TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Jag har på denna blogg i flera avsnitt hanterat Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin för antisemitism och nazism. Jag publicerar nu mitt sammanfattande inlägg till Granskningsnämnden. Det är 12 sidor och jag förstår att det är väl långt som blogg. Men p.g.a. angreppets allvarliga art har jag noga punkt för punkt velat reda ut begreppen.

Komplettering av anmälan 205/10
Jag yrkar att Granskningsnämnden fäller inslaget och dessutom kritiserar programledningen, för att man inte ens tillgodosett Ilmar Reepalus rätt till ett mot angreppet svarande genmäle, samt ålägger programföretaget att utan kommentarer sända utslaget i programmet och publicera det på framträdande plats på hemsidan
.

Sveriges Radio ska präglas av opartiskhet och saklighet. Väl måste en krönikör kunna spetsa till frågeställningar. Men kravet på saklighet kommer man inte ifrån, bl.a. i så motto att ”driva kampanj” mot enskilda personer och organisationer faller utanför publicservice. Till kravet på saklighet hör att man i radion inte tillskriver enskilda personer nazism eller antisemitism utan grund. Och där har Svante Weyler och ledningen för Godmorgon, världen! gravt brutit mot sändningsreglerna och normal anständighet. Därutöver kommer den andra frågan, nämligen huruvida programledningen solidariserat sig med Weylers kampanjinlägg och därför inte tillsett att opartiskhet iakttagits genom att Weylers inslag belystes från mer sakligt håll i samma program och inte heller genom att den angripne erbjöds möjlighet att på ett adekvat och med inslaget jämställt sätt avge genmäle.
Jag önskar önskar få del av ev. yttrande från programföretaget och beredas tillfälle till slutsummering. Jag åberopar också vad jag tidigare anfört till nämnden.


Noggrann granskning av Weylers text
Av programledaren Nina Benners mejlkorrespondens med Malmö kommuns kommunalrådsexpedition, som är offentlig handling, och med mig framgår att inslaget varit föremål för en särskild genomgång mellan Svante Weyler och programmets ansvarig utgivare Staffan Sillén och Nina Benner, att Weyler inför dessa fick redogöra för sina källor, att texten då gicks igenom och att det gavs synpunkter på inslaget. Det har inte gått att få klarhet i vilket källmaterial Weyler redovisade mer än att det rörde någon artikel i SvD dagarna före sändningen. Inte heller har man besvarat frågan vilka synpunkter som lämnats av de två granskande. Det hör till saken att så fort programinslaget anmälts till nämnden gick den andra programledaren Lena Bejerot ut till journalister, bl.a. i Resumé, och förklarade att anmälan var grundlös, uppenbarligen i syfte att redan på ett tidigt stadium ge programmets ledningskrets värdering av anmälningarna . Redan i det sagda ligger att alla inblandade varit märkligt nervösa för programinslaget. Det skulle vara klarläggande för ansvarsfördelningen om programföretaget klargjorde vilket källmaterial som åberopades och vilka synpunkter som lämnades; jag förutsätter att så sker.

Varför tilläts Weyler förgå sig mot Ilmar Reepalu?
Alla de inblandade från Weyler, såsom tidigare föreslagen chef inom Public service, van journalist och tidningschef bl.a. på Svenska dagbladet, Expressen och Sydsvenskan, till erfarne ekochefen Staffan Sillén, som bl.a. uteslutit flera ekomedarbetare från vidare medverkan, senast Daniel Westlings vän i ”bröllops”-redaktionen, via de duktiga programledarna och kunniga journalisterna Nina Benner och Lena Bejerot lär - åtminstone de tre sistnämnda radiomedarbetarna - vara personer som vanligen besitter ett gott omdöme. Hur kunde dessa tillåta ett inslag där en erkänt hederlig politiker helt oförskyllt på ett ganska groteskt sätt beskylldes för antisemitism och jämställdes med nazister? Det är en gåta och svaret kan inte som för många av dem som tillhört denna lobbygrupp, jämför nedan, antas vara en uttalad fientlighet mot socialdemokratin. Nej, det måste sökas annorstädes. Möjligen kan visst överseende ha skapats i denna grupp, som väl kände varandra sedan tidigare, ja rent av var goda vänner. Men ändå framstår det med dessa professionella mediaaktörer fortfarande som en fullständig gåta. Oavsett vad skälet är, gör denna programledningens uppslutning kring krönikeinslaget emellertid att programledningen i sin helhet har fullt ansvar för vartenda ord som Weyler med deras goda minne utslungade mot Ilmar Reepalu.

