TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Ordföranden i Byggettan Johan Lindholm, ordföranden i Byggnads Södra Skåne Roland Ljungdell och ordföranden i Byggtolvan Göteborg Tomas Emanuelsson krävde i LO-tidningen Undantag för den svenska modellen. Detta har LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och LO:s avtalssekreterare Erland Olauson svarat på under påståendet EU-fördraget minskar juristernas makt.


Önsketänkande


Redan LO-ledningens ingress är i bästa fall önsketänkande men har under alla omständigheter inget med Lissabonfördragets verklighet att göra. Av bl.a. artikel 251-281 Fördraget om EUs funktionssätt står uttryckligen att domstolen kan ogiltigförklara beslut - förutom av av medlemsländernas olika politiska organ även - av Kommissionen, Rådet, EU-parlamentet och Centralbanken. Fördragstexten visar alltså att juristerna med Lissabonfördraget inte med en millimeter fått sin suveräna makt beskuren.
Därför ger LO-artikeln en märkligt schizofren upplevelse. Å ena sidan vill man alltså godta Lissabonfördraget, vars text om domstolen jag nyss refererade, och å andra sidan för läsaren presentera önskedrömmar om att makten över de politiska besluten på EU-nivå ska inte ligga hos EG-domstolen utan hos våra valda företrädare i Europaparlamentet och i de regeringar som sammanträder i ministerrådet.

Domstolens fria skön


Att man genom fördraget satt Juristerna i Luxemburg i högsätet framgår också med önskvärd tydlighet just av artikeln . Där ges nämligen exempel på att de politiska åsikterna lätt på domstolsplanet: Juristerna... i Lavaldomen helt bortsett från den så kallade ”Flexicuritydebatten” där Sverige och Danmark pekas ut som eftersträvansvärda exempel med arbetsmarknadsmodeller som förenar en trygg och flexibel arbetsmarknad. Domstolen har struntat i att politikerna genom det nyligen antagna tjänstedirektivet angivit att det är värdlandets regler som ska gälla för gästande företag. Domstolen har också helt blundat för att det i inledningen till utstationeringsdirektivet anges att direktivet inte syftar till att på något sätt påverka den nationellt bestämda strejkrätten. Domstolen verkar heller inte ha brytt sig om det undantag för den svenska arbetsrätten som Sverige förhandlade fram i anslutningsfördraget.


Man kan bara konstatera att domstolen faktisk dömer i "lufttomt rum" och då lägger man i botten de grundläggande principerna om de fria rörligheterna. Så kommer det att fortsätta även med det nya Lissabonfördraget och dess Rättighetsstadga. Detta har vi ord på från professorerna i arbetsrätt med EU-inriktning vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund. En omfattande rättslig analys har också utförts av professorerna Niklas Bruun & Jonas Malmberg för Facken inom industrin "Anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare i ljuset av Laval och Rüffert” 2008-06-04.


Fortsatt Laval med Lissabon


Att Lissabonfördraget och rättighetsstadgan, som i och för sig innehåller mycket bra, inte förändrar de fria rörligheternas överhöghet över de grundläggande rättigheterna enligt Stadgan framgår f.ö. direkt av lagtexten. Jag hänvisar till Art 6 punkt 1 tredje stycket i Fördraget om Europeiska Unionen med med tolkningsbestämmelserna i Stadgans Art 51 och 52. Härav lär framgå att rättigheterna gäller inom de gränser som uppställs i fördragen. Och i fördragen talas om grundprinciperna som inte får kränkas, nämligen de om fri rörlighet.

Slutet på artikeln från LOs ledning kan inte annat än betraktas som ett sorgligt försök att vända upp och ned på den sanning som finns att läsa för var och en i Lissabonfördraget: Att stoppa det nya fördraget för att undanta den svenska arbetsrätten är inte realistiskt eller ens önskvärt. Det är inte rimligt att agera mot ett förslag som ger våra folkvalda mer makt. Varför göra en fråga som handlar om vänster och höger till en fråga om ja eller nej till ett fördrag som stärker löntagarna? Varför säga nej till ett fördrag som ger politikerna på Europa­nivå mer makt på bekostnad av bland annat juristerna i Luxemburg? Varför stoppa ett fördrag med en rättighetsstadga där viktiga fackliga rättigheter finns inskrivna?


Domstolen endast bunden av fördragstext


Eftersom domstolen är suverän så måste lagtexten som den har att tolka ändras och i princip måste till ett dokument av samma dignitet som fördraget där principerna om de fria rörligheterna återfinns. Därför bör man stödja tanken på en "social klausul" i ett protokoll av fördrags dignitet.


För att garantera att tolkningen inte blir densamma under Lissabonfördraget måste en rad ytterligare åtgärder vidtas både på EU-nivå och nationell nivå. Därför är det missvisande att påstå som det heter i LO-artikeln att "vi själva i Sverige kan begränsa effekterna av domen". Den viktiga ändringen måste ske i Utstationeringsdirektivet, där domstolen på eget bevåg ansett att minimum "den hårda kärnan " också var ett tak som uteslöt krav på avtalsmässiga löner.


Dessutom behövs i Sverige att det nya utstationeringsdirektivet tas in i svensk rätt genom ändringar i bl.a. utstationeringslagen och en del andra ändringar..


Hur kan man stoppa fler Laval-tolkningar?


På alla dessa tre punkter är jag enig med artikeln. Men i EU är det ingalunda självklart att ändringar i relevant lagstiftning görs. Det finns starka krafter gillar domstolens rättstillämpning och som vill ha minimilöner och sänkta löner genom lönedumpning. En politisk högervind har inte bara i Sverige fört andra politiska krafter in i Kommissionen, Rådet och Parlamentet. Däremot vill alla genomföra Lissabonfördraget - vi dock bara med garanti för den svenska modellen. Som politisk kraft bör Socialdemokratin därför villkora ratificeringen med att erforderliga ändringar genomförs som garanterar denna. Allt annat är att slänga bort sina trumf och blåögt tro på att folk är snälla i en hård politisk verklighet.


Inte heller i Sverige är det självklart hur regeringen och Svenskt Näringsliv ställer sig. Det danska exemplet som avsåg en dansk paketlösning på nationell nivå gjordes genom en överenskommelse mellan alla demokratiska partier och arbetsmarknadens parter. Någon sådan handlingsinriktning har vi inte sett här. Tvärtom förefaller högerregeringen oenig och Svenskt Näringsliv drev finansiellt Laval-målet. Därför bör Socialdemokratiska partiet även villkora medverkan vid ratificering med att regeringen ingår en överenskommelse betr. erforderliga ändringar.



2008-09-06, 01:07  Permalink
Andra bloggar om:  


Delar helt din uppfattning och det var också denna linje jag företrädde, då jag talade i ämnet på ett fackligt möte i Falkenberg i onsdags (3/9).


Bo Widegren: Jag vet Bengt, det var för länge sedan bl.a. dina synpunkter som fick mig att fördjupa mig i problematiken. Du uttrycker också ofta saker mer klart än jag som har en belastning av min yrkesbakgrund som jurist.
Läs gärna min artikel som publicerades i LO-tidningen i fredags. Finns också att läsa på http://www.europaportalen.se under avdelningen debattlänkar.

Mvh
Jan


Bo Widegren: Jan, jag har med intresse läst den, men på LO-tidningens hemsida. Vissa delar av mitt blogginlägg här ovanför är skrivet med din artikel för ögonen även om jag inte citerat dig. Och även jag kan rekommendera den till läsning eftersom varje diskussionsinlägg ger mer klarhet i hur väl de olika åsikterna är förankrade. Samtidigt får jag rekommendera Jans rapport som det finns en internethänvisning till på hans blogg. Rapporten ger verkligen en klar bild av vad som behövs på EU-nivå. Och då framgår med önskvärd tydlighet att skiljelinjen egentligen inte går vid vilka åtgärder som behövs för att garantera den svenska modellen utan på hur dessa skall genomföras. Där jag tolkar din linje Jan som att vi skall ratificera Lissabonfördraget och förlita oss på att högerkrafterna nationellt och inom EU är "snälla" och genomför vad vi önskar. Medan Bengt,jag och ett flertal arbetarekommuner i Skåne vill spela ut trumfkortet av ratificeringen mot en garanti för den svenska modellen.
Just det bo,
självklart skall Sverige säga sitt om fördraget! Men så var det ju det här med Irland då, så då ska vi väl inte säga något. Men det kanske var förra veckans ståndpunkt. Ja det är ju skönt att att det rör på sig. :)

