Vi närmar oss 2011. 2010 fick vi inte till stånd det regeringsskifte vi hade hoppats på.  När vi nu tittar i backspeglen kanske vi inte ska förvånas över att det blev så. Efter valförlusten 2006 ökade snabbt opinionssiffrorna för oss socialdemokrater. De ökade inte för att vi dragit några politiska lärdomar av valförlusten utan för att regeringen Reinfeldt gjorde en hel del misstag och genomförde förändringar av a-kassan som inte var populära. Den snabba opinionsökningen för oss gjorde att den nödvändiga förnyelsen av politiken inte genomfördes. Det blev mycket av bussiness as usual.

Avsaknanden av förnyelse och det rödgröna samarbetet liksom en skicklig ledning av moderaterna kom att bädda för valförlusten. Inom socialdemokratin finns fortfarande många som inte ser att moderaterna förändrats. Väljarna ser däremot detta. Vi har idag att göra med ett parti som är långt mycket skickligare än tidigare. Från att ha varit ett parti som hela tiden sökt markera avstånd till den socialdemokratiska politiken har man medvetet sökt närma sig den socialdemokratiska politiken för att inte upplevas som ett hot. Det är sant att detta till stor del skett retoriskt men det är också så att man lagt ett antal kontroversiella frågor på hyllan för att man inte vill söka strid som t.ex förändringar i Las.

Moderaterna är nu det parti som har den största trovärdigheten i ekonomiska frågor och i frågor som rör tillväxt och sysselsättningsfrågor. Redan tidigare hade man störst trovärdighet i skattefrågor. Fortfarande har vi socialdemokrater störst förtroende i välfärdsfrågorna men detta kommer inte att räcka för att vinna val på.

Vi måste återvinna förtroendet i ekonomiska frågor och i frågor som rör tillväxt och sysselsättnngsfrågor. Detta gör vi inte genom att distansera oss från den politiska mitten för att närma oss vänsterpartiets politik. Det finns partiföreträdare som hävdar detta , men det säger sig själv att om vi försöker anamma politiken hos ett parti som har stöd hos ungefär 5% av väljarkåren så kan det bara gå åt ett håll, nämligen stuprakt nerför.När enskilda socialdemokrater dessutom år 2010 hävdar att löntagarfonder egentligen var en bra idé som lanserades fel undrar man i vilket århundrade sådana socialdemokrater lever. Det var ingen bra idé  att genom ägande av näringslivet skaffa löntagarna inflytande. Arbetet i sig ska ge löntagarna inflytande. Det sistnämnda är en linje som den demokratiska arbetarrörelsen alltid hävdatill skilnad från och i motsättning mot kommunisterna till vänster om oss.

Den förnyelse som socialdemokraterna måste göra handlar inte om att förändra ideologi och värderingar utan om att tillämpa värderingarna i en ny tid. Det handlar om att inom de gemensamma kollektiva lösningarna ge utrymme för individuell frihet. Det handlar om att mindre försvara systemen och mera den enskildes rätt inom systemen. Ordning och reda i ekonomin ska vara centralt. Utbildningspolitiken måste ses över och förändras så att alla får en möjlighet att få en utbildning vidare ut i arbetslivet. Göran Perssons idé om det gröna folkhemmet måste vidareutvecklas och konkretiseras. Socialdemokraterna måste bli aktiva och drivande i EU och i internationellt arbete. Den högernationalism som växer i Europa måste mötas med ett aktivare gränsöverskridande arbete.

Förhoppningsvis kommer den socialdemokratsiska kongressen att anta ett framtidsinriktat offensivt program vid kongressen i mars. Det får inte återigen bli bussiness as usual. Den nödvändiga förnyelsen får inte skjutas upp ännu en gång. En nytt framtidsinriktat socialdemokratiskt parti med en ny ledning som kan föra ut politiken ska möta en borgerlighet som visserligen är skicklig men som samtidigt verkar tömd på idéer. Om detta sker på kongressen så blir det nya året också ett bra år och långtifrån det skitår som Sven Otto Littorin benämnde 2010.