 

Försvårande omständigheter
Redan nu finns det anledning att peka på de försvårande omständigheterna
• att varken Weyler, som fortsätter kampanjen mot Ilmar Reepalu, eller ledningen för programmet vidgår brott mot sändningsreglerna,
• att brottet begåtts i anslutning till pågående valrörelse och framstår som peakhändelse i ett drev mot Socialdemokratin i Skåne,
• att det osakliga angreppet gynnat en miljö där bl.a. Reepalu personligen utsätts för sådan fara att hotbilden mot honom ansetts överhängande av polismyndigheten,
• att just genom aggressiviteten i Weylers framställning hat mellan de båda aktuella grupperna underblåsts och möjligheter till försoning försämrats,
• att inslaget sändes utan motsägelse eller beriktigande, varigenom allvarlig publicitetsskada orsakats Ilmar Reepalu och socialdemokratin,
• att inslaget sändes i public service och i form av ”en kampanj” mot den socialdemokratiska kommunledningen i Malmö i uttalat syfte att att den inte skulle återväljas, väl anpassat till Fredrik Federleys krav, se nedan,
• att inslaget sändes som en av Godmorgon-Världens krönikor gav status av publicservice-neutralitet och sändes på bästa sändningstid två gånger under söndag när vi har ledigt och lyssnar på radio samt
• att normalt genmälesförfarande inte tillämpades utan ”genmälet”
medförde att angriparen Weyler fick ytterligare tillfälle att lufta sina oegentliga synpunkter

Weylers ”källor”
När det gäller Weylers krönika har Granskningsnämnden att besvara frågorna om det inslaget och sättet för sändning är förenligt med kravet på saklighet och opartiskhet. Då är att beakta att Weyler visserligen inte i krönikan anfört en enda saklig grund för sitt angrepp, men i annat sammanhang – och tydligen inför Sillén och Benner - gjort gällande att han hade källor för sitt inlägg. Det är rimligt att utgå från dessa när man granskar Weylers påhopp. Nina Benner har talat om en SvD-artikel i anslutning till sändningen 28 februari. Den enda artikel i det sammahanget jag hittat är en den 25 februari (not 2) där Ilmar Reepalu själv konstaterar att han är utsatt för en personkampanj - läser man bara några av de 272 övriga anteckningarna på SvDs sök på namnet Reepalu så är detta ett verkligt understatement. Som ovan framhållits bör programföretaget ange vilka källor Weyler åberopade och övrigt vad som förekom vid granskningen när frågan om sändning prövades av programledningen.

Reepalu som källa
Den källa man borde använt är ursprungsartikeln till hela drevet, nämligen Skånskans intervju den 27 januari och Reepalus övriga egna inlägg i debatten. Däremot kan självklart andras redovisning och tolkningar av hans uppfattning inte godtas. Ursprungsartikeln i Skånskan måste dessutom läsas med viss försiktighet, eftersom den i icke-citerande avsnitt inte speglar Ilmar Reepalus ståndpunkt utan intervjuarens åsikter. Intervjuaren blev nämligen arg på de svar Ilmar Reepalu gav och avbröt intervjun i förtid,”eftersom jag inte fann någon mening i intervjun” och inte heller tilläts Ilmar Reepalu att enligt före intervjun avgivet löfte korrigera missuppfattningar, vilket allt framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan och av Skånskan på hemsidan publicerade bandinspelningar. Men huvudinnehållet av Reepalus åsikter med direkta citat ur artikeln ovan är dessa
"...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö" och "Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö."
• "... Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper."
• Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
• "Om mänskliga rättigheter kränks så kommer jag alltid att reagera"
• (förtexten här är skriven av intervjuaren) ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza... Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten”


Hur kan Reepalus yttranden ge grund för Weylers påståenden?
Mot denna bakgrund måste frågan bli (betr. frågorna se referat av krönikan):
1) Hade Weyler sakskäl att beskriva Ilmar Reepalu som antisemit i den meningen att han håller
• judar ansvariga för Jesu död på korset och Rotchilds millioner (?) att han håller
• judar ansvariga för den konservativa israeliska regeringens agerande på ockuperad mark och
• ”alla judar är ansvariga ty nåt djävulskap har de alltid gjort”?
2) Finns det någon som helst grund för att sammankoppla Ilmar Reepalu med någon fascistisk tidning i Ungern som tydligen använder sig av davidsstjärnor för att trakassera politiska motståndare?
3) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu med Imre Kertéz avsky för sitt hemland Ungern p.g.a. den öppna antisemitismen där?
4) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu med ”Treblinka där miljoner judar mördades”?
5) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla och retoriskt begära att Ilmar Reepalu lyssnar till högläsning av Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden”?
6) Finns det någon som helst anledning att retoriskt till Ilmar Reepalu framställa de skandalöst oberättigade frågorna: Vad hade Chil och hans syster gjort för ont ...? mot bakgrunden av att de blev offer för nazisternas brott mot mänskligheten i form av koncentrationslägren?
7) Oavsett innehållet i krönikan är det förenligt med publicservicesuppdraget att enskilda medarbetare i Sveriges Radio ”driver en kampanj” mot en politisk motståndare i ett radioprogram som Godmorgon, världen!? Det är än mer anmärkningsvärt att Svante Wyler tillåts i radion föra fram detta politiska krav som bl.a. riksdagsmannen Fredrik Federley framför, jämför nedan.
8) Oavsett de enskilda punkterna 1-6 ovan är det inte särskilt anmärkningsvärt att Svante Weyler tillåtits att på detta sätt utmåla Ilmar Reepalu och den socialdemokratiska kommunledningen i Malmö som antisemiter och nazister? Och detta med Weylers egen och andras vantolkning av bl.a Reepalus yttranden som enda grund och att detta skett i ett fördjupande nyhetsprogram i Sveriges Radio P 1 med stor söndagspublik? Och detta utan att ens ett enda litet yttrande av ifrågasättande skett i programmet?

Minst sagt märklig form av genmäle.
När man avgjort denna fråga tillkommer den andra, nämligen hur man hanterat rätten att ge korrigering och genmäle – utfördes det av programledningen på ett sätt som kan anses sakligt och opartiskt? Sättet att ge Ilmar Reepalu rätt att ge – som Nina Berner sa i mejl till mig – ”sin syn på saken” var att man spelade upp ett meningsutbyte mellan Reepalu och Weyler från något annat program som sänts tidigare. I detta inslag avbröts Ilmar Reepalu flera gånger av programledaren och Weyler tilläts upprepa de flesta av sina beskyllningar. När Weyler ställdes inför frågan vad han svarar på beskyllningen, att hans krönika ligger bakom det ökande hotet mot Reepalu själv, så svarar han ”befängd tanke .. och vad skall jag svara på sånt? ..de tankar jag framfört får dessutom stöd av alla tidningar och alla debattörer... dessutom har jag full rätt att liksom var svensk att diskutera våra politiker”. Varefter inslaget avbröts och angriparen Weyler gavs alltså även här sista ordet.

Weyler kör sitt race

Weylers svar präglas av hans bristande förståelse för sitt övergrepp. ”Vad skall jag svara på sådant” är väl just vad Ilmar Reepalu kan förmodas ha tänkt – ingen räknar nämligen med att Sveriges radio skall stå för personangrepp och kampanjer. Och vad kan man svara på beskyllningar om nazism och antisemitism som grundar sig på omtolkningar av vad man sagt? Nej, jag är inte nazist eller antisemit och det framgår bl.a. av mitt politiska arbete? Men vilket genomslag har detta i det drev som Weyler är en del av? När det gäller ”stödet av alla tidningar” hänvisar jag till avsnittet nedan ”Bakgrund ..”. Naturligtvis är det ingen som ifrågasätter att Weyler fritt får yttra sina osakligheter – men vad som ifrågasätts genom anmälan är hurvida detta får ske i Sveriges Radio. Dessutom är det någon som tycker att ”diskutera våra politiker” är en adekvat rubrik för Weylers uppkastning? Weyler är tydligen alltför inne i kampanjen för att förstå att det inte alls är fråga om hans yttrandefrihet, utan om ett rekordgrovt övertramp av de etiska regler som gäller för Sveriges Radios sändningsverksamhet.

Zaremba ställer upp på Weyler
I samma program som det stympade genmälet sändes dessutom en slags ”diskussion om antisemitismen”, och Ilmar Reepalu i synnerhet. I detta inslag fick S-ätaren Maciej Zaremba påstå att Ilmar Reepalu är ”okunnig och borde ta time out för att lära sig litet hur man uttrycker sig” och dessutom upprepa en rad av Weylers osakliga angreppspunkter mot Ilmar Reepalu. I programmet förekom som en motvikt till Zarembas säregna argumentering bl.a. redaktören för Efterarbetet Petter Larsson med några ord. Det finns anledning att upprepa Larssons genomtänkta beskrivning av det inträffade i Aftonbladet 4/3 Så blev Reepalus fjäder en ondskefull höna: "...den debatt som rasat de senaste veckorna – med Svante Weylers inlägg i radions God Morgon Världen som ohotat lågvattenmärke – har tyvärr handlat mycket lite om detta och mer om att försöka måla ut Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) som, om inte antisemit, så något slags medlöpare. Det sker på löjligt svaga grunder... lyssnar man på den intervju som startade debatten, äntligen offentliggjord av Skånska Dagbladet i förra veckan, så är kärnbudskapet att kommunen tar rasism och motsättningar mellan folkgrupper på allvar. Det Reepalu försöker göra är att undvika att reducera rasism till bara antisemitism..."


Och hur blev det så att Reepalus genmäle trollades bort?
Turerna kring genmälet framgår av en offentlig mejlväxling mellan Nina Berner och kommunalrådskansliet i Malmö (i forts kallad Malmö):
1. Malmö kontaktade Godmorgon, världens programchef Nina Benner per telefon den 1 mars och påtalade att Ilmar Reepalu måste få rätt till ett genmäle. Nina Benner bad att få diskutera saken med ansvarig utgivare och återkomma.
2. Nina Benner återkom med besked att det skulle bli ett genmäle i den formen att Ilmar Reepalu fick skriva en text som lästes upp av en journalist, alternativt att han skulle intervjuas av programledaren.
3. Malmö godtog inte detta utan föreslog att Ilmar Reepalu istället skulle få läsa in en egen text i radiostudion i Malmö på fredagen.
4. Nina Benner återkom med beskedet att Ilmar Reepalu kunde ”få en text om 7-800 tecken, motsvarande tio rader på ett A4-papper, uppläst av en journalist”, och att Godmorgon, världen! kunde lägga en längre text på hemsidan.
5. Malmö svarade att dessa villkor inte kunde accepteras under påpekande att Svante Weylers krönika var över 5 minuter lång och framfördes av honom. 6. Efter flera dagars diskussion med Nina Benner fram och tillbaka beklagade hon att ”Ilmar sade nej till genmäle”!
7. Under lördagen, när Ilmar Reepalu skulle avresa utomlands, tog Nina Benner kontakt med Ilmar Reepalu själv - förmodligen på inrådan av SRs jurist för att få något som kunde passera som genmäle - och Ilmar Reepalu som då var på resande fot tvingades då acceptera att Godmorgon,världen! skulle spela upp en bit av en diskussion mellan Ilmar Reepalu och Svante Weyler i P1 Morgon några dagar tidigare. Detta var en påtingad nödlösning. Malmös (Ilmars Reepalus) åsikt var fortfarande att Ilmar Reepalu borde fått möjlighet att själv läsa in ett genmäle i studion.
8. God morgon, världen! sände sedan ett inslag, som inleds med en ”genmäles”-del enligt ovan och sedan övergår i kommentarer där Maciej Zaremba, Jan Guillou, Petter Larsson och Henrik Bachner uttalar sig.

