|
Imorgon bitti bär det av till västra Aros för deltagande i Kommunala framtidsdagar och vårt partis valupptakt inför EP-valet. Det hela börjar med ett, som jag misstänker, kyligt torgmöte på Stora torget med tal av Mona Sahlin m fl. Nåväl, stämningen lär inte bli kylig, även om vädret ser lite bistert ut. 1000 socialdemokrater kan göra skillnad på även den punkten! Nog vädrar vi morgonluft när det gäller vårdpolitik och framtiden för kommunerna i vårt land. Kan denna helg kanske bjuda på visionära idéer om ett återerövrande av makten i kommunerna? Kan helgen bjuda på uppmuntran och en tro på återställande av välfärden? Kan helgen innebära starten på fortsättningen i återupprättande av ett förstadie till ett socialistiskt samhällsbyggande? Det lär visa sig. Imorgon bär det av längs Europaväg 18, åt vänster, från Stockholm sett. Mot Aro(S)!
2009-01-31, 01:12 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Kommunala framtidsdagar Vård Framtid Kommuner Ep-val Den 4 september debatterades i SVTs program 'Debatt' EUs gemensamma marknad och utländsk arbetskraft. Bakgrunden är att Byggnads släppt en ny bok på temat. Föga förvånande fanns representanter från företag som profiterar på billig, utländsk arbetskraft. Bland annat en representant från företaget "Hyrlett.nu". Motiven till det massiva motstånd mot den samlade fackföreningsrörelsen i kölvattnet av Lavalkonflikten är desamma. Det handlar om den liberala inställningen att "Arbetarna tjänar ändå bättre i Sverige än i sitt hemland" eller "Det är en fri marknad inom EU". Janne Josefsson gjorde sitt bästa för att kritisera och svartmåla Byggnads. Josefsson lät flera ur publiken påstå att fackföreningsrörelsen är främlingsfientlig när utländska arbetare inte tillåts arbeta för slavliknande förhållanden. Vad är så svårt att förstå egentligen? Fackföreningens idé är och har alltid varit att minska det underläge arbetstagaren är gentemot sin arbetsgivare och att minska konkurrensen mellan löntagare, framförallt lönekonkurrensen. Om facket inte kräver rättvisa löner enligt principen - "Lika lön för likvärdigt arbete" och hävdar de framförhandlade rättigheterna i kollektivavtalet öppnas ju upp för lönekonkurrens med lönedumpning till följd. Konkurrens mellan löntagare är något som liberalerna vill framtvinga, på olika sätt. Detta innebär ju att marknadskrafterna får råda även på arbetets marknad. Vem tjänar på detta? Vi får aldrig glömma bort att det alltid finns vinnare på att löntagare konkurrerar med varandra, och det är inte löntagaren själv! Marknaden har ju som bekant till uppgift att söka utjämning. Därför är det så viktigt att vi socialdemokrater aldrig ger vika och tillåter den fria marknaden! Den måste regleras! Regelverket för arbetsmarknaden heter kollektivavtal och är en del i den så kallade "Svenska modellen". Alternativet är lagstiftning. De flesta staterna i Europa har lagstadgade minimilöner. Är de lönerna högre än i Sverige? Knappast. Mellan 50-60 kronor i timmen ligger snittet på när det gäller europeiska minimilöner. Vilket alternativ väljer vi? Socialdemokratin måste sätta ned foten och kontrollera marknaden, likväl som fackföreningarna måste sluta öppna upp för den fria marknaden genom att tillämpa "individuell lönesättning" som ju går ut på att löntagare ska konkurrera med varandra och skapa lönedifferentiering. Återigen, vem tjänar på ett sådant system? Jag saknade i debatten representanter från socialdemokratin, kanske var vi inte inbjudna. Som tur var fanns Byggnads ordförande och Josefin Brink (V) med och stod upp för arbetarnas väl! Upp till kamp!
