologiska förankring! Den räckte inte längre än till hans egen vinning och när den uteblev så drog han. Trovärdigt?
Och jag undrar: Varför är det så viktigt med en rågång mot V? För inte kommer väl hotet för S från det hållet? Jan Andersson: Det är inte viktigt med någon rågång mot vänsterpartiet. Det är vänsterpartiet som skiljer ut sig genom att inte acceptera det finanspolitiska ramverket med överskottsmål. Därmed gör man ett självmål gentemot alliansen.
svar till anita l - 3 maj 20:26, 2012
Östros var väl tänkt som sossarnas partiledare Snacka om ett stolpskott en retorik som låter som en grammofonskiva och ett ansiktsutryck som aldrig ändrades. Tack Gode gud att vi slapp honom. Nu är han där han vill vara på högerflanken i samhället. där passar han . Måtte vi slippa höra honom ge några sossekommentarer. Men han är inte ensam i sossepartiet som är den typen . Många skulle svika partiet direkt för en ställning i högerns näste. Kanske Jan t.o.m skulle vara lättfångad pengar gör folk galna. Då kan man t.o.,m strunta i om en sjuk blir utförsäkrad och satt på bar backe. Så illa är det tyvärr. Egenintresset är det som styr många idag. inte bara högern
Jan, din rubrik: Håll avståndet till vänsterpartiet
Rågång, avstånd, vad är skillnaden? Jan, vad tycker du om sossar som går dírekt från partiet till kapitalägarna? Åsbrink, Nuder, Östros, Persson? Är det ett problem, tycker du, eller är det viktigare att hålla rent åt vänster? När Östros går ger han plats åt Lena Sommestad i riksdagen, alltid någon tröst i eländet. Jan Andersson: Vi ska hålla avståndet till vänsterpartiets ekonomiska politik. Den är enligt min mening oansvarig och skulle om vi ansluter osstill den att vi går mot en säker valförlust. Vi socialdemokrater står för ordning och reda i ekonomin. Det skiljer oss från vänsterpartiet.
Varför det är så viktigt med en rågång mot V, har jag förklarat i föregående kommentarer. V handlar rätt utifrån sin ideologi och situation att V är ett litet parti som vill bli aningen större. S handlar rätt utifrån sin ideologi och situation att S är ett stort parti som vill bli större än alla andra tillsammans.
Det är viktigt att S inte uppfattas som ett parti, eller som två partier som bara är oense i någon struntfråga. Det ligger i både Socialdemokraternas och Vänsterpartiets intresse att klargöra skillnaden mellan partierna. Eftersom Vänsterpartiets åsikter att inte acceptera det finanspolitiska ramverket delas av stora delar av Mp, så betyder det att inte så få procent av väljarna, i varje fall minst 5 %, faktiskt tycker som V i den frågan. Men det är långtifrån vad som behövs för att få majoritet i riksdagen. Eftersom det är val 2018 också bör S vara försiktiga och inte ställa ut löften, som inte kan förverkligas i t.ex. en lågkonjunktur. Det är en helt annan sak om V brer på och lovar mer, eftersom det kan bli till en nyttig påminnelse om vad pengarna kan användas till om statfinanserna utvecklas bättre än väntat. Och jag tror som Jan Andersson att Sjöstedt inte är så korkad så att han kommer att förhindra en socialdemokratisk regering. V har haft stora framgångar förut med att agera som en pådrivare från vänster utan att ha en formell maktställning. Det kanske rentav underlättar att inte ha en formell maktställning? Ända sedan jag började kommentera på Anderssons och Silfverstrands bloggar har jag pläderat för att S varken ska förflytta sig åt höger eller åt vänster på den politiska skalan, utan att i stället bredda väljarunderlaget. Det innebär att rågången mot Vänsterpartiet ska ligga kvar, där den alltid har legat. Men också att det behövs rejäla inbrytningar bland de borgerliga väljargrupperna. Löfven ser ut att lyckas med båda dessa uppgifter.
Rättelse: Det är viktigt att S och V inte uppfattas som ett parti, eller som två partier som bara är oense i någon struntfråga.
Du har helt rätt Jan. Varje gång vi börjar blanda ihop ideologier så skär det sig och vi åker ut eller förlorar. Jag kan självklart känna sympati och en viss delaktighet med V men det är ett helt annat parti långt ifrån vårt eget. När Mona tvingades in i samarbetet och inte vågade säga ifrån - då gick det sist käpprätt åt h....e. En del sätter någon slags arbetarromantik i att önska sig partiet som en kopia av Vänsterpartiet men det kommer inte leda någonstans för orginalet kommer alltid vara bättre. Det finns många partier vi har större "samhörighet" med och det anser också de medborgare som brukade rösta på oss.
Är helt enig med dig om att Vänsterpartiet måste hållas på avstånd. Tar man in dem i ett potentiellt regeringsunderlag är det fribiljett till Reinfeldt att fortsätta.
Sannerligen, sannerligen....
Om ett parti som historiskt definierat sig som ett arbetarparti ska följa Jan Anderssons råd och ta ut avståndet mot det enda politiska vänsteralternativet då kommer nog många att fråga sig vad S står för. Jag hoppas verkligen att Jan Anderssons åsikter inte är representativa för S medlemmar/sympatisörer generellt. Då är nog risken överhängande för att många S-medlemmar/sympatisörer kommer att dra slutsatsen att S inte är deras parti. Jan Andersson: Vilken värld lever du i? jag berömmer den politik som socialdemokraterna för i dag med ordning och reda i ekonomin och en koncentration på jobben. Vänsterpartiet vill att vi ska överge det ekonomiska ramverk som vi socialdemokrater skapade under 90-talskrisen. medborgarna återvänder till oss socialdemokrater och överger vänsterpartiet. Har du ingen som helst koll på vad folk tycker?
Bertil Lund
”Underskatta inte vänstern. Jonas är en duktig talare och kunnig med bred erfarenhet. Tycker inte sossarna ska kritisera Jonas för mycket för då missar man själv röster på det/…/Det är därför Vänstern har en friare roll där de kan vräka på om de verkliga orättvisorna och där ta sina väljare. Underskatta inte vänstern..” Trams! S har förlorat väljare. Cirka 600.000 under perioden från och med valet 2002 till och med valet 2010. Det har ritat om den politiska kartan och är förklaringen till att vi idag har en borgerlig regering och till att Miljöpartiet har kunnat kliva fram och i dag ha en helt annan ställning i Svensk politik än man hade före 2002. Även SDs framgångar kan kopplas till (s) tillbakagång. Men Bertil, hur många av dessa 600.000 väljare gick till Vänsterpartiet frågas kom? Svar: Inte en enda (om man räknar väljarströmmarna netto). Sanningen är den att Vänsterpartiet och Centern är de stora förlorarpartierna i Sveriges riksdag för de missade den möjlighet som strömhoppet från (s) under åren 2002-2010 innebar. S har inget att lära av att snegla på dom. Det odlas en myt inom socialdemokratins vänsterflygel om vänsterpartiets förträfflighet som inte har så stor förankring i verkligheten. Det var tron på den myten som gjorde att man tvingade Mona Sahlin att ta med Lars Ohly i den rödgröna alliansen. Men han var ju mest av allt ett sänke för de rödgröna. Även i politiska frågor så driver man linjen att (s) bör närma sig vänsterpartiet. De åsikter man framför är oftast sådana som V redan framfört. Men jag undrar alltid över varför Vänsterpartiet bara har stöd av 5-6% av väljarna om deras politik är så förträfflig? Särskilt nu när de har en partiledare som alla verkar gilla (vilket inte var fallet med Ohly) så ligger man stabilt på 5-6% i de mätningar som görs. Jan Andersson: Du har rätt. Folk förstår att man först måste ha ordning och reda i ekonomin innan man fördelar nyttigheterna.
Viita, med tanke på hur Socialdemokraterna röstade förra valet när vi till och med startade ett samarbete med V så tror jag nog snarare att Socialdemokraterna återvänder till partiet ju längre avstånd vi har. Det är ofantligt långt mellan demokratisk socialism och den ideologiska grund V har även om man numera inte kallar sig för kommunister.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Jan Andersson
 Valkrets: Helsingborg, Skåne Adress: Stuvaregatan 11 25267 Helsingborg Mobil: 0732-315954 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Bertil Lund - 3 maj 10:25, 2012 
Jan Andersson, Stuvaregatan 11, 25267 Helsingborg, Mobil: 0732-315954, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Jan Andersson, www.s-info.se
0,10547