Programledningen har saboterat bemötanderätten
Slutsatsen jag drar är att programledningen inte självmant kom på att Ilmar Reepalu skulle erbjudas rätt till genmäle och begäran därom föranledde att Ilmar Reepalus rätt till ett genmäle medvetet saboterades genom olika konstlade restriktioner. Man har i flera avseenden åsidosatt grundläggande mediala publicitetsregler. Bl.a. har man såsom fördjupande nyhetsprogram brutit mot punkterna 1, 2, 5 och 13, som nedan citeras i relevanta delar

I. PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Var generös med bemötanden
5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar...
Hör båda sidor
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter...


Framförallt framstår det som anmärkningsvärt att Ilmar Reepalu efter Weylers oemotsagda enmanshow i drygt 5 minuter inte tillåts ett klart genmäle utan programlednuingen ställer en massa ”hinder”. När så det stympade ”genmälet” sänds så finner ledningen anledning att ge redaktionskommentarer i form en ”debatt”, vari angreppet mot Reepalu ytterligare förstärks och upprepas. Genmälesrätten utnyttjades alltså av programledningen att ytterligare angripa Reepalu. Det är enligt min mening en skamlig förstärkning av den kampanj som Weyler tilläts påbörja.


Syftet med den noggranna redovisningen här nedanför
Möjligen blir min redovisning av bakgrundsfakta något omfattande, men det har visat sig att om man bara kommer med ett påstående så avfärdas det ytligt som antisemitism; jämför min blogg ”Fientlig debatt om Förintelsen är både enfaldig och undeblåser motsättningar”. Men vad jag vill visa med detta är alltså att Svante Weyler med sin krönika och sin ”kampanj” inte står för sig själv utan är en del av en judiskt-borgerlig ”lobbyverksamhet” som f.n pågår mot socialdemokratin, särskilt i Malmö. Det hade ankommit på ledningen för Godmorgon, världen! att genomskåda detta och inte grovt medverka i kampanjen. Jag anser att Weylers och programledningens medverkan i detta drev gör överträdelsen av sändningsreglerna än allvarligare.

Bakgrund och vad kan kallas en judisk-borgerlig lobby
Jag är numera medveten om att talet om lobby i detta sammanhang av vissa misstolkas som antisemitiskt uttryckssätt. Jag - som varken är eller någonsin varit antisemit - tycker emellertid att detta är ett befängt sätt att strypa debatten. Fastmera är det verkligen sakligt berättigat att i detta fall använda ordet lobby på precis samma oskyldiga sätt som i andra sammanhang. Saken är nämligen den, att när Svante Weyler påstår att han har stöd av ”alla tidningar och skribenter” så syftar ”alla” på ett antal skribenter från huvudsakligen två läger, judiska aktivister med fördomen - slarvigt uttryckt - att vänsterfolk tar ställning för palestinier, och borgerliga aktörer - inte minst från de tidningar där Weyler tidigare medverkat - som funnit anledning att vädra morgonluft i tron att man kan inkassera billiga politiska poäng på socialdemokratins bekostnad. Ilmar Reepalu är nämligen en sällsynt skicklig kommunalpolitiker, som under mer än 15 år gjort mycket för Malmös utveckling och ett socialdemokratiskt toppnamn.


Drevet började redan vid Israels 22-dagarskrig 2008/09
Kritikens inriktning på Ilmar Reepalu ägde rum redan någon gång i samband med 22-dagarskriget, då bl.a. Fredrik Sieradzki ledande representant för Judiska Församlingen i Malmö beskyllde Ilmar Reepalu för antisemitism p.g.a hans ställningstagande mot Israels attack 2008/09 och för att han drog den konsekvensen att tennismatchen med Israel drygt månad efter kriget skulle stoppas. Ordföranden i förbundet Sverige Israel och M-euparlamentarikern Gunnar Hökmark skrev apropå tennismatchen att ”Malmös kommunledning en skam för Sverige”. En rad folkpartister hängde på redan då bl.a. riksdagsledamoten för Folkpartiet Fredrik Malm, som frågar socialdemokraterna: Hur känns det att gå hand i hand med nazisterna? och i SvD folkpartistiska kommunalrådet Madeleine Sjöstedt. Folkpartiets ordförande Jan Björklund gör flera uttalanden apropå tennismatchen bl.a. "Reepalu hetsar". Detta hade emellertid svårt att ”fastna på” Ilmar Reepalu eftersom det fanns en utbredd upprördhet över de nyheter och bilder som förmedlades under de första månaderna av 2009 och det framstod som obetänksamt att avfärda kritiker av Israel i denna fråga generellt som antisemiter.


Den aktuella fortsättningen av lobbykampanjen
Ett år senare, men efter Skånskans ovannämnda artikel den 27 januari i år, intervjuades bl.a. ovannämnde Sieradzki med rubriken Reepalu:”Judar delansvariga för antisemitismen". Detta blev redan samma dag omskrivet som att Reepalu gör judar ansvariga för våldet mot dem och påståenden om antisemitism, se exemplevis ordförande för Liberala
ungdomsförbundet Adam Cwejman: Reepalu ägnar sig åt att kollektivt hålla judar ansvariga för vad Israel gör, Paula Neuding skriver i Expressen
Reepalu: Judarna bär själva ett ansvar för antisemitismen i Malmö
,
Disa Demirbag-Sten ”Varför flörtar Ilmar Reepalu med antisemitiska krafter?” och Sakine Madon ”Kollektivt ansvar”, de båda sistnämnda medarbetare på Expressen. Redan den 31 januari hade SvD en ledare om att Reepalu anser att ”det är judarnas eget fel”, varefter det finns ytterligare ett 10-tal ledarstick fram till i dag, särskilt aktiv är Per Gudmundson exempelvis Judarna flyr Malmö och Reepalu ser på. I Dagens Nyheter skriver Hans Berggren att ”Reepalu lägger skulden på offren”. I Sydsvenskan finns motsvarande period ett 20-tal noteringar med den ena mer spetsiga rubriker än den andra tex. Mats Skogkär; Kejsare Ilmar är naken och Lars Åberg: Tystnaden i Stadshuset , chefredaktören för


Klipp ur Judisk krönika nr 1 febr
judisk krönika

I karikatyrbilden av Ilmar Reepalu citeras han med uttalandet ”Som punkt 2 ska de också be om ursäkt för att de korsfäste Jesus”, vilket kan jämföras med Weylers anklagelser

Judisk Krönika Jackie Jakubowski skriver att Reepalu var en skam för sitt parti. I stort sett är läget detsamma i Skånskan och en rad andra borgerliga tidningar landet runt. Även en rad politiker anar att här kan en poäng vinnas, såsom Fredrik Federley: Reepalu urskuldar antisemitismen (C), Gunnar Hökmark "Be om ursäkt Ilmar!" (M och tid. ordf i förbundet Sverige-Israel) Lena Adelsohn Liljeroth (M) och Olof Lavesson (M) ”kollektivt skuldbeläggande” och Göran Hägglund (KD). Särskilt intressant är att Federley 4 dagar före sändningen av Weylers krönika summerar: ”Som riksdagskandidat i Malmö kommer jag inte att släppa denna fråga eller ge Ilmar Reepalu en lugn stund förrän han lämnar sin post eller blir bortröstad.” Och det må väl vara hänt som en målsättning för en centerriksdagsman men uppenbarligen är det något som mobiliserat Svante Weyler att lägga hela lobbykampanjen bakom detta krav.


Lobbykampanjens bottennoteringar: Weijlers nazismpåståenden och Heidi Avellans ”blodlukt”
I Sydsvenskan fortsätter
Heidi Avellan, som enligt Facebook är god vän med bl.a. både Weyler, Gudmundson och Demirbag-Sten, lobbykampanjen med att som en jaktledare som tror sig ana ett skadskjutet villebråd: ”... fortsätter Reepalu att förklara – och missförstås. Han har skadat sig själv, Socialdemokraterna och Malmö. Oppositionen borde vädra morgonluft. Eller snarare sniffa blodlukten.” Och vad är det för drev som skall sniffa blodlukten. Jo, just det den judisk-borgerliga ”lobbyn”. Och går man in på knuff eller andra sajter som registrerar ämnen så återfinner man 1000-tals bloggar med ganska skrämmande innehåll, en del med ett uttalat islamofobiskt innehåll. Weyler får alltså stöd av sina vänner i olika judiska sammanhang och i borgerligheten. Men i detta fall är ingen av dem sanningsvittnen utan blodsvittrande drevdeltagare. Nej, sanning skapas sannerligen inte genom upprepning i en accelererande arrogant form, vilket just är en god beskrivning på lobbyverksamhet i ordets genuina betydelse.


Avslutning
Allmänt vill jag säga detta. Jag bedömer - precis som Ilmar Reepalu - att ökningen av hatbrotten inte minst i Malmö sammanhänger med utvecklingen i Israel/Palestinaområdet. Det vore enligt min mening bara dumt att bortse från en sådan självklar säkerhetsbedömning och att detta har fått en klart rasistisk ton ifrågasätter jag naturligtvis inte heller. Lika självklart är det att i detta också en rent antisemitisk svans anslutit. Och i detta så säger jag - precis som Ilmar Reepalu - att i Israel-Palestina-konflikten kan vi ta ställning, men här i Sverige ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen. Och vad är då naturligare än att önska - vilket faktikst är det ord Ilmar Reepalu använder - att de organisationer, där medlemmar är berörda, på något sätt medverkar till att mildra stämningarna för att överbrygga motsättningar och förebygga våld. Det är ju just genom organisationers medverkan, som vi i Sverige löser motsättningar i samhället, och jag förstår inte att det skulle vara annorlunda med denna konflikt. Men det är just detta sista av de ovan gjorda direktcitaten av Reepalu som använts för att utmåla honom som en antisemit som ”vill skuldbelägga offren” eller ”göra judarna ansvariga för våldet mot dem”, precis i enlighet med Weylers angrepp. Det är ju fullständigt sjukt och naturligtvis helt oacceptabelt när det gäller en framställning i Sveriges Radio.

Jag kan förstå enskilda människors förtvivlan, som beskrivs på bloggar och i artiklar, när de blivit utsatta för övergrepp. Men hur ansvariga debattörer och skribenter förvanskar sanningen och angriper den ende som gjort något - genom att bl.a. tillse att ett särskilt kommunalråd med stab arbetar med dessa frågor på en bred antirasistisk bas - är absurt. Att publicservice gett denna populistiska ”lobbyverksamhet” en plattform för att föra kampanjen framåt är obegripligt, beklagligt och regelvidrigt.


Bo Widegren


PS Svante Weyler har den goda smaken att fortsätta sin kampanj med ett försök att ytterligare svärta ner Ilmar Reepalu under rubriken ”Reepalus reaktioner”, denna gång dock inte i radion utan i i Expressen. Svante Weyler summerar stämningen efter debatten om antisemitismen i Malmö och Ilmar Reepalus reaktioner. När det gäller påståendet att ingen tidning stött Reepalu så är det ju helt riktigt om man ser till de tidningar som ingåt i den judiskt-borgerliga konstellationen och det är ju bara dem Svante Weyler läser. Och det är just detta som är det allvarliga i den självbekräftelse av ”sanningen” som sker genom den borgerliga dominansen av dagstidningar. Men det finns åtskilliga media och skribenter på vänsterkanten som delar den uppfattning jag framfört i anmälan, exempelvis ovannämnde Petter Larsson på Efterarbetet, Helle Klein ”Otäck hetsjakt mot Reepalu” (not 28) och Kennet Andreasson, Jakten på Reepalu, Jan Guillou Så tystas kritik mot Israel, alla i Aftonbladet. Frågan är t.o.m. så inflammerad att varken Sydsvenskan eller Skånskan tar in bidrag från dem som inte har den rätta åsikten. Detta som en vidareutveckling av Skånskans intervjuteknik att bli arg över att man inte uttrycker sig som tidningsledningen vill.





Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM