Progressiv skatt är skatt som tas ut i större andel ju större inkomsten är. Vi kan få den uppfattningen att det finns ett samförstånd mellan liberaler och socialister att det ska vara någon form av progressiv skatt. Särskilt de som kallar sig socialliberaler förordat progressiv beskattning. Flera gånger har vi hört partiledare oavsett vänster eller höger försvarat välfärden. Vad är då välfärd och vad talar politikerna om?
Frågan är om liberaler och socialister menar att välfärden är en omfördelning som görs via skatterna eller handlar det om något annat? Traditionellt har liberalism bevakat äganderätten och då inte medgett omfördelning. Genom att delvis gå med på progressiva skatter och förvarar därmed pragmatiska beslut så minskar det konflikterna mellan socialliberaler och socialister. Funktionssocialister står närmast socialliberaler och blir då grundideologin som sammanväver Socialdemokratin.
Rent praktiskt så anses svenskt välfärdssystem en överenskommelse med att vi har ett grundläggande bidragssystem, en utbyggd offentlig service och samförstånd i arbetslivet.
• Socialister vill egentligen genomföra en mer radikal omfördelning. Det handlar om att minska klyftor, förstärka gemensamt ägande och stärka den representativa demokratin. Socialisterna vill hävda att friheten för alla individer förstärks genom en tydligare omfördelning genom skatter, gemensamma försäkringslösningar och gemensamt ägda företag. Igenom samarbete och genom individens engagemang kan vi enligt socialisterna tillsammans lösa samhällsproblemen. Samhället ska ses som en förening där folkets frihet skapas av trygghet och ett starkt socialt ansvar.
• Samtidigt som liberalerna vill hävda den individuella friheten och individens ägande. Alla ska vara kunder och kunna välja vad de ska köpa. Genom individens egna ansvarstagande så ökar välfärden. Ökade klyftor i samhället är inget problem utan istället en drivkraft för att alla vill arbeta och göra mer. I grund och botten så ska alla företräda sig själva och genom en inre drivkraft lyckas skapa sin egen välfärd. Genom individuella försäkringar, genom familjen och avgifter ska välfärden byggas. Skatter är endast ett nödvändigt ont och ska delvis tas ut efter förmåga.
I Sverige finns tre steg när det gäller kommunal inkomstskatt (ca 32 procent), statlig inkomstskatt (20 procent på inkomster över 31 700) och värnskatt (5 procent på inkomster över 42 300). Under de senaste årtionden så har den statliga skatten sänkts och brytpunkten för statlig skatt flyttats något. Detta har gjorts av både de socialdemokratiska och de nu mer liberalkonservativa regeringarna. Samtidigt har flera kommuner och landsting tvingats höja skatterna för att klara ekonomin. Givetvis har samtidigt behoven ökat och samtidigt som kraftiga besparingar gjorts för att klara den offentliga servicen. Den offentliga sektorn har varit på reträtt sedan i början av 90 talet.
I en allt mer åldrad befolkning och där samhällsansvaret flyttas över till individen, där krävs det nya politiska lösningar. Vad vi socialdemokrater borde göra i detta är att fortsätta stärka vårt ideologiskt och förtydligande i olika åsikter inom rörelsen. Det vill säga lyfta den ideologiska debatten och koppla den till vår praktiska politik. Den röda tråden måste vara klar så att vi har ett tydligt alternativt budskap till väljarna. Våran politik ska inte byggas utifrån den nu helt dominerande liberalkonservativa samhällsbilden som förmedlas av media och Alliansen.
Vi är snart inne i en ny finanskris och frågan vart utrymmet då är för att rädda den gemensamma välfärden? När förskjutningen varje dag görs till dem som har från dem som litet har. När offentligt ägda företag blir privata. När gemensamma socialförsäkringar blir allt mer individens ansvar. Hur starka är vi då och ska återigen äldre, sjuka och barnen få betala för banktjänstemännens vidlyftiga affärer? Hur starka är Sveriges finanser när det fortsättningsvis är det återigen, våra barn, sjuka och våra äldre som får betala till dem som har och får allt mer. Detta är och har varit ett liberalkonservativt systemskifte, inget annat!