Det krävs en hel del arbete att ordna ett engagemang runt Pride. Organisationen gör sig inte alls själv. Nu är Priden slut och dags att göra ett bokslut. Det blev en lyckad men väldigt dyrköpt Pride. Det kostar både i engagemang och väldigt mycket pengar från den enskilda individen att delta i Pride. Men det var väldigt roligt att delta. De dagar som jag var med. Många nya medlemmar gick med i partiet. Vi skrev nog in bara under Priden 14 medlemmar i HBTQ sossarna.

De bästa artisterna var kvinnorna i årets Pride. Lena PH, Agnes, Loreen och New generation var de som fick igång publiken och då jag var inne på området. De som kämpade och som vanligt gjorde ett fantastiskt arbete var SSU. Till och med under Paraden satt en av tjejerna i tältet på området. Ungdomarna  gick hela den långa vägen med fanorna. Om SSU kan engagera sig så här mycket som under Pride veckan. Så har vi en kraft ett räkna med inför framtiden.

Här är jag med och förbereder Socialdemokraternas tält i Pride Park.

Inför själva Priden träffades vi alla sossar i Humlegården. Flera ledande sossar var där och bland annat kunde vi se Mikael Damberg och Mona Sahlin. Jag hamnade på samma plats framför Mona Sahlin. Som vanligt jublade folk efter hela vägen när Mona Sahlin trädde fram. Det skulle ständigt fotograferas och som vanligt var väl jag i vägen med fanan som jag bar på. Det fanns några få som även ropade och hälsade på mig med. Det lät lite kul.

På paraden delades det ut flera hundra rosor. Vatten delades ut och vilket LO höll med. Det behövdes i värmen och när den stekheta solen brände över deltagarna. I regnbågens färger gick fanbärarna fram med allt från röda,gula,lila och till med blå fanor. De pryddes av både sosserosor SSU och LO symboler. Den fanan som ingen egentligen ville bära var den blå. Men den var med den med. Ballonger med Halogengas delades ut och prydde den gröda Amerikanaren som LO höll med. Vi var en av de största grupperna i paraden. 

Musikorkestern spelade och höll ut hela vägen mellan Tantolunden och Humlegården. En fyra timmars promenad och som var väldigt pressad och tung för kroppen. De gjorde ett fantastiskt jobb. Ett tydligt inslag var flera politiska budskap som var med i årets parad. En man som skulle föreställa en muslimsk fundamentalist gick runt med en snara och en kille som då skulle vara ett offer. Även föreningen för djurens rätt hade en kvinna i en bur som åkte runt i tåget.

Samtliga riksdagspartier deltog i tåget utom SD och som hade gjort ett uttalande som var både pinsamt och dåligt. “Stockholm Pride är ett vulgärjippo” hade någon Patrik Olsson SD politiker uttalat sig om. Men Ohlsson fortsätter och tar det hela ett steg längre. Samtidigt som Pride-paraden går av stapeln genomförs nämligen en manifestation med EDL (English Defence League) som arrangörer. EDL är djupt islamofobiska, intoleranta och påhejade av Anders Behring Breivik.

Då likställer han Pride med EDL. SD har verkligen visat sin syn på homosexuellas fri och rättigheter inför årets Pride. Även partiledaren Jimmy Åkesson hävdar att han inte kan delta eller uttala sig om Pride för han var inte inbjuden. Det är ju märkligt, eftersom de flesta som engagerar sig i Pride faktiskt inte är eller var inbjudna. Oavsett vad SD tycker eller vad EDL gjorde så blev årets Pride en seger för demokratin och för mänskliga fri och rättigheter.

Det är synd att dyra inträden ska stänga ute så många människor från Pride. Det satt nog mer människor utanför parken än i den. Allt för många av mina bekanta och vänner kunde inte delta i årets Pride. Det kostade för mycket. Det är djupt orättvist och fel. Men jag hoppas att Pride arrangörerna fick in de miljoner som Pride behövde för att få ihop ekonomin. Så att nästa år blir ett nytt happy Pride!