Jag tror det vore farligt och dessutom felaktigt om vi socialdemokrater övergav en politik som är avsedd för alla. Vi har till skillnad från i många andra länder valt att föra en generell välfärdspolitik, dvs också miljonärer har rätt till barnbidrag och rätt att till en låg avgift få sjukvård om de är i behov av en sådan. Andra länder har valt en annan modell, som innebär att samhällets insatser bara riktar sig till de sämst ställda. Miljonärer och medelklass får betala.
Det har visat sig att en politik som bara riktar sig till de sämst ställda drabbar just dessa grupper negativt. Medelklassen får i ett sådant system bara betala och får inget ut av välfärdspolitiken. Därför vägrar de till slut att betala. Följden blir att de sämst ställda blir utan resurser.
Jag tror till skillnad från en del andra som nu diskuterar framtiden för socialdemokraterna, att det vore fel att överge vår generella välfärdpolitik och att inte sikta in oss på att vinna den växande medelklassen i storstäderna. Det vore fel i sak och det skulle enligt min mening för långt tid framåt innebära att vi förblir i opposition.
En politik för medelklassen innebär inte att vi ska överge en aktiv fördelningspolitik med den ska ha som grund den generella välfärdspolitiken med gemensamma försäkringar som bygger på inkomstbortfallsprincipen , inte en grundtrygghetsmodell. Inom denna modell ska vi så långt som möjligt ge medborgarna valfrihet. Det är inte bara unga människor utan också de nya pensionärerna som inte kommer att accepotera att det bara finns ett sätt att bedriva barnomsorg, skola eller ädreomsorg. Det går nämligen att bygga en välfärd som är solidariskt fördelad och som samtidigt ger utrymme för fria val.
Klarar vi socialdemokrater inte av att skapa kombinationen av en ambitiös välfärd med valfrihet kommer inte bara medelklassen i storstäderna att lämna oss utan också allt fler i övriga landet. Men jag tror att vi är förmögna att följa det som varit socialdemokraternas signum de sista hundra åren, nämligen att stå fast vid våra mål och våra ideal men samtidigt förändra de medel vi använder för att uppfylla målen
Ett socialistiskt parti kan aldrig bli ett
parti för alla. Lasse Jan Andersson: det finns tillräckligt många socialistiska partier som valt att bli renläriga sekter. dessa får stöd av några få procent. Svensk socialdemokrati tillhör inte denna grupp av partier.
Instämmer. Den generella välfärdspolitiken med standartrygghet som grundelement är en förutsättning för att socialdemokratin ska kunna samla så stort stöd att vi kan återfå regeringsmakten.
Men privatiseringarna inom barnomsorg, skola och äldreomsorg har sannerligen inte bidragit till att förstärka välfärdssamhället. Exemplet Helsingborg inom t ex äldreomsorgen talar väl sitt tydliga språk. Jan Andersson: Bra att vi är överens. Också jag är stark kritisk mot hur den moderatledda ledningen i Helsingborg bedriver sin privatiseringspolitik. Till detta återkommer jag bl.a. i den lokala debatten.
Valfriheten skall ge inom de demokratiska, öppna, offentligt drivna välfärdsverksamheterna. Inte inom odemokratiska, slutna, ansvarsbefriade, utsorterande privata vinstdrivande verksamheter!
Jan Andersson: Håller helt med
Ofta finns en nidbild av Socialdemokratin att all politik går ut på att göra så många människor som möjligt beroende av politikerstyrda bidrag. På så sätt hamnar väljarna i en beroendeställning till staten och sannolikheten ökar således att de röstar på de politiker som lovar än mer bidrag och allmosor från det offentliga. Den nidbilden bekräftas härmed av Jan Andersson.
