Ack, Svealand, du sköna, du härliga land, du krona bland alla världens stater! Och kom jag än i alla främmande land, till Sverige jag ändock återvänder. Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö. Om en gång ifrån Svearike jag tager mig en vän , så vet jag att jag mig aldrig ångrar.
I Svearike är lustigt att leva och att bo. Det landet jag prisar så gärna. Där klappar det hjärtan med heder och med tro så fasta som bergens kärna. Och var och en människa uti världens alla land, som kommer att gästa vid Östersjöns strand, han finner blott bröder och systrar.
I Svearike - ja, där vill jag bygga och bo, med enklaste lycka förnöjder. Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro, och luften är frisk på dess höjder. Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång - vid den vill jag somna så stilla en gång och vila i den svenska jorden.