TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Desinformation

 

På Ekot i SR har man sagt att "Bristande information bakom Irlands nej" (Susanne Palme) med påståendet att "Mer än 40 procent av irländarna uppger att det var bristen på kunskap om vad Lissabonfördraget innebär som fick dem att rösta nej". Sydsvenskan 12/9 "Stor käft, stora öron" (Hans Bredberg) som genom att fråga irländske golfkompisen Leonard - efternamn saknas - lyckas få reda på vad som låg bakom Nejet: "... ett i princip enhälligt politiskt etablissemang – antagligen utan att självt ha läst fördraget – mer eller mindre beordrat folket att rösta ja". Och då blev folket förbannat och röstade Nej. Flera andra skribenter har tagit det irländska utslaget som ett bevis på att antingen folk är för korkade att för att begripa sitt eget bästa eller att EU-frågor är för komplicerade för att hanteras i folkomröstning - egentligen är dessa argument inte bara granne med varandra utan sitter faktisk i knäet på varandra. Politiker - under journalisternas bifall - använder med vissa mildrande omskrivningar dessa argument också för att låta parlamenten, där partierna har bättre koll på de röstande, bestämma om Lissabonfördragets framtid. I Sverige röstar riksdagen i slutet av november.

 

Nejet som skakade Bryssel


Omröstningen den 12 juni 2008 på Irland resulterade som bekant i ett Nej till Lissabonfördraget 53,4 procent medan Ja fick 46,4 procent. Valdeltagandet var fullt normalt för EU-val alltså något lägre än vid nationella val. Några fler folkomröstningar har inte hållits i Europa utan ländernas parlament har fått rösta omfördraget. Detta även i Frankrike och Holland där folkomröstningar tidigare sagt NEJ till ett Lissabonliknande förslag som kallades EUs konstitution. Överhuvudtaget har som främsta skäl framförts det ur demokratisk synvinkel dubiösa att folket kan rösta fel liksom sist i Holland och Frankrike. Nu har man trots att vi har inom EU har en överenskommelse om enhälliga beslut börjat tala om att "varför skall 110.000 irländare få bestämma EUs väg!". Detta har också medfört att man trots Irlands Nej sagt att ratificeringsprocessen skall fortgå trots att det egentligen enligt regelboken inte finns något förslag att rösta om mer. Men EUs etablisemang har visat en förvånansvärd uppfinningsrikedom när det gäller att kringgå det som ser ut som ett absolut hinder. Och så lär det väl bli fallet också nu.

 

Medialt maktspel 


I denna uppfinningsrikedom ingår också ett medialt makspel och produktion av nyheter och kommentarer. Strax efter omröstningen på Irland kunde man konstaera att det var främst i de valdistrikt där låginkomsttagare och bodde och där arbetslösheten var hög som ett kraftigt NEJ konstaterades medan det var mer jämt i mer borgerliga valkretsar men endast i 10 valdistrik vann JA klart. Senare undersökningar har också visat 65 % av gruppen låginkomsttagare röstade NEJ, 59 % av kvinnorna och 59 % i åldersgruppen 25-34 år. Med en schematisering skulle man kunna säga att de fattiga, kvinnorna och äldre ungdomar var de som sa NEJ. Men de var säkerligen för korkade att begripa sitt eget bästa!?

 

Valundersökning


Den undersökning som har gjorts om har gjorts av EU-kommissionen i samarbete med irländska regeringen och finns på Eurobarometer juli med  En senare undersökning på Irland ger inte mer tillförlitliga besked.
Det finns en rad osäkerhetsfaktorer varför man endast med stor försiktighet kan tala om vilka slutsatser man kan dra. EU-undersökningen omfattade 2000 personer som telefonintervjuades. De utfrågade sönderföll i tre grupper: de som inte deltagit, de som deltagit och röstat NEJ och de som deltagit och röstat JA. Detta innebär att tolkningarna kan ifrågasättas då man således fått grupper om bara några hundra. Ännu mindre grupper står för redovisningen av motiv för röstningen och det går inte av rapporten att utröna annat än procentsiffror. Men 2.000 personer fördelade enligt röstningen ger ca 45 % icke röstande eller ca 900; de röstande innehåller enligt de ovan nämnda röstsiffrorna 587 personer för NEJ och 510 personer för JA i undersökningen. Exempelvis innebär det att 10 av de JA-röstande ansåg att Lissabonfördraget gjorde EU mer demokratiskt!

 

Varför JA


I JA-gruppen som förmodligen omfattade ca 510 av de 2000 intervjuade svarade man på frågan "vad är skälen till att du röstade ja till fördraget?"
32% - det var till Irlands bästa
19% - Irland har mycket nytta av EU
9% - det håller Irland fullt engagerad i EU
9% - det hjälper upp Irlands ekonomi
5% - det gör att EU mer effektivt kan fatta beslut
4% - det gör mer effektivt globalt
2% - det gör EU mer demokratiskt
17% - olika enskilda 1 % skäl

 

Varför NEJ

I Nejgruppen som förmodligen omfattade ca 580 personer av de 2000 intervjuade svarade man på frågan "vad är skälen till att du röstade nej till fördraget?"
22% - Vet inte tillräckligt om fördraget och vill inte rösta på något som jag inte är familjär med
12% - för att skydda irländsk identitet
6% - för säkerställa irländsk neutralitet
6% - litar inte på politiker
6% - förlorar rätt till ständig irländsk kommissionär
6% - för att skydda vårt skattesystem
5% - emot ett enat Europa
4% - för att protestera mot irländska regeringens politik
4% - för att förhindra att EY talar med en röst i globala sammanhang
4% - därför att stora medlemsstater bestämmer i EU-frågor
3% - för att bevara de små staternas inflytande
2% - för att förhindra europeisk lagstiftning på Irland om gay äktenskap, abort dödshjälp
1% - för att förhindra inflyttning av immigranter
18% - ytterligare andra 1% skäl

 

Massiv misstro mot ökat demokratiskt underskott


Att mer än 40 % av irländarna var dåligt orienterade om fördraget är alltså felaktig information på sin höjd kan man konstatera att ca 40 %  (enligt EU-undersökningen 22%) av de som röstade nej kände sig inte ha fått tillräcklig information. Detta ger helt andra proportioner. Av de intervjuade skulle det alltså röra sig om ca 230 (eller 127) personer av en genomsnittspopulation på 2000. Man undrar dessutom i vilket syfte en del skribenter drar fram att andra anledningar att rösta nej var protest mot inhemsk regeringspolitik (4% - 23 personer), abortfrågan (2% - 11 personer) eller främlingsfientlighet (1% - 5 personer) utan att nämna pocentsiffrorna? 


Intressant är också att svaret när det gällde brist på information inte inskränkte till det utan faktiskt fortsatte med att man i detta sammanhang inte ville rösta på något som man inte var familjär med, dvs man inte kände till alla bestämmelser och deras konsekvenser. Med den synen kan man faktiskt summera de sju första kolumnerna och åtskilliga av de andra alternativen. Då kommer man fram till att en massiv majoritet bland Nej-sägarna gav detta votum därför att de hade på känn att EU med Lissabonfördraget gick åt fel håll. I vart fall litade man inte på att inhemska och europeiska politiker inte skulle försöka göra ett eget race. Och till det ville folket inte säja ja. Dessutom visar rapporter att bl.a. arbetsrätten också här var uppe till diskussion och efter EG-domstolens domar spelade viss roll i valrörelsen.   Det rörde sig alltså om en massiv protest mot det demokratiska underskottet inom EU.

 

Utebliven kritisk granskning

Det värsta är att media på detta sätt missbrukar statistik å det grövsta eller i vart fall inte tillräcklight kritiskt granskar vilka slutsatser man realiter kan göra på grundval av siffrorna. Det är alltså inte sant när man skriver Valundersökningen visar att irländarnas kunskaper om fördraget var bristfälliga.  Man försöker göra oss väljare korkade samtidigt som dessa Eu-fanatiker, som inte skyr att de skapar ett gigantiskt demokratisk underskott, framstår i en lysande dager. Men politikerpolityr brukar vi väljare genomskåda.

 

Irland visar att vi står vid ett vägval

En pressröst, Lotta Fogde, har faktiskt ställt sig tveksam till spelet om Lissabonfördraget. Hon skriver bl.a ... EU-länderna är alltför unika för att passa i samma mall i alltför många avseenden. Vare sig det handlar om aborträtt, skatter eller arbetsmarknadsvillkor vill vi bestämma själva. EU har stått vid ett vägskäl länge nu. Antingen skapar man successivt en politiskt integrerad union, kanske en blivande politisk stormakt, där medlemsländerna enas om det mesta. Då kan man inte ta in hur många nya medlemmar som helst. Om alla ska kunna lägga sig i allt på alla områden finns en gräns för hur många man kan vara. Eller så satsar man på bredd i stället för djup. EU:s historiska bedrift har handlat om att låta fler och fler grannländer handla fritt med varandra. Det har skapat växande välstånd och stärkt demokratin i länder med bräcklig tradition. Därmed har Europa även blivit en säkrare kontinent. Vill man fortsätta att utvidga samarbetet enligt denna modell finns det en gräns för hur tvingande det kan vara i substans. Medlemmar av vitt skild karaktär, från Tyskland till Turkiet, ska ju klara att samexistera... Den så kallade krisen efter den irländska folkomröstningen beror på Europas oförmåga att välja mellan dessa båda utvecklingsvägar. Bland ledande politiker och tjänstemän på EU-nivå finns en vurm för stormaktstanken. Tänk så roligt att kunna matcha USA.


Samtidigt lever ursprungstanken om fred och stabilitet genom ekonomisk integration. I förlängningen av den borde åtminstone de länder som är med i Eurovisionsschlagern få delta i EU:s gemensamma marknad, kanske ännu fler... Det gör ont när kompromisser spricker. EU-toppmötet i midsommarhelgen signalerade att makthavarna just nu befinner sig i en förnekelsefas. Att man jobbat i bortåt tio år på en lösning som medborgarna inte vill ha är en tuff insikt att ta till sig. EU är tillbaka vid vägskälet. Allt tyder på att efterfrågan på ökad politisk integration är högst begränsad utanför Europas politikerklass. En utvidgad union måste få vara brokig och flexibel. Mångfald är en tillgång. EU kan ändå göra skillnad i världen, och framför allt i närområdet, om EU:s medborgare vill. Men det finns inga demokratiska genvägar dit.



Skulle alla ha samma insikt som vissa politiker skulle de aldrig förlora val. Så enkelt är det. Det är iofs konstiga slutsatser vissa drar kring det här med kunskaperna. Ser man till konsekvenserna av EMU-samarbetet skulle det ge folket rätt. Vänder man på det, innebär det då att våra vänner i riksdagen då generellt sätt hade dåliga kunskaper? Ska de då sitta där om folket vet bättre?


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM