Ibland funderar jag på den tiden jag bodde i Västervik. Det gjore jag en större del av mitt liv. Där började mitt poltiska och fackliga arbete. Där började jag kämpa för ett bättre samhälle. Ögonblick likssom flimrar förbi. Jag minns hur jag som ung var engagerad i Metall. Hur vi satt på fabriksgolvet på elektrolux i en vild strejk. Året måste ha varit 1987 och jag var endast 20 år

Jag hade nyligen slutat gymnasiet. Jag hade gått trädgårdslinjen i Gamleby. På den tiden var gymnasiet endast två år. På sommaren efter gymnasiet så jobbade jag på stans kyrkogård. Jag fick förlängt under hösten. För att inte hamna i öppen arbetslöshet så tog jag ett montörsjobb på elektrolux och bröt vikariatet på kyrkogården. Jag hade även fått tag i en lägenhet på Fredsgatan 27. Den gatan heter Midgård nu och min storebror bor fortfarande kvar  i den ettan som jag hade då.

Men tillbaka till konflikten på verkstadsgolvet och mitt jobb. Elektrolux hade vid denna tid fabriker på flera ställen i Sverige och världen. I Sverige fanns det fabriker i Ljungby, Motala, Husqvarna, Motala, Ankarsrum och i Västervik. Eloktrolux hade nyligen infört ett datoriserat tidsstudiesystem med stämpelklockor. Tiden skulle ständigt bevakas. Metall hade nyligen gått med på detta innbakat i löneförhandlingarna. Trots att fackkoncerenen tidigare sagt nej till detta på grund av integritetsskäl och en allt för indiviuell bevakning.

Jag blev snart förbannad på de allt för låga lönerna i fabriken. Vi slet varje dag med att montera dammsugare. Företaget gick för högtryck och ägaren ville införa två och treskift. Detta innebar olika turer. En vecka skulle man jobba förmiddag och med väldigt tidiga mornar. Veckan därpå så skulle man jobba kväll och då slutade du mitt i natten. På så vis höjde du lönen, men slet ut din kropp tidigare. Jag minns att jag var ständigt trött.

Sedan ville arbetsgivaren vissa dagar införa tvåskift varje dag . Då skulle man jobba på morgonen och sedan gå hem mitt på dagen och sedan jobba hela kvällen. Jag blev snart vald till skyddsombud och protesterade villt emot skitiga fabrikslokaler och ensidiga jobb. Jag minns att vi skulle sitta en hel dag och limma ihop några pinaler. Det fanns inget utsug och blev precis groggi av sitta där. Då jag vägrade så satte de dit en annan person.

Men en dag så blev det vild strejk. Det började i fabriken i Ankarsrum och slutade med att vi satt på det skitiga fabriksgolvet och vägrade jobba. Strejken tog bara en dag och vi fick trotts det upp lönen med en krona mer i timman. Då hade vi blivit listade på företagets svarta lista. Vi kunde till och med få räkna med löneavdrag och uppsägning. Uppviglarna kunde till och med hamna i fängelse.

Metalls arbetsplatsombud hade uppmanat oss att återgå. Fabrikörn hade hotat med att sparka oss och stod på en pall och skrek på oss att återgå till monteringen, Inget hjälpte. Vi var inte rädda. Det var ett ögonblick i mitt liv som fabiksarbetare. Idag är fabriken flyttat till Ungern och i fabrikslokalerna i Västervik säljer de kläder, prydnadssaker och har annan verksamhet. Sveriges industritid är stort sett helt över.