Personligen anser jag att vi behöver skatt till gemensamma utgifter och som hjälp för de som har det svårt. Det skulle vi också klara med ett rimligt skattetryck. Idag samlar vi in världens högsta skatter som sedan, i stor utsträckning, fördelas tillbaks till samma individer som betalat pengarna i form av barnbidrag, föräldrapenning, sjukersättning och pension. Detta handlar enbart om förmynderi. Varför ska vi medborgare tvingas betala in alla dessa pengar för att sedan tvingas stå med mössan i hand och ansöka om medel från organsiationer som styrs av politikerna? Vore det inte rimligare och bättre om vi lät vanliga inkomsttagare behålla mycket större del av sin inkomst och istället själva prioritera hur mycket man vill lägga på föräldrapenning, sjukförsäkring och pension? Varför ska vi tvinga in alla medborgare i samma mall? Varför ska vi ha ett system där politikerna ska bestämma när medborgarna har rätt att konsumera de medel som man tagit in med tvång? Vad är det som gör politikerna bättre på att styra över medborgarnas resurser än medborgarna själva? Utifrån Jan Anderssons inlägg kan man få intrycket om att allt handlar om att göra hela svenska folket bidragsberoende. På så sätt kan detta system fortgå och ge stärkt makt åt den Socialdemokratiska makteliten! Jan Andersson: Du använder uttryck som nidbild, förmynderi för att beskriva det som är den svenska modellen och den generella välfärdspolitiken. Denna politik har alls inte som du påstår gjort människor ofria. Tvärtom har den modell vi byggt upp i Norden inneburit större jämlikhet och större frihet för de enskilda individerna. Det du vill ha i stället är en politik där samhällets insatser ritar sig bara till de sämst ställda. Denna politik har prövats på många håll , alltid med samma resultat. Medelklassen vill inte längre betala till sysetm de själva inte får något ut av. Därmed drabbas de sämst ställda. Den generella välfärdspolitiken med barnbidrag till alla barnfamiljer och garantipension till alla pensionärer kombinerat med ett allmänt försäkringssysem med inkomstfall som princip för ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet har visat sig vara överlägsen. Tyvärr håller den moderatledda regeringen på med att undergräva denna modell. Därmed ökar ojämlikheten och orättvisorna.
Att lämna den generella välfärdspolitiken vore förödande för partiet. Det skulle innebära att man ställer människor mot varandra och delar in folk i tydliga klasser. Den klarar sig själv och den ska ha behovsprövat bistånd.
Att kunna välja mellan olika alternativ inom exempelvis barnomsorg är väl inga problem. Jag tror att det är få som motsätter sig föräldrakooperativ och personalkooperativ. Däremot uppstår ett problem med vinstdrivande verksamhet som är skattefinansierad. Det sticker i ögonen på många. Speciellt när man ser att vinsten har uppstått pga sämre kvalitet. Det finns en hel del att diskutera runt de här frågorna och jag tycker nog att vi som parti ska komma fram till våra ståndpunkter helt utan att snegla på våra tilltänkta samarbetspartners. För övrigt är jag övertygad om att den nuvarande politiken förs för att skjuta den generella välfärdspolitiken i sank.
Helt rätt Jan. Jag kommer aldrig att rösta på sossarna så länge det finns en "rättviseaspekt" som säger att medelklassen skall beskattas utifrån ett ålerdomligt socialistiskt tänkande. Jag förstår inte hur rättvisa används som argument - det finns ju lika många uppfattningar om det som medborgare !!!
Tolkningsfråga, man kan ha politik som påverkar alla, men man kan inte ha alla som väljargrupper som man riktar sig till. Här finns det en bra grundregel inom marknadsföringen. "Vänder man sig till alla, vänder man sig inte till någon".
Jan Andersson: Vi kan ha en politik som är generell, dvs omfattar alla eller så kan vi välja att vända oss till speciellt utvalda grupper. Gör vi det sistnämnda blir vi sannolikt sektliknande. Sekter finns det gott om på vänsterkanten. Inom en liten sekt kan sammanhållningen bli oerhört stark och kritiken mot utanförstående lika stark
Jag är så naiv och korkad att jag tror att alla tjänar på att ha ett samhälle som inte klyvs mitt itu. Därför är jag socialdemokrat.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Jan Andersson
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av lasse nilsson - 24 juli 16:21, 2009 
Copyright © 2010 Jan Andersson, www.s-info.se | Spara som favorit | Skriv ut sidan
0,07813
