Under de senaste veckorna har liberaler fyllt min kommentarskorg med åsikter och påstående om att jag skulle vara för mer byråkrati. Förlåt men så fel de /ni har om mina åsikter. Istället har jag tydligt och klart visat på att administrationen ökar och har ökat med en borgliga och liberal/konservativ regering. Ett samhälle med många utförare kräver mer administration. För det första så skall mångfalden av utförare i skolan , vården och omsorgen alla ska ha sitt eget kontor, rektor/chef, elev/patientintag mm. Även lokal kostnader ökar eftersom alla vårdcentraler, skolor, äldreboende ska ha sina egna lokaler som idrottshallar, rehabiliteringsrum, vilorum mm.

Ovanpå detta så kräver den privata sektorn särskilda kvalités bevakning så pengarna används till själva utförandet, Mer byråkrati för att säkerhetsställa att inte oskäliga vinster tas ut. Ovanpå detta så ska då fortsättningsvis politiker finnas kvar för att ha det yttersta ansvaret. Vitsen med ett gemensamt samhälle är att man kan rationalisera, effektivisera ock skapa samarbete mellan kommunens, landstingen ja de gemensamt ägda utförarna. Internutbildning, utvecklingsstrategier, information,inköp och lönehantering genomförs gemensamt i och mellan kommuner och de offentliga utförarna. Arbetsförmedlingar/försäkringskassan ska slås ihop. Kommuner kan samarbeta och slås ihop. Landsting kan samarbeta, slås ihop och bli regioner och så vidare.  

Vinsten med en riktigt Socialdemokratisk politik skapar mer förutsättningar att skattepengarna faktiskt går till själva utförandet. Patienter, vårdtagare, skattebetalare får ut mer av varje skattekrona i en offentligt driven välfärd än i ett liberalt/konservativt valfrihetssystem. Det blir bara dyrare med mer valfrihet när det gäller privatiseringen. Detta gäller även tågbiljetter, mediciner och bilprovning. Någon ska betala det kundsamhället som införs i den svenska välfärden. Frågan är om vi är beredda att fortsätta betala priset? Är vi beredda att betala priset för en dyrare välfärd för att få välja med fötterna?

Utöver denna växande byråkrati så ska någon även betala priset av att företagen som utför välfärden ska ha sin del av vinsten. Det har visat sig att man tummat på kvalitén, smyghöjt priset på utförandet/varan för att få högre avkastning. Valfriheten som skulle öka friheten i samhället har istället skapat ofrihet. Kunderna som ska besikta bilen eller köpa mediciner får nu lätta mer på plånboken. Men även detta gäller skola,vård och omsorg. De brukare som ska få vården eller få utbildningen får sämre kvalité dvs resultaten blir sämre med vanvård och sämre skolresultat.Att leva i ett kundsamhälle synes lockande på kort sikt. Men i långa loppet så kommer någon att få betala ett högt pris.

Konsekvenserna av privatiseringen har även medfört ett osäkrare samhälle. När går den friskolan eller vårdcentralen i konkurs? När fler utförare ska utföra välfärdsuppgifter så blir det sämre arbetsmiljö, lägre löner och tuffare arbetstider. Anställda har vittnat om att deras arbetssituation har försämrats. Det är uppenbart att rörligheten i den offentliga välfärdssektorn har tydligt och klart försämrat de anställdas arbetssituation. De flesta anställda skyr idag friskolorna och de privata vårdcentralerna för att de vet inte hur länge de får behålla jobbet.

Argumentet att lönerna skulle höjas med flera utförare i skola, vård och omsorgen har uppenbart visat en nedslående trend. Kvinnoyrkena har istället för ökade löneutrymme och tryggare arbetsförhållande fått en allt osäkrare status. I valfrihetens namn och i den liberala doktrinen så döljs det rationella. I det socialdemokratiska samarbetssamhället ser jag istället lösningar med hopslagning av landsting och kommuner av utförandet och administration som något bättre och rationellt. Riktig traditionell Socialdemokrati är bättre och lättare att förstå. Det handlar om ren enkel och sund bondförnuft.