2008-09-18, 19:07 Permalink 2 kommentarer
Andra bloggar om: Laval Kollektivavtal Svenska modellen Marknad Fackföreningsrörelsen Utländsk arbetskraft Igår kunde vi njuta av socialdemokraternas dag i Almedalen, vare sig vi var där eller inte. Massmedia rapporterade intensivt och fenomenet internet möjliggjorde att följa talet från vår partiledare direkt från Visby. Mona talade om framförallt tre saker: välfärd och ekonomisk politik, jämställdhet och internationell solidaritet. Talet var riktigt bra! Mona visade på ett tydligt sätt de ideologiska skillnaderna mot borgarnas fiaskopolitik! Det är 40 år sedan Palme talade för första gången i Almedalen, och debatten har vissa år känts loj och uddlös, men nu hettade det äntligen till igen! Ett tal fyllt med kritisk oppositionspolitik, flera vallöften och mycket kampvilja. Mona var ironisk på ett för borgarna välförtjänt sätt. Mona är vår näste statsminister, den saken är klar! Beskedet om att nuvarande FRA-lagstiftning ska rivas upp kändes bra, även om det inte kom som någon nyhet, däremot känns det mindre bra att det ska tillsättas en ny utredning om den utökade spaningen. Varför inte enbart riva upp lagen och ersätta med den hittillsvarande? Jag gläds också åt den stora vikt Mona lade vid den internationella politiken och solidariteten. Är det något vårt parti, som en del av en världsomspännande folkrörelse, är bra på, så är det just den internationella solidaritete. Socialismen finner inge gränser, vare sig mellan stater eller mellan människor. Jag lyfter på hatten för Mona och ser fram emot valrörelsen, men det gäller då att få Sveriges väljare att känna solidaritet med varandra också och inte enbart med systrar och bröder utanför vårt eget land.
2008-07-09, 06:17 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Mona sahlin Fra Solidaritet Val 2010 Debatten var lång i Sveriges riksdag inför omröstningen av antagandet av en ny lag för att tillåta radiosignalspaning i den moderna tidens häxjakt. Nu ska terrorismen bekämpas med hjälp av avancerad spaning och kontroll av e-post, telefonavlyssning etc. Försvarsmakten i sverige har nu rättats in i ledet i Bushs antiterrortrupp. Den svaga regeringen i Sverige lyckas inte stå emot det amerikanska imperiet i denna fråga heller. Det är uppenbarligen viktigare att bekämpa eventuella terrorhot istället för att värna om de mänsklika värdena och individernas integritet.
Det fanns dock kritiker i riksdagen, ja oppositionen med SAP i spetsen förstås, för oss är det viktigt med de mänskliga värdena. Men det fanns också en del liberaler som var starkt kritiska, en del alltså. Liberalismen är inte vad den en gång varit, det är uppenbart. Folkpartister och centerpartister, som enats under liberalismens flagg, ställde sig i talarstolen och pläderade mot FRA-förslaget, någon stackare grät efter den svidande partipiskan, men var alltså tvungen att rösta för förslaget ändå. Vad skulle annars hänt med regeringsdugligheten?
Birgitta Ohlson (fp) hyllas nu som en integritetens hjältinna. Många väljer att rösta på henne i kommande val för att hon inte svek liberalismen. Länge leve personvalet skanderar hon själv. Problemet är bara det att kritikerna i riksdagen inte hade kurage nog att rösta mot förslaget. Istället la de ned sina röster. Är det liberalism? Har inte rösträtten och övriga demokratiska rättigheter varit ledstjärnor för liberaler genom tiderna? Nu gäller inte detta tydligen. Det är inte viktigt att rösta, inte i en viktig fråga. Nej, då kommer lojheten och fataliteten, handlingsodugligheten och tamheten fram. Vem kan nu lita på allianspartierna som handlingskraftiga partier som tar ansvar för svensk demokrati?
Det svenska Bushetablissemanget måste stoppas, det är tydligt. Det känns lite trist att det ska behöva vänta till september 2010. Det är skamligt och svagt av alliansens kritiska röster i riksdagen, skäms och avgå, ta ansvar för demokrati och mänskliga värden tycks dessa inte vara beredda att göra!
2008-06-19, 10:06 Permalink 1 kommentarer
Andra bloggar om: Fra Alliansen Liberaler Bush Kritiker Partipiska På onsdagen kunde vi glädjas tillsammans med Norge! Som första Nordiska land lämnade den norska regeringen idag över ett förslag om könsneutral äktenskapsbalk till Stortinget. Norge har kämpat väl och det är bara att gratulera Stoltenberg som hann först över mållinjen i spurten mot denna jämlika lagstiftning, som alltså inte längre ska angå enbart olikkönade par. Kvar på startlinjen står Fredrik Reinfeldt. Omkörd av Norge, sinkad av kristdemokraterna, som knutit fast skosnörena och därmed grusat för Sveriges regerings möjlighet att driva igenom detta lagförslag. Sorry Reinfeldt, Du hade chansen att driva igenom detta och därmed stoltsera som en HBT-vänlig statsminister. Tidigare under våren har SAP tillsammans med samarbetspartierna i riksdagen lagt fram ett oppositionsinitiativ om att driva igenom lagförslaget. Riksdagens utredning, lagförslag och remissrunda har varit avklarade sedan snart 10 månader. Vad väntar svensk regering på? Är verkligen formalia viktigare än en politiskt viktig jämlikhetsfråga? Hur länge ska värdekonservativa Kd få styra och bestämma i regeringen? Det är dags för Reinfeldt att visa lite ledarskap och ta ställning i denna fråga. Det går inte att tiga ihäl homofobi, det krävs en aktiv handling! I den saken står socialdemokratin fast, vi är redan klara över våra ställningstaganden och det har vi varit länge. Hela tiden får vi ta striden med bland andra folkpartister om historieskrivningen i HBT-frågan. Det är och har alltid varit socialdemokraterna som varit mest aktiva i HBT-frågor under modern politisk historia i Sverige. Det visade en undersökning som HBT-nätverket i riksdagen lät genomföra för ett par år sedan. Inget annat parti har varit flitigare i antalet motioner, debatter, interpellationer och frågor än (S). Men återigen tycks formalian och ärelystenheten väga tyngre än alla människor lika värde och rätt. Grattis Stoltenberg, buh Reinfeldt!
2008-06-12, 01:26 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Hbt Könsneutralt Äktenskap Norge Regering Stoltenberg Reinfeldt Debatten pågår om vi ska öppna upp för fler personval till våra parlament. En eventuell grundlagsändring kan komma i fråga. Det är föga förvånande mestadels borgare som tycker att fler personval ska införas. Argumenten är flera, men ett motiv är att borgerligheten hävdar att demokratin fördjupas och att väljarna får mer att säga till om, eftersom väljaren kan välja att rösta bort personer som inte är dugliga. I Sverige har vi sedan länge ett parlamentariskt system i en representativ demokrati. Detta system bygger på partibildningar. Att öka antalet personval leder till att vi frångår detta system. Istället införs en slags direkt demokrati, där enskilda personer får en helt annan roll i politiken. Bra tycker en del, men vad händer med representativiteten? Partibildningarna slås alltså ut. Vilka politiska program kommer då att göras gällande? Det kommer antagligen bli fler och fler sakpolitiska frågor som kommer att vara avgörande. Riksdagen kommer bestå av ett sammelsurium med en massa enskilda tyckare. Vad händer med helheten? Vilken ideologi kommer att vara gällande? Vem tar ansvar för hela samhället? Vilka allianser och majoriteter kommer då att kunna bildas? Ett avskräckande exempel är, återigen, att titta på USA. Där spelar personvalen en avgörande roll. Enskilda kandidater till bland annat presidentposten ska drivas fram genom personvalskampanjer. Dessa kampanjer kostar en ofantlig summa pengar, om kandidaten ska ha chans att segra vill säga. Helt plötsligt blir det tydligt att detta kommer att bli en klassfråga. Det kommer att vara pengarna som styr vilka som blir valda. Högern ser sig antagligen tvungna att ta till dessa metoder, att skriva om grundlagarna för att ha en chans att komma till makten vid nästa val. Det är mycket svårt för högern att försvara sin illa förda politik. En klar majoritet av sveriges invånare är missnöjda med borgarnas klasspolitik, en förändring ska till! Detta vill nu alltså högern komma förbi genom att kampanja sig till valseger 2010, eller 2014 rent praktiskt med tanke på eventuell grundlagsändring. Högern samverkar ju också med det organiserade och politiserade näringslivet med ofantliga ekonomiska tillgångar. Det blir så tydligt att det är välburna som kommer att gynnas av ett personvalssystem. Andra patetiska argument är att låta personer som inte är födda i riksdagshuset möjlighet att kandidera till riksdagsposterna, t ex idrottsmän. Men, detta är väl ändå möjligt redan idag? Det finns ingenting som hindrar en idrottsman, en kokerska, en chaufför, en tandläkare eller en underskötare att organisera sig i ett parti idag, och därigenom har möjlighet att kandidera till riksdagen. Till skillnad från högern är socialdemokratin en folkrörelse, med bred förankring bland svenska folket och med stor geogafisk spridning. Vi behöver inga personval för att försvara vår politik. Återigen blir det tydligt att högern inte räds några som helst metoder att komma till makten, alla metoder beprövas, alla utom det hederliga och klassiska, nämligen genom god retorik och ett hållbart politiskt program som gynnar folket, inte enbart några välbärgade överklassdignitärer med syfte att springa näringslivets och kapitalets ärenden.
2008-05-28, 23:45 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Riksdag Personval Demokrati Grundlag Klasspolitik Idag fick jag så ett SMS från vår kommunsekreterare med reklamen "Socialdemokraterna - förnyelse på riktigt". Sten Nordin visas först på en bild med Moderaterans logga. Därefter kommer en bild till som visar Nordin med Nya Moderaterans logga. Sist följer Socialdemokraternas logga med texten - "förnyelse på riktigt". Visst är det så att Moderaterna är samma gamla höger nu som förr, trots att de kallar sig nya. Detta är ingen nyhet, Björn Afzelius sjunger ju om "Svarta gänget" på en skiva som åtminstone har 25 år på nacken. Socialdemokraterna står inför förändringens tider. Med en nyvald partiordförande i spetsen förändras ny sakta men säkert vår politik. En ny jobbpolitik håller på att formeras utifrån en gediget punktprogram och vi trimmar också valmaskineriet och nyanställer och väljer in en ny generation till politiska uppdrag. Min förhoppning är att det är vår image och vår retorik som förnyas och inte politiken. Självfallet måste socialdemokratin utforma en politik för 2000-talet, men den ska bygga på våra grundläggande värderingar. Jämlikheten och solidariteten måste vara ledorden i denna förändring. Det vore illa om vår ideologi ska förnyas, vilket många menar att vårt parti bör göra. Om socialdemokratin inte längre vill ta ansvar för socialismen och definiera sig som ett socialistiskt parti har vi problem. Vilket parti ska då göra det? Vad händer med ett parti som under snart 120 års tid vunnit framgång på framgång och tagit ansvar för väldärdsbyggande, social, politisk och ekonomisk rättvisa? Vad händer om svensk socialdemokrati definierar sig utifrån någon annan ideologisk inriktning än den demokratiska socialismen? Tanken är svindlande och oroväckande. Vi ser vad som händer när en högerregering får styra, eller inte styra men ändå inneha makten rättare sagt och låta marknaden och individens valfrihet få verka. Låt oss istället stablit stå kvar på vår bas och klart och tydligt markera vårt alternativ, vår utopi och vision om ett rättvist samhälle. Låt borgarna fortsätta med sina dystopiska målningar med pesimistisk människosyn utan framtidstro. Förnyelse i all ära, men låt det vara en retorisk förnyelse och inte en ideologisk sådan.
2008-05-27, 22:16 Permalink 1 kommentarer
Andra bloggar om: Politik Socialdemokrati Ideologi Förnyelse |