Allvarligt talat, det är precis det här jag menar. En lång och intensiv diskussion kring fördraget ska ju inte leda ut i ingenting. Det demokratiska alternativet är givetvis att alla säger sitt. Bara så kan ett bra fördrag skapas.


Bo Widegren: Har du alrig haft en principiell ståndpunkt och sedan varit tvungen att hantera den verklighet vi lever i?

Så var det för mig.

Jag tycker fortfarande att regeln är den att fördraget har fallit i och med Irlands nej. Vi har ju själva skapat regeln att i den nuvarande gemenskapen skall vi alla vara eniga för att ändra konceptet. Att vissa anser sig kunna bryta mot den är faktiskt inte mitt ansvar.

Men inte bara det: Jag tvingas att förhålla mig att ta ställning utifrån att de som har makten formulerar dagsfrågan. Och dagsfrågan man ställt är: Vill du godkänna Lissabonfördraget (för den händelse vi lyckas övertyga Irland att ändra sig)? Och då svarar jag att det vill jag men bara under förutsättning att man graranterar den svenska modellen.

När det gäller garantikravet vill jag anmärka att det första målet där EG-domstolen angrep kollektivavtalsrätten är det lavalmål som gavs jag tror det var 5 dagar efter det att regeringscheferna signerat Lissabonfördraget - en tidslänk som ser ut som en tanke från domstolens sida.

Så så var det med "att det rör på sig"! Jag hoppas, Anders, att jag därmed klarlagt hur jag resonerar.
Jodå bo, pragmatiker har jagt nog alltid varit. Men de viktiga principerna sätter gränserna för mig. Jag skulle nog aldrig kompromissa med något som kan ses som att "Reglerna så som de hittills tolkats har ju inneburit att säger någon nej så finns det inte längre något att rösta om. Det som nu sker är knepigheter som gör att folk i gemen talar med förakt om EU - ett jättelikt demokratiskt underskott." http://www.s-info.se/page/blogg_reply.asp?id=1750&blogg=24926&multiple=1http://www.s-info.se/page/blogg_reply.asp?id=1750&blogg=24926&multiple=1 . Det var det jag avsåg med att det rör sig, ett ganska långt kliv om man säger.

För övrigt följer med stort intressse med i det du skriver om fördraget och arbetsrätten. Även om jag ibland har svårt att hänga med i de snabba kasten med det som sker under nuvarande fördrag och det som kan komma att ske under det nya.


Bo Widegren: Bra att du håller reda på att jag inte hoppar över skacklarna. Men var så säker fortfarande vet jag vad jag gör även om jag börjar gå in i slutspurten.

Kasten är egentligen inte så snabba eftersom när det gäller bedömningen i EG-domstolen av den svenska modellen så sker ingen ändring alls med Lissabonfördraget. Först när vi på EU-nivå gör saker enligt Jans Rapport och ändrar på nationell nivå så sker en ändring i rättsläget. Däremot erkänner jag ju att Jan har rätt i det att Lissabon innebär en rad andra förbättringar för grundläggande rättigheter. Och precis som Jan också säger så måste detta med den svenska modellen även fortsättningsvis bevakas vid utformningen exempelvis av tjänste- och bemanningsdirektiv.

Om man nu med Irlands nej anser sig kunna gå vidare, så skiljer sig Jans och min uppfattning - om jag förstått honom rätt - på en punkt, nämligen tidsordningen i det att jag innan ratificering vill ha garantier för att svenska modellen bevaras såsom villkor medan Jan tycks lita på att ändringar sker och därför vill ratificera genast.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM